Stall Vall

lördag 27 februari 2016

Vilken träningsvecka!

Vet inte vad som hände den här veckan men fick ihop riktigt bra träning faktiskt. Saknar egentligen bara ett längre skrittpass men annars riktigt bra.
I torsdags hann jag helt enkelt inte med träning så det blev bara stallfix men Husaby-besöket gick så pass fort för oss båda så vi kunde åka hem vid lunch. Medan Karin och Olivia sov i bilen så kom jag på snilleblixten att jag självklart ska åka till ridhuset med Starlight när jag kommer hem. Bland det segaste med det är ju att koppla på släpet och greja och det jobbet skulle ju redan vara klart när vi kom hem.

Blev så till mig så jag nästan väckte Karin men eftersom jag till o från faktiskt har lite impulskontroll så lät jag bli. Stackaren behöver ju sova. Jag med, var så trött så trött och tänkte näästan väcka henne iaf för att byta förare men innan vi hann komma till nåt bra ställe så vaknade hon och var mkt positiv när jag pitchade förslaget om ridhusträning och då blev jag så pigg så jag inte behövde sova längre.

Vi släppte av Olivia hemma, åkte till stallet och packade ur hästarna, packade in sadlar o sånt och lastade nya hästar. Starlight var inte närheten lika rädd för nedre delen den här gången och medan vi skrittade fram så höll ägarnas dotter på att ställa upp 2 hinder som hon senare skulle hoppa så då passade jag på att skutta lite. Går ju inte att låta bli när det står framme och de var nog inte högre än 50 cm. Annars så ja, lite mer fokuserad var hon väl men vi har långt kvar till avslappnad dressyrhäst. De få stunder hon verkligen släppte och lät mig komma ner i sadeln var härliga men annars var det svårt att få till ett skönt gung. Lättridning är betydligt trevligare. Jag inser att jag måste ta ett helt pass i blandad trav och INGEN galopp. Arbetstrav är så laddat för henne just nu, hon försöker galoppera nästan hela tiden. Men jag tror på oss, this to shall pass!

Idag har det däremot var friluftsträning med Vintercup-deltävling på hemmaplan igen. Denna gång med mina egna häst och med sadel. Oj så mkt roligare det blev. Vi red den långa rundan tillsammans med Birgit och Shakir och den var ca 30 km och vi var ute ca 3h. Bra träning för Starlight då Shakir inte alltid ville gå fram så hon fick ta täten och det är inte alltid hon är villig att göra det när polaren är skrajsen. Men det gick för det mesta ganska bra och utan för mkt övertalning.
Hon var supertrevlig att rida och hennes galopp är ju underbar, oj vad hon kan galoppera långsamt nu. Nu blir det faktiskt 3 dagars vila för måndag-tisdag jobbar jag i Tranås. Sen är det på't igen.


Fint vi har det!
Karin och Sune red den korta slingan så vi sågs inte förrän
i stallet efteråt.


Passade på att byta några broddar när Pär ändå var här.
Dessa är alltså sen 10/2, 2,5 vecka gamla alltså.
Det är inte riktigt klokt vad hon sliter på dom alltså.
Imorrn har jag sovmorgon och tänker vakna av mig själv, utan larm, och ska inte ha några förkylningskänningar. Så det så.

/G

Status Ice

Vår lilla ponnykanin var på Husaby igår och fick ta blodprov och röntga framhovarna. Det började inte bra då hon och Zia trots boxar bredvid varann INTE KUNDE SE VARANN och det blev ett saaatans gnäggande på ponnyn. Zia gnäggade också men inte i närheten så intensivt som Ice.
Störo. För ovanlighetens skull så var de i princip punktliga där borta så vi fick sätta igång snabbt men koll av Ice rörelsemönster som var ohalt på rakt spår men 1-gradig hälta på höger fram på böjt spår.
Sen blev det blodprov för att kolla cushing-värdena och slutligen en minidos lugnande inför röntgen.
Tack gode gud för hon var totalt odräglig och bufflig att hålla på med efter att äntligen fått komma ut ur boxen hemma och dessutom tappat bort sin trygga kompis.
 
Film med skriande Ice finns på instagram.
Så en slö Ice blev fotad på framhovarna och ja, tyvärr så har hovbenet roterat lite på båda och lite mer på höger. Vi har fått nytt antiinflammatoriskt utskrivet, Equioxx som ska vara mildare för magen, och det ska hon äta i 7 dgr (fr tisdag då det inte fanns hemma på Apoteket förrän då, var tydligen sån ny medicin). Pär tog sig tid (gulle!!!) och kom på eftermiddagen idag och plockade av skorna, backade tån lite (hon är ju nyskodd så var inte så mkt att spela med) och satte på kuddar vi fått från kliniken så nu har pluttan tofflor istället för springskor.

Tjusigt!
Dessa ska hon ha tills hon slutat med medicinen och då ska vi kolla hur hon rör sig, är det bättre på höger så tyckte veterinären att hon skulle skos igen så hon inte riskerar att slita hovarna ojämnt.
Så boxvila i runt 2 veckor till och sen en liten ruta i sandhagen. Tack o lov så är hon väldigt lugn på box. Hon äter hösilage och halm och tittar ut genom fönstret eller bakre stalldörren och gör inte mycket väsen av sig. Jag som trodde hon skulle nöta en cirkel i golvet av tristess.

Har ingen aning om hur det blir framöver men skulle tro att det inte blir nån som helst ridning för tidigast till sommaren. Vi får ta det som det kommer helt enkelt.

Zia däremot, som var den som var bokad från början för en vet check, gick igenom helt utan anmärkning. Kärnfrisk! Härligt.

/G

onsdag 24 februari 2016

Skridsko-flex

I förmiddags flexade jag ett par timmar och hängde med Emil på vintersportdag med skolan. Skridskor var det som gällde och jag fick stå bredvid rinken och assistera eftersom jag inte köpt några till mig än. Emil har kört två ggr innan och nu tredje gången så var han ännu säkrare, snabbare och ramlade även för första gången men det var helt odramatisk (sånt vet man aldrig). Han var uppriktigt glad och tyckte det var skitkul och vill åka fler ggr. Hurra, det finns ett liv utanför gamer-världen!




Han är så himla go denna unge och hans syrra med. De är i ett underbart stadie i livet just nu, kommer ihåg att äldre föräldrar sa till oss när barnen var små att vänta tills de är 10-12 år, då är det gött. Nu är vi plötsligt där!

Hästmässigt så blev det tömkörning m Starlight i blåbärsriset i lillskogen, lyfta på benen och mjuka upp eventuellt galopptrött kropp. Hon var nöjd och pigg.
Ice blev borstad o kliad och rullade sen in sig helt i nyinlagda boxspånet. Hon är väldigt soft nu och har nog stängt av av tristessen. Hon gnäggar nån gång ibland och blir glad när hon får komma ut på stallgången men annars så står hon mest o glor, slickar på saltstenen, äter och sådär. Skönt med veterinärbesök på fredag.

/G 


Riktigt riktigt bra!

I måndags var jag på såå dåligt humör när jag åkte till stallet. Jag hade släppt ut på morgonen och gjort så mkt stallfix jag hunnit så jag skulle hinna rida galoppvägen 2 varv. På kvällen kom jag iväg senare än planerat och det hade hunnit bli 3 minusgrader och var mörkt och bara blää så motivationen var riktigt låg. Är så trött på vintern nu. Kommer till stallet och upptäcker att nån har gjort klart stallfixet. What? Karin skulle vara stalledig men visar sig att hennes föräldrar är här och då har hennes pappa varit ute och fixat.
Man kan lätt säga att humöret ändrade sig snabbt. Tid är banne mej det finaste man kan ge mig.

Så nu kändes inte två varv som Mount Everest längre utan på med alla tusen grejer (ska elda upp varenda reflex till våren, eller okej, bara de trasiga då) och iväg med pannlampa som kändes liiite som att den kanske inte skulle orka hela passet så jag stoppade en extra (halvkass den med) i fickan.

Gissa hur bra pass det blev? Jo helt amazing!! Starlight är en sån dröm att rida ensam i mörkret, hon är så fokuserad och knappt skvättig alls. Och hon är så härligt stark i galoppen nu, matar på i olika tempon och vill fram men har inga problem att hållas tillbaka och orka galoppera i lugnt tempo.

När vi galopperat med sällskap så har hon varit rätt flåsig och jag har upplevt det som att hon är det mentalt, inte kondisen det är fel på utan att hon jagar upp sig. Kvittot på det kom i måndags då hon utan problem fixade 2 varv med mestadels galopp (är några kortare skritt- och travställen) utan en massa ljudeffekter. Upplever inte att hon blir flåsig på tävling heller så det är nog när vi galopperar ihop hemma och hon är lite ofokuserad o sprättig.

Själva galopprundan blir ca 15-16 km när man tar 2 varv
så resten av slingan är transportsträckor med mestadels
trav. Bra uppvärmning och nedvarvning. Favoritrutt helt klart.

Mitt svåraste mål under våren nu är att föra över samma energi till ridbanan/ridhuset så vi kan få dressyrpassen lika fokuserade. Just nu är vi verkligen sämst men jag är hoppfull om en ändring när vi kan nöta mer på ridbanan. Att åka till ridhuset mer än en gång i veckan är för tillfället inte möjligt tidsmässigt och blir rätt kostsamt dessutom.

/G

lördag 20 februari 2016

Aj vintern, aj!

Ja jag är rätt nöjd med min insats idag. Red ut i snö-"stormen" med Karin o Sune och godamnit det snöade på tvären så det stack som nålar i ansiktet.

Anledningen till detta omtag med snön är så klart för att vi valde bort snösulor vid skoningen då Starlight varit lite väl mkt för att springa av sig skor och det var blött o lerigt just då. Så vi kände lite optimiskt att  vi nog klarar sista vinterrycket utan. Det gör vi men med mindre frihet. 

Vad vill vi ha? 
Barmark!

När vill vi ha det?
NUUU!!

Häromdagen var jag upptagen med att spela Uno med Emil och Andreas och telefonen låg på annat håll. När jag hämtade den så hade Karin och hennes autocorrect varit väldigt aktiva :D


Skrattar lika mkt fortfarande när jag ser det.

Nu ska vi strax åka till skridskorinken i Vålberg. Jag har inga skridskor och får kolla på, funkar fint för mig.

/G

Update: såg skitkul ut med skrillor, inbillar mig att det kommer se supergraciöst ut och har helt förträngt hur omöjligt det egentligen är och vad ont det gör i fötterna och att ramla. Måste nu köpa skridskor. Och hjälm.

torsdag 18 februari 2016

Ååh vad det är svååårt

Det är skitjääälasvårt å rida. Iaf rakt o rätt och iordning. Speciellt på pigg häst som just nu är "rädd" för nedre delen av ridhuset och sin egen skugga och som byter päls. Jag som ville sitta och räkna takten och få till mjuka följsamma övergångar. För att överhuvudtaget kunna göra övergångar så behöver man rida i olika gångarter och jämfotahoppsasteg blandat med gunghästgalopp istället för att trava som folk räknas inte. Vi är så jäääkla långt ifrån en dressyrstart just nu så det finns inte. Kan vårhelvetet komma nu så ridbanan blir ridbar tack. Måste få in fler dressyrpass inom fyra väggar/staket.

Höll faktiskt på att ramla av idag, inte när hon tjohejade utan vid avtravningen. Såg sin skugga och kastade sig åt sidan samtidigt som hon tvärnitade, var såå nära men lyckades klämma mig fast och balansera mig rätt. Onödigt Starlight,onödigt!

Ice har mått bra hela tiden men har senaste dagarna ätit riktigt dåligt. Hon är pigg och (glad, vill jag skriva men det vore en överdrift även i friskt tillstånd) så jag tror fasen hon är deppig. I samråd med veterinären så har vi plockat bort metacamet ifall det irriterar i magen. Håll tummarna för att det inte blir nytt fånganfall nu.

/G
 

lördag 13 februari 2016

Framåt och bakåt

I onsdags fick alla nya skor och extra glada för det var jag och Starlight som äntligen fick komma ut och röra på oss efter 1,5 veckas hagarrest. Hon lyckades ju dra av sig en doja fram också, i leran som varit, så det var inte många skor kvar på fötterna när Pär kom.

 
Heeelt otrolig på att slita på skor/brodd.

Tillsammans med Karin och Sune så stack vi ut på en 2-timmars tur i skogen, en skön favoritrunda med blandat underlag, alla gångarter, inkl spansk skritt och div brallningar för Sune, (det har han ärvt av mig, säger Starlight stolt) och schysst uppförsklättring.

Efter ridningen åkte jag iväg och köpte pellets, laddade boxarna med nytt, packade in resten i förrådet och slängde sen sista laddningen från skottkärran på gödselstacken innan jag skulle hem för att för ovanlighetens skull få en 3:e kväll hemma tillsammans med familjen.

Saga håller mig ofta sällskap i stallet.

På väg tillbaka från gödselstacken ser jag att en av fuxarna ligger ner och vilar i mörkret, utanför vindskyddet. Hm, det är inte så vanligt. Är det Sune som är så trött efter ridturen?
Näe, det är Ice ser jag nu. Går ut och pratar med henne och hon visar inget större intresse för att resa sig upp. Okeeej, inte bra inte bra. Kaaaarin.

Medan Karin är på gång ut så hämtar jag grimma och när den är på så ställer Ice sig mödosamt och upp och vi går in mot stallet. Ice på stapplande framben, hon vill i n t e stödja på framhovarna.
Till saken hör att hennes framhovar har växt ovanligt mycket denna skoperioden, vilket jag läst har varit vanligt den här vintern då den varit så mild, så Pär fick verka så mycket som var lämpligt och sen jobba vidare med dom nästa skoning. Han visade att hon inte ville ta ordentligt stöd när man vände runt henne när hon var klar och att vi skulle hålla det under uppsikt. Märker vi inget konstigt fram till nästa skoning så kollar vi igen och är vi inte nöjda så åker vi och röntgar hovarna.

Liten och suuuk.
Hon antog aldrig den typiska fångställningen med tyngden
på bakhovarna och frambenen långt framför sig.

Man kan väl säga att det gick utför rätt snabbt, bara några timmar... Ringde Pär och han sa direkt att det är fång, ring distriktsveterinären så hon får antiinflammatoriskt. Så det gjorde jag och efter knappt 2 timmars väntan och ångestladdat googlande av fång så dök goa distriktaren Marit upp och konstaterade snabbt att Ice inte var något skräckexempel på fånghäst. Så då kom luften lite djupare ner i lungorna.

Fång - för den oinvigde - är alltså en sjukdom enligt nedan beskrivning från Agrias hemsida:

"Fång är en relativt vanlig sjukdom som kan drabba både hästar och ponnyer och den orsakar stort lidande. Symptomen visar sig framförallt i hovarna då det uppstår en inflammation i hovens lamellager och suldel och det skapar smärta och hälta. Orsaken till fång är ännu inte helt klart trots intensiv forskning.
Hästens symptom vid ett fånganfall är den klassiska fångställningen: Den står med kroppsvikten förskjuten bakåt, framhovarna placerar den framför sig och bakbenen in under sig. Hovarna är mycket varma och man kan känna en tydlig puls i blodkärlen på båda sidor av kotan. Feber är också ett tydligt symptom vid fång.
Sjukdomsförloppet kan vara så kort som några timmar. Om inte anfallet behandlas i tid kan inflammationen skapa en försvagning i hovens lamellager som i sin tur leder till att hovbenet sänks eller roteras. Tecken på en lägesförändring av hovbenet är att kronranden blir mjuk när den förlorat sitt stöd från hovbenet."

Hon hade ingen feber och distriktarens uppfattning var att vi reagerat snabbt så förhoppningsvis kommer det sluta bra. Jag håller mig neutral, målar inte fan på väggen men tar inte ut nåt glatt i förskott heller.
Pär kan på hennes hovar se att hon förmodligen haft fång förra vintern också men det måste ha varit ett väldigt milt anfall för vi har verkligen inte märkt av det alls. Då kan jag lova att ända sen hon varit igång sen sin kotledsinflammation i slutet av sommaren 2014 så har jag konstant haft ett öga på hur hon rör sig när Olivia ridit. Vintern 2014/2015 så var hon precis igång fullt sen skadan men Olivia red kanske max 1-2 ggr/vecka så det kan ha sammanfallit med viloveckor eller så reagerade hon på kortisonet hon fått så fången utlöstes medan hon var ff konvalescent. Svårt att veta.

I samband med hältan 2014 så gjordes ett cushingtest där hon visade ett något förhöjt hormonvärde så jag har även haft ögonen på eventuella symptom på att de skulle höjts, vilket jag inte sett några indikationer på under 2015. Cushing är ungefär som en typ 2 diabetes-diagnos hos hästar, inte ovanligt att äldre eller överviktiga hästar får det, och fånganfall är tyvärr en bieffekt eller vad man ska kalla det.
När jag var inne och kollade Ice tänder i höstas så pratade jag och veterinären om detta och hon tyckte att så länge hon inte visar några symptom så bör hon klara sig omedicinerad. Detta var dock före Pär sett att hennes hovar börjat visa att något hänt förra vintern. Med facit i hand så skulle jag så klart sett till så vi gjort ett nytt cushingtest men hon har varit så himla fräsch 2015, hon gjorde t ex en succéritt på A9 när Olivia tävlade och sprang upp för olika veterinärer, så jag har nog tänkt att förra förmodade anfallet måste haft med kortisoninjektionen 2014 att göra.

Nu är jag mer inne på att hon har gått och tuggat frostgräs, det har det varit gott om den här milda vintern och förra vintern var mild den också. Anar en röd tråd. Hon gick på bete i somras utan problem och då höll jag verkligen järnkoll på både viktuppgång och rörelsemönstret men hon var precis som vanligt (give or take på vikten då det beror på hur blött gräset är). Så cushing o frostgräs verkar inte gifta sig med varandra så bra, i det här fallet.

Lite fång hindrar inte Ice från att rulla sig åt alla håll o kanter
när hon kommer in i sin box.
Tur i oturen så ska Karin till Husaby för en årlig vet check av Zia 26/2 så vi lyckades klämma in oss på en tid för cushingtest och hovröntgen samma tid fast med annan veterinär. Jag hade redan tagit ledigt för att åka med som moraliskt stöd och umgänge men nu fick jag tyvärr ett ärende dit i a f. Men skönt att slippa åka själv och även för Ice som inte brukar vilja lastas frivilligt när man ska åka hem från veterinären.

Så hur är statusen nu då? Jomen, redan morgonen efter (i torsdags) så var hon piggare, fortfarande ingen feber, äter, dricker och bajsar som hon ska. Hon har långsamt stapplat ut på stallgången både torsdag och fredag men idag var det alertare steg och hon stod t o m och skrapade uttråkat och otåligt med framhovarna medan jag mockade hennes box. Hon måste stå inne i boxen hela dagarna för det är tyvärr för hårt i sandhagen då det så klart slog om och blev minusgrader i torsdags. Hon gnäggade väldigt mycket efter de andra första dagen men nu verkar hon accepterat läget och är cool.
Hon älskar metacam-medicinen också så jag behöver inte ens hålla henne i grimma när hon ska få den.

Som sagt, lite alertare idag, grimmor flög.
Det är som att ha en gigantisk kanin faktiskt, hon är så himla renlig så det är bajs i ett hörn, kiss i mitten och eftersom hösilaget hänger i hönät för att hon ska slippa stå och väga över på framhovarna när hon äter så blir det inte en massa runttrampad mat heller. Himla smidigt. Hade det varit Starlight så hade det varit totalt bajs- och matkaos i boxen.

Bra med hönät. Har klippt upp större rutor i det finmaskiga
slowfeeding-nätet så hon inte ska behöva rycka till sig nackspärr
mitt i allt elände.
Gulle-Sune står tydligen och hänger vid grinden då och då också, så de kan se varandra. Fin häst, vill inte att ponnytanten ska vara ensam <3

Olivia är tack o lov inte så bekymrad utan accepterar att det just nu är bajs men kommer förhoppningsvis bli bra snabbt och får hon ledigt från skolan så kommer hon åka med till Husaby.

Med hästar är det roligt nästan jämt, en ständig utbildning och utmaning.

/G

torsdag 11 februari 2016

No blogging, no news

Inga nyheter är goda nyheter brukar det ju heta. Men vetti sjutton om det stämmer. I mitt fall handlar mitt dåliga bloggande just nu om brist på energi. Känner att jag inte har nåt att skriva och det jag skriver blir bara neggigt. Jag är så galet trött och vill bara sova. Är stressad över hästarnas bristande träning och har ständigt dåligt samvete. Min kropp har börjat säga ifrån och jag tror faktiskt jag inte står så jättelångt ifrån den där otäcka väggen som många har gått in i. Det funkar inte att distansträna 2 hästar i kombination med att vara småbarnsförälder. Inte för mig i alla fall. Jag vill göra det bra, inte halvdant. Jag har känt såhär ett bra tag men bara skjutit bort det och försökt igen. Jag vill ju så väldans gärna och har haft svårt att ta in att det nog inte funkar. Nåt som Oskar och min mamma sett länge. Men hos mig har inte poletten trillat ända ner förrän nu. Jag har fått tillbaka min migrän som jag knappt haft sista åren och det var tillslut detta som fick mig att vakna till.

Fastän jag kan se att det inte är konstigt att jag inte orkar så är det skitjobbigt och jag känner mig dålig. Jag borde kunna, bara att bita ihop och köra på. Men det gör inte det. Måste stoppa innan jag kraschar. Märker hur jag vill hålla ett försvarstal, försöka förklarar orimligheten i att ibland komma in från stallet runt 23.30 och sedan inte få så många timmars sömn då Arvid sällan sover en hel natt. Och hur... men jag behöver ju inte förklara. Kanske för mig själv. Men inte för nån annan. Jag har jämfört mig mycket med andra distansryttare och hur de får ihop det. Men många har ju inte barn och dessutom ett batteri av medryttare. Och det fåniga är ju att jag inte ens nån tävlingsryttare och kommer aldrig bli. Jag tävlar för att det är kul och för att genomföra. Men nu har det inte ens känts kul. Har bara jagat minuter och kilometer. Inte ridit bara för att det är roligt.

Så vad göra? Jag har lagt ner Zias tävlingssäsong och funderar på lite olika lösningar kring henne. Jag ska fokusera på att grundträna Sune och förhoppningsvis komma ut på nån CR tillsammans i sommar. Vi får se hur det blir. Fokus kommer vara att ha roligt. Tävla kommer i andra hand.

/ Karin

söndag 7 februari 2016

Vilken kväll!

Nä det var inte för att det var melodifestival, den var bara på i bakgrunden medan Olivia kollade.

Nä, med vilken kväll menar jag middagen vi hade ihop, Karin, jag och Frida (som lånade Zia). Vi pratade om allt möjligt inom distansridning och fick inspiration, träningstips och hade allmänt kul. Kunde ha pratat på hela natten, dök alltid upp nåt nytt ämne att babbla om. Älskar såna träffar!

Ett av träningstipsen tror jag kommer vara jäkligt nyttigt för mig och Starlight även inom dressyren så när dojorna är på så ska jag ut och testa. Ska bli såå spännande och se om jag tror rätt.

Imorgon går vi in i apans år enligt kineserna så idag är sista dagen att hinna städa för från midnatt ska det vara rent och nybäddat så inte turen vänder i dörren. Allt som ger mig en förevändning att ta tag i städningen är bra så jag har hållit mig till detta senaste åren. Och eftersom jag har det gick riktigt jäkla bra så är det väl lika bra att köra på, vem vet om det kan ha med det att göra ;)


Först frukost (har redan inhalerat mackorna medan jag skrivit) sen tvätta, släpa fram spisen o göra rent bakom, städa kylen, bilen osv. Sen blire stallet med Olli. Ridbanan bör funka tror vi så Starlight får tömköras idag.

Och hurra, första dan på en vecka utan ont i halsen!

Ha en skön söndag.

/G

lördag 6 februari 2016

Nice try

Hm vart var vi nånstans? Jo just det, Starlight är genomknådad, vaccinerad och fit for fight. Förutom att hon tappat en baksko. Det klonkade redan i måndags och dagen efter så hade den slurpat av i hagen. De skos om på onsdag så ingen större idé att försöka få hit hovslagaren innan dess men drygt att vi kom av oss.
Igår åkte vi till ridhuset iaf, ville att hon skulle jogga igenom kroppen. Speciellt efter att ha fått ET-genomkörning nyligen. Gick sådär bra, spänd som sjutton och kunde inte låta bli att hålla koll på en stor vit häst som var därinne samtidigt som oss. Högersidan var svårare att komma åt men inte lika svår som på förrförra träningen och det blev hyfsat ok på slutet. 


I onsdags blev det en promenad med Sune medan Olivia skrittade barbacka på Ice.


Jag fattar verkligen inte hur Starlight lyckats få den här fläcken?

Idag var det vintercupens 3:e deltävling och den hölls i våra trakter med start vi sandgropen. Förra året var Starlight behandlad för kotledsinflammationen så då red jag Zia på samma deltävling, då nockade hon mig på näsan. I år har Starlight en sko för lite så jag fick låna Zia igen. Karin promenerade med Sune och eftersom Zias sadel är iväg på omstoppning så tänkte jag att barbacka var en bra idé, vi ska ju liksom bara skritta.

Nu är Zias rygg formad som en cylinder så minsta oväntad rörelse är lika med hög risk för avramling. Vilket hände redan på väg till sandgropen. Floff så låg jag på backen och Zia stod snällt still och väntade på att jag skulle resa mig igen.
Sen var hon rätt dryg resten av slingan. Vi blev rätt uttråkade efter över en timmes promenerande/skrittande så vi vände hemåt, lämnade hästarna i hagen (totalt blev det två timmars promenad) och gick i mål hästlösa och på egen begäran utgångna. Var roligare att mingla med distansfolket :D.

Nästa deltävling är faktiskt ute hos oss igen, om två veckor. Då ska vi banne mej vara med all the way! 

/G





måndag 1 februari 2016

Yay!

Starlights genomgång av ET-Sara gick finfint, lite lossningar uppe bak och knäpoffar, inget konstigt men var läge att få det fixat så vi hade bra tajming med bokningen. Känns så himla skönt, nu kan jag med ro i kroppen känna att vi jobbat rätt hela förra året.

Nästa genomgång tar vi i april innan T80:n på Simlång som vi planerat in.

Snart kommer våren, jippi!
 
Ska bli spännande med nästa dressyrpass nu när hon är är genomknixad. Men det blir senare i veckan, imorrn vaccineras dom så iaf onsdag blir lugn motion, promenad i lillskogen eller nåt.

/G

Ps. Jag är tydligen också i bra skick, var hos tandläkaren imorse och fick högsta betyg på tänderna (förutom att jag biter ihop o gnisslar dom som om det inte finns nån morgondag men det har jag gjort sen gymnasiet och lär inte ge sig, bettskenan jobbar hårt). Blev billigaste rutinbesöket nånsin :D