Stall Vall

fredag 30 oktober 2015

Det ordnar säj nog

Jag har aldrig varit så dåligt förberedd inför något som nu. Skulle packat men fastnade på jobbet och sen hemma och till slut blev det så att jag blev kvar hemma medan Karin ropade in de brunstiga skimlarna som blivit kära i några grannhästar på tillfälligt besök. Så nu måste jag paniksomna och gå upp fruktansvärt tidigt och packa innan vi ska lasta 4.30. Well planned Görel, well planned.


Jag har iaf färgat ögonbrynen och fransarna och gjort frukostmackor! Och jag kom i sista sekunden på att packa med badkläder. Inte dåligt.

Olivia har gått Halloween med kompisarna i den här mysiga outfiten:

:O

Vidrigt läskig bild tagen och lite färgjusterad av Andreas.

Vi avslutar med en fölbild på Starlight och tänker lyckliga My Little Pony-tankar istället. Lallalalallalalalaaa.


Vilken knotig liten skruttunge. Uppfödaren Anna står bredvid :) Starlight var tydligen busigast av alla. Så klart <3

Nästa vecka hoppas jag inte kommer bli lika mycket en kamp mot klockan som denna men det återstår att se.

Gonatt!

/G




Miniminilov

Barnen har höstlov den här veckan och har rått sig själva några dagar medan vi jobbat. Igår slutade jag lite tidigare så vi kunde sticka o bowla. Andreas och Emil hade utmanat mig och Olivia men vi vann. Ha! Var totalt kaos på Nöjesfabriken, ingenting funkade som det skulle och den stackars killen som var ensam ansvarig fick springa benen av sig.


Gamefaces :D

Efter det följde vi med Emil och kollade när han tränade shorinji kempo.




Om några veckor är det dags för gradering till grönt bälte och ev kommer han våga visa upp vad han kan inför träningsgruppen, embu tror jag det kallas. Hoppas hoppas, skulle vara kul att ha på film.

Åkte till stallet på kvällen och tog en promenad med Karin & Sune och stallfixade. Ikväll ska det packad för imorrn drar vi till Yxtaholms Slott tidigt som f-n. Är taggad som tusan, ska bara vakna till lite. 


Olli är taggad för Halloween istället, fixat årets pumpa, utklädsel och ska gå och knacka dörr med kompisar i eftermiddag. No tricks just treats är vår regel.

Ha en riktigt skön fredag!

/G







onsdag 28 oktober 2015

Bloody tuesday

Det är redan ONSDAG. Gulp. Stanna tiden, jag vill hoppa av.

Jag hinner ingenting. Eller ja, hinner massor men inte allt som behövs. Och jag vet att det är tjatigt att höra från alla håll men det här mörkret är såå omotiverande. Känner mig inte alls sugen på att åka och tävla dressyr nästa helg. Äre värt det ens, vi kommer inte få godkända poäng (it's a fact, inte pessimism, skulle krävas ett mirakel) och alla förberedelser. Blev helt matt bara av att printa ut anläggningsskissen. Men samtidigt så vet jag att jag kommer tagga till när det närmar sig, åka dit och göra mitt bästa och hoppas att Starlight också vill det. Och jag bryr mig inte om godkänt, vill bara höja oss om så bara med nån futtig liten procent. Sen ska vi gå mot vintervila och det blir bara "åka häst" resten av året. Hon får ingen helvila, tror hennes kropp mår gott av att röra på sig, men får bli klättring och ut och trampa i mossan istället. Med hackamore och ibland barbacka. Och hinner jag inte rida vissa dagar så gör det inget. Passar bra att ha så framöver för i slutet av året har jag crazymycket på jobbet så då får hästarna stå tillbaka lite.

Men nu är vi inte där än så igår red jag på ridbanan. Det gjorde jag och Olli i måndags också. Första riktiga ridpasset sen tävlingen för dom två, det såg bra ut och Olivia var nöjd.

Matilda klippte Starlight på halsen igår så nu slipper hon svettas som en isbjörn (om de nu gör sånt). När jag tog in henne från hagen så hade hon ett litet sår på höger bak, sparkat ytligt på sig själv. Varken svullet eller varmt. Sen har hon börjat med att hysteriskt tugga på grimskaftet på stallgången och när jag sa till henne (igen, inte första gången) så överdramatiserade hon totalt och hoppade uppåt bakåt, fortfarande med grimskaftet i munnen så hon skaffade sig ett litet sår bakom framtänderna. Suck. Var inte i närheten av bettytan och hon brydde sig inte ett dugg om det så jag red som planerat. Inga konstigheter när hon åt sen heller, tack o lov. Sune har bitit av det ena grimskaftet i veckan och morsan tuggar hysteriskt på det andra. Jädra gnagare.

Red genom programmet några gånger och ja, vi får väl se hur det slutar. Gick ok och jag tycker ändå att vi är lite stadigare överlag. Är de där jäkla diagonalerna i galopp som slutar i häst som knyter ihop sig och sätter emot. Jag måste hitta ett sätt att få oss att koppla av där. Som sagt så är inte motivationen på toppen av Mount Everest direkt men nästa vecka ska vi träna för Anna som det ser ut så det kanske hjälper. I alla fall för stunden, träna är kul!

Litet uppgivet trött. Hösten är mörk, dressyr är svårt och påven är katolik.
Ser verkligen fram emot lägret vi ska på i helgen, övertygad om att det kommer bli en välbehövlig vitaminkick.
 
/G




lördag 24 oktober 2015

Ropar banne mej lite hej!

Hej från öst!
Sitter hos syrran i Gustavsberg och äter godis och slösurfar medan hon jobbar och barnen stuckit till lekparken. Skulle jobba ikapp en del i helgen var tanken men först visade det sig att det är nåt fel på nätet här och när jag löste det genom att internetdela mobilen istället så insåg jag att jag glömt packa laddsladden till datorn. Smart. Hann ett par timmar iaf innan den la av. Kanske inte var meningen att jag skulle jobba utan vara ledig på riktigt... Har med en bok t ex, det är avkoppling det.

Andreas är kvar hemma och kopplar inte av alls för han har genom en kollega fått del av en ungnöts-leverans så han håller för tillfället på med att paketera en jävvla massa köttfärs i lagom frysportioner.




De här påsarna är innehållet från EN fullproppad systembolagskasse. EN! Det var 4 st såna plus en vanlig kasse med bara köttfärs. Utöver det en massa stekar, biffar mm som vi ska lista ut hur man tillagar. Vi kommer inte behöva köpa kött på väääldigt länge kan man säga. Och vet att det vi äter är från ett djur som haft det bra i livet!

Fun fact: Andreas var vegetarian när vi blev ihop. Not anymore (inte mitt fel, bäst att tillägga).

Till nåt helt annat - i torsdags red jag på ridbanan (med ljus den här gången) och nu törs jag faktiskt ropa hej gällande nytt bett och tyglar. Starlight känns mer harmonisk och stadigare, inte så dramatisk liksom. Och då var det ändå inte optimala förhållanden med mörka skuggor som svajade på banan i blåsten. Ska boka in en träning med Anna och se om hon märker nån skillnad på henne. Nu försvinner ljuset på eftermiddagarna och nästa helg är jag borta igen så vi får se hur det går att pricka in en tid som funkar.

Jag red även torsdagspasset utan stigbyglar, i galopp också denna gången. Riktigt bra träning. Kändes i magmusklerna direkt så helt klart har jag använt bålen annorlunda passet innan.

Ice var så nöjd med att ha Sune så nära så nära. Hon viftade inte ens på öronen när Karin blåste torrt med hårfönen. Starlight stod däremot och skeptiskt drakblåste i sin box utanför stalldörren.
Karin ser ut att äntligen vinna kampen mot muggen. Hurra säger jag för jag saknar att rida med min vän <3

/G

onsdag 21 oktober 2015

Skritt och veterinärbesök

Zia skrittas och skrittas. Hon är pigg och känns än så länge fin. Gallan på vänster fram har inte kommit tillbaka. Så skönt. Härligt att rida henne igen.

Sune däremot är sämre i sin mugg så idag ringde jag ut distriktsveterinären. Hon höll med mig om att det inte ser bra ut. Sune har fått smärtstillande och ett schampoo jag ska tvätta med och en gel att smörja på. Nu hoppas jag att det vänder. Lillskrutten har ont och skötte sig ändå väldigt bra när veterinären kollade på honom. Jag tror jag prövat det mesta för muggen men inget har hjälpt. Jag har dock fått många fler tips men jag tänker hålla mig till veterinärens råd nu.

Så nu är det tvätt, smörjning, smärtstillande och föning av blöta ben som gäller. Jag kan säga att jag varit gråtfärdig många kvällar över den skitans muggen. Men nu känner jag mer hopp och rustar mig med tålamod. Nu har jag fått en professionell bedömning och behandling utifrån det. Känns skönt men kommer såklart bli en dyr historia. Jag försöker lägga bort stressen över att vi inte kommer nånstans rent ridmässigt och försöker tänka att han fått jäkligt mycket träning på att grejas med och att stå på gången timme efter timme. Sånt jag slarvat med att träna på.

Min högsta önskan just nu är att få sova en hel natt. Är helt slut av nätter med barn som inte vill somna och vaknar stup i kvarten. En natt på hotell med hotellfrukost vore nåt det.

/ Karin

Testar lite nytt

Kom på en sak som jag glömde skriva i inlägget om pay and riden och kanske inte ens alls i tidigare inlägg. Minns inte. Innan jag började rida Starlight så red jag i 2 år gruppridlektioner (1 gång i veckan på Sörmon, för Anna) och innan dess så har jag bara ridit några enstaka ggr sen mellan- och högstadiet, då hade jag fodervärdshäst en sväng efter några års ridskoleridning. Så det är först på Starlight som jag ridit kontinuerligt på samma häst och jobbat för att utvecklas och bli bättre (när jag var yngre och red så hann jag inte komma till det stadiet, hoppa och galoppera fort som fan ute var mer grejen då). Jag sitter alltså inte på en massa erfarenheter som jag kan ta till utan är beroende av tränare och min förmåga att känna att det går åt rätt håll när vi jobbar själva. Vilket verkligen inte alltid är fallet.
Bara så att ingen tror att jag tror att jag vet vad jag håller på med. Visst hade det varit betydligt enklare om jag hade haft massor med ridtimmar i ryggen med allt vad det innebär men en stor del av charmen är faktiskt att vi gör det här ihop, vi är på samma nivå skulle man nog kunna säga faktiskt.
 
8/11 ska vi tävla i dressyr för första gången på en riktig tävling, no big deal för många men jag vill verkligen att vi ska upp nån procent från pay and riden och då kräver det engagemang. Att få till tiden är det svåraste. Det blir mörkt fort nu och jag har familj, barnen läxor och aktiviteter så det är inte bara att lasta och dra iväg till nåt ridhus hur som helst. Sörmon har dessutom lektioner fram till 21.15 på vardagskvällarna så det blir lite väl sent att åka på kvällarna.
 
I helgen är jag och barnen bortresta och nästa helg är jag och Karin på distansrittsläger (ser jättemkt fram emot det!). Så det gäller att planera ordentligt nu. Och finjustera vissa grejer. Som t ex det här med utrustningen. Nedan är en bild på protokollet fr i söndags. Kanske är för litet att läsa men genomgående är i alla fall kommentaren "svag kontakt". Om jag var duktig så hade jag förklarat exakt vad domaren menar, nu är jag inte det men som jag upplever det och som jag tror hon menar så har jag inte tillräckligt stöd i tygeln och då släpper Starlight bettet, det blir liksom tomt i min hand. Man vill inte ha hela hästen i handen, det ska kännas lätt men inte tomt som om hästen är kvar i stallet och man sitter där själv med en tygel i handen och undrar vart hon tog vägen.
(Jag är verkligen ute på tunn is här när jag ska försöka förklara).
The pruttokoll
Jag har Hunter-tränset från Hööks som har snabbhakar på tyglarna (liknande de på distansträns) och det slog mig häromdagen att jag nånstans för länge sen läste jag att nån inte gillade att kontakten blev glappig då bettet rör sig i haken. Tänkte inte nåt på det då mer än att äsch, hon är ju van så det spelar nog ingen roll för henne. Men se, det gör det nog. Hon är vääldigt känslig och det kanske är dags att jag börjar titta på de mindre detaljerna.
 
Sen har vi den där tandföreläsningen vi var på, med veterinären Karin Alexandersson. Starlight trivs bra på rakt bett, som anses vara ett av de snällaste betten men de är rätt tjocka när man jämför faktiskt. Och som Karin sa, det finns liksom inte egentligen nån plats över för extra grejer i hästens mun. De är ju, tror det eller ej, faktiskt inte skapta för att ha bett. Så även om ett smalare bett anses vara skarpare så är det inte skarpare än handen som håller tygeln och den ska vara följsam oavsett och det kanske är trevligare för Starlight att ha lite mindre volym att metall i munnen. Jag testade 3-delat en gång för ett par år sen men minns att det blev ett fasligt grejande och hysteriskt tuggande så jag gick direkt tillbaka till rakt oledat och kört på det sen dess (varvat med hackamore = bettlöst). Idag lånade jag ett väldigt smalt 3-delat av Karin plus vanliga tyglar utan hakar. Testade först bettet på stallgången och hon brydde sig inte ett dugg så det kändes optimistiskt. Nu var det svårt att se om hon tuggade och grejade i ridningen men jag upplevde det faktiskt som bättre. Hon är ju en tuggig häst, mycket bakben och grimaser när hon fokuserar/har åsikter men jag tror vi är nåt på spåren här.
Ska fortsätta testa detta och be nån filma. Om det visar sig vara bättre så kan vi köra med 3-delat på ridbanan och rakt varvat med hackamore i skogen. Variation är viktigt!
 
I övrigt så red vi mycket hörnpasseringar, de var usla i söndags eftersom Starlight inte ville vara för nära dressyrstaketet och jag red för dåligt, och så testade jag ett tips från en kommentar på en blogg jag läser: trava i 10 minuter utan stigbyglar varje pass (detta var första). Helst utan krav på form, bara sitta med och känna rörelsen. Det gick så pass bra att jag faktiskt vågade mig på att jobba och inte bara gunga med, ska fortsätta med detta för att lära mig komma ner i sadeln bättre. Hann bli tvärmörkt och jag hade inte bett grannen slå på lyset så fick bli pannlamperidning på ridbanan. Rätt bra träning på att titta rakt fram ändå, om man kollar på hästens hals istället så rider man rätt in i staketet och det vill man inte.

Jomen vi gillade nog detta bett.


Hittade en liten kompis i sadelkammaren.
Tyvärr är den inte rumsren så den fick flyga till åkern tvärs över vägen.
Väldigt söt ändå.

Sen har vi min kära man då, som gillar att sno min telefon och göra selfies
och byta bakgrundsbild. Den här får vara kvar, omöjligt att vara på dåligt humör
när man ser den här (jag var på uselt humör i eftermiddags, höstdepp/stress).
Herregud, det blev ju en hel uppsats idag. Har inte alls tid med det egentligen. Och vem har tid att läsa?? Aja, det får väga upp att inläggen blivit lite glesare senaste tiden.

Gonatt!

/G

söndag 18 oktober 2015

Vi är inte bra än men iaf bättre!

Pay and ride avklarat och jag är nöjd, ett rättvisande resultat och ett litet steg i rätt riktning. Leena Lundin var domare och alla ekipage fick ca 15 minuter vilket innebar att efter avslutat program så blev man även lite instruerad på något som inte funkat så bra. I vårt fall, behålla kontakten i munnen och få med bakbenen rakt fram, jag ska bestämma vägen.
 
Att galoppera ute dagen innan gjorde ingen som helst skillnad, Starlight var taggad ändå och på framridningen kände jag att det fanns en risk för ett ännu sämre resultat än förra året men det fick bära eller brista. I ridhuset fick S lära känna dressyrstaket för första gången och det var inte tokläskigt men tillräckligt för att undvika att komma för nära och det gör det ju liite svårt att komma ut på spåret ordentligt och i hörnpasseringarna. Men sen är det ju så att jag måste verkligen r i d a oss ur problemet och jag blir alldeles för passiv. Jag vill att hon ska koppla av och vill inte störa för mkt men då tappar vi bjudning istället. Hon har ju varit väldigt springig och smyggalopperande i traven på träning och vi har testat att jag sätter mig lite mer på främre sittbenen för att inte trigga igång galopp och det har funkat rätt ok, problemet är bara att det är så nytt så jag har inte fått till rätta knixet så idag blev jag alldeles för lätt och fick tendens till ankrumpa. Inte bra. Måste ner i sadeln, fast på rätt sätt. Dressyr är svårt!
 
Men i jämförelse med förra året så var vi bättre nu, färre treor och fyror och faktiskt en sexa på galoppfattningen i vänster varv. Galoppen var vårt största bekymmer förra gången och även om det blev flängigt ibland nu med så har vi gjort framsteg och det är det enda jag bryr mig om.
 
Som jag sagt från början så är allt över 46% ett lyckat resultat och vi fick faktiskt ihop 50,18%.
 
Starlights privatfrisör Matilda - hon lyckades fixa snygga knoppar
trots lång fjösig arabman. BraVO!


Och hon hade med sig sin pojkvän Jocke också, han servade med gummisnoddar m m.
Kl 8 på morgonen en söndag, det är kärlek det :)
 
Fin häst med bästa hästskötaren.


Hon är så himla fin när hon slappnar av <3


Stillbild från när Leena instruerade oss. Just den här långsidan var tydligen
väldigt otäck, mycket studs och hopp i sidled.
Hade både Andreas och Matilda som filmade idag, lyxigt. Nedan är Matildas från min telefon, har inte hunnit lägga upp från vår filmkamera än:


Var helt slut efteråt, är sån anspänning för mig inför sånt här, törs knappt tänka på Åmålstävlingen som är om tre veckor. Samtidigt är det så kul att göra att det är värt det.

Tog en tupplur när jag kom hem, samtidigt som potatisklyftorna var i ugnen (har ju faktiskt en familj att ta hand om, tro det eller ej), och sen kom Karin & Ester på eftermiddagen. Vi räknade foderstaterna på hästarna (Karin mest, jag bidrog med lite googlande och några miniräknar-knapptryckningar på mobilen). Blir nästan bara hösilage för dom, bara lite lusern och protein plus som stöd. Sen kollade vi Andreas film på teven. Starlight på storteve är underhållande, helt klart.

/G


lördag 17 oktober 2015

Bort med propp och sen galopp

Ibland har man nåt hängande över sig som gör att man inte får nånting annat gjort, en grej som blir som en propp i systemet som stoppar upp allt. De senaste månaderna har det som stoppat mitt flöde varit att lägga ut leksaker som Olivia rensat ut på Blocket. Har lovat att fixa och eventuella intäkter ska gå till hennes shoppingkassa till mässan på Sweden Horse Show. Grejerna har legat i hallen mellan våra sovrum hur länge som helst och inte bara varit dammsamlare utan STIRRAT på mig varje gång jag tittar åt det hållet. STRESS!
 
Men idag tog jag tag i det, annonserna är uppe och dinosauriepaketet är redan sålt och hämtas imorgon. Bondgården som också skulle säljas ville hon hellre ge till fritids för deras var trasigt. Fina unge <3
 
Adrenalinkicken jag fick när jobbet var gjort räckte till att byta sängkläder, städa och skura, sortera återvinning och plantera ljungplantorna jag köpte tidigare i veckan. Sanslöst effektiv!
 
Efter allt fixande stack jag till stallet för nu skulle det bli åka av! Har ju ingen aning om vad som är bästa upplägget inför en dressyrstart så vi får prova oss fram helt enkelt. Den här gången testar vi att köra en galopptur dagen innan med förhoppning om att hon imorgon kommer vara lite urblåst och kunna fokusera och hålla sig lugnare. Får se om det funkar, håll tummarna.
 
Fantastiskt härligt väder och jägarna hade åkt hem för dagen
så det var lugnt och skönt ute.

Starlight var på superhumör och lycklig över att få galoppera. Hon studsade för ett par grejer men det var verkligen ingenting, speciellt med tanke på att det är första riktiga galoppturen sen tävlingen. Underlaget på galoppvägens första del är helt fantastiskt nu, det har lagts på nåt slags grus och är helt amazing att rida på. Det kör ju travekipage där ibland så kanske är tack vare dom som det slags på ett så ridvänligt grus. Längtar tills Karin och hennes hästar är redo av rocka med oss.
 
 
Lägg till bildtext

/G

onsdag 14 oktober 2015

En heldag

Idag har jag varit ledig, hovslagaren har varit hos oss, spånpellets handlats och Starlight åkts iväg med och ridits på Sörmon. Nu ska bara tvättmaskinen jobba klart så ska jag sova sen.
Alla hästarna är nu nyskodda, t o m Starlight fick nya framskor trots att hon skoddes för bara 2 veckor sen. Hon har lyckats slita nåt fantastiskt på dom under den tiden och eftersom hon redan är lite i ofas med de andra eftersom hon skoddes inför senaste tävlingen så körde vi så nu. Nästa gång så kommer alla skos samtidigt. Vinterskoning med sulor, nästan ett heldagsjobb.
 
Ice var nästan lite gosig idag.


Ruuuuuun!
(Fast egentligen följde hon bara snällt efter mig när jag  skulle
hämta Starlight <3)
Matilda var i stallet i måndags och skrittade med Zia och tog en promenad med Ice. Ice hade tydligen var halvt omöjlig att fånga i hagen. Hon hade med öronen framåt galopperat runt kring Matilda, rest sig och sparkat bakut. Så M upplevde som glad men busig. Knäpptant som vilat klart tydligen.
Idag har hon varit ute och skrittat och travat med M så nu ska hon få komma igång igen.
 
Själv åkte jag till Sörmon för lite tält- och ridhusträning. Framridningen är i ridtältet där shettislektionerna brukar vara och där har aldrig Starlight varit. Förvånansvärt lite reaktion på det. Shettisarna, som på fritiden går på lösdrift, stod i sina spiltor inför eftermiddagens lektioner och hon viftade knappt på öronen när hon såg dom. De var lite spännande när jag satt upp och hon hörde dom på andra sidan sargen men var inte läskigt.
Väggarna var liite läskiga men ändå inte farligt, värst var solstrimmorna på marken. Döööden!
Vi red fram därinne och tränade på att kunna trava på utan hoppsasteg och galoppera över diagonalen. Sen gick vi in i ridhuset och körde vidare där. Red igenom programmet 2 ggr och känner mig rätt trygg med att kunna det nu. Sen kan det bli blackout ändå på söndag, det vet man aldrig.
Ridhuset var helt ok att hänga i, dörrarna längst ner vid A är döööden men banan på söndag kommer vara kortare så där kommer vi ändå inte rida. Puuuh. Dressyrstaket kan vara snäppet värre tyvärr, det vet vi inte än.
Träffade Anna när vi skulle åka hem och vi konstaterade att Starlight betedde sig precis som hemma med allt vad det innebär så det är ju bra, hon skärrade inte till sig nåt extra.
Målet på söndag är, precis som förra gången, att få visa upp oss i en rättvisande dagsform. Så som hon är på träning fast helst ännu mer skärpt. När hon kopplar av och lyssnar så är hon fantastiskt fin så ju längre stunder vi kan vara där desto roligare.
 
Rent hanteringsmässigt var hon en sån ängel idag, helt lugn både vid ankomst och avfärd. Såg man henne bara då så skulle man ha svårt att tro att hon egentligen består till 75% av högexplosiv dynamit.

Tittut ullbollar, I can see yoooou!
Har anmält mig till Åmålstävlingen 8/11 också. En riktig dressyrtävling där resultatet kommer finnas med på TDB och synas för alla som söker på mitt eller Starlights namn. Gulp.

Moral Support
Lite sånt här tack...
Nu knäppte luckan i maskinen upp, dags att ladda mentalt för att hänga tråkig mörk 40-tvätt. Kom igen G, kuta upp för den mentala trappan nu! (stod i cafeterian på Sörmon igår när det var clinic om mental träning och snappade ett o annat sörrni. Hm, kanske dags att börja läsa den där boken jag köpte när vi var på en liknande föreläsning på KRK)

/G

måndag 12 oktober 2015

Satans snorkallt!!

Usch. USCH säger jag. Fryser, det är kallt och regnigt och mörkt. Drabbades av akut höstdepp ikväll. Red på ridbanan för första gången i mörker den här sidan av sommaren. Belysningen var på men blir skuggor här och var så Starlight skyggade lite överallt och var allmänt pigg så det blev mest springigt. Mina fingrar domnade i kylan så var svårt att få en bra känsla och så var jag kissnödig. Riktigt kassa förutsättningar och det enda som jag gjorde bra var att komma ihåg hela programmet, red inte fel eller tvekade en enda gång. Nu ska jag släppa det och ta nya tag på onsdag, i ridhuset!

Punkt 3 på allmänna intrycket kommer bli a bit of a challenge. 

Hämtade ut mina nya brillor idag, varit lite orolig senaste dagarna för att de skulle visa sig vara ett sånt där impulsköp man ångrar så fort man kommit hem men jag älskar dom. Pheuuuw.

Olivia tyckte jag såg ut som en bibliotikarie (vilket var bra) och Emil undrade varför jag hade glasögon överhuvudtaget. För att annars så skulle mamma förmodligen ramla ner för trappan och slå ihjäl sig för att hon är så närsynt. Svarade jag inte. Men typ så.

/G 

 

söndag 11 oktober 2015

Kort summering

Resultatlistorna från tävlingen har kommit upp på klubbens hemsida så jag kör en liten kort summering, mest för mitt eget minnes skull.

Klicka på bilden för större storlek.

Första slingan tog vi det lugnt och det blev lite hackigt i början med avbrott i flytet titt som tätt. För att inte riskera att gå för snabbt så skrittade vi mer också, 10,1 km/h blev snitthastigheten.
Andra slingan var vi själva hela tiden och kunde köra på som vi ville och när all eventuell risk för för snabb hastighet passerats så var det bara att rulla på i valfritt temp. 12,2 km/h blev snittet och totalhastigheten för båda slingorna slutade på 10,8 km/h.

Målet var att rida på mellan 10-11 km/h så jag är skitnöjd. Totala ridtiden blev 4:36 h och tilläggas ska att vi tog det lugnt i vilan och stressade inte för att stå redo vid uttiden när det var vår tur att rida ut. Vi fick t o m besök av en funktionär som ville kolla av så allt var ok eftersom vi inte var på plats. Jag tror vi red ut runt 7 minuter senare och den tiden räknas in i tävlingstiden = drar ner snitthastigheten. När jag rider tävlingsklass så tas det inte lugnt under vilan, vill ju inte missa några värdefulla minutrar. Starlight tar det lugnt men jag äter en tugga på nån macka, dricker, springer på toa, byter schabrak under sadeln, tvättar rent S i sadelgjordsläget, på bakbenen (oftast nedbajsade av löst taggat tävlingsbajs) m m och sen är det oftast dags att sadla igen.

Vi pulsade in på strax under fem minuter efter första slingan och det kändes grymt bra. Vi red ju inte fort men Ice är i princip en brunbjörn i pälsen (där hon inte är klippt) och Starlight var rätt taggad eftersom hon inte riktigt fått ladda ur så under fem minuter är jag skitnöjd med också.

Nu är distanssäsongen slut i år för oss, är en CR-tävling i Pålsboda senare i höst men vi skippar den och hoppas de har en liknande i början av våren istället, då ska jag och Olivia köra en CR ihop igen. Går det vägen så har Olivia kvalat för tävlingsklass. Inte för att det egentligen spelar någon roll, Ice ska inte gå fortare än CR-hastighet i a f (oavsett vad Ice själv tycker) men skoj ändå.

Foto: Sofia Spännar
Efter tävlingen så gav Karin Olivia en alldeles egen
nummerlappsväst, nu när hon är en riktig distansryttare <3

Next up: dressyr! En helt annan level av utmaning för mig och The Mighty Dragon.

/G

Edit: eeeh så himla kort summering blev det visst inte.

Barnledig lördag

Häpp, nu är det slut på tävlingsvilan och smack pow-wow rätt in i dressyrträning! Jag tog bloggledigt också, är ju inte så mkt att skriva mer än att ena dagen är det inte så mycket att mocka, andra dagen massor och överallt. Ungefär.
 
I fredags körde jag barnen till mamma i Ed och gasade hemåt, hetsätandes godis och pratandes i telefon med Karin halva vägen (det är S Å fruktansvärt tråååkig väg att köra själv på). Fick skön sovmorgon på lördagen och åt lång frukost framför teven och började städa lite halvslött, tvättade tävlingschabraken vilket medförde att jag behövde göra tvättmaskinen lite ren och uäck, har ni tittat närmare på vad mkt skit det samlas i tvättmaskinens gummimojäng i hålet. Och torktumlaren, buuurr, gammalt snuskigt hopklumpat ludd innanför alla möjliga luckor och vrår. Så det blev lite spontanstädning där. Nu kommer inte det göras om på 15 år för det var dödens tråkigt.
 
Var roligare att åka till stallet och veta att det var Anna-träning på gång. Hann värma upp Starlight innan hon kom för ovanlighetens skull så efter lite prat så satte vi igång. Hon var så klart pigg efter en veckas vila men inte så att det inte gick att använda energin någorlunda vettigt.
Fokus blev på att jobba henne mer på yttertygeln för att lyfta upp henne till mer uppvisningsform. Det var inte helt utan åsikter från S håll men inte så tokigt ändå. Anna menar på att vi har jobbat mycket på att få S att gå i den avslappnande lägre och längre formen (hon krullar gärna ihop sig och blir kort i steget när hon spänner sig) och nu ska jag lyfta upp henne i en högre form medan hon trampar mer under sig och blir lättare fram.
Hon kan blir riktigt fin där men är så klart ostadigare där än i lägre formen så på söndagens prövning så får jag känna mig fram på vilket som passar bäst för dagen. Här kommer nästa grej in och det är att träna massor av övergångar mellan galopp och trav under veckan. Hon blir så taggad och tycker att hon själv vet när det är dags att galoppera så det blir hoppsasteg här och var och väldig springig trav när jag låter henne gå fram.
På onsdag är jag ledig så då ska jag passa på att åka till Sörmon och träna i ridhuset. Sen är min tanke att sticka ut och galoppera på lördagen, dagen innan pay and riden. Tror det är en bra idé att hon har fått springa ur sig och som Anna säger så är det nog bättre att hon är lite åt det mattare hållet än har överskottsenergi.
 
Vi vill ha lunch, vi vill ha lunch!
 
Starlight är inte klok på att slita skor alltså. Dessa är 11 dagar gamla och har
ridits 5 mil + 2 pass på ridbanan. Inte k l o k t som sagt.
Träningen började ca 15.20 eller så och jag tyckte jag hade så gott om tid på mig, höpåsarna var packade så det var bara mockning och vattenpåfyllning var.
17.15 gick vi från ridbanan...STRESS!
Anna är bäst, en lektion är över när hon tycker det, inte beroende på vad klockan säger och sen står vi alltid och pratar om varandras hästar och sånt. Karin och sovande Arvid var med som publik så det blev uppdatering om Zia och Sune också, snart är dom med och tränar igen. Vi har det så bra!
 
Varför stress då, joo kompisarna Fredrik & Elin skulle komma över och så skulle vi vidare in till STAN och äta mat. UTE! Whaaat, händer ju aldrig annars. När de kom över så föreslog jag t o m lite halvt på skämt (fast ändå inte) att vi kunde köpa plockmat på Ica och stanna hemma för det är så fruktansvärt tråkigt att åka buss. Nu vägrade dom så vi åkte tack o lov in till stan och åt jättegod mat på Fontana di Trevi, man måste ju ut och andas lite ibland faktiskt.
 
Banana Split 22.30, no problemo.
Nu kommer barnen hem vilken minut som helst, de har varit på Eds marknad, hängt med mormor när hon och hennes fotoklubb haft fotokurs för barn och, som alltid, tittat på Kalles Klätterträd så de har nog haft en superhelg de med.

/G

onsdag 7 oktober 2015

En tumme upp, en tumme ner

Man skulle ju kunna tro att jag slutat blogga. Lämnat stall Vall och dragit till sydligare breddgrader där jag ligger i en solstol och dricker paraplydrinkar. Så är det inte. Jag hatar att ligga på stranden och paraplydrinkar är inget för mig. Nej höst, mörker, lera och kaffe är min melodi. Mörkret är dock riktigt drygt. Men bara att ladda pannlampan och ge sig ut. Oj vad hurtig jag lät, kan säga att det inte känns plättlätt men jag försöker tvinga mig själv. Det är ju rätt gött när man väl sitter i sadeln.

I torsdags var det dags för återbesök på Husaby. Så jag packade in häst, bebis och barnvagn och drog iväg. Kände mig rätt bra som lyckades ro i land detta med Arvid i sele på magen. Fick hjälp av snäll personal på Husaby att springa med Zia dock, det var lite överkurs. Jag hade en mycket bättre känsla inför detta besök och den känslan stämde bra. Zia blev testpilot för en ny utrustning som ska mäta hälta på ett mer objektivt sätt så några slags sändare tejpades fast på Zias bäcken och framben samt att hon fick som en mössa på huvudet. Och Torunn och datorn var överens, Zia var ohalt och friskförklarades! Dock blev datorn lite förvirrad av Zias arabslängar med huvudet :)

Så nu är Zia äntligen under igångsättning. Sunes mugg har dock blossat upp på nytt så han är halt på ena bakbenet. Ajajaj. Stackars skitonge. Jag hatar verkligen mugg. Men ska pröva ett nytt medel och utvärdera.

/ Karin

tisdag 6 oktober 2015

En iakttagelse

Lade ut nedan skojiga bild på facebook i söndags och mamma konstaterade att vi var synkade i steget och det hade jag inte ens tänkt på. Jag såg bara Monty Pythons silly walk framför mig.
Men när jag kollade på de två andra bilderna från besiktningen så ser jag ju att vi springer i synk på allihop så nu vill jag veta: är det alltid så och är det hästen som synkar med människan som springer bredvid? Eller är det helt enkelt så att just jag och Starlight är ett sånt otrooooligt synkat ekipage (#själsfrände #starktband #sammankopplade #2hearts1mind #ironisk).
 
Silly walk
Foto: Ronja Ludvigsson


Sicket löpsteg (syftar på mig här faktiskt)
Foto: Sofia Spännar


Alltså, ni ser ju vad otroligt synkroniserade vi ÄR!
Foto: Ronja Ludvigsson
/G

söndag 4 oktober 2015

Kristinehamnsritten 2015 - A family affair

It is DONE! Vi kom, vi startade (bara det en halv seger), vi segrade! (tävlade mot oss själva så ja, det gjorde vi). Jag är så så SÅ himla stolt över Olivia. Och Ice! Och våra groomar, Andreas och Emil <3
 
Off we go
 
Planen var att åka från stallet 6.30 och innan dess ha hunnit mocka så jag skulle slippa det när vi kom hem. Hahahaahaaa. Vi kom iväg 6.50, utan att ha mockat ett greptag. Oh well, jag hade tagit i med tiden för att inte stressa så det gick fint ändå. Vi startanmälde oss hos Karin och Linda i sekretariatet och efter promenad med hästarna och lite testuppspring för Olli med Ice (ville se så hon lyssnade på Olivia och sprang så det inte skulle krångla på besiktningen, hon kan se 100 år ut när hon är oengagerad den lilla ponnytanten) så gick vi bort och besiktade. Andreas assisterade och Emil hängde på. De två lediga veterinärerna (bl a Karin Alexandersson, från tandföreläsningen) blev så glada över att se lilla Ice så resten av besiktningarna fajtades de om vem som skulle få ta henne. Underbart!
 
Gick fintfint för båda och vi var nu godkända för start, som sagt så var bara det en halv seger. Det är så mycket som ska klaffa för att komma iväg på tävling och med två hästar så är det i princip dubbelt av allt som ska stämma. Förutom groom-mässigt, stackars Andreas fick sköta det nästan själv.
 
Framridning - Ice var lugn, Starlight studsig och taggad.
Slinga 1
Vi var en liten klass med bara 7 starter och det gjorde saker lite enklare. Tre ekipage red iväg när starten gick kl 10 och ungefär samtidigt kom det tre ekipage till framridningen så jag och Olivia väntade lite och red sen ut när de första kommit iväg en bit. Tanken var att rida själva så mycket som möjligt så det skulle kännas som en vanlig uteritt hemma. Funkade fint, Ice tuffade på i ett normalt tempo, inget jagande, flåsande eller hängandes i tyglarna. Vi kom ikapp de andra några gånger och red även med dom en sväng. Starlight skötte sig över förväntan bra, inte så värst studsig. Vi skrittade i alla nerförsbackar och tog det lugnt så vi "blev av" med dom sen och kunde fortsätta trava på i vårt tempo. Mycket skönt, blir så hackigt med korta galopper varvat med trav och skritt. Blir ingen urblåsning utan bara snabbladdat batteri på duracellkaninerna.
 
På clear round har man tid att ta tävlings-selfie med medtävlarbakgrund!
Allt var frid och fröjd och vi tog oss fram utan problem på de fina A9-vägarna, skogstigarna, landsvägarna, snurrade in oss på en gård när det var lite otydligt vart vi skulle (älskar kalksträngarna som de markerar stopp med men saknade det på ett ställe och blev lite förvirrad) och så en asfaltsväg som Starlight så klart (ALLTID) blev jättestudsig på. Det sket bilisterna fullständigt i för här sänker man minsann inte farten när det rids på vägen, wtf Kristinehamn!? Jo, en gjorde faktiskt det så det tackar vi för. Är vana vid väldigt hänsynsfulla bilister i vårt hemmaområde så alltid lika förvånande vad det gasas på på vissa håll. Annars är Kristinehamnare väldigt glada och hejjiga när man rider förbi.
Vi tog Björkvallsbacken i lagom trav, uppskrämda av att det är ett och annat ekipage som bränt ut sin häst i full galopp i den backen genom åren. Sen avslutades slingan med en ny väg ner mot tävlingsplatsen , en stenig stig som ringlar sig ner mot grusvägen. Den var inte så skojig med studsig häst som ville hänga på tävlingsklasserna som var på väg in mot ankomsten. Vi blev omridna av ett par gäng och då blev det jämfotahopp för mig och S halva vägen på steniga stigen. In mot tävlingsplatsen var det en kort sträcka där det var förbjudet att rida om p g a biltrafiken och jag tyckte Olivia skulle rida först ifall Ice blev lite springig och försökte smita förbi. Man blev nämligen utesluten om man red om där och det vore ju döööden om vi råkade bli det av misstag. Ice tyckte det var döööden att närma sig området först så hon tvärnitade och vägrade gå fram men till slut fick Olivia iväg henne så jag kunde lägga mig bredvid när det var tillåtet igen. Vi red runt till slutet av slingan och hoppade av en stund innan ankomsten. Olivia var stel i benen så att promenera en stund innan grind var bra både för ryttare och häst.
 
I ankomstiden väntade Andreas och Emil och tog lapparna med tiderna och så ledde han bort oss mot snabbgroomen som spontant fixats till på beslut från Karin (som inte kunde hålla sig borta, bäst som hon är <3). Vi började svampa på halsarna, här var även Karins kompis Carro med och jag pulsade Starlight som låg på 60 jämnt och vips så fick jag höra från Karin, som smugit sig in i gruppen, att Ice hade 52 så då går vi in!
Kändes som att det gick på nån minut bara men enligt resultatet på Equipe så tog det 4.57 minuter. Väldigt snabbt ändå, för att vara oss. Starlight skulle gå vidare till veterinär medan Ice skulle pulsas av pulsare för det var fullt och det kändes iiiinte bra, Ice är ohälsosamt beroende av sin polare. Precis när vi kommit iväg några meter så blir en veterinär ledig så Ice kunde hänga på, men den lilla haken verkade räcka för hos veterinären hade pulsen hoppat upp till 56 slag. Starlight hade 58.
Återigen så hade jag fullt fokus på mitt eget så jag såg inte så mycket av hur det gick för Ice & Olivia men det gick jättebra för dom och Starlight fick ett muntligt A+ för framåtanda. Haha hon är roligast i världen att springa upp med, speciellt när hon gått en sån lugn runda, är som uppvärmning bara så hon är tokladdad i uppspringningen..
En notering om skav på höger sida efter sadeln och det är sadelgjorden så den är dags att byta. Syntet funkar bäst men tyvärr så har den spruckit lite i materialet så det har nog kommit emot i armhålan på henne. Körde med fet silonsalva på och det funkade men gjorden får bytas ut. Synd att kvaliteten inte är nåt vidare när allt annat är bra med den.
 
Nu var det 40 minuters vila och eftersom det är clear round och ingen placering så kunde vi ta det ganska lugnt och inte passa uttiden så noga. Hästarna fick mat och fleecetäcken på och Olivia fick sitta och hålla i och äta sin lunch medan jag förberedde för slinga 2. Ice var inte speciellt intresserad av sitt kraftfoder, jag hade ju hällt olja på och det uppskattades tydligen inte så hon fick en hink med bara lusern och vatten. Var ok men inte så hon slängde i sig direkt. Starlights halvätna portion dög istället (hon insåg väl att S inte blivit förgiftad och dött av det) och hösilaget åt hon hela tiden av så det var lugnt. Vill ändå gärna att de ska äta av hinkmaten också så man lurar i dom extra vätska.

Starlight tycker alltid Ice mat ser godare ut, stackars lågrangade ponny.
 
Hej Emil!
Slinga 2
Nu blire fart! Slinga 1 gick över förväntan bra och mycket tack vare att vi var mestadels själva på banan. Hade varit en hel del uteslutningar i de andra klasserna så då blev trycket ännu mindre under vår sista slinga. Tror faktiskt vi bara träffade på ett endaste ekipage och det var precis i början och de var på väg mot mål medan vi skulle vika av ut på slingan. Så medan slinga 1 var mer en testrunda i blandade gångarter lite halvstötigt så blev slinga 2 en med mer galopp. Vi rullade på i ett lagom tempo och bara hade det såå gött. Olivia satt och höll tyglarna med en hand och det var sådär skönt avslappnat, underbara vägar! Vid första groomstoppet så drack Ice en massa vatten, Starlight bara fnös åt hinken. Emil servade mig och Olivia med vatten och höll ett vaksamt öga på studs-Starlight som inte ville stå still. Bra träning för reflexerna för lillkillen :D

Incoming!
 
Min glada goa häst <3
 
På clear round hinner man även foto groomarna. Om hästen bara ville
stå stilla vill säga. Kasserade ungefär 3 suddiga bilder.
Vi galopperade vidare och nu verkade Ice kommit in en andra andning och hittade gas med halvtaskig broms. Att svänga när slingan svängde blev plötsligt överkurs och Olivia, som nu var lite mattare i kroppen, fick lite svårt med kontrollen. Ingen fara men räckte för att hennes ork och humör skulle ge sig lite. Vi skrittade en stund, travade lite och tog det lugnt. Nu hade vi ridit så pass långt att det gick att se att vi utan problem skulle klara minimitiden så nu var det fritt tempo fram till mål. Vi testade att galoppera igen och nu var det kontrollen tillbaka och glad ryttare.
Vi tog Björkvallsbacken i trav även denna gång och Olivia avslutade med lugn galopp sista biten. Uppe vid idrottsanläggningen stod Andreas och Emil och väntade och Ice drack massor igen. Så duktig så. Starlight, inte intresserad men vid tunnorna som var utställda lite längre fram drack hon en hel del så hon fick i sig så det räckte.
Steniga stigen var mycket trevligare när vi slapp bli omsprungna och hästen gått nästan 5 mil, inget studsande den här gången. Vi travade förbi tävlingsområdet, vidare bakom och fram mot målsträckan, fattade galopp och susade mot mållinjen!

Svävande Ice!
Andreas kompis Martin tycker hon ser ut som en sån
där marknadsballong med helium i HAHAHAA. Spot on!


Samma vy men lite närmare.
Foto: Sofia Spännar
Målgångsfilm
 
Lite av en chansning är det ju att galoppera i mål, Starlight har det hittills inte varit några problem med att göra pulsmässigt men Ice är ju osäkert kort. Men det är roligt att göra och Olivia var helt inne på det också så då körde vi på i lagom tempo på spurtsträckan. Ingen av hästarna kissade på sista slingan och Ice var lite långsammare att få ner i puls. Hon låg prick på en sväng men eftersom hon pulsade upp några slag inne hos veterinären i första grind så ville vi ha lite mer marginal. I målgång så kan man ju verkligen nyttja tiden så länge inte hästen riskerar att stelna till före besiktningen. Efter 13 minuter och ett kissförsök som inte blev nåt av så var vi redo. Jag pulsade Starlight en sista gång bara för att kolla läget men behövde bara lyssna några slag för att höra att det inte var några problem.
A bit proud över mig själv där, kändes lite som att jag varit med ett tag nu ;D

Groomning pågår!
Foto: Sofia Spännar
Den här gången fick vi komma in till veterinärerna direkt båda två, jättebra! Mindre bra var att vackra men stora araben Capro stod mellan våra hästar så de inte kunde se varann. Starlight undrade vart hennes winglady var och började lågt gnägga och jag tänkte faaaaan, du får INTE sätta fart på Ice puls nu. Veterinären missuppfattade mig och trodde jag menade Starlights puls så han ba neej oroa dig inte för den. Det gör jag inte heller pep jag, det är ponnyns puls. Men puuh, de hade redan hunnit pulsa henne, 58 slag så jajemen, upp ett par slag hos veterinären denna gången också. Ingen bra egenskap men går säkert att träna bort (om inte ponnyn i fråga vore 21 år och inte ska ha det här som karriär).

Puls 48, övrig inspektion pågår.
Foto: Sofia Spännar
Sen fick jag och S springa och då blev Ice orolig så snälla veterinären lät henne springa också vilket resulterade i nedan underbara bild. Är det inte vackert, mor och dotter, boss och undersåte korsar vägar i hästbesiktningen. Väldigt roligt att det togs kort för jag missade ju som sagt alla Ice besiktningar. Tack Sofia!
 
Foto: Sofia Spännar
 
Nu vill jag ta "den lilla", sa veterinär-Karin och snodde Ice innan
den andra veterinären (som jag inte minns namnet på :S) hann blinka.
Helt rättvist, han fick de första två faktiskt.
Foto: Sofia Spännar
Gissa lyckan när vi båda fått godkänt och får gå bort nedåt uppspringningsbanan för gruppkram!

Wiiii!

Mina fina fina Starlight som på ett exemplariskt sätt tillsammans med mig guidade
Olivia och Ice på sin första gemensamma tävling. Kunde inte gått bättre.
En favoritbild! Foto: Sofia Spännar
Efter målgång blev det utfodring igen och snabbt på med kyllera och sen äta godis, packa ihop, gå och prata lite med folk, packa mer. Andreas fick bära bära bära. Var smidigare att jag packade och en vuxen var ändå tvungen att vara kvar med barn och hästar. Olivia skötte sig otroligt bra hela dagen, positiv attityd, även mot Andreas och Emil. Det är inte en självklarhet, lätt att i stress bli kort i tonen mot sin familj, speciellt om man är liten och trött. Jag själv är medveten om att jag inte alls har samma tålamodströskel när barnen är med så jag får bita mig lite i tungan och andas i fyrkant men det gick väldigt bra det med, något bossig en sväng i förberedelserna för start men det gick över.
Olivia tyckte jag varit som vanligt typ, det hade varit tråkigt och kallt att bara sitta och hålla hästarna medan jag packade men annars bra. Hon lovade att säga till nästa gång så vi kunde bytas av.
Vi åkte hem, familjen hoppade av hemma, jag åkte vidare till stallet och lastade ur, stallfixade och packade upp och tvättade rubbet och var inte hemma förrän 22 men guuud vad skönt det var att slippa ta hand om det idag. Somliga skulle kanske kalla det curling, jag kallar det...ingenting. Ibland "curlar" man, ibland inte. Flexibelt.

Inpackad jättetrött ponny, mest mentalt dock.
 
Härligt kvitto!

Dagens koncept för lyckad tävling:

- Fint väder, det är väldigt mycket lättare för ett barn (och medföljande vuxen) att hålla humöret uppe om det inte är 5 grader och regnar på tvären!
- Fantastisk familj och hjälpsamma vänner!
- Positiva, bra grundade hästar!
- Härliga ridvägar & tävlingsarrangemang! (yes jag är partisk men med all rätt, vår klubb är rätt grym faktiskt)
- Att gå in med attityden att det lika gärna kan gå åt skogen (bokstavligt talat så kan det faktiskt det :O) och bli så jäkla glad varje steg på vägen som det inte gör det. Funkar i alla fall på låg nivå, kanske inte riktigt vad coacher lär ut till sina högpresterande klienter...

Nu ska Ice få vila fram tills hovslagaren varit här 14/10, hon får lite mer tid på sig att återhämta sig än Starlight. S får vila till lördag, då ska det fokuseras på dressyr framöver för om några veckor är det dags för vår sista planerade utmaning för i år. LB:1 inför domare. Yelp!

/G

Ps. Olivia har världens träningsvärk idag och fick erkänna att mamma hade rätt i att bestämma åt henne tidigare i veckan att hon INTE skulle vara med på nån handbollsmatch idag. Man kan säga att mamman vunnit 2 segrar den här helgen.