Stall Vall

onsdag 28 december 2016

Men come ON

Häromdan tömkörde Karin Sune på ridbanan och tack vare plusgrader så hade underlaget varit toppen.
Tjoho tänkte jag, då ska Ice få springa av sig där på onsdag, va härligt för henne.
Men självklart har det varit minusgrader inatt och -4 i morse så allt är stenhårt och tråkelitråktråååkigt så blir inget ponnyspring.

Springa med hö o halm ska däremot vi människor göra. Två balar ska upp på loftet, blir finfin gymnastik det.

ET-Cilla har gått igenom Sune och Starlight idag, Starlight är ff lite öm i bröstryggen och även bogarna men jämnt. Inget stort eller konstigt utan överlag går det framåt, hon behöver sätta mer muskler och bli starkare bak och så är det ju supersugigt broddunderlag med allt det hårda och knöggliga så det belastar så klart. Ge oss SNÖ nu för faaaasen. Nacken och vänster hals var däremot mkt bättre så ja, helhetsintrycket är positivt.




Minns inte riktigt vad hon sa om Sune, spänd i musklerna men inte öm i ryggen har jag för mig. Troligtvis också på honom till stor del pga tråkunderlaget, instängt spring i benen ger spänd häst kanske.



Jag red honom i ridhuset på juldagen men hade tyvärr inte de bästa förutsättningarna. Jag hade inte ridit honom på länge och var trött med huvudvärk, han pigg och spänd, ett till ekipage (förutom Karin o Zia) som han tvunget skulle hålla koll på och så droppade det fr taket.
Det var svårt att få till nån långvarig känsla för rätt vad det var så började han bralla (bl a kallt takdropp fr taket misstänker jag, i kombination med allmän stökighet) och han var rätt läskig. Så högt ibland så svansen slog i hjälmen.
När jag väl kunde galoppera så kändes han fin men eftersom han varit spänd under en tid och därför nyligen fått sadeln omstoppad så var det svårt att veta om det var stök eller ont när han härjade.
Nu är det skönt att veta att han inte verkar ha ont nånstans, då kan han få jobba på och stärka sig.

Till helgen har Starlight vilat en dryg vecka så då tar vi ett joggingpass i ridhuset och nåt lättare klättringspass ute innan träning på måndag.

Slut på lunchpaus, nu ska vi åka och flytta på hö!

/G 



lördag 24 december 2016

Taggad

Nytt jobb innebar tydligen ny energi. Helt fantastiskt att känna att jag hamnat helt rätt och att ha ork kvar efter arbetsdagens slut. Så nu har träningslusten kommit tillbaka och jag har börjat smida planer inför tävlingssäsongen. Trodde jag faktiskt inte med tanke på hur det känts under hösten. Brukar alltid bli glad när tävlingsterminen publiceras men i år kände jag mig helt likgiltig. Fram tills nu. Nu är jag skittaggad! Så jäkla gött!

Sedan är ju tidsbristen fortfarande ett faktum, det har ju liksom inte förändrats. Men med en helt annan energi så känns allt lite mer möjligt i alla fall. Ska försöka sätta igång Zia igen efter runt 3 månader av att typ inte göra nåt. Så får vi se hur det går.

Sune tränas på. Vi har haft sadelproblem som nu är åtgärdat och så har Madde masserat honom då han var riktigt spänd, troligtvis efter sadeln. Har en tid bokad med ET-Cecilia i veckan som kommer så får vi se vad hon säger. Skulle behövas snö nu så att man kan rasta av hästarna lite mer än bara i ridhuset. Längtar efter att rida vår fina galopprunda med ett tjockt lager snö i strålande sol. Får se om tomten ger oss lite bättre träningsmöjligheter, förra året fick vi ju en massa snö i januari. Helt underbart!

God jul allihop!

/ Karin

Kul jul

Ho ho ho, här kommer lite jul bilder fr gårdagen och idag.
Hur Hahnes firar jul typ (vi har nyss överlevt julklappsspelet, barnen lagt sig och de andra spelar Fallout-Monopal medan jag tittar på och låter mig underhållas av kaoset).

Vi startade 23/12 med att åka norrut till pappa och hugga gran.
Emil gick all in på lumberjack-stilen.

Braständning


Idylliskt värre 


Fågelmatare med talg. Ser ni pyttelilla fågeln?


Morfar och Olivia


Selfie med pappas sambo Lena :)


Vi gallrade lite smågranar när vi ändå hade farten uppe så Olli byggde en koja.

Det blev en snabbvisit hos pappa så skogsmullig förmiddag byttes mot julklappsshopping inne i stan och årliga 23/12-middagen på O'Learys med Andreas, supermysig tradition med lite egentid mitt i allt familjeumgänge. På kvällen medan vi slog in paket så var jag så trött och slut så jag var inte rolig att vara i närheten av, en riktig energiutsugare. Gick över när alla måsten var klara, det svänger som en pendel på crack det där humöret.

Fick en amazing och passande present i sista luckan i adventskalender fr Linda. Hon har verkligen skämt bort mig enormt, har fått allt möjligt mellan minttabletter till bio- och spabesök <3


Efter frukost åkte hela familjen plus barnens kusin Jack och morbror Peter till stallet för promenad i lillskogen. Lyckades få till ett julkort.


På väg att balla ur.


SMS - hur man får ner barnen till julgranen när de inte längre tror på tomten (och de vuxna vägrar jobba häcken av sig för att sen ge cred för sitt slit till gammal påhittad gubbe).



I julklappsutdelartagen, vi prickade väldigt rätt i år. Glada barn :)


God jul!

/G












Toppenträning!

Tar en liten paus i allt julande och sitter i mitt lilla Harry Potter-kontor under trappan och bloggar lite.
Jisses vad intensivt det varit senaste dagarna. Tyckte jag var så harmonisk och inte alls julstressad men insåg sen att det berodde på att jag helt enkelt förträngt att göra grejer så allt samlades på hög sista dagarna istället. Way to go med att lura sig själv där. Jobbstressad är jag också, närmar sig årsskifte med allt vad det innebär så det får bli en högre växel samtidigt som jag ska vara ledig ett par dagar i mellandagarna. Men det lägger vi åt sidan nu för nu ska vi prata häst.

Och inte vilken häst som helst utan Starlight så klart.
Vi var iväg och dressyrtränade i torsdags. Förra träningen var jag lite kluven efter, Starlight var mjukare men helhetskänslan var att jag inte hade nån vidare koll så denna träning skulle bli intressant. Susanne är ju ny för oss och jag är långt ifrån tillräckligt duktig för att veta om en tränare är rätt för oss eller inte så det får ta sin tid att bygga upp relationen mellan oss. Jag har absolut fått ett bra intryck men det kan man ju få rätt snabbt med folk som är socialt kompetenta, när man sen börjar krafsa lite på ytan så kommer man till substansen.
 
Jag värmde upp lite innan det var min tur och S var på tårna redan från start. Det spöregnade då och då och smattrade på plåttaket så det gjorde inte saken bättre.
Hästen som tränades under tiden hade lite svårt med galoppfattningarna och rusade liksom in i galoppen och ljudet gjorde S superstissig. Jippi, en sån dag tänkte jag medan jag försökte trava på utan att hon bromsade eller sparkade bakut.

Sen blev det vår tur och lilla stumpan var såå duktig och fin och vi fick till ett riktigt toppenpass där känslan stämde så bra med vad Susanne förmedlade. Jag log från öra till öra och hade världens adrenalinrus när vi åkte hem. Minnesnotering på saker jag ska tänka på är att få upp händerna från manken, sänka ytteraxeln och våga rida på framåt när S tycker det blir jobbigt.
Som en bonus hade Susanne filmat ett litet klipp och fotat när vi travade, alltid kul att se och det var ett tag sen det blev några ridbilder eller film.
Formen är ostadig och min putande ankrumpa är tillbaka litegrann så det var nyttigt att se men samtidigt är jag nöjd som tusan, det är bara uppåt framåt som gäller nu.
Men först ska Starlight få en microvila med bara promenader eller möjligtvis nåt skrittpass i 1,5 vecka. Sen kickar vi igång 2017 med dressyrträning varannan vecka fr o m 2/1.
Under vilan ska jag försöka hinna med att dressyra på Sune några ggr, var längesen jag hann med att rida honom och har saknat den lilla spjuvern. Är ju tänkt att jag ska hoppa och rida några pay n jump/rides framöver så vi behöver börja träna.

Min rumpa sticker ut och hon har krupit lite bakom lod (det är hennes grej
och något vi jobbar på att få bort) men det är tryck i benen och hon ser så stark
och härlig ut. Älskar henne så såå mycket!
Efter träningen tog julfixet vid igen, 2 kg köttfärs skulle bli köttbullar. Lyckades gnugga mig i hela ansiktet efter att ha haft chili i händerna så det brände hela kvällen. Klant. Inte första gången, lär mig tydlígen aldrig. Köttbullarna blev iaf grymt goda.
 
Ser så huslig ut så. Tur det finns bildbevis på att jag lagar
mat ibland för det är alldeles för sällan.
/G

måndag 19 december 2016

Tidig tömkörning

Det är så gött att ta stallet på morgonen, mörkt och jävvligt är det men det är det ju på kvällen också.
När jag skulle hämta Starlight för att åka iväg och tömköra så fick jag leta i dimman och mörkret och hittade till slut några lysande ögon längst bort i hagen. Så klart.
Lagom tills jag kom fram så rejsade dom iväg utan mig så jag fick gå själv i mörkret tillbaka till stallet där dom stod och väntade. Tack kompisar, verkligen...tack.

 Hohoo var e ni??

Tömkörde för första gången i ridhuset och för första gången sen ridbanan blev frusen och oanvändbar - dvs på väldigt länge. Usch vad kass jag är på det och fy vad svår hon är ibland. Idag var det välta inåt och gärna springa på liten volt så när som möjligt. Trampade sönder longeringspöet gjorde hon också. Men hon sprang fint iaf, lite spänd av ridhuset och därför inte så engagerad och lyhörd så det blev inget lysande pass.


Lite som ett andra hem nu när matte tänker få valuta för
ridhuskortet.

Madde var ute och masserade henne idag och hon fick beröm för sin överlinje som stärk sig ordentligt. Och nu var hon inte alls lika öm i vänstra sidan av halsen. Fick några riktigt bra stretchövningar också och nästa vecka kommer ET-Cecilia. Alla förutsättningar för bra vinterträning. Om det kommer snö... Hon ska få lite kort vila snart också, efter dressyrträning på torsdag så blir det nog ett par joggingpass i ridhuset och sen paus i 1,5-2 veckor.

/G

Helgens insats

Känner mig riktigt nöjd med helgens blandade insatser.

Fredag - gjorde saffransknäck och fick undan något städgrejs hemma som när det är gjort så är det klart, inte som tvätt eller disk som bara kommer tillbaka hela tiden. Feng shui-känslan total.

Lördag - värmde upp med en lillskogen-runda med och på Ice. Varje promenad så har jag fått sånt sug på att hoppa upp men eftersom jag inte haft hjälm på mig så har jag låtit bli (skiter blankt i att det förmodligen inte skulle hända nåt, jag värdesätter överlevnad/vill inte bli en grönsak och mest av allt att inte göra mina barn moderslös så hjälm på vid ridning always) men den här gången var jag förutseende och satte på mig den.
Hon var så pigg o glad och vi travade litegrann också, redig bushridning barbacka och med bara repgrimma, alla borde ha en liten ponny och koppla av med ibland. Totalt prestationslöst, bara vara osv bla bla bla.


Efter ponnyridningen var det dags för en träningsritt i Annelie rider för Musikhjälpens namn tillsammans med Karin, Frida och Nathalie.
I början av veckan såg det lovande ut med plusgrader ons-lör så chanserna såg goda ut att köra ca 27 km i lite högre tempo men åh nej, det drämde istället till med att bli så lite som -11 vissa dygn så även om det var nån plusgrad i lördags så var marken genomfrusen. Så vårt glada lilla gäng skrittade mest i 15 km men med en hel del klättring. Starlight och Sune var skitdryga och tyckte skritt var trååååkigt och hoppstudsade onödigt mycket, släkten är värst tydligen.  
100 kr var plus att klubben bidrog med 500 kr till insamlingen som slutade på runt 50 000kr. Applåder och visslingar till Annelie & Co och alla inblandade!

Kiss- och därmed fotopaus för yours truly.
Tycker Starlight ser oförtjänt ökig ut på bilden, hon är mkt snyggare än så.
Dagen var inte slut med detta, vi speedade upp julfixandet hemma och åkte och lämnade julklappar hos Andreas föräldrar inför lilljulen där i mellandagarna och så passade jag på att hälsa på min vän massagestolen <3
 
Och dagen var inte slut med det heller för efter det åkte jag och barnen och hängde med Linda och kusinerna, jag bokade in en spontanare liksom. Ett väldigt gott tecken på att jag börjar landa lite i livet. Ett tecken på att jag inte landat helt är att jag blev överdrivet frustrerad och slut av att en pizzakartongolycka gjorde att jag fick en halv kebabpizza upp o ner på golvet i bilen på vägen hem men hey, man kan känna sig harmoniskt men ändå ha humör faktiskt.

Söndag - Eftersom det inte blev nån riktig långtur på lördagen så skippade jag vilodag för Starlight på söndagen utan körde till ridhuset för ett dressyrpass. Ville kolla av så hon inte hade ont nånstans för så jäkla jobbig som hon var det lilla vi galopperade dagen innan så vet man aldrig om det var nån låsning nånstans. Men näerå, hon kändes så fin så och vi jobbade på bra med galoppen så enda låsningen hade varit i huvudet på henne. Kan det inte komma en massa snö snart så hon kan få galoppera ur sig på riktigt, tack.

Olivia kom på besök och borstade igenom och pysslade
med Ice. Fortfarande lite ont i handen sen avramlingen
så hon väntar lite till med att rida.
 


/G

torsdag 15 december 2016

Dressyr dressyr

Hoppelihej, t o m barnen tycker tiden går väldigt fort och fattar inte att det snart är jul. Lite oroväckande faktiskt, barn ska liiida av utråååkning i väntan på tomten. Damn you internet!
Kan inte leva med det, kan inte leva utan det.

Men men vi är inte där än så nu fokuserar vi på andra saker. Som dressyr t ex. I tisdags kväll åkte vi till ridhuset (alldeles för sent, vi började rida 21.55, jösses). Eftersom Starlight fått jobba en hel del senaste veckan blev det ett travpass med många övergångar trav-skritt, ställa inåt/utåt på volt, trava på liten volt. Hon blev riktigt fin av det jobbet så som belöning fick hon galoppera lite på slutet.

Nattugglorna
Igår skulle jag egentligen ut och äta middag med jobbet men en kollega blev sjuk så vi planerade om lite och jag valde att stanna hemma istället. Av en slump så kom jag över två biljetter till nya Star Wars-filmen som hade premiär igår så istället för hemmakväll så gick jag och Emil på bio. Himla mysigt att göra något bara vi, är inte så ofta.
 
Och så lite mer dressyr, imorse flexade jag tog stallet på fm. Hade en plan att fortsätta som i tisdags med övergångar och så men så fick jag feeling när jag ändå hade ridhuset för mig själv och passade på att rida igenom LB:1-programmet för första gången sen förra vintern. 2 ggr körde vi och andra gången blev bättre än första (duuh). Kan nog konstatera att vi tar vid där vi avslutade, varken bättre eller sämre. Jo, min sits är sämre för jag har inte jobbat så mkt med den i arbetstrav men överlag så kände jag igen mig. Får jag henne mindre spänd, mer lydig och lyckas hålla ihop energin och använda den på rätt sätt så kommer det bli toppen.
Det kommer krävas många ridhuspass till men med tanke på det kassa underlaget ute för tillfället så känns det som att det passar bra med extra många körningar dit närmsta veckorna.

Ulltäcket fr PS of Sweden som jag köpte på 60% rea passar perfekt.
/G

tisdag 13 december 2016

Rid med oss!

Var ju väldigt sugen på att hänga på Annelie & Co när de rider mellan Kopparberg - Lindesberg för Musikhjälpen på lördag men det är bara att inse att det är för krångligt. Dels tar det flera timmar t o r och så behöver någon med som kan köra transporten mellan orterna PLUS insåg jag, personen måste ha B96-körkort för mitt släp.
Så efter helgens vintercup så fick jag istället den, enligt mig, briljanta idéen att självklart göra det lätt för sig och köra en långritt på hemmaplan och utmana klubben att skänka pengar till insamlingen med 100kr/ekipage. 

http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/annelie-rider-for-musikhjalpen


Så nu hoppas jag de antar utmaningen och att så många som möjligt hänger på.
Än så länge är vi 4 ekipage :)

Ses vi?

/G

Ny dag, ny handhäst

Vår träning blev tyvärr inställd idag pga tränare utan röst så vi tog en klättertur i sandgropen istället och den här gången fick Zia följa med och debutera som handhäst. Självklart skötte hon sig kanonbra väluppfostrad som hon är, lite missförstånd ibland men hon är så lyhörd (och icke-obstinat, ehrm Ice) så hon var lättkorrigerad.
Enda riktiga missen var när hon stannade för att bajsa vilket jag inte märkte, blev en tvärnit och jag tappade grimskaftet. Hon stod lugnt kvar när jag hoppade av och hämtade upp det och nästa gång hon bajsade så kunde hon gå samtidigt. Haha. Learning by doing.


Starlight är en riktigt bra ledsagare, lugn och harmonisk och säger bara till lite grann om det behövs, Zia älskar Starlight så det är mest om hon råkar vara lite för nära. Ice är hon lite väl tillåtande mot däremot, vore schysst om hon kunde samarbeta med mig och säga till henne ordentligt nån gång. Handhästar passar bäst bakom rumpan, inte vid sidan eller snett framför.

Åh! Jag fick testa mina nya skills från tappskokursen också. S visade sig ha slagit av en liten bit på ena bakhoven så sömmen syntes och hade böjt sig.
Hjälpte inte att knipsa av bara, den var lös och skulle ramlat ut så det var bara att ta bort den och då behövdes ny söm spikas i. Det befintliga hålet var paj så jag fick ta ett annat hål i skon, där det inte redan satt en söm = spika utan, av utbildat proffs, förspikat hål i hoven. Burr, tänk om jag sömstuckit henne halt nu :O

Fick iaf dit den och gjorde allt knipsande, filande, klämmande som vi lärt oss och det var inte så läskigt. Bara lite.

/G 

 

söndag 11 december 2016

Provsvar och massa motion

And the verdict is in - Ice har något förhöjt hormonvärde vilket innebär att hon har cushings. Det ska inte ligga över 7 och hon hade 11, veterinären har haft fall på ett värde på 150 så det är en väldigt liten förhöjningen (än så länge). Vi bestämde oss iaf att börja ge henne medicin för att stabilisera då hon haft fång, medicinen ska hon ha resten av sitt liv och om hon ska starta någon tävling nån gång så behöver vi ansöka om dispens för tävlingskarensen. Trist och en tråkig utgift men var ändå inte oväntat, det är vad det är och vi är glada så länge hon kan leva ett normalt liv.

Anywho, det var hälsostatusen på ponnytrollet. Nu går vi över till roligare saker: träning!

Vi åkte till ridhuset i torsdags, jag har ju faktiskt lovat mig själv att träna dressyr själv mellan träningsgångerna och det blev ju inte så lyckat sist när Olivia ramlade av.
Passade på att galoppera mycket då underlaget ute varit dötråkigt senaste veckorna. Var uppskattat av Starlight även om det är lite mer jobb att galoppera på volt än rakt fram på en grusväg.

De här gullungarna var med också.
Världens skönaste uppsyn på den där.
Börjar sakta men säkert komma iordning hemma, har fått upp det mesta av julpyntet och Sally är nöjd med ny sovplats under granen. Julstressen är på en minimal nivå faktiskt, har gjort knäck med Olivia och bakat saffransbiscotti bara för att vi kände för det. Tror det till stor del beror på att jag trivs så himla bra med förändringen vi gjort i huset, myser liksom omkring och njuter och är alldeles lugn. Det känns ju ganska ytligt och icke-Dalai Lamiskt men hey, bra för nationalekonomin heh.

Kramar t o m julgransfoten :D
Igår var det start för första deltävlingen i klubbens årliga vintercup då, med okänd banlängd och så bestämmer man själv vilken uppskattad hastighet man tänkt rida på. Jag är sämst och så otroligt ointresserad av att försöka göra rätt och skulle hänga ihop med Frida som tänkt mestadels trava runt i ett schysst tempo. Hon uppskattade att 12,5 km/h skulle kunna vara rimligt. Är ju jämt dretsvårt när man inte vet vad det kommer vara för underlag och trots att det var i vårt område så var jag inte till nån större nytta utan hakade på där, trots att jag kunde gissa vart vi skulle rida.
Vi kom ikapp de andra rätt snabbt så längs galoppvägen där slingan gick så red vi i en klunga och det är rätt intressant vad annorlunda man rider på vägarna när det är andra med som inte brukar rida där. Man har ju sina rutiner men nu blev det trav där vi brukar skritta och det funkade ju bra det med t ex.
Starlight var stökig och brallade som f-n i början, så taggad!
En klubbkompis undrade om hon hade ny sadel men näe, men hon sätter alla sina spänningar i bakdelen. Tjo!
 
När hon väl fick börja jogga så blev det mkt trevligare och det var en superkul ridtur. Vi red in 10 minuter senare än hastighet vi angett, skritt på en längre asfaltsträcka drar tyvärr ner tempot. Speciellt om en av hästarna (Starlight) envisas med att trava på stället istället för att kliva på med långa hälsosamma steg.

Starlight och Göran Söderström, en oumbärlig pärla som
såg till så jag kunde gå och ta mig en nygrillad korv afterride.
Just det ja, anledningen till att tempot kunde vara lite roligare än skritt var ju tack vare plusgraderna som mjukat upp marken och det ser ut att fortsätta vara så här veckan framåt. Detta gjorde att planen att åka till ridhuset ändrades till att passa på att ta en runda till galoppvägen igen. Mest för att Ice skulle få komma ut och springa hon också.
På väg till åkervägen så kom som vanligt den svarta gulliga hunden som bor bredvid och kollade lite på oss. Den är lös men har hittills hållit sig på behörigt avstånd när jag mött den. Idag trodde den nog att Ice också var en hund, hon går ju i koppel liksom, och den såg ut att vilja leka med henne. Skuttade runt och gick ner på frambenen så där som de brukar göra när de busar.
Den var fortfarande på avstånd men följde efter oss en bit och jag fick göra några arga läten mot den så den skulle stanna. Det gjorde den till slut men var nog mer en revirgrej än mina ljud.
Hoppas den inte kommer ta sig mer och mer friheter ju oftare vi träffar den.
 
Annars var allt frid och fröjd, vi galopperade sådär härligt symbiost ihop och adrenalinet rusade av lycka, vad härligt och harmoniskt vi har det. Vi t o m passerade en stavgångare i galopp på en bred sträcka och vi hälsade glatt på varann medan jag och hästarna galopperade förbi.
Fatta vad balla vi är!
 
Sen började Ice få hemvittring, de har fasen järnkoll på när vädersträcket går åt stallhållet.
All harmoni var som bortblåst, nu var det race to space och förloraren får ingen lunch som gällde. Ett grimskaft är aldrig så långt och trassligt som när hästen i andra änden bestämmer sig för att vara i vägen. Hon försökte konstant armbåga sig fram och vid ett tillfälle längs åkervägen så tänkte jag att ok, skritt verkar inte funka så du får trava framför och visst, hon var jättenöjd med det men herregud vad lilla ponnyn kan trava fort. Och lyssnade inte alls på förhållningarna. Sån trav vill vi inte ha så det fick bli tvångsskritt och Starlight hoppade på stället och försökte smygtrava eftersom Ice bara ville trava ikapp hela tiden. Så det var highs and lows. Men mest highs, min hästmotions-stressnivå sjunker hur mycket som helst varje gång jag motionerat båda samtidigt.

Träningskompisarna <3
/G



onsdag 7 december 2016

Musikhjälpen 2016 - distansritt edition

Årets roligaste välgörenhetsinsamling kör igång snart och i år är distansritten med och visar...framhovarna...höhö (ooh, 2 i en mening).

Jag är riktigt sugen på att haka på när Annelie Eriksson & Co ska rida mellan Kopparberg och Lindesberg så löser jag dilemmat med att få transporten körd mellan orterna så är det spikat.

Här kan man bidra till insamlingen: http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/annelie-rider-for-musikhjalpen

Och här är länken till facebook-sidan: https://www.facebook.com/annelieriderMH16/

Heja heja!

 
 
/G

Tack för den, Ice!

Ett mysigt pass i ridhus skulle vi ta i söndags, jag och Olivia. Lite lugnt, bara ha lagom skoj.
Ice tyckte dessvärre det var jätteskoj med mjuk skön mark under fötterna och brallade av Olivia i galoppen så hon blev ledsen, rädd och fick ont i handen. Ja jag vet att det inte är ponnyns fel men åååh vad irriterad jag var inombords. Va fasen, kan hon inte vara lite schysst när vi anstränger oss lite. Vägarna ute är bajstråkiga, bara hårt hårt hårt så man får skritta skritta skritta tills en fryser fingrar o tår av sig.
Och Olli som inte rider så mkt nu, det sista hon behöver är att flyga av och bli rädd. Även om det gått över och handen inte gör ont längre så vet man ju att sånt där lägger sig på minussidan.
Men är mest irriterad på mig själv, klart Ice blir pigg, ridhuset är spännande och stort och vem skulle inte vilja dänga av sin ryttare och bara fri-rejsa den här årstiden liksom. Så det var kanske inte så intelligent att inte själv vara på marken istället för att rida samtidigt. Kanske inte hjälpt men är ju en annan koll då.

Som straff fick hon åka med Sune till veterinären på måndagen när han skulle göra tandkoll. Närå, det var inbokat, skulle ta ett cushingtest på hösten för att se om värdena är högre då än övriga året. I våras var det normalt men hösten 2014 förhöjt så vi ska kolla och jämföra.
Hon tyckte det var mysigt att stå vid Sune när han kontrollerades, nöjd med att bara få vara med och nära. Sen var hon skitpigg på parkeringen när Sune promenerades för att vakna till och kunna köras hem. Hon gick med långa skrittkliv långt ifrån de där sega korta som hon brukar släpa omkring med.


Igår red jag och Linda ut och klättrade med Starlight och Sune och Ice med som handhäst (så klart, mer regel än undantag nu). Hon är fortsatt stabil med detta men tar ibland fel väg runt träd och igår lyckades hon vara så kvick så hon gick två varv runt trädet innan jag hann stoppa henne och fick linda tillbaka.

På lördag är det tänkt att jag och Madde ska rida i deltävling 1 i Vintercupen som turligt nog startar ute hos oss. Blir nog en skrittrunda på nån mil med tanke på underlaget, ååh vad jag längtar efter snö så vi kan få galoppträna igen.

/G

lördag 3 december 2016

Tappsko in a good way

Jamen då är vi inne i december nu då, crazy-månaden som det ska hetsköpas, städas och mysas i. Vår renovering är nästan klar så snart kan allt ställas tillbaka och resten av julpyntet hängas upp.
Aldrig mer renovering nära jul, andra ggn nu och det är bara för körigt.

December är också lika med få börja öppna julkalendern Linda gav mig i 40-årspresent. Hur pysslig får man vara egentligen, är helt imponerad och rörd över ansträngningen för min skull <3 
Är som ett barn varje morgon :D

Inte nog med att mina vänner tvingats gå på två födelsedagsfester, i fredags när jag och Karin skulle äta middag på Pinchos och se musikalen Tillbaka till den förbjudna planeten, hennes fina present, så visade det sig att det var en konspiration.
Jag gjorde lite ärenden på stan och gick sen till restaurangen för att möta upp Karin som ev skulle bli några minuter sen.
Enligt personalen så var det bokat för 6 personer och jag är uppenbarligen så trög så jag tyckte det lät jäättekonstigt och nääe då måste Karin bokat fel på nätet. Medan jag ringer Karin, som precis skickat meddelande att hon sitter fast i bilkö på E18 pga olycka, så säger jag t o m att ja hon är ju inte så himla teknisk av sig så hon kan säkert ha råkat trycka fel.
-Jaså är hon inte säger en röst bakom mig, och där står Linda och Linda.
Jag blev så paff så jag skrek rakt ut haha.
Sen garvade vi och blev ledda till bordet babblandes och plötsligt kommer slår det mig att just det ja, undrar vilka de andra två är? Det var ju bokat för sex pers.
Tadaa!! Madde och Helena poppar upp bakom soffryggen fr bordet FRAMFÖR vårt, dvs det bord vi nyss passerat.
Jag kapitulerar och bekänner mig vara den mest disträa, trögtänkta människan på jorden just nu.

Fick en helt underbar kväll med finaste vännerna, otroooligt roligt att bli så överraskad. Händer ju nästan aldrig i vuxen ålder. Tack!!
(Madde har tydligen hållit sig borta senaste veckorna av rädsla att försäga sig så nu törs hon äntligen komma tillbaka till Vall igen.)

I lördags var det dags för hovvårdskursen (fast vi lärde oss alltså ta av/slå på tappskor) som vi anmälde oss till för ett bra tag sen.
Var sååå omotiverad. Med trött hjärna så kändes det som Mount Everest att få till nån energi för att kunna lära sig. Lesson learned - inte boka kurs i december.

Men självklart blev det superkul och vi lärde oss massor när vi var på plats.
Starlight var enormt tålmodig med min, Karin o Lindas fipplande med tänger, söm o hammare. 
Att det skulle bli kul att umgås tvivlade jag inte på, det vara själva lärandet, om nåt skulle gå in, men det var så himla intressant så det kom av sig självt. Nu ska en bara minnas till den gången en behöver fixa det på riktigt :O

Kolla proffsen va!



Tadaa!

/G






tisdag 29 november 2016

Hipp hipp hurra!

Grattis till mig att jag nästan lyckades skriva klart ett blogginlägg på rätt dag. Att hipp hipp hurra:a i efterhand känns ju rätt b men får väl bli så ändå. I söndags blev ju nämligen världens bästa Görel 40 år. Ingen ålder för en sån puma. Har ju fått fira henne på världens roligaste fest då jag visade min dolda talang på dansgolvet, kan väl ses som en fin gåva att få beskåda det. Men eftersom jag är en sån amazing vän så ska hon firas lite mer på fredag. Då blir det restaurang och musikal, ska bli fantastiskt roligt.

På hästfronten går det väl hyfsat bra med Sunes träning medan Zias är i princip obefintlig. Jag hinner inte och funderar fram och tillbaka hur jag ska göra, ska jag tävla eller inte, är det roligt med distans eller inte. Brukar bli så här för mig den här årstiden men i år är det värre än nånsin. På helgerna när man hinner rida i dagsljus känner jag att det nog ska gå med träningen ändå medan jag varje måndag känner att jag verkligen bara borde ha en häst. Och det borde jag verkligen. Men har ingen aning hur det skulle gå till. Hur skulle jag kunna sälja en av mina fina hästar? Borde, borde, borde. Vill inte, vill inte, vill inte. Klarar inte av det känslomässigt så därför gör jag lite olika planer som inte funkar så bra. Min senaste är att ställa av Zia ett tag, i alla fall under den här trötta, mörka perioden. Kändes bra först men nu känns det sådär. Saknar ju att rida henne.

Jag tjatar hål i huvudet på typ alla runt mig med mitt ständiga ältande. Känner mig som världens veligaste och jobbigaste. Var vuxen och ta ett beslut, hur svårt ska det va?! Skitsvårt uppenbarligen. Fast egentligen har jag ju tagit ett beslut redan och det är ju att inte sälja. Klarar inte det. Har dock ingen aning hur jag ska lösa träningen.

Jag vet i alla fall vad jag inte ska göra och det är att driva försäljningsstall. Skulle gå i konkurs direkt. Och ett tag fick jag för mig att jag kunde betäcka Zia och inte behålla fölet utan sälja. Bara att ställa in sig på att sälja, jo tjena Karin! Ibland är självkännedomen enormt dålig.

På torsdag börjar min nya jobbresa. Ska bli så roligt och spännande. I mitt jobb är det ju dock bra med självkännedom så vi får väl se hur det går.

/ Karin

måndag 28 november 2016

Tandemträning

Ikväll har vi varit iväg o tränat Sune och Starlight för Susanne. Karin var supernöjd  med Sune, himla kul.
Jag var...hm...nöjd men med känslan av att jag var lite överallt i sadeln. Sämre kontroll på grejerna än sist. 
Men det roliga var att Susanne tyckte Starlight var klart mjukare från start idag och tyckte vi gjorde ett bra jobb så det känns bra men förvirrande när det blir sådär.

Efter snabbanalys så vet jag precis varför - jag har bara ridit ett dressyrpass sen förra träningen och det är alldeles för lite. Då blir för mycket av mitt fokus på att hamna rätt med sitsen under träningen istället för att r i d a. Att Starlight är mjukare däremot är ju fantastiskt kul, det kommer ju bl a av vårt galoppjobb och klättringspass, som vi pysslat med istället för dressyr. 
Dressyrar ju så klart även ute men för min sits skull så behöver vi fyra väggar.
Så läxan inför nästa gång är tätare dressyrpass inför träningarna så jag verkligen får valuta för pengarna :D

Träna är så kul!

/G

söndag 27 november 2016

Där satt den!

Har blivit så många olika firanden så känns som jag blev 40 för länge sen men nu är jag det faktiskt på riktigt.
Först körde ju jag och Andreas en gemensam fest i augusti men jag försökte smygrikta det mer åt A eftersom han redan fyllt och jag hade flera månader kvar. 
Sen körde jag en tjejfest förra lördagen, med en del som var med på första festen och så några till.
I fredags blev det fikafirande med jobbet och sen med min familj på kvällen och idag har jag blivit firad av Andreas o barnen plus mina syskon som emigrerat till Stockholm. Dessutom var kompisarna familjen Persson på samma hotell så blev lite frukostgrattis från dom också.
När vi kom hem från Stockholm så började Olivia baka pepparkakor medan A värmde glögg och vips så glömde man bort att ingen hunnit julpynta för det luktade jul i hela huset lagom tills Andreas föräldrar kom och så firade vi ännu mer <3

Nu är jag så trött och glad och varm (och trött på att höra mig själv tjata om allt detta 40-årande så det är tur det bara är ett firande kvar). 
Blir jul/födelsedagsfirande med jobbet om ett par veckor men annars är det tillbaka till vardagen nu.

Senaste dygnet har gått i racerfart med start av löshoppning av Starlight o Sune innan avfärd till Stockholm, lite shopping på mässan, hoppning och show, hotellfrukost, snabbdejt m syskon och poolbad för barnen.

Vi har lärt oss ett nytt trick - poppa pellets direkt i säcken. Såå smidigt.
Såg sen att det t o m stod på påsen. Hemmablinda.

Starlight var visserligen lite spänd men betydligt mindre mot hur hon tidigare varit. Sune var jätteduktig, hoppade fint och med mer flyt och mer avslappnat än mamma.


Vi åt kvällsmaten på våra platser o kollade när funktionärer byggde hinder.


21-åriga irländaren Bertram Allen vann första klassen och därmed en bil. Inte första gången och han skulle försöka sälja även denna haha. Inte en mediatränad ungdom direkt. #keepinitreal



Vinnaren i andra klassen var en italienare vars namn jag tyvärr glömt och inte orkar googla fram men damn hans häst var snabb, de var som ett kvicksilver på banan. Pampiga prisceremonier med fanfar av livgardet (?). Undrar om de även åker ut o trumpetar lite till distans-SM :D


Shoppade minimalt, är inte så kaxig med betalkortet med tanke på den massiva renovering vi grejar med hemma. Men är så glad över tävlingskavajen jag hittade för bara 699kr. Alldeles lagom pris för något som bara kommer användas några ggr på ett år.

Dab - något som tydligen slängs med mycket nu, som publik under Peder Fredricsons OS-hyllning så blev vi ombedda att göra detta samtidigt. Emil orkade inte lära mig ordentligt men nåt sånt här typ. Utmärkt sätt att vara med på kort utan att behöva titta in i kameran.

Lite The Shining-varning på vissa delar av det rätt gamla hotellet Scandic Star Sollentuna. Men bra frukost och nära till tunnelbanan.



Fått många fina blommor senaste veckan. Här är några.




Avslutade dagen med årliga adventstraditionen - Hipp Hipp och Kvarteret Skatan. Slutar aldrig vara roligt.


Tack för allt och gonatt <3

/G










fredag 25 november 2016

Well done, G, well done

Jag var s å  t r ö t t när klockan ringde i torsdags morse. Var mörkt, kallt o halt och så regnade det is också, motivationen var verkligen på topp.
För att slippa gegga ner benen i hagen på Starlight o Ice innan motioneringen så lät jag dom äta lite frukost inne medan jag stallfixade och funderade på vad de skulle få göra idag.

För min del kunde de gärna fått gå i hagen och jag sova men nja, det passar inte in i planeringen.
Ice fick löshoppa över galoppbommar och litet plutthinder. Hon var totalt omotiverad och sprang bara iväg o käkade gräs vid staketkanterna när jag skulle värma upp henne. Till slut fick jag igång henne i lite oengagerad trav och sprang med henne över bommarna ett par gånger innan jag släppte lös henne.
Tog inte lång tid innan hon kom igång och när jag smackade på för att öka lite så for hon iväg och brallade som om hon ville peka finger åt mig. Sen galopperade hon runt och hoppade varv på varv på varv utan att jag knappt behövde lägga mig i. Hon kom liksom på att just det ja, det här är ju kul!

Efter det så tog jag tag i mig själv och red ut till sandgropen med S i isregnet. Blev en klätterrunda med galopp uppför backe x 2 och blev påmind om att om det finns en risk att jag ändrar plan under passet och tänker galoppera så är hackamore en halvbra idé. Hade mkt pigg häst i tyglarna.

Väldigt nöjd med min insats, träning som blir av trots noll ork är banne mig bösta träningen.


Har fått mig en ball arbetsstol på jobbet, en Office Ballz fr Götessons.
Fatta vilken bålstyrka jag kommer få nu.

I fredags kväll så körde vi lite födelsedagsfirande i förskott med min familj. Moussetårtan fr Ica Maxi var snyggare än den smakade, väldigt klen smak. Hembakade Leila-brownies är klart mer värda kalorierna.

/G