Stall Vall

fredag 28 april 2017

40 plus

Hönan eller ägget-fråga:

Är det jag som börjat känna efter mer sen jag fyllde 40 eller är det kroppen som sakta men säkert går mot totalt förfall sen dess?
Jag har tack o lov, peppar peppar osv inte haft några bestående krämpor i mitt liv men sen vattenbärandet i höstas så har jag dels ett muskelfäste i typ ländryggsområdet som fått sig några knutar (knutor?) som Madde jobbar på att massera bort men jag är också wahaaay mer allmänt stel i kroppen. Va blire??
Inte ok på nåt vis så nu har jag börjat stretcha då och då under dagarna och jag vet ju att jag verkligen borde plocka upp pilatesen hemma men det är så tråååkigt med måsten.
Man ska använda tandtråd, göra knipövningar, bla bla bla.

Men mjukare kropp gör livet lättare och ridningen bättre så jag måste väl ta tag i detta.

Apropå ålder så är ju Starlight 15 år nu och det borde vara ungefär jämförbart med mina 40, eller?
Vi är alltså i vår bästa ålder båda två men behöver stretching så vi mår bra och håller länge.

Min lilla djur-soulmate <3
Idag ska jag låna Andreas föräldrars härliga massagestol, måste muta kroppen så här innan tävling så inte träningsvärken tar kål på mig sen.

/G

Rakt känns snett

T80 närmar sig med stoooormsteg!! Är vi redo, YES we are!

Igår dressyrade jag Starlight och Sune. Först ut Lajtan (Carros hemmasnickrade smeknamn) och jag funderar på om vi är vid nån slags utvecklingströskel. Ska försöka sätta fingret på det.
När jag hittar rätt så känns hon så himla fin men det är lite stökigare runtomkring, jag har svårare att hålla ihop oss. Diagonalerna är lite mer kaos nu t ex (och de var tuffa redan innan), lyckades få till en i galopp igår där vi gjorde en hyfsad övergång till trav.

Tränar mycket på att verkligen sitta rakt i sadeln, jag behöver sätta mig lite mer på inre delen i båda varven för hon puttar ut mig. När det känns lite snett för mig DÅ är jag rak och det märks såå tydligt när jag hamnar rätt för då blir både Lajtan och Sune runda i ryggen och frustar nöjt.
Så nu måste jag verkligen banka in det i muskelminnet så jag gör det utan att tänka sen.

Sammanfattningsvis så tror jag att vi har några pusselbitar utspridda som behöver sättas ihop och bli en helhet och det är därför det känns så dubbelt, vi går framåt men vissa steg bakåt/sidvärtes.
Makes sense?

Banan var nästan nyharvad och inte använts så mkt så på ena volten var spåren väldigt markanta, det tyckte hon var superläskigt och ville absolut inte springa där. Men lägg av liksom. Det släppte någorlunda efter ett tag men verkligen hur fånigt som helst.
 

Marängskum på skydden, på mig, på tränset.
Vet inte om det är bevisat men påstås att det ska vara en positiv
signal att hästen trivs med ridpasset. Jag hoppas det iaf
för hon skummar på varje pass vi gör, både ridbana och ute :D
Lägg till bildtext
Sune-plutten red jag samtidigt som Karin red Zia och det var nog ett tag sen han reds samtidigt som annan häst på ridbanan för han var s t ö k i g och ofokuserad! Kom på nu att jag måste smsa ägarna till ridbanan, han råkade sparka ner en planka när han brallade iväg med mig vid ett tillfälle.
När jag väl fick hans uppmärksamhet (genom att fokusera på bogarna och min sits) och han kom ner på jorden så var det mycket trevligare att umgås. Inte vårt bästa pass men vi avslutade bra så positivt ändå.

Pellejönsen ville hellre leka följa John med Zia än hänga med mig.

Oskyldiga ögon
Idag blir det tvätt av kläder, godisinköp och såna förberedelser, sen bara ha det gött med familjen. Riktigt snajdigt med tävling på en söndag istället för lördag.
 
/G




tisdag 25 april 2017

Nypjuckat

Vädret var väl lite bättre i morse kanske, men ff blåst och lite regn blandat med små snöflingor.
Då var det rätt skönt att veta att hästarna stod kvar inne eftersom Pär skulle komma och sko dom. Är på nåt vis lite trevligare än att behöva klafsa ut i hagen och leta upp en lerig häst nånstans.

Blev ett dressyrpass som trots lite osmidiga överdragsridbyxor (det är silikon på dom vilket jag insett är sämst, känner mig fångad i sadeln), tjockstövlar och korgstigbyglar faktiskt blev ganska bra.
Tränade på med lördagens tänk och letade efter rätta känslan, det där ögonblicket när jag känner hur hennes rygg välver sig så där bra under sadeln. Jorå, de där bogarna och vinklade bakbenen är rätt bra att ha ordning på. Jag känner hopp om att kvantitetstid på ridbanan kommer ge mer kvalitet.


Köpte fina blå sulor av en tjej som sålde ut sitt företags lager.
Pär vad nöjd, märket var tydligen bra. Puh.
Medan Pär skodde Starlight så borstade jag igenom Ice ordentligt, nu har hennes fällning satt igång rejält, hur mycket päls som helst. Om nån månad eller två hoppas jag på fin blank sommarfuxpäls.
 
Och så till nåt helt annat. Min bror har en båt och i den har en söt liten pippi-mamma byggt bo under våren så nu får han vänta med sjösättning tills ungarna lärt sig flyga <3
 
 
/G

måndag 24 april 2017

Passivt föreläsningsinspirerad

Oh my god vad humöret gick från rätt så nöjd med livet till mördarmode på två sekunder innan jag skulle till stallet.
Var egentligen bara en fånig grej men det ställde till halva morgondagens upplägg och sånt orkade jag tydligen inte med just nu. Var som ett åskmoln som tröståt choklad och körde bil argt mot stallet.

Vädret har varit riktigt vidrigt idag, blötsnö och regn på tvären. Trött är jag också så insåg att sätta mig och skritta skulle förmodligen sluta med att jag somnade däruppe så fick bli en promenad.
Efter 10 minuter blev jag lite yrslig och började allvarligt fundera på om Starlight kanske skulle stå kvar om jag bara la mig lite och sov i blåbärsriset. Nä, det skulle hon troligtvis inte och då blev jag lite deppig över hur f r u k t a n s v ä r t dålig kondis jag verkar ha och ville nästan böla och funderade på att bara gå en sväng i lillskogen för jag var ju så trött men så ekade Karins jäkla föreläsning i huvet på mig att Annelie motionerade minsann sina hästar minst 1,5 h (om det inte var dressyr/markarbete) så jaha, då kan jag ju inte bara vara ute i 40 minuter.
Damnit!! 

Så vi gick och gick och gick i i alla fall 1,10 h (är ju bara hobbytävlare trots allt) och humöret blev klart bättre. Fick stanna ett par ggr och sprätta bort isklumpar ur framhovarna, den här våren är ett skämt.



Nu ska jag sova och vakna pigg o glad imorrn. Eller nåt.

/G

Input

Igår var jag och lyssnade på en föreläsning med Annelie Eriksson i Örebro. Nerikes distansryttare som stod för det trevliga arrangemanget med bra lokal, god stämning och smaskigt fika. Annelie är ju distansryttare på heltid och jag har alltid imponerats av när man ser henne och hennes team på tävlingar, så proffsigt. Detta är dock första gången jag hör henne föreläsa och mitt intryck av henne som proffsig har verkligen förstärkts. Grymt noggrann, målinriktad och strukturerad. Jag tar med mig en massa matnyttigt men måste också påminna mig om den stora skillnaden på henne och mig. Hon vill vinna VM, jag vill bara genomföra tävlingar på hemmaplan. Hon arbetar med detta och har 20 års erfarenhet och ett stort och sammansvetsat team runt sig. Jag är en heltidsarbetande småbarnsmamma och är enormt glad om jag skulle få två groomar med mig på tävling. Jag vill inte ens rida på den nivå Annelie gör men blir samtidigt på nåt sätt lite avundsjuk. Hon är liksom så grym på det hon gör. Ibland skulle jag vilja vara så fokuserad och en tävlingsmänniska. Men nu har jag sovit på saken och landat och känner mig inspirerad på rätt sätt.
Sedan är jag så sjukt nöjd med mig själv och faktiskt så är jag nog allt lite av en tävlingsmänniska ändå för vi fick tävla i att stå i plankan. Och banne mig om jag inte stod näst längst. 3 min och 30 sekunder. Nu behöver jag liksom inte prestera mer, kommer leva på det länge.
Idag har jag och Görel ridit skimlarna och det kändes mycket bra. Zia var lugn och stark, så som jag skulle önska att vi kunde glida fram på A9 om en vecka. Sedan red jag Sune på ridbanan och han känns också så lugn och stark. Går och funderar lite på om jag skulle våga starta honom på en CR i maj. Väger för - och nackelar så får vi se vad jag kommer fram till. Det är bara så väldigt roligt att rida just nu och det är jag himla glad för.
/ Karin

Same same men different tränare

Har inte blåst bort men är nog lite urblåst i skallen. I lördags skrek jag jag rakt ut när vinden tog i medan jag packade höpåsar. Blir på så dåligt humör och frustrerad av blåst.
Tack o lov skulle jag träna hemma hos Anna, där ridbanan har träd längs ena långsidan så det blev rätt ok lä, "vår" ligger helt öppet så är rena blåshålet.
Har inte kört med släpet när det varit så blåsigt vad jag minns men det låg riktigt bra på vägen så kändes helt ok. Är verkligen fortsatt nöjd med släpvalet.

Anna har inte sett oss sen tidigt i höstas så hon kollade av vad vi sysslat med sen dess och nollställde sig gällande Starlight för att titta med nya ögon. Vi jobbade mycket med att jag skulle ha koll på S bogar och få dom att vända så hon fick med sig bakbenen mer under sig. Höger varv var svårare.
Lösgörande arbete och inget nytt eller främmande kunde Anna komma fram till och för mig var det heller inget nytt utan vi tar helt enkelt vid från senaste träningen vi hade på Lovahagen för Susanne.
Skönt kvitto för en amatörryttare när olika tränare är överens :D

Igår red vi ett enkelt utepass runt galoppvägen på skimlarna och resten av veckan blir det endast skritt, dressyr och tömkörning som uppladdning inför A9-ritten.

Inte bara hästarna som rullar sig i solen.

En riktig katt ser till att vara i vägen minst en gång om dan.
 
Saga var sällskapsjuk i lördags.
 
Nytränad.
Efter stallet så ruschade jag hem för att komma iordning för dop av kompisarnas lilla Otto och på kvällen var vi hos kompisar och blev bjudna på världens godaste buffébord, var helt matbakis igår.
Himla mysig och välbehövlig kväll för hela familjen.

Idag är det redigt skitväder här, regnar, snöar och är kallt. Jättekul ska det bli att skritta ikväll, burr.

/G


fredag 21 april 2017

Oj!

Letade efter en bild på Starlight med hennes blå/orange-träns som jag ska sälja och ramlade på en gammal bild på henne från januari-2013, när jag började hänga på Vall och promenera med S i vadhög snö i skogen (ni vet förr i tiden när vintern var vit...).

Kolla fluffan!! Som en kramgo snöboll <3
Här har hon alltså gått i hage sen 2009 pga skada, födde Sune 2011 och spenderade därefter dagarna med att bossa runt honom (med sådär resultat) och Zia tills moi dök upp som en återvändarryttare-i-lådan.

Januari 2013
Hittar ingen ny bild i samma vinkel att jämföra med och orkar verkligen inte vänta till imorrn när jag är i stallet så nedan bild får duga. Är från ca ett år sen, nyskadad och med lina men har inte hunnit tappa så mkt muskler från vinterträningen än.
 
Början april 2016
Nedan är nyaste helkroppsbilden, fast fel vinkel men ger en uppfattning iaf.

April 2017
Som Carro konstaterade när jag skickade första bilden så var hon verkligen gråare för fyra år sen. Har jag inte haft en tanke på. #hemmablind

Underbara häst, önskar hon var 10 år och inte 15 redan.

/G

torsdag 20 april 2017

Earlybirds

Stallmorgon slår sovmorgon, när man väl kommit upp ur sängen. Eller ja, sovmorgon är det ju inte direkt eftersom jag skulle upp till jobbet ändå men skiljer nån timme iaf.

Skrittade bort till sandgropen i en timme med Starlight och Ice på släp. Idag kändes Starlight riktigt alert och hade stor fin skritt så det och gårdagens betyg fr ET ger lugn åt en ständigt vaksam hästägare. Ice fick sig äntligen en lite mer aktiv motionsrunda, hon fick trava ikapp mkt och så klättrade vi lite också. Jag har inte haft med henne som handhäst senaste tiden, krävs lite mental ork att synka liten ponnyskritt/springa förbi-trav och det har jag inte haft men det märks tydligt att hon är väldigt nöjd med att få följa med. Hon lyckades även bli svettig och rullade sig lyckligt i gosig lera i hagen efteråt.


Susanne-träningarna varannan måndag flyttas till Grums under säsongen vår-höst så vi har valt att inte fortsätta för tillfället. Det tajmar som tur är bra med att Anna är tillgänglig igen så jag åker t ex dit nu på lördag och tränar.
Vi ska försöka upprätthålla träning varannan vecka men under tävlingssäsongen så är det bara bra att inte ha en särskild dag uppbokad löpande. Våra hästar vilar ju efter tävling på allt mellan 5-10 dagar beroende på tävlingsdistans och då är det bara stressande att behöva fixa ersättare de ggr vi inte kan vara med.

Ser väldigt mycket fram Anna-träning, var länge sen hon kollade på oss och jag hoppas hon gillar utvecklingen :)

/G

onsdag 19 april 2017

Toppform

Var tvungen att kolla tillbaka i bloggen för att se vad jag gjorde senast jag skrev, dagarna blir helt konstiga när det är långhelg. Kom fram till att det inte var så mkt i alla fall. Så summerar lite medan jag försöker hosta fram ett hästpälsstrå som sitter fast o kittlar i halsen. Det fälls hysteriskt mkt nu.

Ramlade ju ner en massa snö på långfredagen så igångsättning fick vänta till lördagen. Olivia var med till stallet och tömkörde/släppte lös Ice på ridbanan. Hon var seg och helt oengagerad (Ice alltså) men det var mysigt att se de där två hitta på nåt igen. Ice ska få följa med ut som handhäst och få sträcka ut lite igen, sen kommer hon nog igång mer. Efteråt tog jag och Karin en promenad med Starlight och Sune.


På söndagen var Karin snäll och tömkörde Starlight åt mig medan jag och familjen var och firade min mamma i Ed och i måndags skrittade vi ut med skimlarna runt sandgropen. Soft uppstart alltså.

Igår dressyrade jag både Starlight och Sune. Med Sune fortsatte jag med inramning av framförallt högersidan, och tycker han var med på noterna snabbare än sist jag red så Anna-träningen Karin hade i söndags hade nog landat lite i skallen på honom. Han fick tokspel en sväng när grannhundarna skällde som tokar och en jordbruksmaskin dundrade långt bort, blev smattrande näsborrar, hööög arabsvans och passage-spring i benen men annars lugn och stabil.

Starlight fick jogga runt och lösgöras, hon kändes inte lika mjuk och bärig som hon brukar så var nog lite stelt efter tävling och vila. Hon behöver nog promeneras och stretchas lite mer närmsta dagarna efter tävling, sen vila. I alla fall nu när det varit en rätt kall vår.
Jag blir ju alltid lite fundersam när det inte känns som det brukar men lät bli att tänka på det, dels för att det var första dressyrpasset sen tävlingen men också för att vår kära ET-Cilla ändå var inbokad idag så svar på formen skulle ändå komma.
Var lite nervösare inför utlåtandet än jag skulle varit om gårdagens pass skulle känts top notch men tack o lov var domen - toppform! På båda skimlarna.

Faktum var att båda två var mer loss i kroppen och avspända än de vanligtvis brukar vara så en 5-milatur verkar ha gjort gott. Eller så var det skakandet hos veterinärerna som släppte loss spänningar. Lite laser och småfixande på några ställen men inget nytt eller konstigheter.
Snacka om totalt lösgörande för vårt psyke!


Nu laddar vi för 80km på A9-ritten, tjoho!

/G

måndag 17 april 2017

Kärt återseende

Idag har Sune och jag äntligen ridit lektion för Anna igen. Var ett tag sen och det var lika fint att ses igen som jag tänkt mig. Som att komma hem igen på nåt sätt. Sune var väldigt sansad och jobbade på bra. Mycket fokus på att rama in höger sida, i båda varven. Anna tycker att han blivit väldigt fin och att han nu är EN häst, inte flera delar. Kändes väldigt bra och nu vet jag vad vi ska jobba vidare med.

Sedan tömkörde Anna Zia och det var himla trevligt att titta på. Zia var så fin och jag fick bra tips av Anna, har inte tänkt på att hon lägger mer vikt på vänster fram i vänster varv. Anna jobbade på med att få henne att lägga över vikt på höger och släppa fram vänster. Zia var inte helt nöjd med det men jobbade på bra och till slut såg det riktigt harmoniskt ut. Zia bjöd också på ett tokryck som hon brukar göra ungefär i mitten av alla tömkörningspass. Inget undantag idag. Avslutade sedan fint enligt tradition. Varför ändra ett bra koncept liksom?


Har varit en härlig påskhelg förutom snön då. Ridning och mys och lagom mycket godis.

Kom på igår att det bara är 2 veckor kvar till A9. Shit! Inte van att ha så pass kort tid mellan tävlingarna. Men nån gång ska ju va den första. Hoppas på en lite mer sansad Zia om 2 veckor. Det lär vi ju bli varse.
 
/ Karin

fredag 14 april 2017

Glad påsk!

I Värmland vaknade man imorse till det helvita vinterland man önskade sig på julafton. Lite trist även om man vet att det kommer töa bort de närmsta dagarna. Innebar att vi inte skrittade igång skimlarna efter tävlingsvilan och vi får se hur helgen ser ut, de är ju obroddade nu.
Ice har däremot full vinterskoning fortfarande då hon inte skos om förrän 25:e och jag har varit för bekväm för att orka försöka få ur broddarna på henne då hon ändå inte ridits. Karin var snäll och tog med henne som sällskap på promenad idag tack vare det, uppskattades nog.
 
Blev en riktig lååångfredag när man varit insnöad hemma pga sommardäck på båda bilarna och stalledig då vi ändå inte skulle rida. Blev ungefär 100 avsnitt Bones, slösurfande, tog tag i att göra rent och spackla väggen fr köket mot vardagsrummet som skrikit efter ny tapet sen vi fick väggen nerplockad för över två år sen (måste bestämma oss för tapet nu "bara"), gjort 2 kg köttbullar och fick plötslig feeling att äntligen rensa en mapp med 2500 bilder i Andreas dator så vi kan föra över dom till en extern hårddisk + tömma min mobil på bilder. Det senare var inte så lätt visade det sig, av ca 1150 bilder så hittar datorn...39 st. Jag hatar Apple. Orkar inte och ska tröstäta godis nu och hoppas att Andreas helt magiskt kommer lösa det åt mig.

Snö ute men i alla fall vår inne <3
Igår tog jag och Sune en tur till sandgropen, vi körde mest skritt men även lite trav och galopp. Han var för det mesta cool men fick nån idé en sväng om att inte gå fram på ett ställe och smet undan hela tiden. Men till slut blev det ordning och vi kunde fortsätta framåt. Lite brallande men inte läskigt så en fullt godkänd uterunda.

Stort bebistroll
 
 
Ha en skön påskhelg, nu håller vi tummarna för värmande sol så dumsnön försvinner!
 
/G
 


onsdag 12 april 2017

Ingen vila för Sune

Först: hej mamma o stort grattis på födelsedagen <3

Idag har jag lyxridit, d v s Karin hade redan stallfixat klart så jag behövde bara ta in Sune och rida honom.
Han är så lugn och go att rida nu. Och stabil trots vingel ibland, upplever mer som att det är vingligt i huvet på honom, inte kroppen. 
Karin ställde upp ett litet hinder på slutet och efter några slöa travhopp med minsta möjliga ansträngning så tog jag några skutt i galopp och han är så himla duktig, ligger kvar i galopp efter hindret och fixar att vända hyfsat snävt vid behov.

Annars fokuserade jag mest på att få oss att gå åt samma håll, idag ville han gärna dra iväg åt höger om jag inte var noga med att titta dit vi är på väg. Så himla känsligt det ska vara. Och så lite hederlig arbetstrav där jag försöker bli nedsläppt i sadeln och gunga med. 

Work work work men roligt är det :)


/G

tisdag 11 april 2017

Dressyrfokus

Fram till A9-ritten så behöver hästarna bara underhållas så det kommer bli mest fokus på dressyr, markarbete och skrittpass m klättring närmsta veckorna. Fast först vila fram till helgen.

Tyvärr insåg jag häromdagen när jag först glatt upptäckte att Sörmons anmälan till majdressyren var öppen att LB:1 bara var för ponny :(. Fattade först inte varför jag inte kunde anmäla och sen...ridå.
De lätta klasserna för ridhäst verkar gå på lång bana om jag fattade programmen rätt och jag fixar inte att ställa om hjärnan på det nu. Så det blir ingen dressyrdebut 25/5.
Men det finns andra tävlingar och några datum i juni som skulle funka. Håller tummarna för att Sörmon kommer anordna nån pay and ride under våren också.

Skulle vara kul att få inviga tävlingskavajen jag köpte i höstas.

Till dess så tränar vi på!

/G

Ps. Tänkte att det skulle vara lite gött med att nästa distanstävling ligger nära så det inte behöver bli så extremt tidig morgon. Kan jag bara glömma, vår klass förbesiktning är fr 6.00 så vi måste åka skiiittidigt buhuu.

måndag 10 april 2017

Sämsholmsritten 2017

Vältränade men uppe i det blå kan man sammanfatta våra hästar i lördags. Vi har nog aldrig känt oss så osäkra, varken Karin eller jag, på om det verkligen skulle hålla hela vägen som den här tävlingen.
Och det var inte deras fysik vi oroade oss för, de var såå starka och fina och hade lätt kunnat gå en slinga till. Men mentalt, my god, hej puls!

Men vi tar det från början.

Off we go

Eftersom Herrljunga ligger en bit bort så var det tidig avresa, 4.30, som gällde. Jag gick upp 3.10 och kunde så klart inte somna hur lätt som helst kvällen innan men det löste sig fint med tävlings-adrenalinpåslaget som kickade in så fort jag gått upp. Har varit förvånansvärt lugn inför denna tävling, nästan inga nerver alls. Konstigt faktiskt.

Packandet gick väldigt smidigt dagen innan och jäklar vad grejer man får plats med när sadlar och annat packas i sadelkammaren i transporten istället för bilen. Inga problem m packning för 2 hästar alls.

Starlight var lugn med en puls på 38 innan vi åkte, det hade hon inte när hon senare insåg att hon var på en tävlingsplats...

Kameran funkar bra, blir spegelvänd bara så när den är rätt
så blir bokstäverna åt fel håll.
På plats
 
Det var lite rörigt kring förbesiktningen, tävlingsplatsen var ny för arrangören och saker som vatten och el strulade så det var lite nerv runt omkring. Starten var även bredvid besiktningen så det var inte så konstigt att hästarna var på tårna när en speaker räknade ner minutrar och sen sekundrar till start för första klassen medan vi försökte checka pulsen en sista gång. Det plus att Starlight inte tävlat på 1,5 år, men å andra sidan så var hon inte så här stissig när vi debuterade 2014 och då hade hon inte tävlats sen 2008.
Hon stod och skakade av upphetsning och pulsade in på 60, men hallå. Runt 40-45 brukar hon ligga i förbesiktningarna vanligtvis. Zia var också laddad och hade 60 hon också. Hon är lite mer bunden till S än tvärtom men den här gången var de nog lika yra båda två så vi vet inte vad som var vad med dom.

Dryga hästar som var överlyckliga över att det fanns gräs
söderut. Hösilage-matsäcken brydde de sig knappt om.
Oskar hade händerna fulla hela dagen, antingen hålla häst,
vatten, bil eller utrustning. Hjälte med ständigt bevarat lugn!
Slinga 1
 
Det var otroligt skönt att få komma upp på ryggen och starta ritten istället för att hålla i stollarna på marken. Karin håller kanske inte riktigt med mig där.
Medan Starlight var sitt vanliga tävlingsjag som vill springa springa (helst i galopp) och som när jag håller igen lägger energin uppåt så var Zia ett tävlingsmonster startkt som ett ånglok som bara ville trycka på framåt. Så Karin hade bra mkt mer att hålla i än mig.
 
Men jädrar vad fina de var! Så starka och vältränade så det var ren njutning att guppa fram i galopp. Vägarna var superfina! Några sumpiga ställen, ett ställe med ca 2 km krossgrus (det visste vi) och några kilometer med asfalt men annars fantastiska.
 
Första slingan med krossgrus hade jag Zia framför mig och ekipage bakom så det var inte läge att försöka få S att trava (risk för kosparks-protester) så hon fick ligga och gunga i långsam galopp bakom. Var inga problem, hon var så nöjd så.
Andra slingan passerade vi gruset igen men då var vi själva och kunde styra tempot lite bättre. Vi skippade sulor den här gången då vi inte hade några planer att rida fort och den här årstiden är det lurigt med sulor o tappskor när det är lerigt då o då. Men man nojar då istället över stentramp men det gick bra trots att vi inte lyckades få till skritt på den sträckan. Studsskritt är nästan värre och så tar det bara mycket längre tid att ta sig förbi. Gruset var heller inte så illa som en del kan vara så det kändes helt ok ändå.
 
Från starten - se så glada vi är. Woop woop, vi tävlar ihop!!
Foto: Anna Nykom
 
Fina fina Karin och Zia <3
Foto: Anna Nykom
 
Jaja jag vet, jag jobbar vidare med att få bort anksvanken.
Foto: Anna Nykom

Lyckades faktiskt hala upp kameran och få till en lite suddig
bild när vi skrittade.
 
På väg in från första slingan.
Zia är inte alls sugen på att sakta ner.
Det röda ekipaget är Anya Ernest och Al Raai - jättetrevlig
tjej vi följer på instagram och superfin häst.
 
Pulskoll inför vetcheck efter första slingan.
 
Hos veterinärerna, jag försöker parera Starlight
så hon står still medan veterinären pulsar.
Man får inte stå och greja med hästen utan bara
hålla i tränset under pulsning så jag leker vägg och
luften är fri ungefär.


Nästan 12 minuter för att pulsa ner är ovanligt för både Zia och Starlight och den här gången var det Zia som var så uppe i varv att hon skakade och fick t o m A- på muskler då hon var så spänd. Har nog aldrig hänt förr tror jag?
Hennes puls var däremot nere på 50 medan Starlights gick upp inne hos veterinären men sjönk sen så hon fick 60 prick. Jösses, sluta skräms.
Magen hade kommit igång på Starlight och börjat låta (fick A- i förbesiktningen pga tyst mage) men hon ville inte att veterinären skulle peta på henne, pälsfällningen gjorde sig påmind när hon var svettig. Pga kalla vindar så vågade vi inte blöta så mkt och i slutbesiktningen kylde vi inte alls.
Veterinären sa att det förmodligen berodde på beröringen och hon fick ingen anmärkning men hon gillade INTE att bli känd över ryggen och ja, det är ju så hon reagerar när hon vill krypa ur sitt skinn. Veterinären nämnde att det kan vara bra att kolla så att sadeln ligger bra ifall att och det är skitbra att de är vakna med sånt. Sadeln ligger bra, vi håller kontinuerlig koll på det, men även om jag känner mig trygg med att den gör det så är det så klart det skapar nervositet i en redan stirrig situation.
Uppspringningarna behövde vi inte skämmas för däremot, så jäkla fina, de flöt fram båda två.
 
Båda blev godkända att fortsätta och vi kunde gå och ta en snabbvila innan det var dags igen.

Från Oskars synvinkel :)
Slinga 2
 
Andra och sista slingan var betydligt mer behaglig då värsta hetsen lagt sig men det var fortfarande två väldigt pigga hästar som ville fram. De kändes dunderfina och på de totala fem milen så vart det bara en kort kort glimt som det kändes som att Starlight uppskattade att få pusta en stund i trav men det var sånt litet ögonblick sen var hon på igen och ville mer än hon fick.
 
De sista kilometrarna innan målgång var asfalt och det var ju trist men samtidigt praktiskt att kunna känna att de rörde sig bra. Upploppet var sen på ett fält så när vi äntligen fick sätta hovarna på mjuk mark igen så glömde jag bort Karin & Zia som var snett bakom och bara fattade galopp och flög fram mot målet, överlycklig att vi var framme, att få släppa loss Starlight och äntligen få svar på om vi är tillbaka på riktigt! Karin, som den fina vän hon är, tog det med ro och skuttade efter med Zia över grästuvorna.
 
Okej, inte helt å hållet släppa loss, lite självbevarelsedrift har jag.
Foto: Anna Nykom
 
Wihoo!
Foto: Anna Nykom
Målgångsfilm




Tjoho gräs! tyckte Zia och dök direkt efter avhoppning.
Foto: Anna Nykom


Inte puttas!
Foto: Anna Nykom
 
Sådärja, bättre.
Foto: Anna Nykom
Inför målbesiktningen kylde vi inget utan promenerade lite långsamt och försökte få dom att dricka. Ingen av dom var intresserad av vattnet ute på groomstoppen men i mål drack de lite grann i a f. Efter en stund var de redo och vi gick in till veterinärerna (gäller att hålla ihop dom så de inte tappar bort varann och skapar stress). Den här gången hade Starlight 56 och Zia 60 i puls. Starlight fick A- på hud, dvs vätska, det händer ibland och rättar till sig så snart de börjar dricka ordentligt. De får väldigt vattenuppblandad mat direkt efter besiktningen t ex.  Zia fick inga anmärkningar.
Och de sprang återigen upp som de stjärnor de är.

Glada, lite slitna och knappt kunnat smälta att vi faktiskt
äntligen genomfört en tävling ihop.


2 gånger har Starlight varit nere för räkning men kommit tillbaka,
världens bästa järnhäst <3


Ryttarrapporten

Hur gick det då?

Fokuset för oss var ju godkänd ritt men så klart är det kul att se vart i resultatlistan vi hamnade och av 27 startande så hamnade vi på inte så tokiga 10 och 11:e plats. Tredje gången jag hamnar på 10:e plats nu, dags att börja avancera uppåt därifrån va :P :D
Fast det kunde lika gärna varit tvärtom, Karin lät mig sprutta iväg men hade det varit nån annan bakom så hade hen säkert kört upploppsrace och det hade jag nog inte vågat vara med på.
Tänk om vi snubblar och går omkull. Yikes.

Överlag måste jag säga att det verkar varit en väldigt sansad tävling med få uteslutningar och lagom hastigheter i täten. Kanske är vanligt så här i början av säsongen?
-------------------------------------------------------------------------------

Älskar att vara igång igen, next planerade stopp är A9-ritten T80 på Valborgsmässoafton.
Vi rider ihop den här gången också och hoppas skimlarna skärper sig till dess. Ska bli underbart att tävla nära för ovanlighetens skull.

Tusen tack till Oskar som trots förkylning orkade serva oss på bästa sätt och tack till alla inblandade på Sämsholmsritten för en mycket lyckad tävlingsdag!

/G







Godkända!!

Jäklar vad vi fick slita, mest mentalt, men det gick vägen med våra fina störiga hästar <3

Vi kände oss som det ser ut.
 
Längre inlägg kommer :D

/G

fredag 7 april 2017

Förberedelser

Ska man rida långt och på tid så gäller det att ha skor som sitter fast på hästen. Om man inte kör med andra lösningar förstås men nu pratar jag om oss. Vi försöker att planera skotiderna efter tävlingssäsongen men ibland är det inte görbart så inför denna tävling så fick skimlarna köra en mellanskoning. Då är det smidigast att tuffa upp till Pär på Berg istället för att han stressigt ska klämma in oss nånstans i sitt tajta schema.
Är alltid väldigt mysigt att komma upp dit och den här gången lite halvt tvingade jag med Emil som först inte var så sugen (tar en timme och åka bil är ingen favoritsyssla hos mina barn) men sen spenderade han flera timmar med att springa runt och leka med gårdshunden Brave, en ofantligt lydig och lekfull svart schäfer. Han lyssnade helt klart mer på Emil än på mig, vilket är väldigt fint eftersom Emil inte ens är nån bossig typ. Ni vet, det där med att man ska vara tydlig och konsekvent o s v, vissa människor är tydligen roliga att lyssna på trots att dom är lite fladdrigare :D

Svarta djur-goset började redan hemma i stallet med Saga.
 
Kasta pinnar - leken varken barn eller hundar tröttnar på.
 
 


Så jädra gulliga <3
Karin jobbade så jag fick åka själv men skimlarna är såna drömhästar att åka med så det var hur smidigt som helst. Fast det kan vara sista gången jag får göra det eftersom Zia kom hem med grönglittrigt hovlack på alla fyra. Heheheheeee. Starlight fick blått med syns inte lika väl på ljus hovar. Oj vad synd.

Som två ljus. Svårt att tro att de kommer vara skitdryga imorrn när de går in
i tävlingsmode.
 
Oooch så klart en photobomb.
Körde hem Emil och åkte tillbaka till stallet och hittar Karin i full hovslagarfix, hon hade fått feeling och plockat av de tre skor på Sune som broddarna varit omöjliga att få av på. Att hon orkade. Man är ju inte lika kaxig när de ska spikas på igen men vi hjälptes åt och fasen vad kompetent man känner sig när man löser det. Jag hjälpte till att spika på ett par men Karin fixade finliret. Grymt!

Sune är ju rätt dryg att hålla på med och han var inget undantag igår
men coolade ner sig efter ett tag. Det finns ändå lite hopp om bajsplutten.
Idag är jag, typ, ledig men hade en jobbgrej som dröjt och kom in sent så behövde fixa det men nu är det klart och jag ska gå in i total föreberedelsebubbla.

Saker att styra upp:

- Lämna in bilen för att fixa några stenskott, fick ett stort ett häromdan, det bara small.
- Köpa GODIS på Hemmakväll och lunchsallader.
- Tanka
- Packa hemma
- Packa i stallet
- Tempa, tömköra och tvätta discohäst
- Kvällshänga med familjen innan jag sveper ett glas rött så jag kan tvärsomna i tid.

Klara, färdiga GÅ!

/G

Ps. Här är förresten länken till Carros värmlandsbesök inkl FILM: http://nouw.com/carolinesh%c3%a4stdr%c3%b6m/mittiveckanuppdatering-av-helgen-29682202