Stall Vall

onsdag 30 september 2015

Framsteg och FYND!

Usch, det är segt att blogga från mobilen men orkade inte ta fram datorn så nu blir det pekfingerskrivning. Pick pick pick pick pick. Det knastrar i min bihålor och är lite tryckt stämning därinne, skitbra uppladdning inför helgen. Men förutom det, nysandet och snorandet så känner jag mig rätt ok ändå.

Igår dressyrade jag på ridbanan innan det var dags att lasta hästarna och åka till hovslagar-Pär. Red igenom programmet efter att ha galopperat fram en stund och hör o häpna men det gick riktigt bra! Kändes stabilt och lyhört och det var egentligen bara galoppdiagonalen i vänster varv och att jag tappade bort vägen en gång på slutet som strulade, annars riktigt kontrollerat. Med våra mått mätt. Himla positivt!

Efteråt viftade jag som sagt in mina horsisar i familjen Thoren Erikssons Ume-släp och körde norrut. 

Det vara långsamma, jättekittlande och dryga flugor däruppe så Starlight var skitsur. Ice fick först låna Starlights täcke som skydd men till slut fick vi sätta tillbaka det på S. Hon blev betydligt trevligare och slutade piska Pär i ansiktet.
Täcket ja, det är ett tokfynd från Granngården. Ett nättäcke med fleecerygg, hur bra som helst en sån där dag som fortfarande är lite för varm för vanligt täcke men med störiga insekter och lite för kallt för nån med något känslig rygg. 70% rabatt så det kostade bara 120 spänn.


Spännande på Gården Norra Berg, t ex två hundar som busar utanför smedjan.

Starlight The Dragon Queen tittar värdigt ut i fjärran medan Pär sliter. Mindre värdigt att hon kissade på golvet därinne när hon ställdes in. Whyy? Hon fick flera  chanser hemma och kunde kissat i transporten men på golvet, så det skvätte på hennes ben (vilket hon avskyr)?? Helt olikt henne, måste luktat hingst, finns några läckra ponnyhingstar där men nåt sånt föl ska vi inte ha Starlight! Ice kissade också golvet sen men det är ju mer hennes stil. She does'nt give a damn liksom.



Ett hovslagarbarns leksak :D
(Pärs sambos dotter, sambon är också hovslagare)

Starlight fick nyskoning helt och hållet (så klart, inget kvar av framskorna, herregud vad hon måste dra benen efter sig på fritiden). Ice fick några nya söm fram bara. Hennes framhovar flyter ut helt osnyggt på sommaren men det fanns inte så mycket att ta av så hon och resten av gänget får nya skor i mitten av oktober.

Apropå FYND så har jag länge varit i behov av nya glasögon. Använder nästan bara linser men skönt att vila ögonen ibland och mina nuvarande glajjer blir jag för trött av pga gamla styrkan så de har jag bara kortare stunder. I vilket fall så har  jag behövt köpa linsvätska i ett par veckor men inte kommit iväg till optikern men idag tog jag tag i det. Visar sig att hela butiken har ägarbytes-rea och 30% rabatt på allt inkl kompletta glasögon. Inget snack, bara att köra. Har alltid haft svårt att hitta bågar jag verkligen gillar men lyckas hitta ett par skitsnygga på bara några minuter så nu är det äntligen beställt. Sparade ca 1300 spänn och köpte med två lådor linsvätska så jag slipper köpa det på ett tag också. Sån jädra tur!
Domus Optik Bergvik heter optikern och rean gäller till 18/10, ett tips.

Man kan köpa glasögon billigt på nätet också men har inte vågat chansa. Är rätt närsynt och vill inte riskera att få ett par brillor med flaskbottnar till glas och som väger 2 kg. 

/G

   



söndag 27 september 2015

Tränat och sånt

Inte för att vara en sån där som bara tycker saker är toppen och så men denna helgen blev kanonbra den med. Vädret gör förstås mycket men sovmorgon, städning (ibland kan det göra en helg bättre ja), träning och allmänt umgänge med familj och vänner är det som gör det. Och så vann Andreas sitt kompisgängs golfcup, sånt är skoj.
 
Igår tränade jag och Starlight för Anna. Blev fokus på delarna i programmet som inte funkar så bra än och även vilket upplägg som passar för oss. Avslutade med att rida igenom programmet 2 ggr, andra gången blev en förbättring och det gillar vi.
 
Fokus framöver blir flyt i framåtdrivningen, hålla ihop galoppen på diagonalen och framförallt: få Starlight att acceptera de kvicka förändringarna. Att gå från trav till skritt och sen trav igen med kort intervall fick henne att sätt emot direkt så det blir prio nu. Ute i skogen har hon minsann inga problem med kvicka ändringar. Från galopp till tvärnit och tillbaka till galopp igen på en millisekund. It's all in her head... Och i mitt.
 
Så fin, så bestämd och ändå så arbetsvillig.
Hon är mycket helt enkelt <3
Idag tog jag och Olivia morgonpasset och satan vad kallt det var imorse, bara 2 plusgrader och jag var tvungen att skrapa rutorna. Deppigt värre. Vi släppte ut hästarna, fixade stallet och stack sen ut på en sista tur på galoppvägen innan tävlingen. Gick jättebra och Ice var en pärla, känns väldigt positivt.

Buhuuuu
En glad nyhet för mig och medresenärer i CRV:n är att vi fixat uttag till motorvärmaren så den här vintern blir det minsann inget skrapande av rutor eller huttrande i lädersätena när det ska åkas. Kommer testköra det redan imorgon när jag tar morgonpasset.
 
Testkörde en annan grej idag. Tränsen ska putsas inför lördagen och biothane-materialet, som våra träns är gjorda av, går att köra i diskmaskinen så jag testade för första gången förut. Under tiden de diskades så var jag på bio (Sicario - inte riktigt som jag trodde men bra) och när jag kom hem så var tränsen fina och fräscha igen. Grymt!
 
Det distansryttare lägger ner i träningstid sparar de på persedelvård i
jämförelse med andra grenar :D
/G

fredag 25 september 2015

En ledig dag

Fick ett mail från min svärmor idag, hon undrade om allt var bra, jag hade ju inte bloggat sen i måndags :D. Allt är jättebra lugnade jag henne, har bara inte hunnit. Jag var ledig igår men var seg, har nån förkylning i kroppen som gör det nästan omöjligt att komma upp på morgnarna. 
Var iaf i stallet, red dressyr. Lyckades pricka in passet mellan regnskurar och tränade igenom programmet ett par gånger. Jag måste se till så hon är ordentligt framgalopperad annars sätter hon emot i programmet och så har vi lite hörnpasseringar att träna på. Eller vad det nu kallas när man vänder ut på fyrkantsspåret från medellinjen eller när man vänder över ridbanan, där välter hon gärna inåt och skjuter iväg med bakbenen. Och så behöver jag lära mig rida rätt väg också, var inte helt självklart. Tur jag har mobilen så jag kan stanna och kolla. Annars gick det bra, är så roligt att rida min fina lilla häst. 

Hon hade fixat fin frisyr medan jag varit borta.

Efter stallet så var jag med barnen till skolan och spenderade lite pengar till Zasp-projektet. Chokladhjul med Emil, brödköp och fick lära mig dansa folkdans på Olivias station. Well spent money!

Fick stressa därifrån för att hinna till en föreläsning med Karin. Hela långa vägen bort till Kedjeåsen, utanför Karlskoga, åkte vi och lyssnade på veterinären Karin Alexandersson som pratade om hästens mun, tänder och bett. Var superintressant och lärorikt. Och kändes skönt att faktiskt känna att vi har rätt bra koll i vårt stall, vi rider varierat, ofta bettlöst och det är bara Ice som ibland har nosgrimma över munnen och det är när Olivia behöver känna sig lite tryggare. Ice lyssnar ju inte alltid riktigt på stoppsignalerna och då gapar hon, kör upp huvudet och kutar på. Imorrn ska jag däremot kolla storleken så det inte är för stort, tror inte det men är nyfiken. 


Som avslutning gick vi ut till ett närliggande stall och tittade på bett på denna söta 3-åring (som trots uttrycket på bilden var lugn och nöjd i Karins sällskap).

Imorgon blir det Anna-träning, ett helt pass ensam med Starlight. Oj vad vi kommer få jobba :D

/G

måndag 21 september 2015

Fortsatt piggelin

Jag kunde I N T E somna igår kväll. Låg helt pigg och försökte tvinga mig att somna, lite i panik eftersom vi skulle gå upp 5.10. Det gick bra i a f, fick med mig Olivia till stallet (wooow) och medan jag red så stallfixade hon. Bra teamwork!

Dryg-Sune och hans alldeles för slappa morsa som inte uppfostrad honom ordentligt <3
Efter dusch o fix hemma så åkte jag till Tranås för några dagars jobbande med kollegorna där. Men som den superförälder jag är så matberedade jag en dubbel chokladbollssats innan jag åkte så Olivia kunde rulla bollar ikväll till årliga Zasp-dagen på skolan. Den är på torsdag så välkomna dit och spendera pengar till välgörenhetsprojekt i Zambia. Nej, jag är verkligen ingen superförälder, råkar bara vara lite on fire just nu, vem vet varför. Jag passar på att smida medan järnet är varmt så att säga. Snart är det zombie-mode igen.

Hett tips ifall man absolut inte får glömma ta med sig en sak
(i det här fallet kakor till kollegorna), lägg bilnyckeln på objektet. Lär bli
svårt att åka nånstans utan den = man kommer ihåg det som skulle med.
Jag var förvånansvärt pigg hela vägen i bilen så är rädd för trötthetsbakslag imorrn med tanke på vad lite sömn jag fått inatt. Ska försöka ta igen det nu och rädda det som räddas kan.

G'natt!

/G

Husaby tur och retur och tur och retur

Har varit en galet intensiv vecka så i fredags var jag helt slut. Veckan började med en resa till Göteborg med världens bästa kollegor. Planeringsdagar, studiebesök, sova på hotell och hotellfrukost. Hade det superbra men trodde som alla småbarnsföräldrar att jag skulle kunna sova ikapp en massa förlorad sömn och typ bli skitpigg. Jag sov mycket bra men vaknade såklart 5.30. Och jag var inte alls sådär härligt pigg som jag trodde att jag skulle bli. Snarare tvärtom. Kroppen är väl inställd på lite sömn och fick en sömnchock eller nåt antar jag. Men jag hade det superfint och känner mig peppad inför jobbstart i oktober.

Kom hem på tisdag kväll och onsdag morgon var det dags att åka på återbesök till Husaby med Zia. Jag var nervös och mådde illa på vägen dit, antar att jag kände på mig att det inte skulle vara bra med henne. Och Zia reagerade direkt på böjprov vänster fram, inget på höger. Efter böjprov kunde man också se en liten rörelsestörning på volt. Torunn tyckte att vi skulle röntga kotan för att se så att det inte var nåt mer. Gaah, jag hatar röntgen! Denna jobbiga väntan innan veterinären kollat plåtarna och om det hittas nåt på röntgen är det ju så definitivt. Som tur är hittades endast ett litet överben, vilket styrker teorin att Zia slagit på sig i hagen men som inte har någon betydelse för fortsatt funktion. Puuuh. Zia behandlades i kotan igen, denna gång både med tuppkam och cortison. Endast tuppkam var alltså inte tillräckligt. Metacam igen och nu får hon gå själv i en mindre hage. Och så återbesök om 2 veckor. Jag är väl inte orolig egentligen, en kotledsinflammation kan ju behöva 2 behandlingar. Fast jag är nog lite orolig ändå. Och sen är det drygt att behöva åka iväg igen. Är ju liksom lite meckigt att få till barnvakt. Arvid kommer dock få göra mamma sällskap nästa vecka.

Helgen har varit superskön. Vi har tagit det lugnt. Jag och Sune har skrittat med Görel och Starlight och idag red vi ett pass på ridbanan. Han är så otroligt härlig att rida, speciellt på ridbanan där han fokuserar så bra och jobbar på. I övrigt rätt dryg. Men jag älskar honom ändå.

/ Karin

söndag 20 september 2015

Hyper!

Någon hörde min önskan och gav mig superenergi idag. Fått så mycket saker gjorda så jag känner mig superpepp! Viktigast målet i helgen var att plocka ner poolen och få in utemöblerna i förrådet. Ett litet spel jag gillar att kalla Trädgårdsmöbel-Tetris. Är ganska imponerande duktig på att stapla grejer så det får plats mycket på liten yta. Har jag ärvt av min mor (ganska säker på att jag skrivit detta förut och isf har jag tyvärr även ärvt förmågan att upprepa mig från henne <3).

Så här såg det ut i början, nu är det nästan fullt. Bara poolen som ska in och den tar rätt mkt plats den.

Sen åkte jag och slängde återvinningsskräp, handlade och bakade brownies som ska med som muta till mina kollegor i Tranås dit jag ska imorrn. Är man beroende av folk så är man :D.

När det var klart så skurade jag och Olivia badrummet, också ett mål för helgen och till slut drog vi till stallet för lite galoppträning. Puuuhuhuuuhuuh.
Den gick jättebra, hästarna skötte sig finfint och Ice sprang inte ens och tittade åt höger hela tiden för Olli kramade på vänstertygeln med handen (utan att jag ens nämnt det, yaay!). 15 km på 1,40 h blev det, ca 9 km/h i tempo. Är en del skritt-transportsträckor för att komma till galoppvägen så därför blir snittet så långsamt men det funkar fint för vårt syfte. Vi kommer ändå skritta en hel del, bl a i nerförsbackarna och där det är elakt grus, på tävlingen. Skynda långsamt.




Förändringen i Starlights liv har gjort att hon lagt till med en synthlugg och smet ut ur boxen när Olivia skulle ge henne hösilage på kvällen. Igår ny box, idag nymålad ny box OCH dessutom fylld med halmpellets. Det kan bli för många intryck för en känslig individ. 

Imorrn ska jag rida innan jobbet för sen kommer jag inte hem förrän på onsdag, ska bli intressant att se hur Starlight har det i boxen efter natten. Olivia ville absolut med också, önska mig lycka till med att få upp henne vid 5 imorrn.

Och med det är det väl bäst att jag säger gonatt då.

/G


lördag 19 september 2015

En rejäl framskrittning

Jag har verkligen de bästaste stallägarna. Har varit helt inställd på att Ice och Starlight skulle vara lösdriftsgående men när hösten närmade sig så tyckte inte familjen Thorén-Eriksson att vi skulle jobba så. Så nu har Karins pappa & Oskar snickrat ihop en utebox av spolspiltan vägg-i-vägg med stallet. Det blev alldeles kanonfint!
 
Själv tog jag mig en tur till Granngården och köpte halmpellets som ska vara bättre än spånpellets till en oisolerad utebox, krubba, saltsten + hållare och vattenhinkskrok. Kändes som en tur till Ikea när man flyttat typ :D
Toapappret hör inte till boxen...
 Bygget var i princip klart när jag kom till stallet så jag packade hösilagepåsar och pysslade lite tills Karin kom ut för en gemensam skrittrunda i skogen. Vi var ute och trampade i 1,10 h och sen skrittade jag bort till ridbanan för ett dressyrpass. Var mycket trevligare att få börja trava direkt istället för att skritta fram runt runt på en uttråkad häst.
Vi fick till ett bra pass, körde serpentinbågar och adderade volter i bågarna, tränade på att trava upp på medellinjen och göra halt, trav och galopp på diagonalen (övergångar övergångar) och galoppfattning med 15-metersvolt som de ligger i LB:1-programmet. Det blir nog ett dressyrekipage av oss också nån gång ska vi se.
 
Efter ridningen så fick Starlight stå i Ice box och äta medan jag fyllde på sand och jämnade till underlaget i nya boxen. Öste in 2 säckar torv som kommer få vara bottenlagret, det ska få lägga sig lite inatt, förhoppningsvis med hjälp av Starlight, och imorrn ska halmpelletsen in.
Förväntade mig drakblås och stirrig häst men Starlight hanterade besöket i nya boxen förvånansvärt odramatiskt. Hon nervösbajsade lite och brunstkissade ett par gånger men började sen äta.
Hon kommer nog trivas bra därinne på nätterna. Och Ice hade enligt Karin sett såå nöjd ut över att ha fått komma in nu på kvällen. Hon behöver verkligen få sina vilotimmar, inte lätt att vara lågrangad.

Ska jag bo HÄR?
 
Och de andra DÄR?
 
Ok, I'm fine with that!
 
Så fin, min lilla häst. Room with a view!
Varit en toppenhelg hittills. Olivia hade 2 kompisar som sov över igår och det var hur cool som helst. När jag knackade på för att säga att det var dags att lägga sig (seent) så hade dom redan lagt sig. Ooops. Idag har det varit kanonväder så man har kunnat ladda hela kroppen med positiv D-vitaminenergi. Hoppas morgondagen blir lika nice.

Gonatt!

/G




torsdag 17 september 2015

Tjaaaaabaaaaazzzzzz

Jag ska inte tala för Karin men jag gör det litegrann ändå nu. Vi är såå trötta, det är bajsväder fram o tillbaka och lite höstdepp har nog kickat in. Jag vill inte gå upp ur sängen på morgnarna, vill ligga i soffan och äta godis och dra en filt över mig (får gärna vara gammal bara den inte luktar gammalt). Jag vill ha en parallellvärld jag kan hoppa in i när som helst, under tiden stannar den vanliga världen så man inte missar nåt. Lindsey, du vet vad jag snackar om. Slacker-världen. Med solsken, paraplydrinkar man inte blir bakis av och oändligt med tid att göra bara det man känner för utan att ta hänsyn till nån annan än sig själv.

I vilket fall så kanske det inte blir en massa tjo-o-tjim-inlägg här just nu, det blir vad det blir och ibland kanske det inte ens blir nånting alls.

Vad det här stallprojektet blir vet vi däremot:
Någon kommer drakblåsa sig trött vid första besöket därinne. Och sen förhoppningsvis sova gott på natten.


Ponnyplutt som lyckades rulla fast imorse. Igen. Den här gången kom hon loss själv tack o lov. 

/G


måndag 14 september 2015

Blåsigt och rått

Olivia och jag tog en tur runt sandgropen nu på kvällen och det märks att det är höst. Blåsigt, råare luft trots 16 grader ute och älg-jävla-flugor på vissa ställen. Men var mysigt ändå.

Karins pappa hade gjort nästan allt stallfix så otroligt nog kom vi hem en minut i nio, lite av ett rekord tror jag. Praktiskt nog så läste Olivia engelskläxan för mig i bilen också så det var bara att duscha o lägga sig när vi kom hem. Jag har haft huvudvärk i flera dagar och värst idag så det är over and out för mig nu, imorrn ska jag bara vakna utsövd, så det så.

Tog en fin bild på min vackra häst:

Kom på att jag kanske skulle torka av linsen för en gångs skull och vips, så blev det plötsligt väldigt mycket skarpare:



Så förlåt för alla disiga bilder jag lagt upp senaste tiden, glömmer jämt bort att ta bort dammet men nu kanske det blir en vana.

Gonatt!

/G


söndag 13 september 2015

TBS A9-ritten

(Ja jag vet att jag sa att man inte fick köra TBT på andra dagar än torsdagar men jag har aldrig påstått att jag är konsekvent)

Matilda skickade nedan fina bild från A9 som hon hittat på nätet nån gång. Jag fick tag i tjejen som fotat, Louise Gustafson http://hestfoto.weebly.com/, och fick godkännande att använda bilderna. Kul!


Vi pratade om tävlingen idag och Ice var pigg hela tävlingen, ville springa fort och springa med alla hästar (det jag är nervös för inför Olivias debut) men så fort det var slut så gick hon in i viloläge och bara åt. Vi tror inte hon var ute på några träningsritter inför A9-ritten så min förhoppning är att hon är lite coolare nu ändå, mognat lite i det där med att hästar springer förbi och så. Hon är tack och lov inte dum på något vis (som Starlight som sparkar bakut i frustration t ex) utan blir "bara" stark och springig. Vi får hoppa av och leda ibland om det blir för jobbigt för Olivia och så hoppas vi hon orkar hela tävlingen. Annars är det bara för henne att avbryta, inte värre än så. Bara hon inte blir rädd, det är viktigast. Att hon känner att hon har kontroll.

Här är jag och Starlight från samma tävling, min debut och Starlights comeback efter 5 års frånvaro från tävlingsbanorna. Tror inte det finns en enda bild från den tävlingen där hon har öronen bakåt, hon älskar verkligen att springa.

Hon var däremot riktigt rund vilket inte riktigt syns
på bilden. Men det var hon, var lite pinsamt att springa
upp i förbesiktningen faktiskt.

/G

En ny upplevelse

Den här helgen har jag haft 2 sovmorgnar i rad, minns inte när det hände sist. Sally har sovit bredvid mig nästan hela natten och det hör inte till vanligheterna. Hon är ju tack o  lov inte någon jägarkatt så risken för en uppspydd sork i sängen á la Saga är minimal (fast sist jag sa det så låg det plötsligt en halv fågel i hallen som ingen ville kännas vid så vi får väl se vad vi hittar imorrn). Mysigt var det i alla fall. Fast jag sover sämre, tror jag ligger och klappar henne i sömnen eller nåt. Yeah yeah, var värt huvudvärken idag.
 
Idag Anna-tränade vi. Visade sig att hon tappat rösten men hade med sig hörsnäcka så vi delade lektionen och körde var för sig. Matilda var först ut och det var rätt spejsigt att värma upp bredvid och se hur Anna pratade hela tiden (med så svag röst så jag inte hörde henne) och Matilda som var knäpptyst. Det kliade i mig för jag ville veta hur det gick och det gick inte att tjuvlyssna. Visade sig att det gått bra, Matilda var nöjd (nöjd Matilda är bra, hon är inte så superlativig av sig så nöjd är ett gott betyg) och hon har nu fått mer verktyg för hur hon ska jobba med Ice. De såg jättefiiina ut på slutet!
 
Innan träningen så hann Matilda med att klippa henne på bakbenen och fixa
ett hjärta på rumpan enligt beställning från Olivia :)
Sen var det min tur, i med hörsnäckan och bara att köra på. Det var väldigt smidigt måste jag säga, jag hade Anna direkt i örat och tror faktiskt jag fokuserade bättre. Skönt för Anna att slippa prata så högt också. Det enda knepiga är att komma ihåg att själv ropa högt så hon hör mig när jag vill säga något. Passet gick bra, jag ska rida framåt men behålla takten, ha båda sittbenen i sadeln och känna Starlights bakben under mig och tänka på att i vänstergalopp ställa vänster men leda bogen ut mot höger så hon inte sladdar ut med bakdelen. Man kan utan att överdriva säga att båda hjärnhalvorna behöver samarbeta i dressyr. Och då rider jag på en vääldigt lätt nivå. Pheuuw.
 
Karin filmade lite idag och lyckades fånga Starlight med öronen framåt.
Inte alltid dom är det på dressyrdraken. Fina fina häst <3
Nästa helg klämmer vi förhoppningsvis in en träning igen!

/G

Söndag

Nu var det ett tag sen det togs ett städryck hemma igen...

Nothing to See

/G

Inte EM men stort ändå

Igår avgjordes EM i distansritt (fråga mig inte vart, jag är sämst) och Sverige hade åkt ner (jo det var nånstans söderut iaf, allt är ju söder om Sverige) med ett starkt lag. Tyvärr räckte det inte och fyra av fem ekipage blev uteslutna. Kvar blev Sara Henriksson på en ärofylld 8:e plats med sin Elopolda. Stort!

Hemma i Sverige, på Vall, så hände andra stora grejer. Ollis närmsta vän Emma var äntligen med till stallet för första gången på nästan två år. Hon ramlade av Ice då och så blev det inte av att hon följde med igen. Men nu hände det och de hade jättekul. Medan dom stallfixade så fikade jag med Karin och Anne och sen tog jag en promenad i lillskogen med tjejerna som skrittade.
När jag pratade med Olli senare på kvällen så lyste hennes ögon och det verkligen märktes vad kul hon haft idag. Vad kan vara roligare än att ha sin bästa kompis (jaja jag vet att du inte har några "bästisar" gumman :P) med sig i stallet liksom. Jag var helt överflödig kan man säga.  




Anne var som sagt på besök hos Karin och eftersom hon är legitimerad (licenserad?) chipmärkare så passade jag på att få Starlight chippad. Uppskattas nog av div funktionärer som slipper stå och leta vita tecken på en skimmel för att se så passet verkligen stämmer med medhavd häst.
Anne har chipat hästar sen 2002 typ så det är några år hon hållit på men det hindrade inte Starlight från att ge henne en ny erfarenhet. Är man speciell så är man. Chippet trycks in med en riktigt fet kanyl högt upp på halsen och Anne läste av det i kanylen först för att se så det funkade. Det gjorde det så sen tjoff, in i Starlight (som hanterade det like a pro). Sen skulle Anne läsa av det på Starlight men h i t t a r det inte! Provar flera ggr och läser av kanylen för att se om det sitter kvar och byter t o m batteri i avläsaren men näe, inget chip. Så hon får skjutsa in ett nytt i Starlight helt enkelt (som tog det like a pro...igen, hon är coolers min Starlight). Hade Anne aldrig varit med om förut, själv är jag öveeertygad om att det är Starlights dressyrhalsmuskler som måste absorberat chipet. Enda naturliga förklaringen ;D
 
Det var även tävling i Sverige igår, Rönningeritten, och där fick en bekant äntligen en godkänd ritt efter en säsong av riktig tråkig otur. Kan bara tänka mig vilken seger det måste känts som. Stort!
 
Själv segrade jag över mig själv när jag, trots att klockan blev mycket mer än tänkt, faktiskt åkte väg till Sörmon och dressyrade i ridhuset som planerat. Och fantastiskt nog så var Starlight cool därinne, sargerna var inte så himla otäcka. Visst, hon vill inte gärna klättra upp och krama dom men hon skyggade inte och fjantade inte runt. Galoppen kändes så där lätt och härlig stundtals och jag tror vi t o m fick till en rätt schysst travökning på diagonalen. Måste få med nån som filmar i ridhuset så jag får se vad vi pysslar med.
 
Idag blir det Anna-träning igen, all in som gäller framöver nu!
 
/G


lördag 12 september 2015

Varför det inte bloggades igår

Jomen igår fick jag äran att vara barnvakt åt de här sötnosarna. Andreas var på räkkryssning med jobbet och Emil på kalas mellan 17-19 så det krävdes lite planering för att hinna köpa pizza och sånt innan Karin stack iväg på sin grej. Kändes helt weird att plötsligt vara låst vid att ha barn som man inte kan lämna själva. Jag spelade helt chill inför Karin så hon skulle slappna av men inombords försökte jag komma på hur det var att hänga med en 8-månaders (jag trodde han var 9 månader dessutom, noll koll, skyller på att jag i jobbet alltid ligger flera veckor framåt i planeringen så då blev han 9 månader eftersom han är född i början av januari :D). Jag lurade henne toootalt.
 
Arvid lurade jag inte, kolla in hans skeptiska blick. Han visste.
 
Ester pep upp på Olivias rum direkt och henne hörde jag knappt av på hela kvällen. Hon lekte och kollade på My Little Pony-filmer med Olivia på hennes padda och när Arvid sov så badade hon i vårt badkar. Mysunge!
 
Arvid då. Ja alltså, han skrek typ hela tiden i vaket tillstånd. Jag trodde först att ligga på en filt med Svambob i bakgrunden var cool men det var roligt i ca 5 minuter sen brakade det lös. Testade att ge honom gröt fast det inte var så länge sen han ätit och han åt upp den men var inte gladare för det. Trött däremot, gnuggade gröt i ögonen och skrek och åt. Lilla plutt. Emil hade hunnit komma hem nu och tittade väldigt skeptiskt på skrikande bebisen och försvann kvickt upp på sitt rum och stängde dörren. Småbarn är inte hans thing.
 
Arvid fick sitta och skrika i mitt knä tills han ålade ner i soffan och började göra goseljud och sen somnade. Under tiden chattade jag med Andreas vår stående kommentar: det blir inga fler barn...
Han kontrade med en vacker vy över Vänern från båten. Bajskorv.
 
Medan Arvid sov så badade som sagt Ester och sen skuttade hon in till Olivia igen. Då vaknade Arvid. Och skrek. Och jag tänkte att jösses, så här var det verkligen för 9 år sen. Man fattar att småbarnsföräldrar är trötta j ä m t. Efter en stund började han gosa med mitt hår och somnade i min famn igen medan jag kollade på tv tills Karin kom. Som vanligt How I met your mother som passande nog handlade om att ena parets bebis skrek hela dagarna, I hear you. Highfive på den.
 
Kolla Patricks blick, that's me.
 
Svambob funkade INTE.

Dra i barnvaktens hår funkade mycket bättre. Zzzz.
När Karin kom tillbaka så var det total harmoni, Ester lekte och Arvid sov och när han vaknade och fick se sin mamma så blev han gladaste bebisen i världen. Man verkligen såg total lycka i hela ansiktet, han låg och gosade, log och bara myste hos Karin. Det är föräldrarna som gäller, helt klart.
 
Mammaaaaaa <3
Trots att Arvid var missnöjd mestadelen av den vakna tiden så var det skoj att vara barnvakt, det gäller bara att ha tålamod och hey, man får ju lämna tillbaka dom efter några timmar. Och han är verkligen helt bedårande när han är nöjd.

Bebistiden för mig och Andreas är däremot helt över och vi är väldigt nöjda med det :D

/G







Mål i sikte!

Good moooorning!
Det är märkligt att nu när jag faktiskt börjar få ett mer normalt arbetstempo på jobbet upplever att jag inte alls hinner med att blogga lika ofta som innan. Är rätt ineffektiv med det mesta hemma just nu i o f s, är väl kroppen som varvar ner.
 
I alle fall så var vi iväg till A9 och red ihop med 6 ekipage från klubben i torsdags. Frida som bor i närheten och känner till varenda väg därikring bestämde slingan som slutade på ca 21 km/1,52 h och tempot blev 11,33 km/h. Alldeles lagom.
 
Tanken med ritten för mig och Olivia var att se hur Ice skötte sig i ett större sällskap på annan plats och hon fick absolut högsta betyg. Hon var lugnast i stan när vi gjorde iordning dom vid transporten och var inte jobbigt springig på banan. Pigg, absolut, men inte mulen i vädret, kutandes med underhalsen först. Hon hade hackamore och Olivia hade kontroll.
 
Det är så härligt när man har bråttom och hästen står längst
bort i hagen. Starlight stod och bökade en lergrop med mulen
och var helt brun runt den. Eeeh what? Hagen är full med gräs liksom.


Nöjda efter avslutad ritt. Man vet att vinterpälsen börjat komma
när ens häst ser ut som en pudel när den blivit svettig.


The gang!
Frida, Sofia, Linnea, Camilla, Anna och Tony. Och så jag och Olivia förstås.
Capros ägare Anna fotade OCH hade mockat allas transporter när vi kom tillbaka.
Gulle!
Olivia var himla duktig, hon höll sig på avstånd från de hästar som hade vispande bakben och tänkte när hon red. Ibland gjorde hon nån utbrytning för att lägga sig bättre trots att jag helst ville ha henne vid mig hela tiden. Hon och Ice såg som allra nöjdast ut när de på slutet travade mellan de två ekipagen som låg i täten (tror det var Camilla och Tony), Ice har verkligen en otrolig trav för att vara en pluttig B-ponny. Galoppen var lugn och inte jagande. Hon var tillfreds och kände sig trygg med att ha Starlight med även om hon inte hade behov av att hålla sig till henne hela tiden när vi red. På marken vill hon däremot gärna ha stenkoll på henne.
Sen har vi ju ett himla gött gäng i vår klubb också, varma, välkomnande och ser barnen. Guld värt för en 11-åring som ska hitta sin plats.

Ni är bäst! <3
Starlight var också skötsam igår måste jag säga. Pigg och på tårna men inte massa otåligt brallande (bara lite ibland). Det var lite trångt i galoppen, inte så mycket plats att sträcka ut på men det berodde på att jag ville hålla koll på Olivia samtidigt som vi var i grupp och då fick vi anpassa oss. Nyttigt det också och funkar när det inte är så långa galoppsträckor. Jag upplevde något väldigt häftigt i galoppen däremot, det var som att hon inte nuddade marken med bakbenen ibland, så lätt var den. Ibland fick vi galoppera jättekort och det kändes så lätt, den känslan ska jag leta efter på ridbanan.

Man kan säga att torsdagsträningen blev precis så bra som vi hoppades och jag känner stor optimism för att vår premiärtävling tillsammans faktiskt kommer gå bra. 11-tempo funkade bra, vi travade mest och jag tänker att vi på tävlingen kommer galoppera mer men också skritta mer så vi kommer nog landa på runt 10-11 km/h som planerat. Och så hoppas vi så klart att Ice hanterar den annorlunda tävlingssituationen någorlunda lika den här träningen. Som jag minns det från hennes och Matildas CR förra året så var hon hellugn på marken, nöjd med att få vara med Starlight och pigg på banan men kontrollerbar. Det kommer gå fiiint. Ska packa med treo däremot för anspänningen som sen släpper kommer ge en grym huvudvärk. En CR med sitt barn kommer vara så mycket tuffare än en T80 ensam men herregud vad stolt jag kommer vara om de blir godkända och Olivia klarar sitt mål för i år.

/G

tisdag 8 september 2015

Upp som en sol!

Lika frustrerat som det var i lördags, lika positivt kändes passet jag och Starlight körde imorse innan jobbet. Trots vanliga stigbyglar (som jag bara tappade några gånger) så fick vi till ett fokuserat pass utan sura sparkar mot skänkeln och vi lyckades få till några hyfsade övergångar från galopp till trav vid snett igenom.

Idag var hon en dressyrhäst! Och jag kunde rida!


I söndags var Olivia och jag ute på en 15 km-runda i blandade gångarter. Det blev en del skritt p g a vissa stigar som drog ner tempot men bortsett från det höll vi nog ett lagom tävlingstempo, tanken är att ligga runt 10 km/h så Olivia orkar i 50 km. Ska bara få Starlight att förstå detta också, är inte riktigt samma sak på tävling som hemma.

Åh vad det ska bli spännande!

/G

söndag 6 september 2015

Bra avslut på en sjuk vecka

Hela familjen har lyckats med att bli sjuka denna vecka. Ester började, sen jag,  Arvid och igår var det Oskars tur. Oskar fick både vaba och vafa då jag inte orkade ta hand om barnen utan låg däckad i sängen hela onsdag och stor del av torsdag. Men nu känner jag mig piggare.
Och idag hjälpte Görel mig att springa med Sune och så kollade jag honom även på böjt spår på ridbanan. Han ser jättefin ut! Ohalt och rör sig mycket bättre än i somras då han var inne i en riktig växtperiod. Så skönt! Så nu sätter jag igång honom och avbokar tiden på Husaby. Jag bokade in honom när han var halt i och med att jag ändå ska åka med Zia. En häst mer eller mindre i transporten spelar ju ingen roll och ville gärna ha en tid ifall inte hältan skulle ge med sig.
Zia vilar och gallan har i princip försvunnit, den kommer tillbaka ibland, dock inte alls i samma omfattning som innan hon behandlades. Den var helt borta när hon gick på metacam men har nu kommit tillbaka vid några tillfällen. Så jag känner mig kanske inte lika kaxig som innan, att det nog bara skulle krävas en behandling och att hon sen skulle vara bra. Men vi får se, det återstår att se och jag försöker att vara nollställd inför återbesök. Jättelätt, inte alls. Hon rör sig i alla fall väldigt fint.
Jag är också så glad över att Matilda är tillbaka hos oss. Hon har varit mycket saknad. Nu planerar vi lite distanstävling för henne nästa år också. Kommer bli så roligt!
Nu är hösten här för hästarna har börjat äta hösilage igen. Ett säkert tecken.
/ Karin

Lördagsträning

Den förlorade medryttaren är tillbaka!
Ni kanske minns Matilda, vår duktiga medryttare som hängt med oss sen hösten 2013 och som inte synts till så mycket i bloggen under våren/sommaren. Hon fyllde 18 i början av sommaren och vi trodde nog att vara ute och partaja eller nåt sånt blivit fokus men inte då, hon har skaffat pojkvän tydligen. Tyyypiskt killar, bara komma och kidnappa en hästtjej sådär :P
 
Men nu är hon tillbaka, i lite lightversion tills skolpraktiken är slut, sen hoppas vi få se henne mycket mer. Och eftersom det är lika bra att ge sig på saker direkt så fick hon börja med att klippa Ice och sen träna för Anna samtidigt som mig och Starlight. Bra att få tips och råd direkt. De såg fina ut ihop även om Matilda själv bara var sådär nöjd efteråt, hon har höga krav på sig själv men resan är själva målet och det var länge sen hon red Ice. Hon gjorde ett bra jobb och nästa vecka ska vi träna för Anna igen. Så himla skoj att ha henne hos oss igen (hon hävdar iofs att hon aldrig lämnat oss, så vi kanske är lite överdramatiska).
 
Ice körde samma stil som förra året, bomull i öronen, renluva på och hjärnan stängde av.
Hon stod alldeles stilla hela klippningen. Jag skulle vilja säga att hon var jätteduktig
men handlar inte om det utan bara rent instinkt. Matilda är duktig klippare däremot :)
Min och Starlights träning var...intressant. Mitt önskemål var att jobba med övergångarna från galopp till trav och vi var inte helt överens och frustrerade båda två, kände mig urkass och det var mycket tjoho med rumpan. När Anna sa till mig att jag faktiskt måste säga till henne på skarpen när hon slår mot skänkeln så insåg jag att ja, det måste jag faktiskt. Har analyserat mitt beteende gällande detta och när vi har "publik" så blir jag lite skrattig och ursäktande och när jag är själv så blir jag frustrerad men också mer fokuserad på att stanna av och börja om för att göra rätt. Inget av det är konstruktivt för det jag behöver göra att säga ifrån och samtidigt f o r t s ä t t a med det jag vill få fram. Inte bryta av, samla ihop oss och gå vidare utan fram fram fram.
Jag gjorde det igår och höll på att få mig en bock- och sparkresa rätt över staketet MEN hon skärpte sig direkt sen. Tilläggas ska att tillsägningen bestod enbart av mina skänklar, inte spö eller sporrar eller annat. Har jag nämnt att hon är en känslig individ?
 
Varför var hon sån igår då? Lite olika anledningar, hon byter päls (vilket Karin påminde oss återigen om att det skapar en viss personlighetsförstärkning hos Starlight), det började regna stora iskalla droppar och det gillas inte att få på rumpan och så kom det förbi några ekipage som var jätteintressanta. Det var de yttre faktorerna.
  Vi har inte Anna-tränat sen 28/7 så jag var fundersam på om vi gått lite bakåt, d v s Starlight blivit svagare men det försäkrade Anna oss om absolut inte var problemet utan tvärtom så ställde vi lite högre krav idag. Hon hade haft en fin trav och balanserad galopp i början men när vi började kräva mer i form av stadigare övergångar och noggrannare ridvägar så blev det jobbigare och protester.
En viktig detalj som försvårade allt igår också var att jag envisades med att skickas ut till höger och hamna snett i sadeln, jag MÅSTE trampa ner mer i inner stigbygel. Finns bildbevis också, se inte klokt och sjukt obekvämt ut, vad håller jag på med?
 
Traven funkade annars fint men galoppen ska vi jobba vidare med. Volt- och fyrkantsarbete och känns det bra så ska jag testa linjer ur programmet vi ska rida, misslyckas det så fortsätter jag med grundjobbet och sen in på linjen igen. Känns superkul att ha en plan och på lördag ska vi träna för Anna igen.
 
Sen måste jag åka till Sörmon och rida också, de där sargerna måste bekämpas alltså.
 
Jepp, det rök en röd planka igår, var länge sen det hände.
 
En del av problemet igår: jag måste trampa ner vänsterskänkeln,
kolla vad jag viker mig i sidan. Avslöjande.
 
Sen blev det himla fint ibland också, vilken häst jag har <3
Karin funderar på om hon sålde dressyrhästen för billigt. Jag håller med men
tackar och tar emot :D
Även om jag var superfrustrerad under passet så vägdes allt det upp mot att få veta att det är för att vi höjer upp det ett snäpp nu, utveckling får vara jobbigt och det här kommer bli så bra!
Nu måste jag komma ihåg att byta stigbyglar bara, dags att lära sig rida med vanliga.

/G

lördag 5 september 2015

Olika typer av hopp

I torsdags tog vi våra fina hästar och åkte till Mårgårds för att skutta lite tillsammans med Tony, Sofia och Lisa från klubben. Säger skutta för vi körde småhöjder och tog det lugnt, tror jag och Starlight hoppade runt 50 cm och som mest testade vi ett hinder på ca 80 cm som vi rev och blev sen fega och vägrade på. Så vi sänkte och skuttade på lägre höjd för ett bra avslut. Starlight var jättetaggad och lite dryg och jag red som en kratta så vi fick inte till något vidare flyt men några språng här och där blev bra.
 
Olivia och Ice gick det klart bättre för, de hoppade lätt över det mesta och om det varit stilhoppningstävling mellan oss så hade de vunnit lätt. Se filmbeviset nedan.
 

Skoj var det som vanligt men jag föredrar nog att vi åker varsin gång och hoppar istället för båda samtidigt, kan koppla av och fokusera bättre. 20/9 är det pay and jump på både Mårgårds och Sörmon, får se om Olivia vill åka på nån av dom.

/G

Sune is on

Nya skor i onsdags så nu klonkar det inte längre när Sune går och så har han fått nästan 4 veckors vila. Så nu var det dags att sättas igång igen. Tänkte att eftersom han vilat så länge så tar jag och tömkör första passet ifall han skulle vara lite halvgalen. Men näää inte Sune inte. Jag fick driva på Herr Bekväm istället. Han blev lite till sig ett tag och sprang med svansen i vädret som en riktig arab, fastän han bara är en 75 procentare. Grejen var dock att han inte sprang fortare för det utan han liksom hängde kvar i varje steg och drakblåste istället. Görel lyckades fånga det på film, får se om jag lyckas ladda upp det här. Görel hjälper mig istället :)

I fredags gjorde vi ett bra pass på banan och idag red vi ut med morsan och Görel. Och tog vår första galopp ute. Underbart! Han är helt fantastisk när han fokuserar på rätt saker. Inte det minsta tittig i galoppen utan jobbade vara på framåt.

/ Karin 
 
 

onsdag 2 september 2015

Nu jädrar!


Det är dags. Om 1,5 månad ska vi klara LB:1 på mer än 46% så nu blir det hårdträning på allvar :D

/G

And it's on!

Igår släpptes äntligen proppen (propositionen, tävlingsslang då'rå) för vår klubbs tävling i oktober. Nu är alltså Olivia och jag anmälda till CR50, Andreas och Emil ska grooma oss. Familjefest!
Ska bli så himla spännande att se om vi tar oss igenom detta. Mycket som ska klaffa, vi ska hålla oss hela och rena, Olivia ska orka med Ice i första hand och fem mil i sadeln i andra. Det är inga självklarheter men jag hoppas och tror att det kommer bra, kanske till och med jättebra.
 
Imorgon ska vi hoppa på Mårgårds, söndag åker vi och rider hos Hanna på de fina ridvägarna i Molkomskogarna och sen får Ice vila fram till torsdag då vi ska på en träningsritt på A9 på ca 2 mil. Då ska vi se hur Ice beter sig i ett större sammanhang. Fått tips om att använda martingal på henne på första slingan på tävlingen, hon blir ju väldigt springig och med huvudet i vädret när hon hetsar upp sig och då blir det kanske bättre både för henne och Olivia om hon inte kan göra det. Men först vill jag se hur hon beter sig och hur snabb det går innan hon varvar ner och springer på mer avslappnat. Som hon gör när jag och Olivia är ute i skogen själva.

 
Hihi, häftig känsla <3
För att få kvällen härligt ledig så tog jag en tidig morgon igår och dressyrade med båda hästarna. Blev 25 min för Ice och 30 min för Starlight. Ice är en svår nöt att knäcka (inte knäcka som i bryta ner utan är bara en metafor, bäst att vara tydlig), jag testade utan sporrar (tidsbesparing!) och då blev det svårare i skritt o trav men galoppen blev inte lika springig. Vi jobbar vidare med att mjuka upp, koppla av och forma.

Med Starlight tränade jag vidare med övergångarna trav-galopp, galopp-trav. Mycket snett igenom i galopp och bryta av till trav, är svårt för jag får henne inte rak i övergången, utan vi åker in mot mitten. I frustrationen så märkte jag ändå mikroskopiska framsteg så I ain't quitting. Vi ska bli bra på det här. Har kommit fram till att när jag bara hinner kort pass så ska vi inte träna övergångar, hon måste få landa lite i galoppjobbet och springa ur sig för det blir mycket smyggalopperande och försök till galoppfattningar i traven. Hon kan verkligen galoppera hur kort och pyttelite som helst bara för att få fortsätta galoppera. Pluttan, så ambitiös. Så basically, lite "tröttare" häst = förmodligen bättre övergångar.

Nu ska jag äta lunch, vi hörs!

/G