Stall Vall

måndag 26 juni 2017

Helgen som var

Långhelgen kom och gick och nu närmar det sig faktiskt semester, tro't eller ej.
Lite blandade aktiviteter har det varit, bl a midsommarfirande. Det får bli en enkel bildsammanfattning.

Starlight är konvalescens-gräsklippare nu när hon står i egen lite hage som tyvärr är gräsfri (Ice natthage) så hon får promenadbetas på strategiska ställen där det önskas kortare gräs.
I gången till gödselstacken t ex.

Då blir kompisarna glada, bossen nära fast ändå utom räckhåll.
Midsommarafton hade lurigt väder så p g a överhängande regnprognosen så skippade vi traktoråkningen på Sollidens firande och åkte till Bergvik och...shoppade istället. Usch, nästan så man får skämmas men det var lagom lite folk och jag hittade precis de kläder jag var ute efter så vi var nöjda. På kvällen gick vi hem till kompisar för vår traditionella midsommargrillning.
Lugnt och mysigt, lite bubbel, mycket babbel och sen somnade jag i en fåtölj.
Sen veterinärens diagnos på Starlight så slutade hjärnan snurra och jag har varit supertrött o chill hela helgen. Att jag somnar hos folk får man ta som en komplimang, avkopplad gäst :D

Midsommar-tonåring - ständigt med hörlurarna i lyssnades
på musik eller creepy-podden.
Börjat kolla på riktiga skräckfilmer tillsammans med oss har hon
börjat med också, jag surfar samtidigt, skitläskigt ju.
Just ja, red Zia på ridbanan i fredags. Det började lugnt och fint, försökte hitta oss och efter galoppen ballade det ur. Då kopplar nämligen Zias räser-hjärna på har jag fått lära mig nu.
Har hört om den men glömt bort. Hon är svårriden som tusan, är imponerad av Karin och saknar Starlight. Hon är inte lätt hon heller men vi är klart mer kompatibla.
Men oj vad Zia är härligt balanserad, ingen vinglig ål där inte.
 
På lördagen spelade vi golf på klubbens korthålsbana. Första gången jag tränat i år, gick...ok. Några bra slag, några riktigt usla, och ett rekordbra slag. Jag ska tydligen golfa när jag hälsar på Carro nästa vecka, det kan bli seriöst oseriöst. 

När man vill visa att man golfar fast ändå inte riktigt tar det
på allvar. Fighting face!
Söndagen bestod av gruppträningsritt på Brattforsheden, världens finaste ridvägar.
Jag fick låna Zia av snäll-Karin, Zia var ett piggmonster som ville springa fort som f-n. Det fick hon inte och mild som hon är så var det ok också, men försöka smygöka hela tiden kan man ju göra.
Var så himla skoj att träffa de andra, känns som en evighet sen jag var med på nåt sånt.

Gulle-Zia låg så nära Starlight hon kunde i morgonsolen.
Bossen kan vaka över flocken trots att hon sover i sin box på natten.
 
Magiska Brattforsskogen.
Den här veckan blir ospännande med daglig promenad av Starlight och fr o m fredag får hon gå ute med de andra dygnet runt.
Om det beror på att ömheten försvunnit nu i samband med sprutan eller att hon står i liten hage vet jag inte men jag märker helt klart skillnad på hennes engagemang när vi promenerar mot innan återbesöket, nu vill hon framåt igen <3

/G




torsdag 22 juni 2017

NU är vi vinnare!

Lättnaden i hjärtat, stegen och andningen när man får klart för sig att skadan är just en skada och inte överbelastning!

Efter morgonens genomgång av veterinär så är det konstaterat att det endast är höger fram som hon har en kotledsinflammation i och då troligt gjort sig något i hagen.
Hon var helt ren efter böjning av övriga ben och när högerkotan bedövades så påverkades inte vänster. Jag är såå lättad.

NU kan jag äntligen känna att vi vann på Vasaritten på riktigt. Det var lite svårt att svälja när hon ett par veckor efter visade sig skadad och kanske överbelastad i båda fram.
Vi är några nära henne som inte tycker att det stämmer med hur hon sett ut och hur jag upplevt henne så att få det bekräftat är ovärderligt. Hon är en stjärna!

Det ändrar inte mina framtidsplaner däremot, jag vill ff ha henne ridbar länge så några tävlingar utspritt på en säsong är lagom. Vill inte utsätta mig för den här osäkerheten igen och vi ska ju hinna bli dressyrproffs däremellan också ;)

Fina Starlight var en exemplarisk patient som inte ens ryckte
till när veterinären satte bedövningssprutan.
Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Först får hon stå på box 1 dygn pga sprutningen i leden, sen sjukhage en vecka och sen får hon gå med de andra.
Närmsta två veckorna dagliga promenader, tredje veckan börja jogga så smått om det känns bra och i slutet på den veckan så kommer veterinären på återbesök. Ser allt bra ut då så trappar vi upp träningen i lagom tempo.
 
Sune fick bli böjd i bakbenen och blev godkänd, möjligtvis någon liten reaktion högt men han är ju rätt rörig när han springer upp så inte helt lätt att avgöra. 
Nästa steg är att sadelutprovare kollar sadeln, ev behöver den bytas helt då han byggt sig en rakare överlinje och så ska Karin passa på att få honom röntgad för cystor i bakknäna när veterinären ändå kommer på återbesök för Starlight. Sånt är bra att kolla på araber.
 
Veterinären vi haft ute heter förresten Caroline Hajemo och har tidigare jobbat på Husaby, nu har hon mobil verksamhet i Värmland inkl UL och röntgen.
Vi är jättenöjda, hon är kunnig och trevlig, bra med djuren & punktlig och för oss som känner oss så trygga med Husaby så är hon ett toppen-komplement.
 
Firade med att äntligen ta tag i blominköp till trädgården.
Bl a prydnadsgräs som jag nu lärt mig övervintrar och ska
alltså INTE slängas på hösten...
Nu ska vi allt ha oss en fantastisk midsommar, oavsett utlovat regntråkväder!

/G

onsdag 21 juni 2017

Sommarlov o födelsedag

I fredags gick våra gullungar på sommarlov. Olivia slutade mellanstadiet med finfina betyg och börjar på ny skola i höst medan Emil börjar femman och är inget fritidsbarn längre.

Och idag fyller Olivia 13 år, hipp hipp hurra för världens bästa Olivia <3 <3 <3







Sommaren kommer spenderas hemma, i stallet och några kortare turer lite här och lite där.
Jag kommer starta semestern med 2 dagar hos Carro, snosa föl-dretonge och så påstås det att vi ska golfa också. På vägen dit passar jag på att lämna in transporten på service och påmontering av reservdäck för sånt är tydligen bra att ha. Har klarat oss fint utan så jag räknar kallt med att det kommer smälla ett däck så fort jag hämtat transporten igen. För så funkar livet.

Men först ska vi fira midsommar traditionsenligt hos kompisar och jobba en vecka till.

/G

 

tisdag 20 juni 2017

Nu känns det bättre

Efter dagens genomgång av ET på Starlight så har vågorna lagt sig en del.
Hon kändes jättefin i kroppen, sina vanliga smågrejer, inget nytt och t o m lite bättre i halsen o bogen.
När ens häst har ont nånstans så känns det som att de är trasiga överallt så det var välbehövligt att få höra.

Eftersom Cilla visste om ömheten från veterinärbesöket så kände hon extra där och tog i lite mer än vanligt, blev en liten sen reaktion på vänster fram och en tydligare reaktion på höger fram så gissningen är att veterinären nog kommer vilja spruta åtminstone höger kota, kanske båda.
Inte säkert att Cilla hade upptäckt det utan förkunskapen så det känns bra att hon inte verkar ha så tydligt ont som förra gången hon hade kotledsinflammation.

På torsdag får vi se hur det går när hon böjs och springs men jag är inställd på och lägger upp planen för att hon kommer få sprutas.

Ett (tillfälligt) lugn har kommit över mig. Den akuta hältan som startade allt verkar borta så det var förhoppningsvis bara en sträckning som vilats bort.
Kotledsinflammation - ja, första reaktionen efter vet-besöket var ju fy fan, jag vill inte ha överbelastat min häst. Jag är sämst, faaaan.
Nu har jag sansat mig och känner som så här:
Jag tar hellre en kotledsinflammation en gång per 2,5 år än en diffus hälta.
Min troligaste teori är överbelastning pga för täta tävlingar. Hon är en extrem skoslitare så det glidmomentet är nog inte att leka med och det har varit en del hårda underlag.
2015 gick hon 4 tävlingar utspridda på en hel säsong varav det tätaste intervallet var 1 månad mellan 2 tävlingar. Första och sista var dessutom clear rounder så hastigheten var låg.
Hon var oskadd hela det året och hade samma skoning som idag så jag är trygg i att den är korrekt.

Så, jag kan absolut välja att sparka på mig själv men det är inte rättvist så därför gör jag inte det utan väljer att se det som en lärdom. Skulle jag däremot chansa på att göra likadant upplägg och få samma resultat så förtjänar jag en dubbelörfil.

Nu vill jag ha min häst i form så länge det går så några distanstävlingar per år och resten av fokuset på dressyr tror och hoppas jag kommer vara ett bra upplägg.

Passade på att tvätta svansen medan vi väntade på ET.
Lajtan passade på att bajsa på stallgången. Schampo och
bajsdoft, en ljuuuuvlig kombo.
 
Gött-trött-täcket
 
Jag kan hjälpa till. S ögon var så trötta så trötta, men blev
väldigt pigga och stora när stretchmorötterna kom fram.
Fejker.
Nu ska jag förbereda för stora lillpluttan som fyller 13 ÅR(!!) imorrn. Hon är på scoutläger sen i lördags och kommer inte hem förrän imorrn em. Sliten, utan röst och med en packning som luktar brasa om det är som det brukar.

Gonatt!

/G








måndag 19 juni 2017

Tålamod på svaj

Åååh vad jag är upp och ner i humöret, ena stunden jaja det ordnar sig med Starlight, andra stunden GAAAAH jag o r k a r  i n t e vääänta på svar. Jag vill fortsätta träna oss, det är skitjävlatråkigt med paus nu.  Är tävlingsplanering- och träningssugen. FRUSTRERAD!!

Hade ju Sune att fokusera på en kort sväng men igår betedde han sig skitskumt när vi skulle träna för Anna, ville inte gå fram, sen kom han igång men efter ett litet tag envisades han med att vända in till vänster i mitten och stanna.
Men han travar på fint på rakt spår och varken känns eller ser halt ut. Vi fattade ingenting mer än att han var tydlig med att nånting inte stämmer.
När vi red ett långpass i lördags så gick han bra men orkade inte riktigt hålla galoppen. Jag känner ju inte honom lika bra som Starlight så det är svårt att veta vad som är nåt och vad som bara är dagsform.
Idag kom vi på att det kan vara något med sadeln, han har haft padd ett tag men vi tog bort den senaste dagarna då det såg ut att passa bättre men det kan ha ställt till det.
ET kommer imorrn och kollar igenom alla storhästar så på torsdag ska jag testa att rida igen.
Om det går bra efter att veterinären böjt honom bak vill säga. Passar på när hon ändå kommer och kollar Starlight igen på torsdag.

Vi har även bokat tid på Husaby för Sune och Starlight v 31, första tiden de hade ledig i sommar. Lämnar inget åt slumpen.

Laxå är avbokat, kanske förhastat såhär nu när det kanske är så enkelt som att sadeln bara behöver justeras men blää, känns som att allt är så jäkla skört hela tiden. Hästar borde vara som sega starka fiskelinor. Utan trassel helst.

I mammas träns.

/G

Edit: lite positiv kan jag ju vara gällande hästeriet iaf, ska bli fint väder på torsdag, inte storm som sist veterinären var hos oss.

fredag 16 juni 2017

Sune Sune Sune

Lilla Sune får jobba på som vikarie nu och i kombination med att han och Zia går ute 24/7 så är han riktigt som folk i huvet ju. Han tuggar o tuggar på allt som går men har inte riktigt lika mycket myror i kroppen. Kan t ex stå still på stallgången, bara en sån sak.

I onsdags dressyrade vi på ridbanan och tränar mycket på att gå i avslappnad låg och lugn form så han hinner tänka på vart han sätter fötterna. Högersidan får man vakta som om det gällde livet, han smiter gärna undan och glider iväg där.
Vänstergaloppen är svårast och när han började tröttna på att jobba med den så försvann han iväg åt höger bockandes som en tok.

Igår hoppade vi. Eller "hoppade". Både jag o Karin var lite höga på vad kul det var sist och kände oss på topp när vi la upp en 2-studs och några upphöjda bommar på volt.
Vi började med att endast hoppa ett litet kryss. Hästarna ville inte hoppa alls.
Zia vägrade ut sig och hoppade jämfota och Sune använde oengagerat de flesta bommarna som plockepinn. Till slut fick vi till några acceptabla skutt men vi hoppas ingen såg oss för det var crappety crapp-kasst.

Sune får däremot bonuspoäng för att vara fortsatt väldigt trevligt avspänd och tillåtande när jag sitter och försöker hitta samspel med sitsen. Mycket mer förlåtande än vad mamsen är.


Saknar mamsen, vill så gärna rida på henne och dressyra massor. Idag var sista dagen med medicin, Pär satte om skorna och tog bort sulorna fram, på tisdag kommer ET-Cilla och torsdag återbesök av veterinären. Blir bra fort nu gumman.

Den här veckan har jag åter blivit medveten om vad snabbt saker kan vända och att man får vara tacksam när det inte är värre än det är för stunden, speciellt med djur.
En vän har förlorat sin älskade häst, väldigt plötsligt och dramatiskt och det gör så ont när jag tänker på vad otroligt sorgligt det är för henne. Och orättvist.
Emil undrade vad jag menade med det, och det är klart, det låter lite konstigt. Är ju sorgligt oavsett vems nära det är men det känns ändå extra orättvist när någon som tar hand om sin kompis på allra bästa sätt ska ha sån otur, varför kan det inte bara får vara lite räkmacka istället.

Det är så mycket investering av känslor och arbete med dessa djur och nu är vi nog en o annan som klappar extra mycket på våra hästvänner hoppas på att vi får behålla dom ett tag till.

/G



måndag 12 juni 2017

3e gången gillt

Kollade Starlight i lördags och då såg hon inte halt ut längre men tog inte heller ut steget ordentligt så bättre men inte bra och det var samma idag. Nu tänker jag inte kolla mer förrän ET-Cilla kommer för jag blir bara besviken om det inte är nån skillnad.
Energinivån hos mig har varit hopplöst låg och jag tvingade mig att rida Sune igår och det hjälpte tack o lov som vanligt. Det enda som kan trösta en ledsen hästmänska är hästar tydligen.

Medan Karin håller på att distansera sig från distansen (hahahaaa) så är jag mer laddad än nånsin så det här farthindret var ju väldigt olägligt, som de alltid är.
Att ingen av oss ska åka på Laxåritten, som med distansrittmått mätt är en tävling nära, tar liksom knappt 2 h med transport att åka dit från oss, så har det skavt lite hos mig och känts som ett sånt waste att inte åka dit.
Så jag föreslog lite ohämmat till Karin att det är inte så att jag hosthost kanske möjligtvis ska rida en prova på-ritt på Sune på Laxå?

En normalfuntad person som fött upp EN häst i sitt liv känner ju säkert att NÄE, jag vill faktiskt debutera med min häst själv, tack så very much.
Men inte Karin inte, näe, hon blir istället eld o lågor och ser jättemycket fram emot att grooma oss istället, den foten vill hon ha kvar i distansen. Så tack vare att vi är i helt olika faser i livet så kompletterar vi varandra extra bra just nu.

Så efter att ha avanmält mig 2 ggr från Laxåritten så har jag nu anmält mig och Sune istället.

Fick lägga till en häst på mig i TDB, coolt!
Jag fick såå mycket energi tillbaka nu när jag fick ett mål att jobba mot och det passar perfekt att han är på en jättelåg nivå, jag ska "bara" styra runt honom så lugnt som möjligt i 3 mil uppdelat på 2 slingor. Vi kommer vara helt slut i huvet allihop efteråt.
Om vi ens kommer iväg, det är ju drull-Sune vi pratar om här, inte den stabilaste vikarien i verktygslådan.
Vi har verkligen iiiingen aning om hur han kommer bete sig. Han är ju som sagt rätt intensiv att umgås med men samtidigt lite sävlig och bekväm och avstängd om det blir för mycket för stackars hjärnan. Men kan bli jättespeedad också. Så vi vet inte alls hur han kommer pulsa t ex.
Karin har ju debuterat både Starlight och Zia men för mig är det första gången.

Sen har vi ju det där med uppspringning, han är ju enormt jobbig, ska bita på tyglarna o galoppera och flänga omkring okontrollerat. Funkar klart bättre när han fått jobba före men då tänker vi att han även lika gärna kan tycka att det är bra nu och vara så oengagerad så han knappt vill springa.

Med Sune finns det oändliga möjligheter för vad som kan hända, vilket är riktigt spännande.

Naturskydd i hagen när det regnar.

Ice fick inte vara med under granen och ville väldigt gärna följa
med mig. Hon är så fin nu när nästan all vinterpäls är borta,
bara lite kvar på rumpan nu.
Vi red ut en runda i blandade gångarter med Zia och Sune och han var riktigt duktig, brallade bara lite...
Mycket fokus på att rida lätt långsamt och "lite", då lyssnar han bra och sänker halsen och joggar på lugnt och mer avspänt. Hans galopp är underbar, väldigt trevligt att ligga och guppa lugnt bakom Zia.
Sen är han ju drälligast i stan och rätt vad det är så snubblar han på sin egna fötter eller halkar iväg med ett bakben skritten. Mycket som ska hänga ihop där.

/G

Distanspaus

Till skillnad från stackars Görel som får ta en ofrivillig paus så tar jag en frivillig paus från distansen just nu. Det är så orättvist, Görel skulle ju bara få njuta och rida det här året.
 
Jag har efter mycket om och men kommit fram till att jag faktiskt inte tycker att det är så roligt med distans just nu. Det var roligt att rida A9 men efter det har tävlingssuget försvunnit. Jag har anmält mig till tävlingar men sedan avanmält. Lusten att distansträna har också avtagit. Och nu handlar det ju inte om att det är drygt att rida i mörker och kyla. Jag tror jag äntligen vågat stanna upp och känna efter, vågat ifrågasätta bilden av mig själv som distansryttare. Jag skriver våga eftersom det är en ganska jobbig process, lite av en identitetskris fast inte så farligt krisig men lite läskigt är det allt.
 
Men efter att jag väl tog beslutet häromdagen att ta en paus, jag har inte satt någon tidsgräns, så känner jag en stor lättnad. I ren KBT-anda utmanar jag bilden av mig själv och inser, såklart, att jag kan välja att göra nåt helt annat om jag vill. Känner mig friare på nåt sätt, jag behöver ju faktiskt inte fortsätta vara distansryttare om jag inte egentligen känner för det. Bara för att det varit så i 10 år behöver det ju inte vara det i 10 år till.
 
Jag skulle faktiskt kunna börja tävla i dressyr. Eller både distans och dressyr. Eller inte tävla alls. Det återstår att se. Nåt jag vet är att jag alltid kommer tycka om att rida i naturen och att det just nu är väldigt roligt att rida dressyr. Jag har länge haft en bild av mig själv att jag inte är någon dressyrmänniska, jag kan ju liksom inte tävla i dressyr, går bara inte. Jag är inte tillräckligt duktig. Så sjukt hämmande, klart jag kan om jag vill. På vår nivå. Handlar ju för sjutton inte om att vinna Grand Prix och jämföra sig med Charlotte Djuardin.
 
Så nu får vi se vart detta leder. Kanske in på en ny stig, eller så återvänder jag till distansen. Jag är mycket medveten om att jag nog kommer ändra mig tusen gånger. Och det får man ju faktiskt också göra.

 
 
/Karin

Hjärtligt besök

I helgen har vi haft fint besök av distansryttarna Erica & Sofia fr Örebro som skrittar (!!) ca 35 mil mellan Örebro och norska gränsen till förmån för Hjärtebarnsfonden.
Hästarna Donna och Mano fick inkvartering på Vall och tjejerna bodde hemma hos oss i Skåre.
Supermysigt och kul att kunna hjälpa till. Jag är rätt imponerad också, skulle förmodligen avlidit av uttråkning att skritta så långt hur trevligt sällskap jag än hade. You go girls!

Var lite nervös över att det skulle springas mycket bland våra hästar med till å börja med så tog det rung 50 minuter innan de ens upptäckte gästerna i hagen bredvid. Sen blev det lite party i sandhagen men inte alls stökigt.
De två stora bruna varmbloden tog det hela med enorm ro och sänkte nog energin till ett vettig nivå.

Det är inte så högt i tak i vårt stall inser man när riktiga storhästar hälsar på.
 
Hejhejhejhejhejhej. Hemsk mycket hej.
 
Imorse red de vidare mot Brunsberg och på torsdag räknar
de med att vara framme vid gränsen.
Om man vill hjälpa till och bidra till insamlingen, som är uppe i över 17 500kr, så kan man antingen göra det via denna länk: http://mitt.hjartebarn.se/februari/5-6231 eller swisha via Sofia Larsson på 0705136279. Fonden har inget eget swishnr men alla överföringar gå självklart oavkortat till Hjärtebarnsfonden.

/G




fredag 9 juni 2017

Förutsättningar

Igår kväll följde hela familjen med till stallet för en liten promenad med Starlight. Hon var lite loj och traskade på i makligt tempo bakom och försökte tjuväta så ofta det gick.
Givetvis tolkar jag det som att hela hon är paj och jättedålig och komma dö vilken minut som helst tills Karin påminde mig om att det är rätt slitigt att gå ute dygnet runt i det knäppa vädret vi har just nu. Just det ja. Jag projicerar mina känslor rätt mycket nu.

Hon kommer få stå inne på nätterna fram tills nästa veterinärbesök och nästa vecka när Pär kommer och skor om fuxarna så ska han ta av hennes sulor som hon är skodd med sen Vasaritten.
Inte för att jag egentligen tror att det spelar nån roll men juuust in case.
ET-Cilla kommer och går igenom henne när metacam-kuren är avklarad också. Hon bröt ett ben i handen för några månader sen men kommer äntligen igång igen nu, känns tryggt.

Så vi gör allt vi kan för att få de bästa möjliga förutsättningarna för lyckad läkning, vad det nu än är.

Miljöträna lite med paraply när det ändå är kasst väder.
Luften har verkligen totalt gått ur mig och energin på rekordlåg nivå, trots att jag med lite helikopterperspektiv egentligen är optimistisk. Har bara inte tålamod med ovisshet.

/G



torsdag 8 juni 2017

Ofrivillig paus

Mobil (och helt klart flexibel som petade in oss med kort varsel) veterinär var ute hos oss igår i ett väder som skulle fått Asterix och Obelix att tro att himlen skulle ramla ner. Saaaatan vad det blåste, låg ett stort träd på vägen bortanför stallet och utanför hagen hade en stor gran vält. Och så regnade det så klart också.

Vi tog Starlight först och hon såg bättre ut än dagen innan vid uppspringning så det var positivt gällande den akuta hältan. Tyvärr visade hon sig böjöm på båda fram (inget bak) så hon misstänks vara öm lågt. Hon kommer få metacam i 9 dgr och ska sen böjas om efter det. Förhoppningen är att vi hittat det tidigt och att medicinen ska räcka som åtgärd.
Jag har ju inte märkt något, vilket absolut kan vara svårt när hon är öm på båda, men hon har verkligen känts superfin, allra senast i måndags under vår travtur och under förra veckans dressyrpass.

Det skulle väl isf vara att hon var liite ovillig på träningen jämfört med egna passet ett par dagar innan men hon blev fin och lösgjord under passets gång och som sagt så svävande hon fram på måndagen. Sväva fram på ridbanan är inte riktigt lika motiverande för en liten Starlight-häst.

Sist hon hade kotledsinflammation (hö fram), vintern 2015, så var hon supertydlig när jag väl förstått vad hon visar men jag hade inte märkt något vid ridning. Den perioden red vi mest ute så jag kanske hade märkt om vi varit i ridhus mer. Men däremot visade hon tydligt när man grejade med det benet vid hovkratsning och klämde och böjde lite på det. Så det brukar jag känna efter med jämna mellanrum. Inte veterinärböjning men trycker lite o grejar.
Och hon har inte visat något sånt nu, och inte heller när ET varit hos oss, före A9-ritten. Så jag törs nog kanske hoppas på att vi varit tidigt ute.
Har inte hunnit boka ET än vilket var planen att göra inom några veckor, kanske hade hittats då iaf.

Frågan är nu då varför och min teori för tillfället är att hon gått de tre tävlingarna vi gjort med för tät intervall och det får mig att känna mig helkass. Hon har gått lugnt emellan och varit jättestark, fin och dansat igenom varenda uppspringning på tävling men prestation och långsiktig hållbarhet är inte samma sak.

Så nu får jag backa och se till så hon får längre intervaller mellan tävlingar, förutsatt att hon nu blir bra SÅ KLART! Men det är vi optimistiska och tror på.

Jag var så deppig igår, stressig dag också med kvällsaktivitet inbokad plus en till akut intryckt som vi missat så hann inte bearbeta veterinärbesöket på ett vettigt sätt. När jag satt på bussen hem efter middagen på stan så fick jag sitta och torka tårar som envist rullade och hoppades på att ingen skulle sätta sig i närheten och börja fundera på om jag och Andreas skulle skiljas eller nåt (för varför sitter en vuxen mänska och gråter på kvällsbussen hem annars liksom).

Idag har jag landat lite mer och egentligen kände jag redan i tisdags att allt utom boxvila 4 månader eller senskada eller nåt är lugnt.

Men ångesten och sorgen sitter i att jag vill INTE vara orsaken till att förstöra min häst, jag vill vara bättre än så. Fått många fina värmande kommentarer som ändå gör att jag känner mig lite mindre kass. Och Karin tycker jag är för hård mot mig själv <3

Nu pausar vi och hoppas på snabb återhämtning, tack o lov tyckte veterinären att det var ok att hon går med de andra så länge de inte härjar för mkt i hagen så vi kanske kan våga hoppas på ett lättare hästliv i några månader ändå nu, hann inte ens få det ett dygn efter stallskurningen.

Och både Sune och Zia sprang fint igenom sina böjprov så det firar vi också <3

/G


tisdag 6 juni 2017

Med licens att ändra sig

Hann aldrig skriva inlägget som rubriken hänvisar till igår så det blir en blandad innebörd efter idag.

Först syftar den på att Karin bestämt sig för att inte rida Laxåritten utan ville grooma mig istället. Så jag anmälde mig till T80 igen (avanmälde tidigare då jag skulle grooma när Karin rejsade).

Red en underbart 1,5-timmes pass med mest trav och lite galopp igår.
Starlight var superfin och taggad, ville springa efter två cyklister som körde ikapp oss i skogen och travade med härliga svävande kliv.

Innan vi red ut hade S vakttjänst i hagen.

Efter ridturen tömde jag boxbäddarna från vintern så vi skulle kunna skura stallet idag.
Ice kom in och blev borstad och fick kraftfoder sen smet Sune in i sin box när jag skulle släppa ut Ice igen. 
 

Otroligt skönt att stallet är skurat så här tidigt, ser fram emot några månader med skönt enkelt hästliv med minimalt med stallfix.

Efter att vi skurat idag så åkte jag hem och hade hemmadag med familjen innan jag åkte tillbaka för att galoppträna tillsammans med Karin.
Vi planterade grönsaker, jag hoppade i poolen i 16,5 grader (sviiinkallt men varmt i luften så vaknade mest till liv, sen solade jag och somnade i solstolen en sväng), vi gick till skolan och spelade basket, jag skurade insidan på bilen och städade bort halva Vasarittens sandparkering som vi fått med oss hem och grillade sen hamburgare. Så jädra skön dag <3

Sen visade det sig att Starlight är halt när vi skulle galoppjobba.
Syns eller känns inget så gissningsvis har hon vrickat eller sträckt sig i nya hagen, får se vad veterinären har för förslag på skada. Nånting svårläkt och dyrt säkert. Suuuuuuck, hur många ggr ska en behöva bygga upp en häst egentligen??
Svar: oändligt många ggr om det är hästen i ens liv.
Nu låter jag jättepessimistisk men inser väl egentligen att det troligtvis inte är så illa.
Åtminstone inte stå på box med vajer-illa.
Men Laxå är oavsett avbokat. Igen.

Enklare hästliv några månader sa jag! Är väl inte så mkt begärt.

Bajs.

/G

måndag 5 juni 2017

Hage och sånt

I lördags var vi på Liseberg och hade superkul (jag åkte några bergodal-banor direkt vi kom dit och var sen väskbärare), jag fick inte ens huvudvärk vilket jag alltid brukar få på nöjesparker.
Alla har tjatat om att Helix är så frän, den måste man åka, så vi tog den direkt innan jag hann komma med ursäkter. Den var häftig, jag blundade i varenda korkskruv och loop, och när den sen tog slut så blev vi sittande en lång stund utanför avstigningsområdet med en smal gång till höger och ett stup rätt ner på vägen till vänster.
Till slut ropades det ut i en högtalare att det var nåt tekniskt fel och att de skulle komma och evakuera oss. Sen fick vi gå som en ankfamilj på led in till "perrongen" och försöka undvika tvångstankarna att kasta oss ut över den oskyddade kanten. Jorå, jag fick lite svindel och blev svag i benen.
Såna där grejer ska bara funka, buhuuu.
Olivia och hennes kompisar och kusiner som var med åkte allt flera ggr. Emil föredrar spelhallen men åkte några lite lugnare grejer.
Perfekt lagom varmt väder och lagom med folk, som mest var det nog några köer på 40 min men annars inte alls farligt.
 
Jag var inställd på att söndagen skulle vara träningsdag och sen stolpa hage men Karin, Oskar och Karins pappa Jens hade jobbat som galningar under lördagen så allt var stolpat och tråd skulle sättas istället. Ok, då ställer jag in mig på det istället men näedå, den satte Oskar och Jens också så det enda jag hjälpt till med har varit att gå runt med Karin och kolla så det inte ligger något olämpligt skrot nånstans.
 
Den blir så himla bra och fin, hästarna kommer älska den. Mager bete men stora ytor och fina björkdungar att hänga i. Så nu blir de ute dygnet runt, är bara Ice som får gå över till en natthage utan gräs ifall det skulle kicka igång fången igen.
 
Vågar knappt tro det så borde inte säga det högt men kan detta bli en sommar med smidigt hästliv?
Äntligen isf. Förra året blev det mockning och in-o-utsläpp och allt sånt pga skadade hästar och åren innan har sommarhagen varit en 5-minuterspromenad bort. Vilket inte är farligt men det plussar ju på tiden med allt körande av vatten m m.
Nu är ingången ff sandhagen så man kan använda slangen så det är bara gräsdelen som är en annan hage.

Ice har fått nytt jättefint regntäcke.
Snälla Sune, låt bli att riva sönder det. Snälla.
 
Hästarna har varit väldigt nyfikna på vad människorna
pysslat med på andra sidan staketet i helgen.
 
Mocka hage med Sune är risky business.
Gosegosegose OJ, jag råkade visst använda tänderna.
FÖRLÅÅÅT!
Nu ska jag åka och mocka ur 4 boxbäddar. Giv mig styrka, arm- och benstyrka!
Sen ska jag ut och trava med S nåt varv på galoppvägen.

/G



Träning

Igår tränade vi för Anna, alltid lika givande både praktiskt och teoretiskt. Hon är en sån där tränare som tar sig tid och vi hinner alltid diskutera och bolla funderingar.
Jag såg fram emot att få rida och visa samma upplevelse som jag hade i torsdags och få hennes ögon på det men var också realistiskt inställd på att dagens pass kunde bli sämre.
Dels dagsform på hästen men också att jag nog rider lite annorlunda när jag inte är själv. Inte mkt annorlunda men mer självmedvetet på nåt sätt. 
När jag är själv blir det mer "dance like nobodys watching", d v s testar mig fram tills jag hittar känslan utan att tänka på att jag borde se ut på ett visst sätt.
Inget är sämre än det andra men annorlunda. Eller ja, rider så klart bättre när Anna instruerar men nu menar jag mer vad jag bidrar med på egen hand.

Starlight visade sig vara lite mer motsträvig och tyckte att det var onödigt att behöva trampa under sig ordentligt med det högra bakbenet (det svåra) så jag fick lite mer att jobba med där.
Kanske var hon fortfarande lite trött i det efter i torsdags och/eller mentalt trött på att vara tillbaka på ridbanan.

När jag fick henne att spåra rätt med alla benen så kändes hon jättefin och hon var fortsätt även klart stabilare i sin form så även om träningen inte kändes riktigt lika harmonisk som förra passet så fanns ändå flertalet av pusselbitarna kvar i lådan. Om en säger.

Jag fick fokusera mycket på diagonalerna och arbetsterorin är nu att hon behöver vara mer lösgjord och verkligen spåra rätt när vi vänder upp för när hon inte är det så kommer piskande svans och sura öron, och handbroms. De blev klart bättre mot slutet, vi fokuserade enbart på traven och väntar med galoppdiagonaler till nästa gång.

Putsar verkligen till mig inför träning. Heh.
Borstade iaf Starlights svans och man.
Nästa gång vi är på ridbanan så ska hon få hoppa och ha lite kul så hon inte tror att det bara ska bli jobbigt så fort vi piper in dit.

/G

fredag 2 juni 2017

Information och inspiration

Gårdagens dressyrpass var ju såå positivt och givande och så det måste analyseras lite mer.
Fokus var, som jag skrev sist, på övergångar, fr galopp till trav framförallt, och diagonaler som flyter på bra i alla gångarter. Helst med liten ökning, om än så liten.

Utmaning övergångar:
Bibehålla mjuk följsam sits och fortsätta rida, gärna i form men framförallt utan att S springer ifrån mig och jag studsar omkring okontrollerat ovanpå sadeln.

Min (tillfälliga) lösning:
Jag har tänkt en del på filmklipp som en kompis till Karin lagt ut på soc.medier där hon rider sin westernhäst i galopp och trav till halt med bara sätet.
Det ser så himla lätt ut, vilket det så klart inte är på vägen dit. Men hon har tränat sig och sin häst dit och det fastnade hos mig och jag hade dom i bakhuvudet under gårdagen och använde sätet bättre än tidigare.
Jag veeet att sätet är a & o i ridning men det är inte samma sak som att kunna praktisera det.
Värdefull information finns överallt men det är svårt att veta eller styra över vad som fastnar hos en.
Finns massor med fina dressyrritter man kan kolla på för att bli inspirerad men jag tror att det som fick det att vakna till för mig och se sitsen i ett eget sammanhang var att westernridning görs på långa tyglar och då blev det så mycket tydligare än när jag ser ett helt dressyrekipage, jag har nog svårare att se vad som är vad där. Just nu iaf.
Jag lånar lite av den pusselbiten och bygger långsamt ihop ett dressyrmotiv, som är den formen jag vill träna och tävla i. Tack för att du delar med dig Carro T :)

Utmaning diagonaler:
Linjen mellan bokstäverna behöver flyta som ett rinnande vatten, gärna med lite mer tryck framåt. Vårt problem är att S blir handbromsig och motsträvig. Nu när jag skriver så slår det mig att hon kanske saknar tryggheten/stödet av staketet/sargen när vi vänder upp på linjen?
I traven innebär det att hon bromsar upp och travar på motvilligt mot nästa hörn med sura öron och piskande svans och vi kan glömma nån längning av traven.
I galoppen innebär det att hon bryter av för tidigt innan hörnet och/eller slänger iväg en kospark i farten och travar flängigt iväg innan jag hinner få ihop oss igen.

Min (tillfälliga) lösning:
Nöta nöta nöta och berömma mycket när hon släpper på och går fram. Hon behöver vara framåt för att jag ska ha något att samla ihop innan hörnet och det blev några mer eller mindre lyckade försök igår.
Jag red igenom LB:1-programmet 2 ggr i slutet av passet och första gången blev de faktiskt nästan bra i både trav men framförallt i galopp. Andra gången blev det handbroms och kospark båda galopperna så då hade hon nog hunnit bli trött men hon travade på friskt ändå.
Några av diagonalerna blev ändå de bästa vi gjort hittills så jag är hoppfull.
-----------------
Sitsen är ständigt återkommande och jag måste lägga mycket fokus på den, sitter inte i ryggmärgen så mycket av att vi faller isär beror så klart på att jag inte är konsekvent och ger fel signaler.
Extra roligt igår var att hon inte surnade till när jag sjönk ner i arbetstrav första gången, det brukar hon alltid göra en sväng innan jag hunnit komma mer tillrätta. Hon kanske blivit avtrubbad :P
Nä, jag är optimist och väljer att tro att jag blivit mer bekväm för henne.
Jag märkte också att hon gick i en mycket mer konsekvent stabil form genom passet, heja heja.

Efter passet igår la jag upp nedan inlägg på instagram. Starlight var faktiskt lite trött i benen, tror det är första gången jag på egen hand gjort ett sånt ridbanepass. Nu är inte en trött häst nån merit, inte så, men att jag kommit till så pass mycket jobb att hon fått ta i ordentligt utan vägledning. Det är jag lite nöjd med ändå.


Inspiration får jag också av Carolines Hästdröm,
otroligt bra och analyserande inlägg.
Ett tag framöver kommer det nog mest vara fölbilder där
för hennes Stina har äntligen ploppat ur sig sitt lilla föl <3
 
Egentligen är jag stalledig idag men med det tuffa passet igår och jag som är bortrest imorgon så ville jag att S skulle komma ut och röra på sig och rensa ut lite slaggprodukter. Så jag släppte ut imorse och tog mig en löptur med henne. Första gången jag springer på säkert två år. Ev kanske jag sprang nåt varv eller två hemma förra året men det kan lika gärna ha varit 2015. Minns ej.
Var dödstrött när klockan ringde men så kollade jag på telefonen och Carros übersöta föl hade kommit så då klarnade skallen direkt.

Ingen imponerande fart, jag gjorde 2 promenadavbrott när halsen snörde ihop sig av ansträngning men ändå mycket nöjd med min insats. Även om S skötte sig finfint så är det meckigt att springa och hålla ordning på en häst samtidigt, är jag själv så kan jag jogga fokuserat superlångsamt när det blir jobbigt för att sen springa på igen. Lite mer risk att jag snubblar på mina egna fötter (eller blir fälld, host host Vasaritten, S) när hon är med. På hemvägen ville hon helst gärna ligga lite framför mig också.
 

Ha en skön helg!

/G






torsdag 1 juni 2017

Övergångar och diagonaler

Ja nu ska det minsann upprepas. Muskelminnena ska matas med mjuka övergångar och någorlunda ökningar utan avbrott för tidigt på diagonalerna. Nöta nöta nöta och belöna.
Red på ridbanan i måndags, första uppsuttna passet sen Vasaritten och hon var riktigt fin (med våra mått mätt, goes without saying kan en tycka men jag skriver det ändå).
Lugn och arbetsvillig, inga kosparkar och på slutet kunde vi faktiskt få till några schyssta övergångar.
Ska nöta vidare med detta ikväll.



Känner mig riktigt hoppfull över att vi ska kunna få till en värdeskapande dressyrstart senast i höst, kanske redan under sommaren. D v s en med bättre resultat än tidigare.
Ser ingen poäng med att ge mig ut och betala runt 400 kr för att starta om det hänger på ett halmstrå. Det är dyrt nog att tävla ändå och lägger isf hellre de pengarna på träning och väntar tills vi är redo.

Igår red vi ut en joggingrunda på 9 km i kvällssolen med skimlarna, åkervägen fortsätter vara grymt bra träningsunderlag för rakriktning och sitsträning, vad händer när jag rider lätt så här och kramar tygeln där osv. De vill gärna trava på väldigt friskt på hemvägen så det gäller att ta till vara på den energin och få dom att slappna av, söka sig nedåt och släppa upp ryggarna. Supernyttigt för alla inblandade.


Vad händer mer då - inte så mkt, alla är maskanalyserade och hade väldigt lite - lite, t o m Ice som hade massor förra våren. I samråd med veterinär så avmaskas hon ändå, pga ålder och med fånghistoriken. På söndag ska vi börja stolpa nya hagdelen, kommer bli toppen. När det är klart *svettig emoji*

/G

Update (eftersom jag ändå inte hunnit posta inlägget): dagens dressyrpass var det allra bäst vi nånsin gjort på egen hand. Är så nöjd och känner verkligen att vi just nu har rejäl medvind.
Vi får inte skada oss nu, det här måste få fortsätta utvecklas. Älskar ridning!!