Stall Vall

måndag 29 maj 2017

Tjuvstartad sommar

Alltså, vicken helg det varit <3<3
I torsdags kväll kom min syster och systerson Jack och stannade hela helgen. Jag jobbade i fredags och på kvällen grillade vi och Karin kom och hängde med oss.
På lördagen åkte jag till Sörmon och vände då jag inte behövdes som funktionär, red ut på Sune med Karin och Linda som visade upp sin fina nya häst Ekemir. Han var sprallig :D

Både Zia och Sune tog Ekemir med ro så han verkar vara
en trevlig individ :)
När jag kom hem monterade vi ihop poolen i rekordfart, tack o lov har Karlstad Kommun än så länge inga restriktioner för vattenanvändningen. 
Var fantastiskt sommarväder och vi var bortbjudna till en kompis på besök fr Göteborg, i hennes familjs sommarstuga.
Var SÅN idyll! 
Barnen badade från bryggan, rodde gummibåt, grillade vid sjön och spelade kubb o boule. Blåste men varma vindar så var mest jobbigt när man fick röken på sig.
 
Får det lov att vara lite boule efter badet, kanske?
Sommar när den är som allra bäst!
Igår var det varmt och skönt på morgonen när jag släppte ut, chansade med shorts och linne och det var inte ens lite kallt. Förutom sätena i bilen. Måste ju få lite färg på mina stackars albylvita ben och 1,5 timmes promenad i sandgropen kickade igång en liten start iaf.
Sen blev det spöregn lagom tills poolen var fylld, hindrade inte barnen från att hoppa i. I femton grader :O.

Nu är det full jobbvecka, den första på ett tag känns det som. Let's go!

/G

söndag 28 maj 2017

Vasaritten 2017 - lång guppig väg till mål

Äntligen ro att sätta mig och få ner Vasaritten på papper. Intensiv vecka minst sagt.


Dalahäst <3
När jag tävlade på Romfarsritten för 2 år sen (då jag red ut fel på andra slingan och därmed la till 8 km i onödan och slarvade bort en möjlig placering) så var det en tjej i klassen jag hade följe med en liten sväng som efteråt kom över och var så imponerad av Starlight och sa att "den där hästen kommer du vinna med nån gång om du inte redan gjort".
Wow tänkte jag då, vad kul att hon tyckte det men jaja, sånt vet man ju aldrig o s v. Men kul!
 
Nu blev det ju inte riktigt så, inte under 2016. Vid den här tiden förra året stod hon fortfarande med vajerlina i sin box och hade tråkigt. Vad långt därifrån vi kommit.

Vasaritten blev ett spontant infall efter att A9-ritten gick så bra, inte alls inplanerat gällande tid eller ekonomi så jag bestämde direkt att det fick bli en endagars utan övernattning. D v s tidigaste tävlingsmorgonen hittills. Åka från stallet 3.30 och då var den ingen stor marginal till när vi behövde vara där, men det var smärtgränsen.
På vägen hämtade vi upp Madde också, första gången på distanstävling.
Lektion 1: Det är ALLTID tidig morgon som gäller. Bara olika grader av tidighet.
Lektion 2: I groomtjänsten ingår mat- och godisförmåner. Det ska vara gött å grooma!


Kycklingwraps - supersmidig och god tävlingsmat!
Smarta burkar för yoghurt och müsli.
Allt flöt på fint tills vi kom på vägen mellan 26:an och Leksand, det var den guppigaste och jävligaste "riktiga" vägen jag nånsin åkt på. Kunde max köra 65 trots att det var 80 för annars hade Starlight skumpat ur transporten. Jag såg minutrarna ticka iväg på gpsen och marginalerna försvann sekund för sekund. Usch vad stressande det var. Så höll det på i nästan 6 mil, gaaaah.
Men vi hann fram i tid och Starlight pulsade lugnt in på 42 eller 44, minns inte riktigt men stor skillnad mot att stå och darra och ha 60 i puls som de senaste tävlingarna.
Vi kan helt klart konstatera att det är ett väldigt bra beslut att inte tävla Zia och Starlight tillsammans av flera anledningar. Starlight var så mycket mer chill själv och det var mycket enklare att bara behöva hantera och ta hänsyn till en häst. Med två groomar var vi totalt 3 st åt en häst så hon kunde promeneras medan saker fixades och vi var snabba och effektiva. Karin & Madde var ett totalt A-team och jag kunde verkligen fokusera på tävlandet.
Jepp, fulrosett is a must.
Slinga 1
 
Jag har aldrig tävlat med målet att placera oss förut, godkänd ritt har varit det absolut viktigaste och en placering endast en väldigt rolig bonus, om man skulle lyckas med det. Som på A9 t ex och den placeringen var ju både min och Karins kan en säga.
Den här gången gick jag in för att göra vårt allra bästa (inom ramen för godkänd ritt) och när vi kommit bort från startsträckans asfalt så såg jag till att komma förbi ekipagen framför för att hitta vårt tempo. Vi fick med oss ett ekipage bakom som hängde i och vid något tillfälle drog det iväg i en fart jag inte ville gå i så vi släppte dom.
Mötte ett par travekipage som S faktiskt inte reagerade så värst på, passerade lite avvaktande men inget drama. Sen kom vi ikapp ekipaget framför och red tillsammans i ett lugnare tempo.
Där fastnade vi sen, S gör det ibland och det är skitdrygt. Som att rida med en mental handbroms i, pigg men vill ligga i rumpan på hästen framför och reagera på allt den reagerar på.
T ex en träbro med en fors under, jag hade inget tålamod så hoppade av och sprang med henne över och fick göra det en gång till sen när de inte ville passera på ett ställe i ett litet samhälle slingan gick igenom.
Då kom fyra av de andra ekipage ikapp oss, jag hoppade upp på S igen och joggade med till groomstoppet en liten bit längre fram. S dricker sällan på första slingan och var inte intresserad nu heller så vi hällde vatten på henne och drog vidare för att kanske skaka av oss några ekipage.
Varvade med att ligga efter/gå om/ligga efter en fux och in i grind var vi 3 ekipage in samtidigt.
Nu gällde det att pulsa snabbt och vinna tid.
Var en liten promenad ner från ankomsttiden till snabbgroomen så även om jag tyckte vi var hyfsat snabba så var jag lite fegräknad med pulsandet så vi pulsade in hos veterinären efter 6:58 minuter och med 52 i puls.


Redo för slinga 2. Madde promenerade och promenerade.
Och promenerade <3
Slinga 2

Jag gick ut på slinga 2 med gissningen att det låg 1-2 ekipage före mig och Starlights uppfödare Annas ord i huvet - "nu kör du, hon är tränad för det här och slingan är lätt, låt henne springa".
Hon var där och red en CR på sin unghäst.
När vi kommit bort från asfalten körde vi på tills vi kom till travbanans hagar där det gick hästar och där tyckte S att hon kunde stanna. Hon var plötsligt inte alls sugen på att gå själv, utan hästsällskap. Inget tålamod så jag hoppar av och börjar springa istället och tjoho KUL, det gör vi tyckte Lajtan och tryckte på med sånt steg så hon sparkar till mig på foten så jag snubblar och går ner på knä. Upp fort som fan igen och jogga vidare förbi hagarna, vill INTE att ekipaget hon fastnade bakom på första slingan ska komma ikapp.
Upp i sadeln igen och sen körde vi, guppeliguppeligupp. Så stark och fin! Och när vi mötte ekipage så tvärnitade hon och skulle kolla vart de var på väg. Inte så självständig. Efter ett par möten så tittade hon bara och gasade på framåt och på toppen av slingan där den sen skulle varvas 2 ggr väntade Karin & Madde. Hon hade sett jättefin ut när vi kom galopperande. Härligt.

När vi varvat en gång och möttes upp igen så ropade Karin att de andra ligger 5 minuter efter.
- Vaddå? Leder jag?!
-  JAAAA! ropar hon tillbaks. Tydligen hade jag gått ut först på andra slingan.
Nä nu j-lar, nu rider jag inte för placering längre, nu rider jag för vinst! (Och godkänt haha, always)
Vi galopperar vidare och kommer tillbaka till travbanan, nu är det inga problem att passera men längre fram joggar ett prova-på-ekipage med en mamma på sin unghäst och 9-åriga dottern på en shettis. Så jäkla gulligt men jag kunde räkna ut att det här skulle Starlight tycka vara mysigt att fastna bakom och det gjorde hon så klart.
Det hade vi inte tid med, de andra ekipagen låg troligtvis 5 minuter eller mindre bakom oss och när jag tänker att jag får hoppa av och springa om så släpper handbromsen och hon travar lite motvilligt om. Sen får hon fart igen när vi lagt dom en bit bakom oss, nu var det inte långt kvar till mål.

Tävlingsplatsen var på en lantbruksskola, typ Lillerudsgymnasiet, så det var schysst miljöträning med grisar, maskiner, allt möjligt annat och KOSSOR. Hon är inte så sjåpig med kossor men inte jättevan heller. Vid mållinjen stod funktionärstältet med några människor i och bredvid det är det en kohage.
I kohagen stod en ko och halvsov vänd mot tältet.
3 meter innan mållinjen tvärnitar S och vägrar gå fram, backar, går fram osv. Man måste sitta till häst över mållinjen så där kunde vi blivit ståendes, eller backandes i mål. I sämsta fall skulle de andra kunnat hinna ikapp och vi fått rida med i fartvinden men tack o lov så verkade hon tröttna på sig själv, tog sats och travade i mål. Puuuuuuuh, vi var FÖRST I MÅL!
Första gången vi inte galopperat i mål sen jag började tävla.

Karin och Madde kom springande som galningar, det var tydligen en bra bit att gå ner till tävlingsområdet där de parkerat bilen. Stackarna.
När vi kom ner kontrollerade jag pulsen ett par ggr och sen gick vi in. Det var lite speciellt att gå in i veterinärbesiktningen och vara den som var först i mål. Tänk om vi blir uteslutna, usch.
Men det gick finfint - A rätt igenom och då kom glädjetårarna. Herregud vilken fantastisk häst jag har! Fantastiskt jobbig kan hon uppenbarligen vara också men överlag sån jäkla stjärna.
Hon var superstark och fin hela dagen.

När systemet lagt av får man ta till gamla hederliga
pappret och pennan.
 
19,9 km/h på sista slingan och 16,9 i snitt totalt. Snabbaste ritten jag gjort.
 
Och så promenerade Madde häst lite till.
 
Prisutdelare Marianne Eriksson - domare och eldsjäl inom distansgrenen.
 
 
Jag och S, Mari Sundström/Baltazar och Malin Eriksson/Jumanji
 
Ärevarv - jätteglad S (ironi) förstår inte alls varför hon ska springa igen.
Kan vi prata om det här med ärevarv inom distansritten. Jag gillar't inte.
Uppsutten prisutdelning - absolut. Men de har sprungit klart för dan och jag anser inte
vi har rätt att be dom om det. Kan vi inte bara ta bort ärevarvet?
Fina Anna från Värmlands Distans var också helt rörd
över vårt resultat <3
Det ska vara roligt å tävla!
 
<3<3<3
 
Jag försöker gulla men Lajtan spanar bara på T80-ekipage
på väg ut på sista slingan.
När vi klädde på henne för prisutdelningen så laddade hon
om och trodde det var dags igen men njäe, efter över en timmes
vila och är det inte aktuellt, stumpan.
 
Liten mun kan också gapa stort!
 
Älskar den här bilden!!
Karin är så glad. Och pigg, för hon behövde bara ta hand om ett ekipage haha.
Efter några promenader under veckan så tömkörde Karin Starlight igår och hon hade varit superfin.
Idag tog vi en klättringspromenad i sandgropen på 1,5 h och nu kör vi vidare med träningen.

Tävlingsplanen är något ändrad, Karin tävlar i Laxå 1/7 och jag groomar istället, med Andreas.
Min nästa tävling blir eventuellt Dackeritten i Växjö i mitten av juli och sen tänkte jag satsa på DM på Billingeritten i augusti.

Kan inte tacka Karin och Madde nog för all support och proffsgroomning och stort tack till Vasaritten för toppentävling. Ridvägarna var fantastiska, arrangemanget toppen och priserna himla fina.
Kommer gärna tillbaka!

/G















fredag 26 maj 2017

Hopp o bock

Ledig dag igår var så himla välbehövligt. Först sovmorgon och sen nästan en hel arbetsdag i stallet.
Förlåt familjen :S Men mockade i princip hela Ice hage, vilket hängt över mig länge nu. Och blev bjuden på supergoda kyckling-enchiladas hos Thorén-Erikssons. Spontant och görlyxigt!

Innan dess hoppade vi Karins hästar på ridbanan. Oj så skoj, inga problems med framåtdrivningen på nån av dom. Speciellt inte Zia som blev hur sprallig som helst och försökte bocka av Karin två ggr.
Oskar och barnen var med och filmade så det finns rörligt bevis hehe.

Zia tar i som tusan och man ser här att Karin lite grann lättat i sadeln.
Sen blev det bockserie!
 
Mer ordning mot slutet.
 
Powerpinglor <3
Jag är helt imponerad, Karin är inte en hoppglad ryttare men det lyste om henne igår och hon blev inte ett dugg osäker (inte som det såg ut iaf) av Zias sprallighet. Jag har aldrig sett henne hoppa så högt, typ 65-70 cm. Heja heja!

Åh vad jag gillar den här bilden. Fun times!
Sune var jätteduktig, han är en riktig trooper som hoppar även om vi kommer lite fel ibland och tvekar inte alls fast vi höjde upp. Han rev halva hindret istället men hoppade ändå glatt igen sen och ville inte sluta fatta galopp vad vi än skulle göra emellan hindren.



Faaaen vad snygg han är, Sune-plutten!
 
Sen tog bensinen slut och då måste man vila.
Klippte ihop en liten film, älskar att jag ropar BRA SUNE! och sen faller halva hindret. Han var ju bra som hoppade oavsett hur det gick <3



/G






tisdag 23 maj 2017

Fullt långsamt ös

Har fått skriva ner stödord inför inlägget om Vasaritten för hinner inte samla ihop det än. Har gått i 180 sen helgen, eller ja, kanske mer i 70 men med den helvetiska träningsvärken jag har så rör jag mig väldigt långsamt och allt annat verkar åka på autobahn.
Trodde jag var rutinerad nu med tre tävlingar tätt men tydligen inte, får börja använda arnikagel på mig själv hädanefter.

I söndags var vi på kalas och testade hoverboard, damnit vad svårt det var först, höll på att aldrig komma upp och stå still på den. Antingen snurrade den eller åkte bakåt. Hjäälp!
Insåg till slut att det var min kroppshållning det var fel på, försökte hålla balansen med rumpan så då putade den ut och tyngdpunkten blev bakåt. Hello revelation, det är ju precis så jag gör i ridningen!!!
Så från att ha varit en lite skojig grej så blev den lilla brädan plötsligt ett skitbra verktyg att förbättra min kroppshållning och kroppsmedvetenhet.
Emil kom och rätade upp mig och vips så kunde jag åka framåt, svänga, snurra runt och, efter ett tag, bakåt. Fränt!


Gissa om Emil önskade sig en sån direkt i födelsedagspresent! De är ju lite dyra, beroende på vilken man köper så klart, men jag lyckades av en slump få köpa en begagnad o väldigt lite använd till ett kanonpris så imorse rullade Andreas in på den i Emils rum sjungandes Ja må han leva, succé!!
(Han kommer inte få ha den ifred, jag får trejda med internettid)

Emil blir 11 år idag så ikväll är det kalas med släkten och imorgon kompiskalas så därför finns inte så mycket tid över för analys och reflektion av helgen just nu. Inte i skrift iaf. Jag väntar ändå även på ryttarrapporten så jag ser pulstiderna.

I söndags kväll stretchade jag Starlight och packade in henne i täcke och lindor, red en överpigg studs-Sune som tack o lov till slut kunde ge mig lite av sitt fokus så vi kunde avsluta dressyrpasset runt och fint och inte i giraff-mode. Hade inte koll på att han gått väldigt lugnt senaste veckan så han är förlåten, var först lite orolig för att brall-Sune var på gång tillbaka :O

Karin kom borttill ridbanan precis när jag höll på och joggade av
och fick bara se giraff-ofokuserade Sune för han älskar när Karin visar sig.
Då tappar han allt och vill bara ha hennes uppmärksamhet <3
Träningsvärken kändes inte av i sadeln och var dräglig på marken men igår, måndag, yikes. Jag haltade fram, iaf innan jag fått upp farten. Kanske borde stå upp och jobba, varför gör jag inte det för? Varje gång jag reser mig upp och ska gå iväg så lider jag.

Starlight promeneras under veckan och kommer nog tömköras nån gång i helgen, sen börjar vi träna på igen.

/G

lördag 20 maj 2017

onsdag 17 maj 2017

Ride it like a DJ

Ååh vilken bra träning vi hade igår! Det har vi iofs varje gång vi tränar, går ju alltid därifrån lite mer utvecklade oavsett hur mycket eller lite.
Vädret var lite svajigt och eftersom jag skulle åka iväg till Anna så orkade jag inte engagera Andreas i filmande, han får komma när hon är hos oss nästa gång istället.

Vi fortsatte med the never ending lösgörande arbete, grunden till allt. Att få S att trampa under sig lika mkt med båda bakbenen genom att vända med framdelen först på volten och inte välta inåt med baken. Kontakt med yttertygeln och ledande tygeltag inåt, tänka sidvärtes då och då, peta ut baken med inner skänkel och samtidigt få henne att tänka fram, inte sega till när det blir lite jobbigt.
Detta i kombination med att försöka få med allt fr min lista på grejer jag behöver skärpa till min sits med. Det är banne mig raketforskning och hör sen!

Höger varv är svårast och jag kan inte sluta rida en sekund för då är hon superkvick med att falla ur ramen. Vilket händer titt som tätt eftersom jag är långt ifrån så duktig så jag klarar att hålla ihop oss men oj vad vi kämpar och framförallt S.
Hon är så himla duktig och på slutet fick Anna oss att trava med rörelse genom hela S kropp, vilken skillnad. Jag fick verkligen komma ner i sadeln och det blir en omställning att hänga med i det nya större men bekvämare gunget att följa med i. Häftigt.

Vi jobbade även med övergångar från galopp till trav, måste komma till ridning direkt. Eller ja, aldrig sluta rida alls men det är svårt att hitta den där överlappningen som behövs.
Måste blir som en DJ som fadear ut en låt och tonar in den nya. Sömlöst. Där har vi massor med jobb och det är bara att träna på, nån övergång blev bra men sen tappade jag det några steg senare.

Efter igår har jag ändå riktigt stort hopp om att vi kommer en dag komma till rätt fin gummibandsharmoni. Anna tyckte även det märktes att jag hade mer koll på bogarna redan sen förra träningen och att S var ännu mer på noterna så återigen - kvantitetstid på ridbanan ger resultat.
Jag älskar att träna och i sommar tänkte jag nog försöka boka en intensiv-vecka med Anna och köra typ 3 träningar tätt men jag uppskattar även att ha ett par veckor emellan till vardags och testa runt själv. Köra samma övningar med Annas röst i huvudet men hitta känslan, tappa den och leta upp den igen i sin egen takt.

Herregud vad det är roligt att rida!

Inga bilder från igår men varsågod, här kommer film på studsmatte-G som är ganska avslöjande att balansen behöver tränas upp. Inte bara brallorna som är fladdriga :D


Just det ja, kan inte säga att jag märkte någon direkt skillnad i sadeln efter osteopat-besöket men S kändes lite med tillfreds igår, svårt att veta exakt vad det beror på men kanske tyckte hon att jag var mer jämn i sitsen.

/G

tisdag 16 maj 2017

Komplettering av skärpningslistan

Jag var ju bra sliten på söndagskvällen alltså. Inte för att det egentligen var slitigt i helgen, det var en friktionsfri och artig grupp ungdomar men det är mentalt uttröttande att vara iväg, dessutom då jag var i Tranås tors-fre också. Mycket flängande.

Så jag släpade mitt trötta, träningsvärkiga och dåligt humöriga jag till stallet för ett dressyrpass på Starlight som planerat. Är ju rätt dåliga förutsättningar så jag var inställd på att det fick bli vad det blev, inga krav som inte orkar uppfyllas. Inte värre än att vi bara kunde jogga runt och hålla oss raka så hon fick motion i a f.

Men fina lilla Lajtan är ju så rolig att rida så det slutade med ett 50 min långt pass (ovanligt långt ridbanepass för oss) innehållandes träning på allt på min sitslista plus kompletteringarna nedan, hålla bogarna på plats, diagonaler utan handbroms och kospark och avslutades med att rida igenom LB:1-programmet 2 ggr.
Vi har långt kvar, om ens möjligt, till att hon ska vara så där gummibandsflexibel i övergångar och tempoväxlingar men ett framsteg var ändå att hon hajade grejen med att öka på diagonalerna. Betydligt med tryck i steget så kan jag lära mig gunga med i takt och inte störa däruppe i sadeln så ska nog de sura öronen försvinna också. Baby steps!

Insåg att jag missat några viktiga saker på listan häromdagen. Ridning är verkligen en sån där härlig sport där ju mer man utvecklas i den desto längre blir listan på saker man behöver jobba på.

Here we go: 

- UPP MED BLICKEN!! Sluuuta titta ner på hästen hela tiden, jag blir galen på mig själv.
- Förbättra handställningen, inga hängande handleder som bryter linjen fr bettet via tygeln. Syns så tydligt på filmklippen fr förra passet. Dålig vana som jag måste arbeta bort.

Hösilage är tråkigt, nu är det det pyttelilla gräset som kommit
upp i hagen som gäller.
Denna vecka blir lite soft då vi tävlar Vasaritten på lördag, igår skulle jag kört en kortare travrunda men orkade inte byta stigbyglar till korgarna och vill inte rida med vanliga (ej säkerhets) stigbyglar så vi tog en promenad med lite jogg för hand. Hon är så fin!

Ikväll blir det Anna-träning och Andreas följer nog med och filmar. Jag var hos osteopaten igår och hon hittade direkt vilken kota det är som varit låst sen i höstas så det blev fixat och så rätade hon ut mig där jag var lite sned. Kände skillnad redan när jag gick därifrån, lovar mig själv att inte vänta så länge nästa gång jag misstänker att det är nåt mer än bara muskulärt. Blir spännande att se om det märks nån skillnad på min sits idag, S kanske plötsligt blir suuupernöjd hehe.

/G

lördag 13 maj 2017

Ful FUL sits

Sitter just nu med intensiv träningsvärk efter en massa hoppande på studsmattor på Säfsens Snowcamp med Olivias klass och slökollar på Eurovision, med dålig uppkoppling så sändningen hackar, vi ligger typ en låt efter. Drygt.

Vi ska vara här till imorrn, fem vuxna och 19 goa barn som efter den här terminen sprids ut i nya klasser på högstadiet.

I torsdags var jag på pensionärsparty i Tranås, en kollega (en f d chef till mig) går i pension och det var ett stort gäng blandat folk från hela landet. Riktigt kul och rörande att höra deras olika minnen från hans tid på EFG.

Eftersom jag var borta torsdag-fredag em och skulle vara borta idag så fick jag åka och motionera Starlight på fredagskvällen så det inte skulle bli tre vilodagar i rad.
Körde ett pass på ridbanan och Karin kom och filmade.

Det gick rätt ok, vi kämpar på och vissa saker börjar sätta sig mer och mer naturligt. När jag såg filmklippen sen så insåg jag verkligen vilken skitful sits jag har. Lite deppigt men jag ser på det som att så länge S och jag tillsammans blir bättre gällande hur hon rör sig, lyssnar o s v så får jag tweaka sitsen bit för bit på vägen. Jag kan inte tänka på allt hela tiden, då blire meltdown och kaos.

Men så småningom behöver jag:

- komma ner i sadeln rejält, fram med nedre magen, lite bakåtlut m överkroppen.
- länga skänklarna och lite bak med underskänklarna, fram m tårna (nu pekar de rakt ut ibland.
- sänka axlarna, vara flexiblare i armbågarna (detta har börjat sätta sig liiite mer i muskelminnet faktiskt).

Några stillbilder ur de bättre sekvenserna.
Vädret var ljuvligt, kolla solnedgången!


Imorrn kväll blir det mer dressyr på ridbanan.

/G

tisdag 9 maj 2017

PMS

And not the annoying kind!
För det kan också stå för Pigg, Mjuk och Stark vilket Starlight var ikväll på första ridpasset på en vecka. 
Vi tog en travtur på ca 12 km (okej, lite galopp också, kunde inte låta bli att känna på henne, hon var inte nöjd med att det bara blev lite) och när vi kom tillbaka till åkervägen för att trava hemåt så körde jag arbetstrav. Lite skumpigt i början men efter en ovanligt kort stund fick jag komma ner i sadeln och hon travade på med jämn fin lätt kontakt.
Jag blev faktiskt nästan lite tårögd över vad fint hon lyssnade och accepterade min obalans i början, fast det är på en raksträcka hemåt där hon helst bara vill trava på fort fort. Trava av i låg form med lättridning brukar funka bra men inte nedsittning.

Fina fina S <3

Promenader efter tävling var ett riktigt bra beslut, så här fin kändes hon inte efter tävlingsvilan efter Sämsholm som ändå var en kortare distans. Nu var det bara piggheten som avslöjade en softare vecka.



Efteråt stretch och massage, väldigt skööönt.

/G

söndag 7 maj 2017

Brattforsheden

Är ett paradis på jorden. I alla fall för alla som älskar fin natur och för oss distansryttare är det typ magiskt. Sandvägar kors och tvärs i mil efter mil. Hanna som bor nån km därifrån är grymt bortskämd. Och jag är bortskämd som har Hanna i mitt liv, inte bara för att hon bor vid heden.
Har sovit riktigt dåligt den här veckan då barnen är hostiga men tycker det är så jäkla roligt att rida just nu så nemas problemas att skjuta undan tröttheten och lasta in Sune i transporten och åka på rid-date i paradiset. Sune skötte sig helt fantastiskt bra. Sist jag red hoppade han kors och tvärs över vägen och kändes kantig. Men igår var han den där Sune som jag bara älskar. Mjuk, fin och väldigt sansad. Han försökte busa med Game vid ett tillfälle och det var tur att han inte lyckades för Game var inte upplagd för bus. Dock påminner tydligen Sune mycket om Game som ung.


Jag har ibland svårt att se om Sune kommer att bli en distanshäst eller inte. Känslan säger så olika saker. Ena dagen tänker jag att vi nog ska pyssla med annat och nästa dag att vad sjutton vi lär ju prova. Han är så sen med allt den unge herrn. Även fast han är stabilare och starkare i kroppen så känns det ibland ändå helt osammanhängande och vingligt och svagt. Han är 6 år snart men han är nog typ som 4 år i kropp och knopp. Vissa dagar lite äldre, vissa dagar senare runt 3 år.
Men livet är aldrig tråkigt med Sune. Det kan vara skitjobbigt och uttröttande men aldrig trist. Han är en glad skit med en stor personlighet och värme. En hästisbästis helt enkelt.
 
/ Karin 

lördag 6 maj 2017

Vän med asfalt

Träningsvärken har kommit och gått, det enda som är kvar är mina snyggt svullna smalben pga helt fel short chaps som stoppade blodflödet en aning och jag gjorde inget åt det förrän vi gått i mål.
Har tappat bort mina mesh-chaps, jättemärkligt, letat överallt men hittar dom inte. Så innan Vasaritten så måste jag lösa det om jag inte vill få en snygg kant på benen igen.

Jag fick ju vara med på prisutdelning och hello, att sätta sig i sadeln igen när kroppen var heeelt stel (den stelnade ihop totalt direkt efter veterinärbesiktningen) var inte skönt. Stackars insidan av låren.

Idag fick Starlight en promenad och vi la till en klättersväng i sandgropen, om två veckor är det dags att ta oss uppför Rättviks slalombacke och diverse fina sandvägar i dalaskogarna.
Sist jag red Vasaritten så var jag inte så jättenöjd med att runt en tredjedel av första delen på första slingan var på asfalt, Starlight stampade sig fram laddad som en tok och jag var livrädd att hon skulle halka eller att det var för hårt.

Men nu har jag nog faktiskt kommit över den typen av oro, årets tävlingar har haft en del asfaltspartier och jag kan istället se det som ett tillfälle att känna att hon rör sig som hon ska.
Och får hon jogga fram istället för att hållas tillbaka i taktande skritt så kanske vi kan ta slalombacken i en lämpligare gångart än takttrav hela vägen upp som hon gjorde sist.
 


Varit fantastiskt väder idag och älskar våra nya fönster och dörrar, ett helt annat ljus i vardagsrummet. Sally älskar att dörrarna alltid står öppna så hon kan ränna ut och in som hon vill.
 
Självständig.

/G

onsdag 3 maj 2017

Sköna dagar


Vädret denna veckan har varit fantastiskt fint, sol och värme på riktigt.
Första maj tillbringades hemma, vi skurade trädäcket, rensade ogräs, ställde ordning utemöblerna och sov i solen.
Lugnt och skönt fast det ändå blev en del gjort.

Älskar våra nya dörrar och fönster ut mot trädäcket.

På kvällen åkte jag till stallet och packade upp det som var kvar och promenerade med Starlight.



På tisdagen följde hela familjen med och skrittade Starlight och Ice.






Ice fick pälsen-kliar-attack och började skakslänga med huvudet. Därav Emils min.

Igår promenerade jag och Karin med skimlarna och idag följde Olivia med.
Så kors i taket, Ice har ridits 2 ggr den här veckan.


Värsta skogsmysveckan.

Medan Olli borstade bort halva Ice (pälsfällningen är galen, ponnygalen) så dressyrade jag Sune. Han var lugn, busade ingenting, och vi hade ett trevligt ospännande pass. Han försöker inte glida iväg till höger alls ofta nu, jätteskönt.
Tränade en hel del på att trava, sakta ner till skritt, få ordning på bogarna och ställning och sen trav igen.
Det svarade han riktigt bra på tycker jag. 

I övrigt så är Starlights ben torra och jättefina efter tävlingen och det var de redan dagen efter, hurra vad bra hon är.

Softar vidare mot helg!

/G






A9-ritten T80 30/4-2017

Träningsvärken börjar på att lana av och minnet försvagas så bäst att jag klottrar ner helgens upplevelse innan jag bara minns allt det roliga.

Medan de flesta sov i söndags så gick vi återigen upp i ottan och packade in oss med skimlarna för att åka iväg till Kristinehamn och tävla 80km på A9-ritten.
Det var lovat strålande sol men under natten var det minusgrader och vindarna var isande så det var en kall-varm dag. Tävlingsplatsen på A9 är ett riktigt blåshål också så där fanns det inget lä men det kände jag inte av förrän vi gått i mål och lugnet la sig. Tur det var varmt i bilen när vi åkte hem.

Den här gången var Starlight och Zia betydligt mer sansade även om S darrade av upphetsning och hade 60 i puls i förbesiktningen nu med. I o m att det var internationell status på tävlingen (men vi red nationell klass) så var det lite annorlunda i besiktningen. T ex så pulsade de, sen sprang man och ibland pulsade de igen. Så i förbesiktningen så hade hon 60 men droppade till 52 efter uppspringningen. Båda blev godkända för start och fram till dess hade vi ganska gott om tid att fixa tävlingsplatsen och promenera igång hästarna. Och fixa traditionsenlig skitful rosett på Starlight.

Att sätta fast en rosett på taggad Starlight är som att försöka
få ner en levande bläckfisk i ett hönät.
(antar jag, har gjort jämförelsen förut och ff inte nån erfarenhet av det)
 
Jag blir så himla extra kär när Andreas är med och stöttar.
Hon är ju så jobbig och puttar på honom och vill inte stå still
men är ändå så lugn med honom <3
 
Kolla vad synkade de är liksom!
Inte ens smörgåsen får man ha ifred.


Slinga 1
 
Pigga hästar på hårda vägar kan vara lite tufft men vi lyckades faktiskt trava ganska mycket med dom utan massa försök till smyggalopperande. Första slingan är alltid lite meckigare, många ekipage i klungor innan det blivit mer spridning så det blir lättare att hålla sitt eget tempo.
Det är såå kul att vara ute på banan tillsammans så man nästan glömmer att det är rätt intensivt och påfrestande att ha två hästar att hantera i vilområdet. För att inte tala om i snabbgroomen inför veterinärbesiktningarna.
 
Första slingan var på 37 km och vi red på 15,4 km/h, ganska sansat alltså. Vi kylde ingenting i snabbgroomen eftersom det blåste så kallt utan gick lite långsamt fram och tillbaka och försökte få dom att kissa i gräset. Pulsade in på ungefär 6,5 minut så en klar förbättring mot Sämsholm där det tog nästan 12 minuter. Tror Starlight fick A på allt utom tarmljud i den här besiktningen.
 
Vi har världens bästa partners, på två och fyra ben <3
Slinga 2
 
Tyvärr fortsatt hårda vägar så det blev mycket travande även på denna slinga. Slingan var 25 km på pappret men enl gpserna ca 28 km så vi fick några bonuskilometer på köpet (är nog rätt omöjligt att få till exakt längd och tekniken funkar olika m m). Lite lägre tempo, 12,2 km/h.


Här blev det däremot nervkittlande och nagelbitande, Zia rusade upp i puls fr 60 till 76 när hon kom in till veterinären och behövde pulsa om. Helvete.
Starlight pulsade in på 4.54 minuter (bra där!), hade 60 (fick ha 64 så helt ok) och inga anmärkningar vad jag minns. Men vad gör jag nu? Ska jag stå kvar bortanför besiktningen så Zia ser Starlight eller ska vi gå bort därifrån. Orutinerat att vi inte hade nån plan för detta. Nytt för Karin också så hon visste inte heller men Linda agerade mellanhand (jag kunde ju inte vara i samma område) och gav tecken att jag kunde gå iväg medan jag såg Zia stå och kissa (pulssänkande, hoppet stiger).
 
Nu är det ju jag som skriver så det får bli från min synvinkel, var ju troligtvis väldigt mkt mer stressande för Karin, men gissa om det var konstigt att gå bort till vilområdet själv och bara klappklapp, duktig Lajtan. Här kommer mat, jo jag vet att det är konstigt att Zia inte är här men det blir bra. Ska jag rida själv nu eller kommer det gå vägen. Snurr snurr på tankarna.
Jag är ju inte bunden till Karin, klarar mig fint på banan själv men blir ju jättemärklig känsla att ens kompis kanske blir utesluten och man själv glatt fortsätta.
 
Efter vad som kändes som en evighet så kom äntligen Karin med Zia och gjorde tummen upp på långt håll. YES!! Partyt fortsätter.

Kändes som sagt länge men i verkligheten diffade det faktiskt knappt 10 minuter mellan våra uttider så jag väntade så klart och red ut tillsammans med Karin efter vilan.
STRESS!!
Slinga 3

Inför sista slingan så hade vi fått info om att jag nog låg på 5:e plats vilket innebar placering så mitt mål var att vi skulle se till att hålla den så en av oss skulle placera sig. Att försöka jaga ikapp nåt ekipage framför var inte intressant men vi lyckades skaka av oss ett som hängde i lite bakom oss så vi inte behövde släppa förbi någon. Det är trevligt med sällskap men nu är det banne mig tävling och lite resultatdriven är jag ju ändå även om godkänd ritt är det huvudsakliga målet.

Uppe på Björkvallen fångade Nya Kristinehamnsposten oss på bild så vi hamnade minsann i tidningen. Fina hästarna är duktiga och dricker ordentligt och Karin är så gladsöt så jag skulle kunna äta upp henne :D
"En välbehövlig vätskepaus vid Björkvallen"
Foto: Jenny Edvardsson, NKP

Se så glada vi är, älskar denna sport!

Mål i sikte!

Målgång
Vi gick i mål på pigga och glada hästar som efter 18 km på i snitt 13,4 km/h pulsade in på 52 och 56 och absolut hade ork att gå en slinga till.
Inför målgången så försökte vi tajma så gott vi kunde och rida över mållinjen tillsammans och låta chipet avgöra vem som kom först och det visade sig vara jag och Starlight.

Så vi fick faktiskt vara med på prisutdelning och ta emot rosett och prispåse. Vår första placering (och min allra första nånsin, Starlight har placerat sig med Karin minst en gång tidigare).



Riktigt roligt att placera sig på den ganska så modesta snitthastigheten 13,8km/h, precis som på Sämsholm så har det verkligen varit sansade hastigheter.
SM & YR-SM-vinnarna red t ex på 15,7 och 13,5 km/h. Inga ökenrace-tempon inte.

Det var en helt fantastisk dag, solen sken, Andreas och Oskar var så kompetenta och snälla som hängde med och STARLIGHT!! Denna superstaaah, hon var såå stark, fin och självklar hela dagen.
Hon hade små korta perioder av att inte vilja gå först utan fåna sig och ha handbromsen i och kolla efter otäcka saker i dikeskanterna (speciellt på sista slingan, jösses vilka kast hon gjorde ett tag där) och vid en omgaloppering så fick hon för sig att tvärnita precis bredvid de andra ekipagen så Zia fick gå om och leda vägen. Så får hon INTE göra. Men på det stora hela såå grym!

Däremot har vi kommit fram till att skimlarna tills vidare sätts på tävlingseparation, det är onödigt pulshöjande för alla inblandade när framförallt Zia är så beroende av Starlight och jag tror S påverkas av Zia också även om det inte är lika märkbart. Men så hög puls som hon haft dessa två tävlingar är inte likt henne och den enda egentliga skillnaden är att Zia är med.

Om jag fick blodad tand av att knipa en placering? You bet, så pass att jag dagen efter bestämde mig väldigt spontant för att rida T50 på Vasaritten 20/5. Blir en ännu tidigare morgon då vi åker över dagen, Karin och Madde följer med och groomar. Ska bli så jäkla kul!!!

Tack till Värmlands Distansryttare för som alltid superdupervälarrangerad tävling och Oskar och Andreas som så tappert ställer upp (och kanske ändå tycker det är liiite roligt ändå) och till Olivia och Emil som är så bra på att roa sig när föräldrarna är borta. Tar t ex hembakat fika med sig bort till farmor o farfar <3

/G