Stall Vall

tisdag 28 februari 2017

Måndagsträning

Ja det var ju en himla tur att vi tog det där galopp-passet i söndags för igår och idag ser det ut så här utanför, spöregn.

Inte mycket snö på det här sportlovet.
Eftersom pengar är till för att brännas så passade Emil på att investera Xbox-pengarna i en egen skateboard när vi var i skatehallen igår. Se så happy man kan bli.

Läskigt glad kan man kanske tycka :O
På kvällen var det dags för dressyrträning, vi lyckades bli några minuter försenade FÖR JAG HITTADE INTE HÄSTARNA I HAGEN. Alltså, ärligt. Mörkt och regnigt och de kräken sa inte ett pip när jag ropade och gick runt. Hittade dom till slut kurandes på ett ställe långt ner där det var barmark och massa träd utanför hagen så de syntes inte i mörkret. Man kan ju tycka att de borde vara lite intresserade av att gå in iaf. Starlight var seg som sirap och gick lååångsamt bakom mig mot stallet, som att promenera med Ice typ. Blev nästan fundersam på om hon var halt så jag började jogga med henne och då vaknade hon till liv. Sen gick hon långsamt igen när vi började gå igen. Det ihärdiga regnandet hade nog sugit energin ur henne.
 
På stallgången såg hon blöt och sur ut och kändes riktigt opepp på att åka iväg och träna. Men näedå, hon var fin och med på noterna när vi väl var i ridhuset och hon kommit igång. Och Karin var supernöjd med Zia som varit jättefin också så vi kan nog konstatera att mittemellan-långpass med mkt galopp dagen innan träning var riktigt bra.
 
Det har inte blivit några ridhuspass sen förra träningen så även om Starlight bara blir starkare, finare och mer avspänd så behöver jag absolut mer sitsträning, känner mig som en fladdrande vante däruppe när det går för länge mellan "inomhuspassen". Först i slutet som jag hittar någorlunda rätt och det är ju för sent men som jag tjatat om senaste månaden så är det inte långt kvar tills ridbanan går att använda igen och då jäklar ska det drillas.
 
/G
 
 




söndag 26 februari 2017

Underlaget är boss

Igår när jag satt i källaren och bloggade, betalade räkningar och allmänt slösurfade så snöade det tydligen massor utanför så vi skippade ridhuset idag och tog 22 km-runda med massor av snögalopp istället.
Det är svårt att beskriva känslan när man sitter och känner hur bakdelen (hästens!) guppar upp och ner i superstark galopp, tar i men känns lätt och det låter fluff fluff fluff i snön. Total glädje!
Idag var dessutom både Starlight och Zia i arbetsmode och fjantade inte runt så vi kunde rulla på i vettigt tempo utan stök. Så mycket trevligare.
Egentligen skulle vi tagit en 2,5-3-milstur som sista långa innan Pålsboda men vi kortade ner så de orkar dressyrträningen imorrn. Går ju inte att lita på hur länge snön ligger kvar så vi passade på medan det fanns, på tisdag kanske det bara är enstaka isfläckar kvar.


Spanar på kossor i fjärran.
 
Zia spanar också på kossorna medan Karin försöker sitta
upp fnissandes av prestationsångest för att hon vet att jag
tar kort.
 
Svettig Zia med snorig Karin.
Snygg pose Zia, verkligen.
I övrigt så kom en kille och köpte Emils X-box idag så nu är det lite mindre saker ståendes i köket hemma, Olivia har kommit hem fr mässan Närcon i Linköping där hon varit hela helgen med sina kompisar (och ena kompisens snälla pappa som var chaufför, hotellfixare och allmän uppstyrare av things). Det är en slags mässa där de flesta klär ut sig till olika karaktärer från spel, böcker och youtube m m och det säljs en massa merchandise och annat skoj. Jepp, hon var nöjd med sin helg.

Barnen har sportlov till veckan och jag kommer vara hemma några dagar, får se vad vi hittar på. Badhuset och bio troligtvis. Ikväll ska jag däremot till Linda och se på Oscarsgalan inatt, första gången för mig. Kommer vara död när den startar 2.30 men ska dopa mig med Ben & Jerrys-glass och många kommentarer om kläder och tal.

Gonatt, kind of!

/G


lördag 25 februari 2017

Jösses

Eeh det är bara 2 veckor kvar till tävling. På onsdag ska de skos och jag vete fan vad det kommer vara för underlag. Har aldrig tävlat så här tidigt på året förut och lever ff på hoppet att slippa brodd men som det ser ut nu så är det nog kört.

Ice och jag tog en barbackatur i lillskogen och på den plogade skogsvägen var underlaget riktigt bra så vi travade en hel del. Hon är för pigg för mitt bästa och brallning låg i luften men annars är hon för härlig.


Nån som inte var så himla härlig idag var Starlight, vi åkte iväg och löshoppade med henne och Zia. Hade anmält oss sent så vi blev inpetade på de tider som fanns och fick en halvtimme emellan. Jag passade på att tömköra henne på utebanan under tiden och hon var såå dryg. Riktigt tävlingstaggad gnäggandes efter Zia som var inne i ridhuset och jag har aldrig haft så dålig koll på tömmarna och hon sprejade halva ridbanan med bajs.
Skäms redan nu för vad jobbig hon kommer vara på Pålsboda, är bara en tidsfråga innan pälsfällningen drar igång på allvar också. Gudhjälpeossalla!
 
 
Hoppningen gick sen jättebra, pigg och mkt mer avspänd mot hindren. Det märkte även Fanny som ansvarade för löshoppningen, som kom ihåg och jämförde med sist. Kul! Zia hade hoppat jättefint också. Gillar verkligen Lovahagens löshoppning - är lugnt, harmoniskt och proffsigt anpassat efter olika hästars behov.


Skruttan ser ut som en raggsocka här.
Men här ser man att det finns muskler under pälsen.


Som en stor kanin som citat Fanny - hoppar med livet som insats. Haha, jepp.
 
Spring spring spring. Hon är tack o lov väldigt lyhörd på
stoppsignalerna även om hon är taggad och spänd.

Imorrn blir det ridhuset, vi måste träna lite inför dressyrträningen på måndag. Sen vill jag få till en sista långritt innan tävlingen, helst senast onsdag. Får se vart det blir, underlaget får bestämma.

/G






torsdag 23 februari 2017

Svettigt

Plötsligt kom det ner en massa snö och sociala medier uppdaterades med härliga inlägg om snögalopper i dagsljus. Själv hade jag ledig dag igår men var på friluftsdag med barnen på skridskobanan. Himla skoj men jag åker hellre än bra kan man säga. Och skridskor är osköna saker.

Rensade ur lite fryspåsar med innanlår från förra gången vi köpte kött för att göra plats för det nya och har nu testat att göra pulled beef. Om my gaaad, we are late at the party, jag vet, men vad gott det är!! Har gjort 2 olika batchar med olika grilloljor, gulaschsoppa av den misslyckade omgången (där jag blandade ihop hur man gjorde pulled med rostbiff och la inget lock på = blev stek istället) och så gjorde jag köttbullar av 1,5 kg nötfärs från gamla omgången. Vi har såå mkt mat att bara plocka fram nu. Guld! Igår åt vi pulled beef med sallad och tsatsiki i pitabröd. Nu dreglar jag när jag skriver.

För att slippa gå upp mitt i natten och ta ut grytan så fick
det stå i 10 goa timmar i ugnen.
 
Isen på Tingvalla var varken skottad eller spolad efter snön som kom ner på fm.
Man landade mjukt om man ramlade. Vilket jag inte gjorde för ramla är läskigt
och jag tror det finns vetenskapliga bevis för att man bryter alla ben i kroppen
om man ramlar efter 40 så jag åker väldigt kontrollerat och försiktigt.
 
Batch nr 2
Till slut fick även vi komma ut och snögaloppera men i mörkret, uuuh va härligt det var. Fluff fluff fluff lät det och bakben som jobbade. Tyvärr har det regnat inatt och sen lite minusgrader och nu är det nog plusgrader så det sköna underlaget är troligtvis borta igen.
Starlight fick en väldigt lösgjord ryttare i sadeln som först åkt skridskor och sträckt ut på fm och sen varit på massage och fått healing (spännande grejer, får se om jag känner nån effekt framöver).
Hon var pigg o glad som vanligt, lite studsig i början av galoppvägen men inte så farligt, hon är verkligen mkt mer chill när det är mörkt.

Svettigt med galopp
Får se vad det blir ikväll, ev ridhuset, vi behöver komma in dit men om det finns snö kvar så kanske vi passar på att rida ut idag igen.

/G



söndag 19 februari 2017

Fredag till söndag

Medan jag var i Göteborg så var det spännande väder i Karlstad. Minusgrader - regn - minusgrader - mer regn. Sviiinhalt tydligen och det märktes när jag klev av på perrongen hemma i torsdags em, det hade hunnit frysas om över sandningen. På fredag morgon när jag skulle till stallet så var bilen helt igenisad sen 2 dygn tillbaks, tog 20 minuter innan jag kunde åka iväg.


Det fick bli en barbacka-klätterrunda i sandgropen. S var pigg och spökig, såg läskiga saker så det tvärnitades och studsades åt sidan och hölls på. Störigt men bra balansträning.
Efteråt fick hon gå ut i hagen igen med bootsen på, hittills ingen ny tappsko.
 

Lördagens motion blev en skritt- och travrunda på 1,20h med Karin & Zia och Ice som handhäst. Nästan inget spök alls från Starlight och Ice verkade lycklig över att få trava med. Snart snart är det vår på riktigt och då blir det lättare med ponnymotionen.

Efter stallet åkte jag o Andreas och hämtade kött som vi beställt av en bekant. Sen hade jag å göra resten av kvällen. Massa färs som skulle delas upp och sen bitar som skulle styckas upp. Känns gött att ha säkrat tillgången till fint ekokött ett tag framöver.


Sen blev det söndag. Jättetrött var jag, vaknade med ett ryck vid 10 av ett sms fr Helena och inser att jag inte skrivit in i kalendern att vi skulle ses efter lunch och jag hade dubbelbokat mig. Är det inte uppskrivet så finns det inte...
Det löste sig men jag avskyr när det blir så, vill inte vara sån som bangar m kort varsel. 

Dubbelbokningen var långtur med Karin, vi skulle gjort den igår men det funkade inte så blev idag istället, viktig del av träningen som jag inte gärna ställer in. 26 km i snitthastighet 10,8, ganska mkt galopp på två aspigga dryghästar. Zia var som ett ånglok och Starlight studsig och ibland brallig. Men till slut fick vi rulla fram i lugn stabil e k o n o m i s k galopp och det var fantastiskt. Kom ihåg gps-klockan för en gångs skull och känner mig så redo för tävling. Törs knappt tänka på den bara för då står hon väl i hagen på tre ben plötsligt. 


/G




 

onsdag 15 februari 2017

Det här med knoppar

Vi ramlade in på manknoppning inför tävling i ett par inlägg bort och en kommentar var att egentligen borde ens fokus vara på ridningen och ja ehum, det borde den ju vara.
Ska jag gå till mig själv så handlar det nog om att eftersom jag inte är så bra på att rida och Starlight inte är en bjussig lättriden häst så känns det som att hon åtminstone kanske borde se välfriserad ut.
Lite töligt och komma på tävling och vara sämst i alla kategorier. Nu finns det ju dessvärre bildbevis på att vi är det men det finns bara en väg från botten och det är UPP!

På håll tänkte man inte på dom, hoppas jag.

Nästa gång kanske jag ska knoppa dagen innan och ta ur
lagom till tävling. Är ju viktigt att vara unik nuförtiden.
När jag letade fram bilder till inlägget så snubblade jag över filmen från vår första och hittills enda dressyrstart, hösten 2015 i Åmål. Det är riktigt pinsamt dåligt, jag är såå nervös och Starlight jättespänd och sådär inte lydig som hon inte får vara om det ska funka. Susanne sa det igår (och Anna har säkerligen också sagt det) att S är en häst som måste ridas hela tiden under ritten, går inte att åka med en sekund. Hennes reaktion när jag ber henne om nåt är:
- VA, vad vill du?!
- Jaha, vill du att vi svänger?
- Här? Jag tänker att jag bestämmer att vi gör det om några steg.
- Vaddå NU?? Kospark eller sura öron eller piskande svans eller alla tre samtidigt.
Ganska ofta tror hon att svaret på alla mina frågor är galopp också.

Detta tränade vi på igår och det blev så mycket trevligare och positivare när vi konsekvent gjorde samma övning om och om igen, hon är ju lättlärd när hon väl slappnar av och vi pratar med varann på rätt sätt.

Filmen fick mig väldigt sugen på revansch, kan vi få runt 54% för en sån bäng ritt så ska vi banne mig ta oss över godkänt snart. (Vill man se ritten så finns den i ett inlägg fr hösten 2015, sök i kategorin tävling eller på bloggens youtube-sida, mer än så tänker jag inte hjälpa till med att hitta den ;)).

/G

tisdag 14 februari 2017

Gs day off

Jajemen, jag har varit ledig och jag vet minsann hur man roar sig då.
Vaknade med ett ryck kl 7 när resten av familjen vaknade till liv då mobilen påminde att sotaren skulle komma mellan 7-9.30.
Ingen sovmorgon alls = sad smiley men också lite glad smiley för då sov jag iaf inte bort halva morgonen. Sen har jag städat lite sporadiskt här o där, åkt behålös i fulkläder till Granngården och köpt gummiboots till Starlight och toarengöring, just for fun.
Städat lite till och sen åkt till stallet så Pär kunde slå på tappskorna, ridit galoppvägen med Linda & Zia och nu sitter jag med nymålade naglar och försöker blogga och äta Ben & Jerrys-glass utan att paja nagellacket. (Det ser rätt opajat ut, är nog mest tack vare topcoaten Seche Vite, helt outstanding vad det snabbtorkar).
Bootsen var hårda och ser ut att kunna bli skav av dom så
de åker tillbaka till affären. Toasprejen gjorde sitt jobb.
Starlight var som en kanin på speed, studsade för allt och var sådär jobbig första halvan som hon var i lördags men sen blev det lite uppförslut på slingan och då fick hon fokusera på att använda benen istället och blev så trevlig så. Traven hem på åkervägen var jättefin!
1,23h och 15 km, snitthastighet 10,5, underlaget sisådär, inte i närheten av vägarna i Munkfors. Det känns riktigt gött att rundan kändes som en vardagsmatrunda för oss, ett vanligt träningspass, inget extra. Jag hade tänkt ta 2 varv egentligen, totalt ca 22 km men underlaget för lite för trist och Linda skulle ändå bara ta ett varv så jag hängde på henne hem. Har jag sagt att jag längtar till våren?

Skojade till det lite med mig själv och släppte ner vågen i en av
höpåsarna fr loftet, för att inte glömma hänga upp den i stallet.
Glömde självklart det direkt och ställde ut alla påsarna.
I vilken ligger VÅGEN? Och så undrar folk varför det
alltid tar så lång tid för hästfolk att komma hem fr stallet.
Ska till kontoret i Göteborg ons-tor för att lära mig lite nya arbetsuppgifter, tåget går 6.13 imorrn :O
Hoppas verkligen SJ (eller vilket bolag det nu är som ansvarar för tågen, rälsen, vägbommen i Mellerud, kiosken vid station??) sköter sig så vi inte fastnar halvvägs. Eller ve o fasa, nåt bombhot som det var förra veckan. Jag gillar min bil, den rullar dit jag vill, när jag vill. Litar inte på tåg.
Litar iofs mindre på min förmåga att köra bil i Göteborgs innerstad så det är nog det bästa för alla att jag åker tåg. Det är rätt gött när man väl sitter på det men jag har en inbyggd stress sen jag var barn att jag ska missa tiden eller sätta mig på fel tåg.

Nu ska jag försöka sova ordentligt, det är inte helt lätt när man samtidigt är rädd att försova sig. Jag är min egen värsta fiende.

Gonatt!

/G

Ps. Vissa människor är nog menade att ramla in i ens liv, även om man inte ens setts irl. Hon lyfte min dag till en extra hög nivå när jag läste detta inlägget vid frukosten: När internet är bra
Kan inte annat än hålla med och tillägga att jag är så himla glad att jag råkade springa på C's blogg, minns inte ens när eller hur det var men jag blev ett fan direkt. Rolig, smart, nyfiken, ifrågasättande och jag lär mig massor av både inläggen och kommentarerna och så mkt igenkänning. Instant love. Fast inte creepy stalker-sorten!
 

måndag 13 februari 2017

Nöta, nött, nyttigt

Träningsmåndag idag och den här gången blev det en egen lektion så vi passade på att träna programlinjer. Det behövde vi kan man lugnt säga och Starlights lydighetsträning  fick sig en kickstart. Damn, hon gillar inte att bli ombedd att göra saker i ridningen. Men att upprepa saker konsekvent är tricket och det blev bättre och bättre.
Vi red raka serpentiner, d v s massor av vända över ridbanan, gjorde halter fr trav, halter på medellinjen, 15-metersvolter i trav och galopp. Nöta nöta nöta, då blir hon fin och mer samarbetsvillig.


Har inte bestämt mig gällande pay and riden 5/3 än, ev släpper jag tankarna på skarpt dressyrläge tills ridbanan går att använda igen. Mkt lättare att jobba effektivt. Behöver få kvantitet på dressyrarbetet men samtidigt är det ju inte blodigt allvar heller så kanske bra att bara göra't. Drar mig nästan mest för att knoppa manen.

/G  


söndag 12 februari 2017

Tappskotönt

Staaarlight!
Andreas har ny telefon som tar superfina porträttbilder.
 
Se på det där oskyldiga ansiktet. Who, me?
 
Hela familjen tog en promenad i lillskogen med Ice, Karin och Sune. Det är härligt idylliskt i ca 20 minuter sen börjar somliga (barnen) klaga på att det är sååå jobbigt att gå och så buttar dom ner varann i mossan och släpar benen efter sig klagandes. Det är så synd så synd om dom.
Klena stackare.
 
Nånting stort hände förresten i helgen, Andreas uttryckte plötsligt att det lät "fel" att jag sa "mina hästar" i nåt sammanhang när vi pratade med kompisar om dom. Så nu är det "våra hästar" som gäller. Våra familjemedlemmar. Kan låta självklart för många men det har ju hela tiden varit min hobby (ganska färsk hobby också, 4 år bara) och de bor ju inte hemma hos oss så då det blir ju en distans till hästeriet för den som inte har det som ett gemensamt intresse. Så det kändes så himla fint att det bara kom upp sådär, blev helt rörd. Våra hästar. Jepp, helt rätt <3
-----------------------------------------
Efteråt promenaden hämtade jag in Starlight för vi skulle träffa Helena och Calle (igen!) i ridhuset. Då upptäcks att Starlight minsann sprungit av sig en framsko. Vad trött jag blir. Nu blir det gummiboots i hagen resten av broddsäsongen. Hon såg iaf fin ut och de enda 2 sömmarna som syntes på undersidan av hoven kunde jag dra ut så jag åkte till ridhuset ändå. Helena vad där för första gången och åkte som tur var fel ett par gånger innan hon hittade dit så jag och S blev bara sisådär 30 minuter sena. Jag lyckades nämligen bryta av sadelkammarnyckeln i låset också. Because why not.
 
Sprang med henne först och hon såg finfin ut och kändes väldigt fin i ridningen sen också. Skönt, då missar jag inte träningen imorrn. Tyvärr hittade jag inte skon och 3 sömmar sitter kvar och dessutom ska Pär ändå komma och snickra på en sko på Zia (vad håller dom på med i hagen??) på tisdag så det löser sig smidigt ändå. Bra tajming på tappsko även denna gången. Ridhusträning inbokad så då funkar det ändå att rida OCH Pär drar på semester en vecka på onsdag så vi hinner få hjälp innan. Puuuh.
 
/G




Häst, häst, hö

Ooh vilken frisk luft man fått den här helgen. Kallt, snöigt och strålande sol, inte illa alls.

Jag är ganska bra på att koppla av, stänga ner och somna i soffan när jag har möjlighet. Men att koppla av hjärnan, sluta tänka framåt och inte vara ett steg före är jag riktigt kass på.
Leva i nuet liksom. Blir provocerad när det pratas om "att lära sig leva i nuet". Måste vara det absolut sämsta rådet till en stackars vilsen sliten människa som troligtvis har prestationstress också (nu pratar vi inte om mig längre alltså), att nu ska du leva i nuet, då blir du lycklig vettu.
Fast vad vet jag, kanske är jättekloka insiktsfulla råd på såna där lyckoföreläsningar. Konstigt bara att med den mängden såna som det finns och böcker som det säljs så ökar ändå sjukskrivningarna i rasande fart. Hm nånting som inte stämmer här.

Aja, det blev ett litet sidospår där till min egentliga poäng som var att jag upplevde en kort stunds leva-i-nuet-lycka med Ice igår! Visst sörrni, sånt går nog inte att lära ut utan kan bara upplevas individuellt. Undrar om det är en barnkänsla? Barn lever ju verkligen i nuet. Herrej-lar vad de lever i nuet, det är verkligen nu och inte sen som gäller...pheuw. Förutom när de försöker slippa göra något, då är det väldigt mkt sen. Men nu stack jag visst iväg igen.

Jag tog iaf en promenad med Ice igår och tog på hjälmen så jag kunde rida lite också. Barbacka och med grimma o grimskaft. Det är lite grann som att hon lyser upp när jag hoppar upp, det blir lite med liv i steget. Hon är en väldigt lämplig storlek att balansträna på, stadig och liten så man sitter bra däruppe och slår sig förmodligen inte så mycket om man ramlar av.
Vi travade och hon slog över till galopp och taggade till så hon började bralla. No no no, jag satt löst där men det gick bra och vi travade vidare, tänkte longera henne på ett bra ställe i skogen så hon skulle få galoppera av sig lite men det blev att vi travade i den låga mossan istället. Hon var supergo och skuttade t o m över några lite högre mosskullar. Så det blev ett litet gympapass.
Och jag skrattade högt för mig själv åt vad störtskön hon är och vad roligt det var och insåg att oj vad det lyckobubblar i mig. Det kanske är därför Ice kom till oss, för att få mig att vara mer som ett barn med en ponny. Så jag ibland får leva i nuet.

Har redan hunnit planera att jag ska ha hackamoret på nästa gång så jag får lite lättare att styra så hejdå nuet.

Svår selfie-vy. När jag lutade mig framåt så sa skänklarna åt
Ice att börja gå. Fick lägga upp dom framför bogbladen så
de skulle sluta prata med henne.
Efter Ice-turen kom Helena och Calle för en längre runda med mig och Starlight, de börjar bli riktigt vana vid varann nu. S är väldigt nyfiken på den där gula alltså. Vi var ute i 2 timmar och körde alla gångarter lite blandat. Calle är inte igång helt än så vi anpassar tempot helt å hållet efter hans ork. Han taggade till oroväckande mycket när vi passerade Trossnäs fältrittbana hehe. Oklart om Helena har tänkt sig en sån karriär med honom. Starlight gör allt hon kan för att undvika hindren när man passerar så ingen risk att vi råkar hoppa nåt där inte.
 
Starlight kändes mjuk och fin i traven men vidrig i galoppen, riktigt kort kort rygg och tvärnitig. Pigg som tusan men med handbromsen i, the worst. Är så obekvämt att sitta på då. När hon är på det humöret så behöver hon galoppera en stund innan hon slappnar av, slutar leta läskiga saker vid sidan om vägen och bara rullar på. Men det tar vi nästa galopp-pass istället.

Spennande.
 
Fastnade själv på bild för ovanlighetens skull.
När vi kom tillbaka så hade Ice höleverans kommit, bra tyckte Starlight som fick stå och äta medan jag klädde av henne. Jag var själv så bar upp den bit för bit i Ice gamla sönderbitna täcke. 12 rundor upp på loftet blev det, riktigt bra träningspass för både ben och armar. Varvar så klart sida att bära med så jag blir liksidig! Oskar kom med briljanta förslaget att vi borde erbjuda stallet som gym till folk. Smart! Meeen då blir det ju inget stalljobb kvar till mig och då måste ju jag börja på gym. Noohoohooooo :O

Hey hey hay!
Avslutade lördagen med att bli bjudna på hemgjord kebab hos vänner. Gud vad jag älskar att vi har vänner som har matlagning som hobby.

/G




torsdag 9 februari 2017

Poopies

Välkommen till den sugigaste månaden på året - februari. Det är kallt, månader av mörker bakom sig men inte tillräckligt mkt ljus framför sig än för att hämta hem solljusbristen. Jag avskyr februari.  


Livet är rätt schysst och jag har verkligen inte mkt att klaga på men det hjälper inte, är på dåligt humör idag ändå.
Hann inte motionera nån häst, bara stallfixa, så det irriterar mig. 
Skulle varit på möbelmässan i Stockholm idag för första ggn på flera år men Olivia åkte på nån slags magsjuka i tisdags så det var bara att stanna hemma.
Tack o lov så har det gått mer än 48 h och ingen av oss andra blivit sjuka så pheuuw. Men tänk vilken mardröm om jag skulle blivit dålig på mässan. The horror!

Igår hade vi kul iaf, jag fick biljetter till Nour El Refais show En komisk depression av Andreas i födelsedagspresent så jag o Karin var på den igår. Så j ä v l a bra, skrattade och grät om vartannat, hon är fantastisk! 
Och kroniskt deprimerad. Hon föredrar den mörka kalla årstiden för den matchar hennes humör vilket gör det lättare att känna sig gladare vissa dagar. Att vara låg när solen skiner gör det liksom bara värre. Väldigt bra beskrivet, är tacksam för att bara vara åhörare och inte behöva ha upplevt verklig depression. 

Nu ska jag sova och drömma om att få ligga i soffan och äta godis varje kväll till april.

/G





Där kom det!

Äntligen har Svenska Ridsportförbundet satt stopp för svensklicenserade ryttares tävlande i UAE (grupp 7). Hoppas det inte är väldigt tillfälligt och tandlöst beslut utan på riktigt nu.
Efter senaste tidens eskalerande avslöjanden om hästar som dör på banorna, doping, annat fusk och hästar som mystiskt försvinner efter tävlingar som de blivit uteslutna på (avlivade?) så kan man inte annat göra än att bojkotta tills det verkligen sker en förändring.

Vill poängtera att vi inte alls tror att svenska ekipage som åker ner ägnar sig åt ovanstående, tvärtom förstår och tycker vi att det är en otrolig prestation av häst och ryttare att klara av en sån utmaning.
Även om de är chanslösa för placering och det är en glorifierad clear round där du vinner prispengar bara du blir godkänd.

Genom sitt deltagande så visar man att man accepterar det sättet tävlingarna utförs på, även om man inte tycker det är ok att hästarna behandlas som de gör. Och ja, självklart håller inte alla stall på med fulspel och djurplågeri men så länge det är så utbrett och infekterat som det är nu så har vi inget där att göra. Vill vi få en bredd på grenen på hemmaplan så måste sportens dåliga rykte bort och sluta förknippas med ride and die-vansinnet.

Distansritt står för Att genomföra är att segra och Fit to continue, let's keep it that way!

Stall Vall


måndag 6 februari 2017

Nytta med nöje

Min vilja att blogga är (ganska) stark men inte min ork att plocka fram datorn på kvällarna och mobilen är så pillrig att skriva på så därför blir det långt mellan inläggen. Nu får det bli mobilen iaf.

Är rätt så peppat hästliv just nu, ta i trä så är hästarna hela och friska och vi har ett riktigt bra flyt i träningen. I lördags åkte vi till Pär och gjorde en servicegenomgång på Starlight. Nerslitna brodd som inte gick att skruva ur och en sko bortsparkad nånstans i hagen blev fixat och sen släppte han lös oss på de härliga snövägarna utanför Munkfors.
Guud vad kul det var, Zia och Starlight kämpade på fint på de kuperade vägarna, pigga som tusan och med massor av energi kvar efter 22 km. Och det finns fler milslånga vägar att utforska där borta. Man kan t o m rida till min pappa därifrån så det måste vi så klart testa framöver.
Karin o jag har inte ridit ihop m skimlarna på en sån här tur sen förra vintern, sån energiboost.

Dagen innan slutade jag jobbet lite tidigare och hann ta en skogstur med Starlight och Ice i dagsljus. Blev en sån där skön skrittrunda med lite klättring och Ice skötte sig sådär exemplariskt så man kan inbilla sig att hon alltid är sån.

Starlight taggad och redo i startbox...jag menar smedjan.

Min drömhäst <3
Vacker, känslig men ändå stenhård!

Vet inte varför jag är så röd i ansiktet, är inte jag som galopperat uppför bergen.
Kylan och orange mössa som förstärker skulle jag tro. Snyggt (insert valfri sideye-emoji).

Igår kväll kom Madde och hälsade på och jag passade på att låna hennes magiska händer för massage åt Starlight. 
När hon åkt tog vi en promenad med Ice och en LUGN Sune. Mycket ovanligt. Vaken men jordad, sån Sune vill en ju umgås med.

Idag var det skimlarnas tur att få skritta igång efter lördagen, Starlight kändes mjuk och klev på bra och hennes högra bak var betydligt mindre galligt efter en dag i hagen så lindning två nätter i rad efter hårdare pass var nog bra. 

/G


onsdag 1 februari 2017

Tappskotajming

Fick ett meddelande fr Karin förut, Starlight har tydligen trampat av sig en sko i hagen. Klant. Dragit nåt race förstås. Oh well, tajmingen är ändå väldigt bra för en gångs skull om det nu skulle vara så nödvändigt, jag är i Tranås och på fredag var det ändå tänkt att klättringspromenera och på lördag ska vi ändå åka till Pär, hovslagaren, och byta slitna tåbroddar som sitter som fastgjutna och så passar vi på att galoppträna på isvägarna som finns däruppe.
----------------------------------
Efter jobbet idag blev jag hämtad av en kollega som bjöd på middag hos sig (suuupergod fisksoppa), jag pratade hål i huvet på henne och sen körde hon tillbaka mig igen. Väldigt lyxigt, har bästa kollegorna <3

Dagens bild får bli Olivias favoritbild av Ice. Den har Matilda tagit, saknar henne.
Dumma Säffle.

Nu blir det wordfeud, serier i mobilen och sen crash and burn i sängen. 

/G