Stall Vall

måndag 16 oktober 2017

Det ser iaf bra ut i mitten...

Tävlingssäsongen för 2017 är över för mig och Starlight och resten av året blir det dressyrträning blandat med varierande typer av uteritter, tömkörning m m.
På TDB så visas ens fem senaste resultat och de tre i mitten ser ju väldigt trevliga ut medan de andra två inte ramar in det så snyggt. Hela 2016 försvann ju så därför ligger dressyrresultatet fr hösten 2015 med på listan, ett litet taffligt men lärorikt försök i dressyrvärlden.

Nåväl, vi gjorde 3 riktiga bra tävlingar i början av säsongen men sen fick vi tyvärr inte chans att se om vi kunde prestera ännu mer, varken i distans eller dressyr. Hoppas på att 2018 blir ett jämnare år och att vi får lyckas med att utmana oss på T120.
Tävlingsterminen 2018 i distansritt kommer ut 1/11 så man kan börja önskeplanera.
Tack vare godkänd 50 och 80-ritt i år så har Starlight kvar kvalningen för nationell T120 men om det visar sig vara dåligt med nationell sådan nästa år så behöver hon en godkänd T80 före 20/5 så vi är kvalade för CEI80 (internationell) och kanske kan gå den vägen. Men hoppas på att slippa det.
Onödigt att rida betydligt dyrare internationell ritt när vi ändå inte tänkt starta T160 nån gång.

Anyways, i lördags tränade vi för Anna och Starlight var i fin form. Lite tjurigare i starten, typ sluta säg åt mig vad jag ska göra, för att sen bli mjuk och samarbetsvillig, till att sen tycka att jag var jättedryg som skulle peta in vänster bak in under magen mer i vänster galopp. Men oj vad bra det blir när hon gör det.

Jag fick rida mycket öppna och jösses vilken trav hon får när man går ur öppnan, det är som att hela hon bara YES vad lätt det var att trava genom hela kroppen när jag slipper krångla till det.
Det är klart svårare i höger varv i trav men tvärtom i galoppen, där var vänster myyyycket svårare.
Nu har vi läxa att träna på, konkreta saker, det gillar fyrkantiga Görel 😁

Anna och Zia tränade för första gången och var jättenöjd.
Var himla skönt med Annas ögon på oss för första gången sen sträckningen, nu känns Starlight checkad på alla tänkbara sätt och jag kopplar av tillfälligt.

Det hjälpte inte igår vid uteritten dock, jag letar ständigt efter ojämna steg och tänker att NU nu kändes det konstigt och sen nä, det var inget, men nu då, nu är det något, nä nu känns det bra.
Suck, undrar hur länge det kommer kännas så svajigt.

Karin tränade också i lördags, med Sune i nya sadeln, och de hade sitt absolut bästa dressyrpass nånsin, helt underbart! Vi red ut ihop igår för första gången på evigheter och han var pigg, lite busig men kändes stabil. Efter all osäkerhet kring honom så är detta helt fantastiskt 😍

Blev mörkerritt så vi slapp dela skogen med älgjägarna.
Pannlampan jag köpte har hittills inte imponerat, testat den 2 ggr och båda gångerna slocknar den i starkaste läget efter knappt 20 min och med svagaste orkar den inte ens 1,5h.
Har reklamerat och de ska skicka nya batterier för att testa om det hjälper, den ska hålla betydligt längre än så säger de. Håller tummarna för när den lyser som den ska så är jag riktigt nöjd.

/G

fredag 13 oktober 2017

Inställt

Det var en intressant dag igår, skulle till vårt kontor i Göteborg för lite möten och gick upp 4.30 för att åka med tåget 6.13. Alldeles för tidigt och speciellt när tåget visar sig bli inställt pga nåt teknikfel.
Efter 45 min försening och ff ingen ersättningsbuss så kom chefen o jag fram till att jag gör bättre nytta hemma på kontoret så istället för heldag på resa så blev det vanlig arbetsdag och ett pass på ridbanan på em, innan det blev mörkt. Effektivt.

Nåt annat som tyvärr blivit inställt är distansrittskursen  jag skulle på om några veckor. Så där rök den peppen.
Skittrist men jag får träna på på hemmaplan och en fördel är att kostnaden åker tillbaka in på bebishästkontot. En får hålla sig positiv!

Starlight var pigg som satan idag, blåste en massa och så har hon nog byggt upp lite överskottsenergi.
Vi kunde fokusera rätt hyggligt ändå även om hon inte släppte ner mig ordentligt på ryggen men hon känns fortsatt fin och på lördag ska vi träna för Anna och fortsätta tänja på musklerna ❤️

Vi tänjde även på dom lite extra i onsdags när vi tog en enklare klätterrunda i sandgropen tillsammans med Anna och Zia. Det var riktigt skitväder, höstigare än höstigast med konstant regn och blåst som bara tog i mer o mer för varje kvart. Bara att vänja sig, så länge det inte är storm så är det bara å ge sig ut. Pepp-pepp-pepp 😅


Inte Starlight utan gårdagens skärmsläckare som windows valt. Trevlig!

/G

måndag 9 oktober 2017

Playdejt

Fick mysigt ridsällskap av Frida och Lill-Kalle (Zsiwolo) idag, Karin skulle varit med men stackaren är sjuk och svag så jag red Zia och tog med Starlight som handhäst istället.

Lill-Kalle är bara 3 år (vilket jag aldrig kan lära mig, tror jämt han är ett år äldre) och tränas till att bli distanshäst så då behöver man komma iväg och träna på främmande ställen.
Han var lite darrig när han först kom ut ur transporten och in i stallet men sen var han helchill. 

Skimlarna var inte lika chill, spännande med besök ju, men skötte sig sen som vanligt på turen runt sandgropen. Och bebis-Kalle var så cool, en stabil liten en 😍

Vi skrittade mest men travade en sträcka och S såg fräsch ut så jag kopplar av lite lite till och vågar på riktigt börja se fram emot kursen om en månad.

Finplutten 😍





/G

söndag 8 oktober 2017

Oklart

Vilken fin men osäker helg det varit. 
Sol, gula löv, 9 grader, barn som hängt i lillskogen och sandgropen medan jag och medryttar-Anna tog en skritt- och joggingrunda förbi utkiksberget.
Starlight var först lagom pigg och växlade sen upp till svårt att hålla känslorna inne-läge. Jättehärligt ända tills jag från mitten av åkervägen tycker att hon inte riktigt rör sig som hon ska, känner av lite till, hoppar av och springer med henne och mycket riktigt - ojämn höger fram. Fan helvetes jävlar. Pardon my french.

Promenerar hemåt, sadlar av och springer upp hemma och hon är inte halt-halt men oren.
Ena delen av mig tänker att ok, den sträckta muskeln är överansträngd och hon känner av den, andra delen orkar inte mer nu och vill bara skita i allt för hon är säkert trasig för all framtid. Man blir lite slut i huvet av dessa blandade känslor.
Speciellt när det pågår tävling på annat håll, höll nästan manisk koll på Rönningeritten bara för att känna att jag är med på nåt vis samtidigt som det gav ångest för att det känns så långt borta, om vi ens kommer till tävling igen.

Nåväl, vi umgicks med vänner igår kväll och hade det supermysigt så helt nattsvart var det inte även om S fanns i bakhuvudet hela tiden.

Idag sprang jag med henne för Karin igen och nu var hon ren, red sen 30 min på ridbanan och sprang sen med henne igen och hon både kändes och såg fin ut så idag kunde jag andas ut igen. 
Får bli dressyr och kortare uteritter närmsta tiden, möjligtvis längre skrittrundor så hon får tänja och stärka musklerna ordentligt.

Hjärnspökena blir ett annat dilemma för mig att jobba med, de har gått från att vara en liten grej till full-on horror movie. Jag kommer känna och se hältor hela tiden.

Hungriga hästar har full koll på höpåspackningsljud.

Nedan filmklipp blev jag helt fascinerad av. Var blåsigt idag så hästarna var lite på tårna, kolla Sune när han brallar till och sen nästan skuttar framåt.
Kolla sen igen fast på Starlight, direkt Sune brallat så markerar hon lite med bakdelen mot honom, väldigt subtilt, och vips så flyttar han på sig. Oj oj, förlåt, menade inte att göra så. Typ. Älskar hästspråket 😍



/G

fredag 6 oktober 2017

Nu rullar vi på

Hellre en hel häst under sadeln än 10 trasiga i hagen ☝🏻😁

Efter promenad med familjen i tisdags, vilodag onsdag, joggingrunda som handhäst igår och ett tömkörningspass imorse så är vi nu igång igen.

Hon nosar på mig hela tiden!

Emil fotat pyramid.

Älskar när hela familjen följer med på promenad.
Andreas kanske inte älskar att promenera med häst men ställer upp ändå.
Bäst!

Uppe i ottan och tömkörde för att hinna innan jag behövde vara på
jobbet till 8. Gick bra trots halvkass pannlampa, månen hjälpte till
med belysningen.
Blev häromdan lite plötsligt inbjuden till en rolig kurs i början av november och efter att ha svajat mellan ja och nej så tackade jag slut ja imorse efter att ha sett hur S rörde sig på ridbanan.
Det svider lite att behöva sno från unghästkontot men kommer vara precis vad jag behöver efter den här trista andra halvan av tävlingssäsongen. Får se det som en kunskapsinvestering för framtiden.
Proffsigt och peppigt, ser riktigt mycket fram emot detta.

(Tänker inte ens fundera på om S kommer lyckas skada sig innan dess, det går jag inte med på. Får vara bra för i år, tack så very much. Och i värsta fall så lånar Karin ut Zia till mig ❤️)

Såg även på facebook att hopptränaren Mia Grane kommer vara på Lovahagen igen så jag hoppas kunna tajma in att vara med några gånger.

Ha en skön fredag, min kväll består troligtvis av skräckfilmskoll med Olivia medan Emil spelar tv-spel och äter chips och Andreas är på nån spelning 😅

/G

måndag 2 oktober 2017

Approved

Med beröm godkänd att komma igång igen 😍



/G

Börjar ordna upp sig

Nu ropar jag HEJ och jinxar skiten ur det här innan ET-Cilla gjort nåt utlåtande men det känns som att saker börjar ordna upp sig.
Starlight kändes väldigt på gång i början av förra veckan men hon åt metacam då så det kan man ju luras av. Men hon var pigg och trampade på ordentligt så det var väldigt positivt. Sen not so much.

Onsdag - poff, halt på höger bak. Ridå. Va blire??
Torsdag - inte halt men inte bekväm, "trötta" ögon och oengagerad.
Lördag - dynamiska S tillbaka igen, raska långa steg, pigga ögon, med i matchen och höll jämna steg med mig på promenaden och sprang fint.
Söndag - Madde kom och kände igenom henne både knådande och mentalt. Hon hittade snabbt att S fått en spark på höger baklår. En lårkaka helt enkelt. Såå skönt med en förklaring och en bra sådan.
Känns ju skitkonstigt att hon var halt och sen inte, man vill ju veta varför.

Så känslan inför ET-genomgång ikväll är jättepositiv och jag tror och hoppas att vi kan jogga igång igen den här veckan.

Off topic - Olivia kom ner till frukosten i lördags med en ny tröja,
jag och Andreas ba' snygg, har du köpt ny?
Men nä, hon har SYTT den själv i slöjden. Duktigpluttan 😍

Lördagens ökenpromenad med pigg och alert häst som vill börja
springa igen.

Madde knådar och känner medan S surar och gäspar.
Många känslor blir det.

Det var Starlight det.

Sen har vi ju den stora lilla drällpellen Sune som Karin provat ut en ny sadel till. Igår tränade hon för Anna för att få koll på honom innan ev sadelköp. Det har ju varit en bergodal-bana utan dess like med honom men OJ vad fin han blev efter spänd och stökig start.
När han kommer rätt så rundar han till sig och blir så snygg, var så härligt att se resultatet av dessa månader med tömkörning och promenader med coreband-schabraket.
Det kommer bli såå bra det där!

Duktiga duktiga Karin och Sune!

/G
 

fredag 29 september 2017

Tänder och sånt

Ja, här händer det inte så mkt, Starlight kändes på gång och positiv så jag såg fram emot ET-besöket på måndag och förhoppningsvis kunna få jogga igång strax därefter.
Meeen i onsdags, när Olivia och jag skulle ta en promenad med henne, så kommer hon in från hagen halt på höger BAK. Ingen svullnad, värme eller sår men lite puls. Orkar inte!!

Igår var hon tack o lov inte halt längre så kan ju bara gissa att hon drattat till det i hagen eller trampat på något. Eller hovböld. Hon känns inte riktigt lika dynamisk som hon var tidigare i veckan utan mer obekväm i kroppen liksom så Madde ska komma och massera i helgen och sen får jag helt enkelt se vad ET-Cilla säger och ta det därifrån. Så less nu, vill bara ha tillbaka min spänstiga kruthäst.

Nåväl, vi var iväg och gjorde en tandcheck på hela hästgänget igår kväll, samtliga godkända, väldigt skönt. S hade 3 äckliga små styngflugelarver i munnen, bläärk.

Gulle-Andreas kom förbi som en extra hand ifall det behövdes.
3 hästar på 2 vuxna och en liten Arvid kan bli lite rörigt men det gick fint.

Drogning på löpande band.

Zia förstår inte alls meningen med att stå still i springgången.

Snark vad tråkigt det är att vänta på att hästar ska vakna till och få
åka hem. När Starlight piggnat till så tog jag ut henne och då vaknade
Zia till ur sin dvala, effektivt sätt att få henne tro att hon ska bli övergiven.
Fick gå ett gäng varv på parkeringen innan lastning, kände mig väldigt
kapabel som trixade till detta på egen hand :D
(Karin hade Sune och Arvid, mest praktiskt att bebisbilen fick åka hem först)

Olivia fick gulla med kattunge-Stina istället för hästpromenad i onsdags.
Blir promenader och massage för Starlight och Häståvin- + biokväll för mig i helgen.
Inte illa men vill rida juuuu.

/G

måndag 25 september 2017

Myyysmåndag

Vaknade med spränghuvudvärk imorse, efter att ha haft det hela natten, och även efter dushen var ögonen fortfarande röda så jag fick lägga mig ett par timmar till och sova innan jag kunde åka till jobbet.

Som en nice surprise så följde hela familjen med till stallet för en promenad med hela hästgänget. Barnen var ute i den tomma hagen och fotade och Starlight stod inne i sin box och blåste upp sig av upphetsning så de 50% varmblodstravargenerna var som bortblåsta.
Sen var hon uppeldad i princip hela promenaden. Emils långa tröjärmar var läskiga, Andreas och Olivias huvor och inte minst ett helt gäng skällande hundar i skogen som vi passerade.

Hon är för pigg för att vila, stackaren.

S å å  h i m l a  v a c k e r <3

Som sagt - vacker!

Karin & Sune var med också, ingen vacker vinkel men han börjar
verkligen muskla på sig på ryggen.

Andreas fick ta lugna Zia.

Love yoooou <3
Huvudvärken var med mig hela dagen men släppte under promenaden. Helande hästar.

/G

söndag 24 september 2017

Lite mera fart

Känslan av att stå och stampa med Sune har funnits med ett bra tag. Känns som vi tar ett steg fram och tio bak ungefär typ hela tiden. Han är 6 år och vi är väl på en 4-års nivå. Det är egentligen helt okej, jag har inte bråttom och jag tänker i perioder helt bort honom som distanshäst, ens på väldigt låg nivå. Vill bara att han ska funka som ridhäst och att han ska stärka sig och må bra. Att vi kan ha lite roligt ihop.
Men allt sammantaget har gjort att jag stundtals verkligen tror att det är nåt riktigt knas med honom och att det nog aldrig blir bra. Efter Norgetrippen fick jag nytt hopp och det kändes bra de första veckorna. Sedan började jag tycka att han såg rätt trist ut igen och när jag provade att rida kändes det skit. Men jag hoppas och tror att ridningen beror på sadeln och Anette kommer ut och provar ut en ny sadel nästa vecka. Om vi hittar en som passar då.
 
Som tur är tog jag en lektion för Anna med Sune i söndags, jag tömkörde och hon gav mig en massa bra tips. Fram för allt att jag måste be honom att gå fram ordentligt.
Jösses vilken skillnad! Vilken häst! Jag har varit så rädd för att han ska gå i obalans och göra illa sig igen att jag inte alls vågat driva på honom.

Gick att se hur ryggmusklerna spelade när han jobbade på framåt och slappande av. Och Anna tyckte att det hänt mycket med Sunes kropp. Så nu känner jag hopp igen och tror att det kommer bli bra. Får väl se hur länge det håller i sig...
 
/Karin 

Varning!

Har ny telefon som krävde installering av ny blogg-app då den förra var för daterad och nya appen verkar stödja användning av EMOJIS 🎉😁😁😁

Visst missbruk från mitt håll kan ske fortsättningsvis.

/G

fredag 22 september 2017

Magiska ord

Åh så lättad jag är, tänk att det inte var kotan som krånglade! 
Deppigheten släppte faktiskt mycket redan i början av veckan när ett par av mina medtävlare kommenterade på facebook att S sett stark o fin ut på banan och inte visat nån rörelsestörning. Det lyfte verkligen en tyngd från axlarna, då var det inte inbillning att hon känts ren.

Man blir glad o rörd över alla fina ord men ibland är det att de kommer från ett specifikt håll just det som gör att allt lättar.

I helgen har det hängts med Carro, vi tog en promenad med pigg Starlight som körde bakutsparksshow för C när det hördes crossljud och flögs med glidflyg ovanför huvet på oss sen blev det sprättskritt hela vägen hem 😅
Är inte på något vis bitter eller depp längre över uteslutningen men åh vad kul det hade varit att få rida denna roliga häst hela vägen i mål.



Carro har tvångsgosat och godisfjäskat och bygger förtroende för framtida nytt dressyrpass. 




På kvällen käkade vi middag ihop med Karin och idag har vi stått på hästloppis på Hannäs och kollat när Helena och Calle tävlade bruksridning.
Hittills fått sålt för ca 900kr inkl en säkerhetsväst som hämtades hemma i morse. Helt ok men vore ju gött att komma hem med tom bil.



Blir en promenad och metacamdos med S efter loppisen sen soffläge resten av dan.

/G

Hurra!

Tänkte döpa inlägget till Årets resultat efter en titt på TDB och övertygelsen om att årets tävlingssäsong tog slutet i lördags. Men efter dagens veterinärkoll så raderade jag glatt den rubriken för än finns det hopp om en dressyrstart innan årsskiftet.

Älskade hästen var nämligen ohalt på böjprov och volt men var ovillig att springa i höger varv och visade tydligt obehag i området bakom bogbladet på höger sida. Så allra troligast har hon sträckt sig på banan. Inte överbelastad kotled alltså.
Skruttan då. Nu blir det metacam i 5 dagar, promenadvila och sen får ET-Cilla gå igenom henne och sen ska hon förhoppningsvis få komma igång igen. Och hon får gå ute med kompisarna igen istället för egen hage.

Typ bakom frambenet och uppåt visar hon obehag.

JAG ÄR SÅ JÄÄÄÄÄLA GLAD!! Har varit så övertygad om att det var kotan som spökade eftersom det var just höger fram så var helt säker på att vi hade några veckors konvalescens och sen långsam igångsättning framför oss och nu blev det inte alls så.

Nu kan vi se fram emot en härlig vinterträning, det kommer skrittas, klättras och dressyras en massa. Och så lite konditionsturer på det, beroende på underlag.

Fina fina FINA och vältränade häst <3
Vårt mål på att nå 1000 tävlingskm på Starlight uppnås tyvärr inte men jag får väga det nog 2 placeringar istället, 5:a på A9-ritten (i ärlighetens namn är den både min o Karins) och en fantastisk förstaplacering på Vasaritten. Inte illa alls faktiskt. Och att nu veta att det inte var återfall på kotan gör att det känns riktigt bra inför nästa år.
 
900 km totalt varav 360 km med Karin innan hon skadade sig 2009.
 
Mitt andra mål var ju godkänt resultat på en dressyrtävling men som det ser ut så får jag vara glad bara att komma till start. Vi tappade ju ca 2 månader i somras och några veckor nu och hon är ju inte den lättaste dressyrbanehästan, lilla sprallbrallan, så vi får helt enkelt se vad vi kan åstadkomma.
Kan vi få över 55% så får jag vara nöjd.
 
Imorse var jag och bytte hormonspiral, utan att nästan svimma den här gången (var riktigt jobbigt sist, för 5 år sen, så var rätt osugen på att göra det igen), fick ovan underbara besked om Starlight och snart kommer Carro hit och stannar hela helgen.
 
Toppklass! (Bonusfamiljen - bra serie!)
 
 
/G

måndag 18 september 2017

Rökullaritten 16/9-2017 - rekordlångt blev rekordkort

Det gick inte alls som tänkt och humöret pendlar mellan besvikelse, uppgivenhet, äh det ordnar sig, är bara ett välfärdsproblem och deppig sorg.
En slinga hann vi med sen visade sig Starlight vara halt på höger framben och uteslutningen var ett faktum. Veterinären kommer på fredag och vi tror nog ganska säkert att det är kotan som blivit överbelastad igen. Det syns eller känns inget och hon är torr och fin i benen så vi hoppas på det och att det inte är något värre.

Att bli utesluten är så klart inte hela världen, det blir ekipage då och då men detta är vår första så då blev det en rejäl plump i protokollet vilket är trist, men det absolut värsta är ju att åka hem med en halt häst, det är för mig ett stort misslyckande.
Att rida till sig ett kasst resultat i dressyr är på sin höjd pinsamt, eller om hon t ex åkt ut på hälta bak senare under ritten pga muskelstelhet, då hade jag deppat men tänkt att jaja fan, vi får träna mer.
Men nu var (troligtvis) inte hennes kota redo för tävling, speciellt inte på en bana med bitvis väldigt ojämna underlag och det känns så jäkla trist, så fin som hon känts och genomgången på alla vis.

Men men, ska försöka recappa helgen utan allt för mycket bitterhet men ni får ursäkta om det lyser igenom.
 
 Så här glada var vi när vi mötte Karin och Olivia ute på banan iaf.
 
Världens snällaste Karin tömkör S innan avfärd och hon såg himla fin ut.
Det började bra med att vi kom iväg ca en timme senare än tänkt, jag fastnade lite efter duschningen av S då hon fått en massa styngflugeägg sprejade på sig som tog en evighet att nypa bort.
Mariannelund ligger åt helsicke långt söderut så vi hade räknat med ca 5,5 h. I Mjölby råkade jag stänga av gpsen och startade upp den igen efter matpausen och då hade den valt en ny navigering som ledde oss genom Tranås, istället för förbi som var en större väg.
Det slutade med miljarder småvägar och 9 km + på grusväg innan vi äntligen var framme på uppstallningsgården. Jäkla tröttsamt. Ska hädanefter alltid dubbelkolla på karta först och chansa på att åka vidare på stor väg och se vad gpsen säger om tiden.

Fick en sightseeing förbi mitt jobbs fabrik iaf.

Mmm, den här skylten gick jag förbi med S på promenaden efter långa bilturen.
Vi ankom från andra hållet, gps-jäkeln tyckte alltså att en icke allmän väg var
ett vettigt alternativ att ha som förstahandsval.

Hallåå, kan vi inte prata lite?
Stackars Bäs blir ignorerad av S som helst ville äta.
Medan Starlight var inkvarterad i stor fin box med Bäs som granne så bodde vi i en stuga på Spilhammars camping. Jag sov uruselt (inte stugans fel) och var t o m tvungen att gå upp på toa mitt i natten vilket jag aldrig gör annars. Kul att behöva sätta på sig skor och använda mobilen som ficklampa för att gå ut till en gemensam toabyggnad mitt i natten. Självklart svårt att somna om sen igen också. Var halvt död när vi skulle gå upp på riktigt men i takt med att solen gick upp så hängde adrenalinet på.
Ready to go!
Supergroomarna redo, häst redo och ryttare redo.
Måste instagramma först bara.
 
Före start.
Vi var bara 4 ekipage i klassen och alla hade en plan på att ta det lugnt på den kuperade och på vissa ställen blöta banan. Det kändes skönt, jag och S kunde ligga längst bak och hon var riktigt chill för en gångs skull. Ballade bara ur när det var en lång skrittsträcka där hon ville trava så blev taktande och de andra kom längre o längre bort eftersom de hästarna kunde skritta. Hon förstår inte alltid sitt eget bästa. Inte jag heller tydligen (bitterhetsvarning!).
 
Slingan var fin med blandad terräng, ganska många bitar med ojämnt underlag som sagt men vi tog det så pass lugnt på de sträckorna att med andra förutsättningar (så här i efterhand) så hade det nog varit ok.Jag kände aldrig att det hände något särskilt, ingen rejäl snubbling eller liknande.
Var nog många bäckar små som gjorde det (återigen spekulationer, veterinären har inte varit här än) och jag kände aldrig att hon gick orent. Antingen gick hon på adrenalin och kände inte själv förrän vi kom in i veterinärgrind och ingen sprang längre eller så är jag kass som inte kände.
 
Vid ett tillfälle red vi förbi en kille i skogen som hade hörlurar, barnvagn och tre lösa skällande småhundar som sket fullständigt i hans försök till inkallningar. De sprang runt hästarnas ben och skällde och det var ren tur för dom att ingen av de fyra hästarna brydde sig annars kunde det slutat illa. Hur tänker en del? Om man inte vet med sig att ens hund lyssnar till inkallning så ska de banne mej inte vara lösa heller.

Verkligen smickrande bild av oss.
På slutet av slingan var det två sugande uppförsbackar i rad som vi skrittade uppför och sen var vi inne i grind. Starlight var nere i puls så snabbt så jag var tvungen att dubbelkolla två ggr.
2.39 minuter pulsade vi in på, rekordsnabbt. Så den glädjen får jag väl lov att ta med mig.
Överlag kändes hon väldigt fin och stark så konditionen och styrkan i bakkärran hade hon med sig, så himla synd att vi inte fick chansen att testa den på riktigt.
 
Veterinärkortet.
Inga anmärkningar i förbesiktningen, 48 i puls berodde nog
på att de inte var riktigt beredda när vi kom så det tog en liten
stund innan de pulsade vilket gjorde henne lite upphetsad.
I grind har hon mindre anmärkningar på vätskan men det har
hon nästan alltid eftersom hon i princip aldrig dricker på första slingan.


Och så vårt resultat då och ryttarrapport nedan. Lite vemodigt att titta på men that's life.
"Bara" att bryta ihop och komma igen.


Fördelen med att få checka ut tidigt är att en kommer hem i dagsljus. Jag packade upp allt direkt för att slippa ångesten på söndagen. Som ett extra hån i bilen hem så kände jag en älgfluga krypa i hårbotten, då var jag nära att börja böla av uppgivenhet. Karin rattade hemåt en stor del av vägen så jag kunde sova, fina människan <3. Stor skillnad på att åka hem utan adrenalinet från en godkänd ritt.

Ska avsluta med fokus på positiva saker:

* Vädret var kanonfint, jag håller nollan gällande att ännu inte behövt tävla i skitväder.
* Sällskapet på banan var himla trevligt och mina klasskamrater (höhö) blev alla godkända.
Är grymt avundsjuk men inte missunnsam. Stort välförtjänt grattis till er!
* Det är alltid en bonus att få umgås så mkt med Karin och Olivia, oavsett på vilket vis. Ni är bäst <3
* Fick iaf träna på att tävla långt bort med uppstallning och allt vad det innebär. Tack för fin service, Ann-Charlott & make.
* Tävlingsarrangemanget var kanon det lilla vi fick vara med. Synd att vi inte fick uppleva alla slingorna och få vara med om en reinspektion.

Så, sammanfattningsvis - rekordlångt blev istället rekordkort men med en rekordsnabb pulsning.

Dagen efter <3
(Mulen är inte blodig, S har kliat sig på vindskyddet.)

Nu ser vi fram emot en långsam rehabilitering (beroende på vad veterinären säger nu då, i värsta fall kanske det blir en suuuperlåååångsaaaaam rehab) och en vinterträning med mycket skritt och dressyr.

/G - broken but not beaten (och alla andra klyschor som passar in)









måndag 11 september 2017

En grind till

Sådärja, nu är vi inne i tävlingsveckan. Äntligen!
Ryttarmeddelandet är publicerat och planering inför avresan på fredag lunch är i full spinn.

I lördags tog jag och Valls tillskott, medryttaren Anna, en tur med två varv över utkiksberget. Starlight hade energi så det sprutade ur öronen så hon skvätte för allt möjligt, Zia var tokpigg och ville springa springa. Mest jogg och skritt men kände lite på galoppen också, den gillade Anna.
Zia har en fantastisk galopp. 2,20 h var vi ute, distans eller tempo har jag ingen koll på för jäkla endomondo-appen har plötsligt slutat visa annat än tid. Stupid app.

Hej Anna!

Sune har provsmakat på Anna och godkänt.
Igår morse dressyrade jag på ridbanan, var nån mänska ute på åkern och grejade med små flaggor så S hade väldigt svårt att fokusera bitvis men hon kändes fin. Kollade sen när Anna provade Zia på ridbanan för första gången. Stackaren fick full publik när det plötsligt parkerade ett gäng bilar precis utanför staketet. Tydligen hundfolk som skulle spårträna så det var därför det varit annorlunda aktivitet på åkern tidigare.
Hon fick iaf känna på Zia, spring-Zia framförallt, och det kommer bli finfint. Träna för Anna ska hon få göra också.

Efter morgonträningen kom ET-Cilla och gick igenom alla tre hästarna. Starlight är i godkänd tävlingsform och till min glädje poffade hon inte ens i knäna fram. Bara lossa lite i ländryggen som vanligt och lite uppmjukning i vänstersidans hals o bog, en sån där grej som uppkom i samband med förra årets boxvila (när hon var tvungen att äta ur hönät, misstänker jag).

Det är asjobbigt att stå stiiiill! Kliar i hela huvet.
Som sagt, se nedan klipp.
 


Det känns riktigt bra även om det är lite läskigt och konstigt att rida så långt. Om vi får rida alla slingor så innebär det en veterinärgrind till mot vad vi tävlat hittills. Förutom förbesiktningen så kommer vi alltså besiktas 3 ggr plus målbesiktning. Totalt 5 besiktningar. Hej anspänning.

Djupa andetag och ta det lugnt, inte bränna ut oss, lugnt och fint och tappar vi det mentalt så är det bara att hoppa av en sväng, promenera/jogga och sen på't igen.
Vi är tre i klassen, får se vilket tempo de tänkt hålla, men lite sällskap till o från kommer vi nog ha, även från de andra klasserna.

Nu räknar vi ned med promenad och lite prylinventering idag, imorrn nya skor m sulor och rengöring av utrustning. Fick nyss reda på att vi kommer få ha vilområdet vid transporterna så det underlättar mycket, betydligt mindre bärande och vi slipper krångla med tält.

/G