Stall Vall

lördag 28 november 2015

Wroom wroom

Puh, vicken fölsedag, den gick in 110 kan man lugnt säga. Bildigt och bokstavligt.
Först blev jag firad av Andreas och barnen och sen åkte dom iväg till jobb o skola, jag var ledig men jobbade några timmar på morgonen, stängde sen ner datorn, plockade fram julgrejerna och fick upp de flesta ljusstakarna och åkte till stallet för en galopptur med Karin.
 
Oooh så skoj tyckte vi allihop och kanske mest av allt Starlight som var superdupertaggad och sparkade bakåt massor massor massor. Jag tror det var första riktiga galoppturen tillsammans sen Karin slutade rida förra året pga graviditeten. Nu är Vall komplett igen :)
 
Vi babblade så mycket när vi promenerade hem sista biten så ingen märkte att Starlight sprungit av sig en baksko. Jag brukar alltid lyssna så alla 4 är kvar så fort vi kommer ut på asfalten men just idag gjorde jag inte det så det upptäcktes först på stallgången. Hovslagaren kommer om 1,5 vecka så hon får ta en paus till dess faktiskt. Tajmar bra med att jag har mkt jobb så jag ser det som hennes födelsedagspresent till mig - tid ;).

Sommar-selfie (utan pinne :P)
 
Efter ridning ruschade jag hem, duschade o packade och sen åkte jag, Olivia och mamma till Stockholm. Efter 4,5h i bil och avdumpad mamma hos min syster så landade vi äntligen hemma hos Anna. Hann prata lite sen dags att lägga sig. Socialt värre. Men vi tar igen det ikväll istället.
 
Nu ska jag göra mig iordning, jobba lite och sen drar vi på hästshow!
 
/G

fredag 27 november 2015

Muggkampen

Kan vara så att den faktiskt är över. Vilket jäkla slit det varit. Har varit väldigt förskonad från mugg förut men hösten 2015 kommer jag minnas som en enda lång tvätt och föning av Sune-ben. Jag har fått hur många tips som helst om salvor och olika saker, vilket jag är mycket tacksam för. Men till slut kunde jag inte sortera längre och blev så desperat att jag duttade runt bland allt möjligt. Det sämsta man kan göra. Är så glad att jag ringde ut distriktsveterinärerna i Arvika och att just veterinär Julia kom. Hon har varit helt fenomenal. Hon har följt upp via telefon i princip varannan vecka. 

Så nu sätter vi igång igen. Upp och iväg!

/ Karin

torsdag 26 november 2015

Jädra ponny & föggler

Sådärja, hemma igen efter 3 jobbdagar i Tranås. Alltid lika kul och givande att sitta där och jobba nära kollegorna man annars bara har mail- och telefonkontakt med. Fick med mig två bildskärmar hem också, ska köra dubbelskärm på kontoret fr o m måndag. Känner mig väldigt viktig. Tills Andreas visade bild från sin arbetsplats med 9 skärmar. Bah!

Egentligen har jag inte alls tid men har varit ledig idag och ska vara det imorrn också. Kommer ju aldrig hinna använda semesterdagarna jag har kvar och det är rätt skönt att få vara hemma när man varit bortrest några dagar. Eller ja, hemma o hemma, 2/3 av dagen spenderades i stallet. Men imorrn ska jag städa o ta fram julgrejer.

I stallet började jag med att lasta en något motvillig Ice för rutin-tandkoll hos veterinären. Första gången hon åker själv på ett tag så hon lastade inte sig själv direkt. Tandkollen gick kanonbra, väldigt fina tänder för sin ålder och enligt veterinär-Karin lär vi få dras med Ice länge till :D. Hon blev pyttelite raspad och hade lite ärrbildning på tungan, troligtvis efter styngflugelarver, så vi ska avmaska henne för säkerhets skull men annars inga åtgärder. Känns himla gött att hon var lika fin nu som för två år sen, då har hon inte förfallit i vår vård. 

Lastningen för att åka hem var däremot inte lika rolig, Ice ville inte gå in i transporten och mina handskar och händer var alldeles för glatta så repet bara gled = inget motstånd när hon gick bakåt och det såg hon till att utnyttja till max. Slutade med att när hela hon stod på tvären på rampen så backade jag in henne och vände henne i transporten. Gissa hur förvånad hon blev. Skitdålig sätt men jag var så jäkla frustrerad och trött och ville bara komma därifrån. Nästa gång väntar jag extra länge så det lugnande går ur kroppen mycket mer på henne för hon blir så avstängd i huvudet och totalt istadig.

Tillbaka i stallet så stallfixade jag medan hästarna åt lunch och vad dom på med därute egentligen??
Starlight hade ingen matro och blåste upp sig och fick igång de andra, jag fattade ingenting. Tills en gigantisk flock med svarta stora fåglar flög upp i luften från hagen. De landade och gjorde om detta några gånger. Vi pratar megasvärm, inte konstigt att S reagerade. 
När jag var klar så tog jag ett pass på ridbanan med min lilla knallpulverpistol. Jag älskar att rida på henne, vi hade ett helt vanligt pass som var varken extra bra eller dåligt och det var så kul att bara känna glädjen. I dagsljus orkade jag vara kreativ och eftersom vi ska träna på det vi är dåliga på så blev det mkt skritt i början. Jobbigt och spänt med arbetsskritt (heter det så?) men blev faktiskt bättre sen så det finns hopp för springhoppostuds-pajasen. Blev skänkelvikning och 10-metersvolter i skritt och trav och så lite galopp. Fick besök av fågelflocken på åkern bredvid ridbanan också så Starlight höll ett vakande öga, beredd på att alla inblandade skulle flyga i luften närsomhelst.

När ridningen var klar var det bara att skynda hem för att fixa med snabbstädning och annat innan delar av familjen skulle komma och fira mig (fyller år imorrn).

Vad kan det vara??

En selfie-pinne...nu kan jag inte längre skratta åt folk som har en sån. Damn you mamma :D <3 
What's with the red face liksom?

Gonatt!

/G




söndag 22 november 2015

Perfectamento!

Åh vad jag älskar när jag få saker gjorda som hängt över mig länge. Har en sån där skön obokad helg så när som på ett kalas och tog äntligen tag i SISU-papprena som ska lämnas in åt föreningen. Insåg när jag läste infon att jag missuppfattat, trodde det viktiga var att rapporterna kommer in innan årsskiftet men resurserna man får tillgång till verkar också nollas så nu är det bråttom om vi vill få till en föreläsning eller nåt. 


Vi skulle tränat för Anna igår men ridbanan är frusen så vi fick avboka. Istället skulle jag och Olivia åka till Sörmon men ridhuset visade sig vara bokat till 18 så det blev det inget med heller. What to do? För att hinna med dagsljuset så behövde jag åka till stallet senast runt 14-tiden men Olivia var sliten efter flera timmar i pulkabacken så jag åkte dit själv.
Medan motorvärmaren tinade bilen så städade jag Emils rum och sorterade undan urväxta utklädningskläder. 

Gosedjurshyllan - en o annan kändis där.

För att hinna motionera både Starlight och Ice innan det blev mörkt så gick jag en klättringspromenad med båda i sandgropen. Gick riktigt bra förutom att Ice tempo är så otroligt långsamt så vi blir en något osynkad trio. 

Älskar sandgropen, jobbigt skön för alla inblandade.
 
Starlight skötte sig bra men pratade rätt mkt med sura öron mot Ice.
 
På vägen hem var jag så trött i vänsterarmen av att släpa på Ice som hängde längst ut på grimskaftet så hon fick gå lös istället. Jag höll stenkoll på henne men hon hängde lydigt på Starlight, stannade och käkade lite, travade ikapp o s v. Var först när hon fick vittring mot stallet som hon travade ikapp och sen plötsligt vek av på en snabbare stig så då fick jag hoppa iväg och fånga upp henne lite kvickt.
.
 



La in lite mysig halm i Starlights utebox nu när det fryser på
och som tack så luktade det ko-stall därinne imorse.
Fyy vad vidrigt, halm må se mysigt ut men är i min värld
vedervärdigt att mocka i. Tack vet jag spån- och halmpellets.
Lördags-Emil <3

Imorse morgonfodrade jag hästarna och sen åkte jag och Karin till Sörmon för lite s k dressyrridning. Vi kom iväg lite senare än tänkt och det var bokat från 10 så vi fick samsas med elever som byggde hoppbana. Det blev ju rätt spänt på hästryggen då kan man säga men all (nästan) träning är bra träning så det var bara att rida på. Starlight ålade sig förbi diverse läskiga saker och kändes som hon var gjord av kvicksilver men som vanligt så glimtade vi till ibland. Vi tog t o m några skutt över några räcken. Inte vackert och spänt som tusan så så fort det tinat igen så ska vi ta och tömkörningshoppa så hon får lite hopp i kroppen igen. Var jättelänge en vi pysslade med sånt.
 
När vi kom hem blev det en promenad igen med bara Ice den här gången. Passade på att träna högerarmen genom att släpa henne med den istället, viktigt med liksidighet. Intressant att tempot kan bli så mycket mer engagerat så fort hon märker att vi är på väg hemåt...
 

Nu drar jag till Tranås och jobbar mån-ons så det blir vila de dagarna. tors-fre blir det motion igen.

Toodles!

/G





tisdag 17 november 2015

Blåsigt/inte blåsigt

Hello, is it uuus you're looking for?
Det här med att blogga går sådär nu men man får vare gla' för det lilla man hinner.

Vi har styrt om lite i "schemat" så numera är jag stalledig tisdag istället för onsdag.
Olivia kommer alltid vara med på onsdagar och minst en helgdag. Känns redan väldigt mkt bättre, mer utspritt än tidigare när hon var med t ex lördag och sen måndag direkt. Nu blir det läxtid på måndagar istället.

För Starlight blir det riktigt bra att gå lör-mån, vila tisdag, gå ons-tors, vila fredag. Alla vinner utom min och Karins kvalitetstid, tur vi har facebook-chatten.

I måndags blåste det som faen och var kallt och jäkligt MEN det hade iaf slutar regna på kvällen så det funkade att köra ett pass på ridbanan. Trots iskall blåst och vattenpölar på ett par ställen så fick vi till ett ganska bra pass. Minns faktiskt inte vad vi fokuserade på (trött) men jag ska ju försöka få en lydigare häst så nånting med sånt. Känner mig så härligt seriös. 

Skummigt ska det va!

Igår var jag då stalledig så medan barnen var på aktiviteter så lagade jag och Andreas mat ihop. Väldans mysigt. Och då använder jag inte ens ordet mysigt ironiskt!

Idag var det däremot stalldag och Olivia bestämde markarbete med bommar. Vi gjorde stallfixet först och var riktigt effektiva, när vi ridit klart var det bara att peta in björnarna i sina boxar och ge kvällsmat och sen åka hem. 



Nyharvad ridbana och vindstilla i luften, härligt. 

Jag fokuserade mest på det där med lydnaden, att kunna ändra, rida långsamt, öka, långsamt osv utan att hon ska stöka eller sura. Vi flänger runt en del men ibland glimtar det till.

Olivia var som ett solsken hela tiden, onsdagar kan vara hennes grej. Lite opålitlig statistik på det bara såhär efter en gång.

/G




söndag 15 november 2015

Ny helg, annan tävling

Hej helg - hejdå helg!
Det har festats (fredagens AW blev lite längre än planerat och jag åkte inte hem förrän med 1.30-bussen på natten, helt crazy liksom), städats, ridits och varit på handbollsmatch i Kristinehamn.
 
Var en sliten Görel som väcktes av att Andreas drog isär gardinerna och släppte in skarpt solljus i sovrummet i går morse vid 10-tiden. - Nu ska vi stääääda!
Buuuuuuuu. Masade mig upp och insåg att jag mådde rätt bra ändå så till slut blev det en del gjort.
 
Olivia och jag åkte sen till stallet och red ut med Karin. En tur på ca 15 km i lagom fart. Det räcker nog med hackamore på skimlarna. Mm säkert. Stökiga hästar och pigg ponny gjorde turen mindre fridsam och vid ett tillfälle lyckades Starlight t o m pricka Olivias stigbygel och lilltå med en brallningsspark. Vi försökte hålla avstånd från varandra men när Ice blir obstinat så är det inte lätt att hinna få stopp på henne när hon vill ligga i knäet på de andra. Hädanefter blir det vanliga tränset på på Starlight vid springrundor, är mycket trevligare och går att jobba fokuserat istället för att flamsa runt.
 
Olivia, Ice undrar vart hennes flughuva är, har du sett den?


Innan "kaoset". Vi har myntat order "vuxengaloppera" i helgen.
Karin och jag ska göra det nån dag framöver.
Jag är nog mer sliten än jag tror för jag minns inte vad jag gjorde resten av kvällen, men enligt bildbeviset i telefonen så hängde jag i källaren och såg på tv. Sally också, mysigt med brasa.

Idag blev det nästan sovmorgon också, förutom att Olivia skulle iväg på handbollsmatch. Men allt efter 7.30 är i princip sovmorgon känns det som. Vi hängde i Stenstalidsskolans gympasal hela dan (minus de 15 minuter vi missade p g a dålig planering, sämsta föräldrarna ever) och var inte hemma förrän efter 16. Skoj med handboll, speciellt nu när Olivia själv tycker det är kul med match, det tyckte hon inte förra svängen hon var med i laget. Men trist att missa dagsljuset, kom till stallet först när det var mörkt, lite deppigt. Vi gjorde stallfixet och skulle ridit på ridbanan men ångrade oss i sista sekunden och åkte hem igen.
 
Sune vill alltid vara med människorna, även om det finns mat
nån annanstans <3
/G




fredag 13 november 2015

Fredagsnöje

Ska på after work med jobbet ikväll för ovanlighetens skull. Får försöka lägga mig i tid ikväll så det inte slutar så här.

Tongue

Om man inte ska på AW och inte vet vad man ska hitta på så rekommenderar jag nya tv-serien Masters of none. Rolig, modern, smart och INTE klyschig! Allt man själv vill vara alltså :D



Trevlig fredag!

/G

torsdag 12 november 2015

Viloläge, typ

Oj vad musten gick ur mig. Riktigt skönt att inte ha något mål att jobba mot inom närmaste framtiden. Hästmässigt vill säga. Det är en riktigt skön känsla att ha genomfört det man tagit sig för.
En godkänd T80 och starta en dressyrtävling var målen för 2015 och det fixade vi. Lagom stora, genomförbara mål som bygger upp självförtroendet lite i taget. Inte vatten över huvudet, utan realistiskt. Kommer ihåg att jag förra hösten skrev något med att få godkänt resultat på en dressyrtävling men ändrade mig redan nästa dag när jag insett att godkänt = 60% och det visste jag var långt borta. Realist som sagt :)
I måndag blev ju Starlight och Zia genomgångna av ET-Sara så i tisdags tog vi bara en promenad till sandgropen med dom. Vi skulle ha skrittat men kände att vi lika gärna kunde röra på oss själva också. Hade inte planerat för det och gick i mina muckboots och dom är t u n g a. Som att gå med tyngder på fötterna upp och ner i de djupa sanddyner.
På vägen till sandgropen svänger vi oftast av vägen in i skogen vid den här stolpen.
Min lilla Narnia-stolpe.
Imorse släppte jag ut hästarna för att få kvällen fri, hade en liten tanke om att hinna dressyra men gick inte och la mig så tidigt som jag behövde för att gå upp kl 5. Så det blev bara stallfix. Så kan det får vara nu ett tag. Hinner jag så hinner jag annars så blir det en extra vilodag.
 
/G
 
 
 
 
 
 
 

måndag 9 november 2015

LB:1 2015 Åmåls RK - blandade känslor

Det är över, genomfört, avklarat aaaand done.
Första riktiga dressyrtävlingen, sista utmaningen och alla målen för 2015 avklarade. Jag är helt mentalt slut nu, tillfälligt i a f. Trött men lycklig, jag har världens bästa familj, häst och vänner och hästfolk runt mig.
 
Med en starttid först 13.24 så behövde vi inte åka förrän vid 10-tiden så jag släppte ut hästarna, mockade, gjorde ordning Starlight och hämtade sen Andreas och de motvilliga och mutade (100 spänn var) barnen. Andreas är fantastisk, medan andra pappor blev firade med finfrukostar och facebook-hyllningar på Fars dag så åkte han med och assisterade och filmade mig på min dressyrtävlingsdebut. Jag har säkert sagt det förut men det går inte att tvinga Andreas att göra saker, har han ingen lust så säger han nej, det går inte att köra med honom. Så jag är verkligen såå glad att han ville hänga med och som vanligt gör han så mkt nytta även om han nog själv inte tror att han gör så mycket. Han är bäst!
Vacker häst, inte så vackra knoppar.
Mamma bor ju lämpligt nog i Ed, inte alls långt från Åmål, så hon kom och hälsade på oss på tävlingsplatsen. Hobbyfotograf är hon också så 2 flugor i en smäll liksom. De flesta bilderna är tagna av henne.

En favoritbild <3

Det fanns EN vattenpöl på parkering, den hamnade vi så klart vid.

Ska köpa mig ett par vita ridbyxor till våren, är nog snyggast ändå.
 

Barnen var skötsamma och trivdes rätt bra där borta, fanns varm cafeteria och
leksaker.
Känslan på framridningen vad sådär, fick oss inte avslappnade och då är det ju lite svårt att komma ner i sadeln. De låg lite före i tiden så om jag ville så fick jag komma in tidigare och det kändes lika bra så jag red in i collecting ring. Skrittade runt lite så Starlight kunde få kolla på staketet och travade sen lite. Jag var ensam därinne och blev osäker på om det förväntades att jag skulle förstå att det gick att rida in på banan under tiden, fick för mig att det var så. Men så var det så klart inte utan det var en signal till domaren att vi var redo. Skitsamma, vi kör tänkte jag, vi kommer aldrig bli redo ändå.
Så det gjorde vi och känslan var hemsk, kändes som vi flängde runt okontrollerat och att jag skumpade runt som en galning på stackars spända dressyrdraken. I högergaloppen så fattade jag galopp för tidigt (ville väl få det gjort bara) så då blåste domaren av och jag fick göra om hörnet i trav och fatta ny galopp. Det räknas som felridning och ger poängavdrag, precis vad vi behövde.

När vi var klara så klappade jag om Starlight, hon började trava och jag fick snabbt bromsa henne, man får INTE trava ut från banan. Var så besviken på mig själv att jag inte ridit bättre, så orättvist mot min fina häst.

Fundersam ryttare

Medan vi promenerade Starlight så kände jag mig nästan gråtfärdig, mest för att jag var besviken på min insats men säkert väldigt mycket spänning som släppte också. Det är ju ingen big deal men ska jag göra nåt så vill jag inte half-assa det och det gjorde jag visserligen inte men det kändes ändå lite bittert. Var tvärsäker på att vi skulle landa på 43-44%, så flängigt som det kändes och med felridningen och allt.
Också en favoritbild.

Och mamma noterade att vi går i synk även idag,
jag och Starlight. Det måste hobbyforskas på detta
känner jag.
Men så ropades plötsligt resultatet upp och jag hör hur speakern säger något med 54%. VA?? Hörde jag rätt, var det inte 44 hon sa? Näe, mamma och Andreas tyckte alldeles säkert att det var något med 54. Är det sant!? Vi gjorde ordning Starlight, lastade och gick till sekretariatet och hämtade protokollet och mycket riktigt 54,643%. Personbästa! Och det bästa av allt var domarens kommentar. Hon såg Starlight trots min taffliga ridning, hon såg att det glimtade till ibland. Nu var jag gråtfärdig av lycka istället. Samtidigt som det kändes så konstigt att resultatet skiljde så mycket mot min egen känsla. Hade jättesvårt att förhålla mig till det. Men sen kollade jag på filmen och jämförde med förra pay and riden där jag tyckte jag hade en bättre känsla men ett sämre resultat. Och det var skillnad. Jag red vägarna noggrannare nu, speciellt hörnen, och även om jag upplevde Starlight som något spändare och stökigare igår så glänste hon mer ändå.
 


Domarens kommentar är verkligen spot on!
När jag skrittade av så tänkte jag att den där filmen som blev tänker jag inte lägga ut, ville bara gräva ner den där ritten nånstans och glömma bort den men när resultatet kom och jag sen tittade och jämförde så omvärderade jag. Det är långt ifrån vacker dressyrdans men vi kämpar på.
 
Som Karin sa - man kan verkligen se vad nervös jag är.
 
 
Knoppar can do this to you. Lilla tanten :D
Det var läskigt att åka iväg och göra debut utan en mentor med, kände mig väldig ensam mitt i allt. Inom distansritten har Karin varit en otrolig klippa som guidat mig genom de flesta tävlingarna och det har ju underlättat enormt.
Hon var bortrest i helgen och kunde inte följa med men skulle även gärna haft med någon som dressyrtävlat ett tag och kunnat ge alla de där nödvändiga tipsen som bara en insatt kan.
Knopparna var halvt utskrattade redan från början (får skylla mig själv som instagrammade dom) så de var ju ingen självförtroendehöjare och jag trivdes inte alls i kavajen, kände mig utklädd i en för stor kostym. Så i vinter ska jag lära mig knoppa snyggt, köpa en annan kavaj och lära mig rida bättre (observera att det kom på tredjeplats, dressyr är en ytlig sport :P).

Idag har jag haft en sprängande huvudvärk, rejält tävlingsbakis, och skulle behöva en lång sovmorgon. Men det får vänta till helgen.
ET-Sara har varit i stallet ikväll och gått igenom Starlight för första gången sen i somras. Blev godkänd med bara lite smålossningar i ryggen som inte var några konstigheter och ett poff i vänster framknä. Så himla skönt, NU kan jag äntligen koppla av. Tills det händer nåt i hagen eller vad hästar nu kan får för sig att hitta på. Tänker passa på de minutrar man kan i a f.

/G

PS. Tack till Åmåls RK för en bra och trevlig tävling på en riktigt fin anläggning.


lördag 7 november 2015

Kan gå hur som imörrn

Dan före dan, en inte-sitta-still-dag. Har släppt ut hästar, stallfixat, slängt återvinning, tvättat bil och transport, ridit, tvättat häst, hjälpt Olivia och kompis rida, lagat tacos och släppt in hästar och kvällsmatat. Pu-u-u-h.

Just nu känns det som att jag inte vill somna för då blir det imorgon och jag vet inte om jag är redo för det. Det ska bli så skönt när det är klart men det ska inte bli överstökat med en axelryckning, vi ska göra vårt bästa SEN blir det kravlösa, spontanpass framöver.

Dagens ridpass gav ingen ledtråd om hur det blir imorrn, hon kändes himla med i början och galoppuppvärmningen gick riktigt bra. Fokuserade på att samla ihop oss bättre och bära mer men när det var dags att rida igenom programmet så var hon less på att galoppera fint så det blev ingen ordning. Att tänka på imorrn.

Vi är inte så duktiga (jo förresten, det är vi, men inte så bra) men hon är i a f i fin form.

Olivia och hennes kompis Matilda ville hoppa idag så jag fick vara hindervakt. Ice var pigg och hoppglad = lyckliga ryttare. Vi hann precis bli klara tills mörkret kom. 


På hemväg

/G 


fredag 6 november 2015

Magiskt

Ibland är det magiskt att rida. När allt stämmer. Det gjorde det igår. Jag hade inga förväntningar inför gårdagens lektion då Zia och jag varken tränat för Anna eller ridit på ridbanan sedan i augusti. Och innan dess kom ju Zia typ nyss hem så vi har inte hunnit rida ihop oss. Noll förväntningar men ändå med en mental bild av att jag skulle rida skitbra. Ni vet sådär som man kan se framför sig och sällan uppnår. Kan väl inte påstå att jag red skitbra men stundtals var vi verkligen synkade och då är det så lätt att rida Zia. Hon är som Anna sa naturligt lösgjord och när jag lyckas samla ihop henne och dämpa springet så är det som att dansa. Höger galopp var magisk igår. Det svåra varvet liksom! Älskade underbara häst.

/ Karin

Freeeedags...gifar!!

Den som ser mig och Starlight på framridningen på söndag :D

Shelly the waitress
Gooood luck...



did it
Om vi får mer än 50,18% i resultat.

Till Emil och Olivia som är hemma från skolan idag, den ena hostig och varm och den andra utan röst och snorig.

Spongebob Squidward Kiss

Ha en rektigt skön fredag!

/G

Because we can

Träna vill säga. Anna är ju så bäst så hon erbjöd sig att träna oss efter sista lektionen på Sörmon. Den slutar vid 21. Vi var inte klara förrän 22.40!! Annas klocka är inte som andras.
Jag och Starlight kämpar på, ska tänka mycket på att hålla ihop henne mer på vänstersidan så inte bakbenen ramlar iväg. Oj nu somnade jag medan jag skrev, tror vi säger gonatt istället :S

Smutsiga, svettiga och vältränade :D

Gonatt!

/G 

onsdag 4 november 2015

Äntligen!

Ikväll var hela Vall ute på tur i mörkret: Karin, Matilda, Olivia, jag och alla hästarna. Härligt!


Imorrn åker jag och Karin till Sörmon och tränar, eftersom det inte finns nåt magiskt ridspö som gör oss till ett välartat och dansande dressyrekipage. Och för att det är roligt.

/G

Att rida andra hästar

Jag rider sällan eller typ aldrig andra hästar. Blir ju liksom inte så. Jag har inget behov av det egentligen och hinner ju knappt med mina egna. Samtidigt är det ju väldigt nyttigt. Under helgen har jag dock slagit på stort och ridit 2 hästar jag aldrig ridit förut. Görel och jag var på distansläger hos Ella i Yxtaholm utanför Flen. Tanken var från början att Zia skulle med men då hon inte är helt igång så kändes upplägget allt för hårt för henne just nu. Så jag fick låna häst. På lördagen fick jag rida en av Ellas hästar, Sigge. Ny häst och ovan att rida långpass för tillfället. 2,7 mil kändes ändå rätt okej men ajajaj vad ont jag haft nu sen jag kom hem. Sigge var en trevlig kille som guidade mig runt på ett fint sätt. Helt olik Zias rörelsemönster så stundtals hade jag svårt att hitta flytet. Ella har turridning på sina araber och hennes mål är att ha trevliga hästar som alla kan rida. Hon har lyckats väl tycker jag.

Söndagens pass var ett galoppass på en travträningsbana. Jag var lite mör efter lördagen men efter att ha fått sova 8 timmar i sträck var jag ändå rätt pigg. Jag fick låna Maud Strandins Mac Attraction. Mac är tävlad tom. 12 mil och det jag sett av honom på tävling har jag gillat. Han var mycket trevlig att rida. Vi hade svårt att hitta flytet i galoppen de första 20 minuterna men andra omgången gick det riktigt bra. Mac och Zia rör sig mer lika och därför hade jag nog lite lättare att rida Mac än Sigge. Är så tacksam att jag fick låna dessa 2 fina killar så att jag kunde vara med och rida.

Är grymt peppad på att träna nu. Inte alla kvällar dock när det är mörkt och barnen inte vill somna men överlag är jag taggad inför nästa år. Om allt går som jag vill har jag ju 2 hästar att tävla då och kommer förhoppningsvis att starta en av mina drömritter och tävla längre än jag gjort hittills. Men det är mycket som ska klaffa och hästeriet är skört. Sune har ju vilat hela oktober på grund av muggen och kommer nog att vila november också. Han är mycket bättre men inte bra. Zia känns fin men jag nojjar massor över henne. ET Sara ska komma och kolla på henne nästa vecka. Ska bli skönt.

/ Karin

tisdag 3 november 2015

Pheeeuw

Ungefär så här glad blev jag när jag såg att tävlingen inte börjar förrän kl 11 på söndag:

High Fiving a Million Angels

/G

måndag 2 november 2015

En riktig träningshelg

Blev en redigt tidig morgon i lördags men trots bara drygt 3 timmars sömn så vaknade jag 5 minuter för alarmet, förmodligen livrädd att försova mig. Vi kom iväg 4.45 och ingen av oss sov i bilen, taggade för kurs helt klart. Zia var tråkigt nog inte med men Karin fick låna en av Ellas hästar, Sigge, första dagen. Efter att ha installerat Starlight så fick vi frukost och sen körde gruppen en ridtur på 27 km i mestadels trav längs grusvägar i området kring Yxtaholm. Som en uppvärmning inför söndagens galoppträning. Starlight skötte sig bra, lite studsig till och från men inte överdrivet dramatisk. Anette Spadhe och hennes Starlight Candy var också med och de hade en imponerande skritt. Tydligen har Candy anlag för symaskinsskritt hon också men Anette har jobbat hårt med att får bort den så det finns helt klart banne mig hopp för oss också. Nåt att fokusera på under lugnare perioden i december.
 
Karin & Sigge
Efter ridturen åt vi lunch och checkade in på Yxtaholms Slott. Kl 15 var det dags för afternoon tea och jag insåg att jag glömt packa ner vardagsskor så jag fick ta mina stallskor. Jättefint eeeh. Jaja, det var faktiskt det enda jag glömde trots packning i sista sekunden så jag klappar mig själv på axeln ändå.

Som tur var satsade jag på casual chic istället för långklänning
så skorna gjorde inte så mkt väsen av sig.
Förutom att jag hatar dom, obekväma och jag snubblar med dom för de
hakar i sig på nåt vis när jag går med dom. Värdelösa.
Alltså afternoon tea - I love you. En massa små goda snittar och väääärldens dessertbord, himlen. Till teet gjorde distansrittsdomaren Marianne Eriksson oss sällskap och informerade och diskuterade om kvalningsregler och annat runt tävlande. Eftersom vi var ett litet gäng på bara 8 personer så blev det ett avslappnat och lärorikt forum. Marianne är verkligen en eldsjäl, imponerande kunskap och brinner för distansrittssporten.
 
Vi blev sittande en lång stund tills det var dags at ta in hästarna, kvällsfodra och sen äta middag, på slottet. I stallskorna. Hot stuff. 
Middagen var godare än servicen, desserten kom t ex in så sent så två i gänget hade redan hunnit ge upp och gått och lagt sig. Jag tittar på dig Karin!
 
Efter 8 timmars oavbruten sömn gick vi upp och kollade till Starlight, åt hotellfrukost, pratade träning och sen var det dags att mocka ur boxarna och packa oss iväg till träningsbanan på Sparreholms Slott (another day, another castle liksom). Starlight var så laddad av allt under helgen, nytt ställe,  nya hästar (nya snygga hästar, fanns ju t o m en HINGST herregud) så hon höll på att krypa ur skinnet på stallgången.
 
Passet som skulle genomföras var 2 x 20 minuter galopp i hastigheten 18 km/h - d v s ganska långsamt tempo. Det vill också säga ett tempo som Starlight helst inte vill jobba i, hon föredrar att få gå lite snabbare. Inte flänga i en okontrollerad galopp men ta ut stegen lite mer. Så det här var jätteintressant och nyttig lärdom för oss båda. För henne att slappna av och orka samla sig i ett lugnare tempo (jag är trött i axlarna idag, måååånga många halvhalter gick det åt) och för mig att orka och våga hålla ihop henne så länge. Vi jobbar ju mycket på ridbanan med att få henne att inte krulla ihop sig utan bli lång och låg i formen, för att sen kunna plocka upp henne. Nu fick jag möjligheten att göra det i en friare miljö, på en bana på 1700 m, fast med restriktioner som satte en ram för vart vi skulle hålla oss. Jobbigt men kul och jag tycker vi gjorde bra ifrån oss. Hon orkade fint och det var först på slutet som det märktes att hon var lite trött och lite svårare att hålla balanserad.
 
Finfin träning som vi kommer göra om med jämna mellanrum. Har en kompis med en gammal travbana i närheten som man får rida på så det kan vara ett bra ställe att åka till framöver.
 
När hästarna var omhändertagna och lastade så fikade vi innan det var dags att åka hem. Godaste mackorna ever som Ellas mamma fixat.

Karin & Ella Lindblom - distansrittstränare, ägare av
Prinsens Araber och arrangör av kursen.


Candy tycker det är onödigt med kaffepaus.
På vägen hem kollade vi träningsterminen och kliade oss i huvet gällande att få ihop noviskvalet för mig och Starlight. Efter att lite grann ha mailbombat stackars Marianne så har vi äntligen fått koll på läget. Varför ska jag kvala då?
Jooo det kanske är så att det kanske ändå lite grann skulle vara roligt att rida en 120 km-ritt om jag gör det med Karin & Zia. En utmaning i lagom lugnt tempo, tillsammans.
T120 finns det inte så många av och de flesta brukar vara s k stjärnritter - d v s internationella ritter (fast i Sverige då) så för att ha större valmöjlighet så är det en bra idé att se till så vi är kvalade för det om det inte finns nationella alternativ. Målet är att rida 12:an 2017 så då kvalar jag under 2016/våren 2017.

Till dess ska det tränas, och tävlas och tränas och förhoppningsvis hålla oss jäkligt fräscha. Pheuw.

Stort tack för lärorikt och kul läger, Ella!

/G