Stall Vall

torsdag 30 juli 2015

Uppåt framåt!

Tisdagsträningen gick kanonbra, vi fokuserade på att Starlight skulle bära sig själv i galoppen och använde oss mycket av hörnen på ridbanan. Som ett tillägg när hon visade sig tillräckligt stabil så fick jag på långsidorna öka galoppen med endast sitsen som hjälp samtidigt som hon skulle behålla formen och takten eller tempot (damnit, jag minns inte vilket ord jag letar efter). Resultatet blev att hon bar sig ännu mer på bakbenen och blev luftigare i fronten. En underbar känsla, hon är så fantastisk denna lilla trarab!

En trött trarab som jobbat på väldigt bra i 2 dagar.
Igår fick de vila, Ice hoppade i måndags och reds av Matilda i tisdags så hon förtjänade också en paus. Jag vilade inte däremot utan tog tag i vår otäcka lilla bastu som är inneförråd så nu har jag äntligen kunnat sortera in grejer som blivit stående i källaren sen Emils rum renoverades. Positiv dominoeffekt och nu kan man andas lite djupare igen. Känns som att den här sommaren får bli en enda lång förberedelse för att få en lugn o skön vinter. Helt ok för mig.



/G

tisdag 28 juli 2015

Dressyr-yr

Nu är årets Anna-camp slut. En mycket trevlig, rolig och lärorik grej. Vi kör ju tre lektioner i rad, fast varann dag. Red Sune första lektionen och det gick helt okej men det märks att han återigen växer. Var mer obalanserad än vanligt så han får några veckors semester nu. Blir ett bra avbrott för honom mentalt också. Dock är han lite drygare i hanteringen nu. Behöver stimulans den unge mannen.

Sedan var det dags för första dressyrlektionen och även dressyrpasset på Zia på väldigt länge. Gick över förväntan! Hon har blivit så stark och fin och hon orkar jobba rätt mycket längre nu. Hon har mognat som Anna sa. Sen att hennes matte inte ens kunde svänga åt höger är ju en helt annan femma. Jag har problem med höger varv vilket båda mina hästar visar tydligt men i måndags kunde jag stundtals inte ens få Zia att svänga åt höger. Helt galet frustrerande och självförtroendet var inte direkt på topp inför tisdagens lektion. Men Anna är ju Anna så hon hjälpte mig såklart att hitta tillbaka till tekniken och då kom även känslan tillbaka. Ibland hakar det liksom upp sig i min skalle och kropp. Gör jag rätt gör Zia rätt. Så enkelt och så fruktansvärt svårt. Vi jobbade mycket med galoppen och det är ju Zias absolut bästa gångart. Underbart!

Sune har nu också gjort sitt längsta uppsuttna ridpass ute, en 2-timmars skrittur med mor sin. Gick finfint.

/ Karin 

måndag 27 juli 2015

Träning och hoppning

Sådärja, nu har jag och Starlight tränat dressyr och Olivia och Ice hoppat, alla nöjda och glada!
Starlight fick börja träna på skänkelvikningar och det var ju typ jättesvårt. Då måste man ju korsa bakbenen, hej och hå. Vi fick med oss läxa på detta, jippi! Obs, ej ironi. Jag gillar att få uppgifter, då slipper jag tänka för mycket själv :D.
 
När vi är i höger varv och ska göra skänkelvikning undan höger skänkel så ska jag tänka mycket på själva korsandet av benen.
I vänster varv undan vänster skänkel så ska jag fokusera mer på att få henne gå fram mer, själva sidvärtesflytten har hon lättare för där men det är jobbigt och vi tappar fart. Vi kommer träna på att flytta i sidled några steg och sen rakställa och gå framåt och sen flytta sidled igen.
 
Imorrn ska vi inte jobba med sidvärtes alls utan fokusera på galopp.
 
När Starlight kommit ut i hagen igen så snabbfixade jag Ice och släpade in henne i transporten. Gick riktigt snabbt idag, hon bänglade sig bara lite men sen räckte det med lite tryck genom att hålla sträckt grimskaft och släppa efter när hon rörde sig framåt. Vi hämtade upp Olivia hemma och körde till Mårgårds för hoppning tillsammans med Anna Mårgård & Shanell. Tony skulle varit med också men han var upptagen med att TA KÖRKORT! Grattis Tony!!
 
Vi byggde ihop en liten bana med 5 hinder och när de värmt upp så hade Olli funderat ut en bana som hon tyckte de kunde köra. 2 hinder kördes 2 ggr så totalt blev det 7 hinder varav 1 oxer. Alla hinder var på 60 cm förutom ett räcke som på andra och sista rundan höjdes till 70 cm. Sista rundan tog de sig runt utan vare stopp eller rivning och de 2 sista hindren gled de över hur snyggt som helst.
 
Dagens utveckling var att våga hoppa en oxer på 60 cm, hoppa 70-hindret ett par gånger och hoppa en hel bana på 60 cm. Det är en lagom nivå för det här ekipaget så nu ska vi jobba på att finslipa, reglera fart och styrning och komma rätt på alla hinder. Skoooojigt! 

Oxer-hopp!


70-skutt
 
Hela banan, sista rundan. De kommer lite fel ibland men Ice är schysst och hoppar ändå och som sagt, de 2 sista hindren tog de verkligen jättefint. Jag gillar att Olivia inte stör Ice i munnen när de hoppar.
 

Och en random snigel som räddades från ett trist liv
på överluckan på transporten. Klöverblad är mycket godare.


Och fin-fuxar tillbaka i sommarhagen <3
Det är inte hästarna som betat ner all mat utan bonden som dragit igenom hagen
med traktorn och något tillbehör på den. (Bonde-facktermer är inte min starka sida).
Nä, nu ska jag försöka styra upp så jag och Starlight får komma iväg och hoppa också.
 
Gokväll!
 
/G

Semester - giffystyle

Ok, går in på min sista semestervecka nu och känner lite lite panik.
Let's recap senaste 2 veckorna:

Feeling Happy
Fredag för 2 veckor sen.

omnomnmnom
Måndag för 2 veckor sen.

Kimmy Schmidt Candy for Dinner
Tisdag för 2 veckor sen och fram till nu.

De 2 senaste veckorna i princip.


panic
Då och då när jag inser att jag inte gjort något produktivt på flera dagar.

Hangover
Varje morgon som väckarklockan ringt.



Overwhelmed
När jag insåg att nästa vecka är sista veckan.


Men det är luuugnt, jag hinner säkert med allt jag tänkt under kommande 7 dagarna.


panic
Here we go again...


/G

Solen - kom tillbaka, vi behöver dig!

Hittade lite bilder från Välingeveckan och inser vilket fint väder det var då. Känns som en evighet sen...


På uppvärmningspromenad innan Karins första lektion.

Lunch - köttfärssås och spagetti.
Emil var med första dan och jag visste inte att det var ett läger utan tillsyn så
det blev en rätt körig dag men ordnade upp sig till slut.

Ponnygänget skrittar fram innan lektion.

Olivia hämtar Ice i hagen.

Hopp o hej!

Varma, slitna o glada.

Och veckan avslutades med hela flocken samlad igen.
/G

söndag 26 juli 2015

Sommartankar

Dåligt väder och semesterhjärna gör mig till en slö sak som mest vill surfa runt på nätet och skjuta upp saker som behöver tas tag i till en annan dag. Och en annan dag o s v i oändlighet (eller tills semestern är slut).
T ex så har jag börjat titta på hoppsadel till Ice. Mmm just det. Sadel till Ice, en B-ponny som är maxad och viktbärande - d v s ingen standardstorlek direkt. Innerst inne har jag egentligen redan gett upp för det är nog lättare att åka till månen. Sadeln hon har funkar fint men jag skulle vilja att Olivia hade en sadel med mer stöd. Lånade hem en från Färjestad Rid & Trav igår som vi provade idag men tyvärr tryckte den mot bogbladen så den funkade inte alls. Det var den enda de hade till Ice modell. Är tydligen svårt till mindre ponnys då sadeln ofta följer med ponnyn vid försäljning.
Förra året hade vi ute sadelprovaren Anette men då hade hon ingen som passade, får höra med henne igen.
 


Andra sommartankar är våra årliga "vill flytta till landet"-känslor. De kommer minst en gång per år och går över när vi inser att det är omöjligt att hitta något ställe i närheten av där vi bor idag. Optimalt vore om någon bara lät oss ta över ett hus i närheten av stallet för jag är ändå inte intresserad av att flytta hästarna nån annanstans och herregud vad jobbigt med budgivning om man skulle råka hitta något intressant till salu. Jag skulle stressa ihjäl mig. Nä, om man skulle ta och åka till månen istället kanske? Dessutom bor vi otroligt bra som vi gör. Men ändå...ett hus på landet.
 
Igår hade jag och Karin filmkväll hemma hos oss. Men innan vi fick ta det lugnt och trycka i oss mat och godis så "tvingade" hon ut mig att springa för första gången sen...ja hon tvingade ut mig sist vilket var våren 2014 så det var väl dags då. Jag har sagt i ett halvår att jag behöver börja springa igen för att få upp flåset så I had it coming så att säga.
Gick riktigt bra, 4,4 km utan blodsmak i munnen (bara lite svidigt i luftrören en sväng) och vi höll ett rätt hyggligt tempo. Och knappt någon träningsvärk idag. Kan ärligt säga att för första gången så handlar springandet bara om flåset, inte om nåt behov att möblera om kroppen/gå ner i vikt och det känns riktigt befriande. Tackar 5:2 för det, den kosthållningen passar mig alldeles perfekt och kroppen känns väldigt mycket smidigare när den blivit lättare.
 
Det är en ganska stor skål och när vi gav upp för kvällen så
var det bara godis på botten kvar. Det känns mycket bra att
veta att vi nu har gelatin och mystiska kemikalier guppandes
runt i våra magar i ca 3 månader framöver :D :D
Idag, söndag, skulle vi haft träning för Anna men himlen ramlade ner i morse och det mullrade som satan så vi fick flytta den till imorrn istället. Självklart lättade det lagom till tiden vi skulle ridit men det kunde man ju inte förutspå. Imorrn ska även Olivia åka till Mårgårds och hoppa så som vi gjorde förra veckan. Myyycket skoj!

Ester följde med och flyttade hem hästarna och passade på att miljöträna dom med sitt fina paraply. Men först var vi tvungna att ropa in dom, lyssna med ljud för Ester är helt bedårande:
 


Den här ryggen ska jag alltså hitta en sadel till (jag försökte få Ice att se lite engagerad ut men hon hade nog somnat).
 





Wish me luck! Eller hitta en sadel åt mig...vilket som duger.
 
/G








fredag 24 juli 2015

Anna-camp is on!

Idag startade sommarens Anna-camp med lektion för Olivia & Ice och Karin & Sune. Starlight sätts igång efter tävlingsvilan så hon får vänta till på söndag så jag fick vara åskådare och bajsplockare idag. Älskar't, då kan jag lyssna, titta, filma och fokusera. Olivia har blivit riktigt pepp sen Välingeveckan och hon rider tuffare nu, mer ridning liksom.


Efter lektionen var det dags att lufta skimlarna. Karin har köpt en ny insektsspray som visar sig lämna snyggt graffitimönster när vit häst rullat sig. Starlight har numera fartränder på rumpan som matchar hennes turboväxel haha.

Igår skrittade vi ut på Starlight o Sune och det tog lite längre tid än planerat så helt plötsligt var det mörkt ute.


Idag körde vi ungefär samma runda men med ett hästbyte (Zia), mer trav och i dagsljus. Starlight var pigg o glad och kändes mjuk i kroppen. Ska bli extra kul med träning på söndag och tisdag, nu när det inte är inför tävling så kan vi ha lite extra kul och inte bara tänka mjukgörande.

Totalt inte hästrelaterat så har vi äntligen, efter 12 år, skaffat panel som ska bytas på garaget. Heja oss!


/G





tisdag 21 juli 2015

Freeeedom!!

Hämtade den här sötnosen i hagen idag:

Pretty pretty princess :D :D :D

Alla fick komma till sommarhagen och Starlight hann knappt få av sig grimman innan hon drog till skogs i full galopp. Den hästen behöver galoppytor den.

Jag drog också till skogs. Blåbärsplockning. Zzz. Tanken är trevlig och det ser så lätt ut men goddamnit det fastnar löv och ris i den där förbannade plockgrejen. Det är mycket slit för några plinkplonk i hinken. För att inte prata om alla djur! Spindlar uääck, spindelväv, myggor, jag höll på att trampa på en groda och gav till slut upp när en oidentifierad varelse rasslade bort från mig i riset. Plus att jag var superkissnödig.

Ser inte mycket ut men 2,5 liter efter rensning blev det iaf. Sweet!

/G




Ett år sen sist

I söndags red jag Zia för första gången på typ ett år. Helt sjukt att det är så länge sen! Känns inte som det. Fast när jag satt upp så kändes det ändå som det. Har vant mig vid Sunes rörelsemönster. Zia har rätt mycket mer power om man säger så. Shit! Satt som en liten vinglig vante i traven. Om hon hade skuttat åt sidan hade jag dängt av. Men det var fantastiskt. Gud vad jag saknat henne.

När jag tömkörde i måndags insåg jag än mer hur olika hästar jag har. Zia rör sig så fint och är stark och vill bara springa. Hon är ju tränad för många mil. Sune är väldigt mycket unghäst, vinglig och gänglig. Sune får jag driva rätt mycket just nu, han är bekväm av sig. Ibland tycker jag att det är svårt att se om han rör sig helt okej. Jag vet att jag kände samma sak med Zia som unghäst och tänkte typ varann dag att jag nog måste åka till veterinär. Jag inser mer och mer att Sune kommer att behöva mycket tid på sig för att bygga styrka och hållbarhet. Det är någonting över honom som får mig att känna att han nog kanske inte kommer bli en stjärna på de långa distanserna. Å andra sidan vet man aldrig. Jag trodde Zia var för vän och rar som yngre, att hon kanske inte hade hårdheten som krävs men hon har ju visat en riktig jävlaranamma.

/ Karin

måndag 20 juli 2015

Blodad tand

Fast på ett bra sätt! Alla tänder sitter kvar på alla :P

Men Olli har blivit hoppbiten och idag åkte vi iväg till Mårgårds för hoppning tillsammans med Anna Mårgård och Tony Mattsson. Roligare och mer praktiskt att vara fler och så blir Olivia mindre stönig och mer modig när det inte bara är vi :D.

Vi körde en bana på 6 språng inkl en oxer, Olivias "skräckhinder" som visade sig vara totalt ofarligt. Efter uppvärmning så lade vi höjden på 60-65 cm på alla utom oxern som var på 50-55cm och sista rundan (av 2) så höjde vi ena räcket till 70 cm och det susade de över utan problem. Nytt höjdrekord <3

Det här var "bara" 60 cm dock.

Ice var alert idag och även om det blev några stopp så var hon också schysst flera gånger och hoppade trots att hon tvekade lite när de inte kom riktigt rätt på hindren. Det gillar jag.
 
Ett litet hopklipp:
 

/G






söndag 19 juli 2015

Mycket bättre!

Starlight sprickor slutade vätska för några dagar sen och i fredags var det sista dagen med kortisonsalva så igår åkte Inotyol-salvan på istället. Det är en fet salva mot röda babyrumpor, sår och hudirritationer och ska hålla det mjukt i karlederna är det tänkt.

Tidigare i veckan såg det ut så här:
Och då hade det redan blivit mycket bättre sen i söndags.

Idag såg det ut så här:
Mycket bra läkning! 
Billingeritten känns klart mer trolig att den blir av.

Efter lite rådfrågning så är det förmodligen så att hon fått brännskador av sol i kombination med olja. Vi skulle använt en fet ej vattenlöslig salva istället. Jättelogiskt så här i efterhand och lesson är learned. 
Starlight själv är pigg o glad och verkar tycka att vilan ska vara slut. Igår galopperade hon runt i lilla gräshagen i blåsten medan Ice stod och idisslade hö på lagom avstånd :D.

Idag var sista dagen för medicinen så på tisdag morgon får de flytta tillbaka till sommarhagen och äntligen få flocken samlad igen. Som det ska va.

/G



Familjehäng

Sommarsemester - tiden på året när många åker till nån solig ö i Medelhavet eller till västkusten eller nåt annat skojigt ställe. Vi drog i fredags, på barnens begäran, till sandgropen i Hynboholm istället! Gotta love lättroade ungar. Ice fick följa med och alla som ville fick rida.


Hon var på ett skönt störigt humör med ena ögat ständigt mot hemvägen så jag körde repgrimma med långt grimskaft under hackamoret så vi inte riskerade flygande barn och en ponny i full galopp uppför gropen. Efter höpausen så var hon lite mer avkopplad och slutade buffla på mig. Mycket trevligare. Finns lite stockar och sånt där så Olivia testade faktiskt att hoppa barbacka. Typ klivskutta över, gick bra.


Somliga (Andreas & Fredrik) föredrog skuggan, själv körde jag korta shorts för att ge mina sorgligt bleka ben en sportslig chans att få sig lite D-vitamin.


Sofia & Pär (som faktiskt varit till nån sån där solig ö och har därför en något sundare hudfärg än mina ben).


Systrarna Hanna & Matilda P


David, Olivia, Alex & Hanna L gör sandballongfigurer. Jepp, såna. Vadå, vet ni inte vad det är?

När det ridits, klättrats, jagats, rullats, åkts tefat (??) och druckits ganska mycket vatten så drog vi oss hemåt. Olivia och Matilda red tillsammans på pigg Ice som hade hemvittring.

Vi fortsatte sen familjedagen lite spontant med gemensam 9-hålsgolfrunda med Landeklints. Min första för i år och den gick åt skogen, i bunkrar, över väg och ibland ner i rätt hål. Det var inte vackert och lät inte alltid vackert (satan vad det ekar bra på golfbanan) men som Andreas sa så kan det bara bli bättre :D






Barnen hade i a f väldigt kul. Och jag med så klart, mellan svordomarna.



Emil lyckades filma en fantastiskt rolig sekvens när jag ska slå ut från skogen där jag hamnat. Ett riktigt bra utslagsställe trots allt men jag lyckas klanta till det rejält. Många små roliga detaljer gör att jag blir tårögd av skratt varje gång jag kollar klippet.

Varsågod:
 
Vi avslutade med hamburgare på golfrestaurangen och hängde sen hemma hos oss.
Supernajs semester hittills!

/G











torsdag 16 juli 2015

Laxåritten T80 11/7-2015 - det där gick ju riktigt bra!

Aaaah äntligen har jag lite ro att sätta mig och skriva lite. Jag hade tänkt att första semesterveckan skulle bli lite slow och med massor av tid att ha det gött. Blev inte riktigt så, Starlight fick hudsprickor i karlederna efter ritten och under natten/fm söndag så blev de akut inflammerade så jag fick ringa ut distriktsveterinären på söndagkvällen. Not part av the plan men med en spruta metacam i blodet och mycket tvättande med Klorhexidin + salva så återhämtade hon sig snabbt. Nu är det tvätt morgon och kväll som gäller veckan ut och veterinären trodde sprickorna skulle läka på två veckor ca och helt borta efter en månad. Hon hade en liten torkad spricka på varje framben som dök upp efter Romfarsritten och jag trodde det var mugg så vi har smörjt med matolja för att hålla det mjukt. Det gjorde vi även under ritten i lördags men det räckte tydligen inte.
 
Hon fick inget sånt här förra säsongen och jag misstänker att det är de hårda grusvägarna och snabbare hastigheten på Romfars som ställt till det. Hon har uppenbarligen känsliga karleder så nu får jag anpassa oss efter det. Man lever och lär så att säga.
I övrigt ser hennes ben fina ut efter tävlingen och även om det ställde till det lite och var jobbigt att se henne ha så ont i söndags så är jag glad att det bara var nåt ytligt. Vad jag vet än så länge, vill gärna se henne springa och rida på henne innan jag säger nåt om hur hon klarade sin första tävling på 80 km sen 2009.
 
Oh well, det var det tråkiga. Dags att skriva om tävlingen, för den gick alldeles fantastiskt bra!
Eller vänta lite, måste till stallet först och tvätta ben och ge medicin...
 
(pausmusik bestående av skräckfilm Andreas sitter och tittar på under tiden)
 
...aaand I'm back.
 
Som vanligt när det gäller dessa tävlingar så är det tidigt upp på morgonen som gäller och som vanligt har jag inte kommit i säng i tid. Tur att jag funkar bra på adrenalin för nu blire åka av.
Allt var packat o klart så när som på maten. Karin gjorde Starlight transportklar så vi kom iväg i exakt planerad tid 5.45. Om jag bara hade räknat rätt på hur lång tid det tar att köra till Laxå så hade vi varit framme i lagom tid men nu hade jag tänkt 20 minuter knas så det blev lite rushigt men vi hann. I Laxå har man inte vilområdet vid transporten så jag kände att jag inte riktigt hade koll på alla prylarna, speciellt inte med två effektiva groomar som bar iväg grejer snabbare än jag hann blinka.
Med lärdom från senaste tävlingen och anmärkning på spänd rygg i förbesiktningen så promenerade Karin med Starlight medan jag startanmälde oss.
 
Förbesiktningen gick fint, hon fick bara anmärkning på gallor på benen men det har hon ofta på morgnarna innan hon hunnit röra ordentligt på sig. Hon var lite dryg hos veterinären så det blev en notering om risk för att hon kan sparkas. Suck. Det var inte det enda som påminde om Finnerödjaritten den dagen. Återkommer om det.
 
Den här gången var det inte lika stressigt när jag skulle fixa rosetten
(som varnar andra ekipage för att hon kan sparkas) så lite snyggare blev det.
Med betoning på lite.
Slinga 1
 
Planen för dagen var "bara" att bli godkända så tanken var att ligga nånstans runt 13 km/h i snitt. Jag la oss långt bak i starten, långt ifrån täten. Här ska det bara ridas på i ett lagom tempo och inte jagas. Och det verkade funka i början men sen blev det så där trångt och Starlight fick liksom inte plats att sträcka ut sig. Vi hamnade lite i ett dilemma för hon fick inte plats bakom de andra ekipagen utan låg i deras rumpor men när jag försökte rida om så vägrade hon gå förbi. Precis som i Finnerödja. What to do?
Inte så mkt mer än att vänta tills hon var redo och det blev hon snart och då kunde hon äntligen sträcka ut benen istället för att springa "hoptryckt". Kom ikapp klubbkamraten Anna Mårgård och vi red ihop en sväng. Hon tyckte att det inte stämde så bra med min plan på 13 km/h med tanke på att vi låg som tredje gäng efter täten. Mmm I know! Men häst måste få springa av sig om det ska bli nån ordning längre fram så jag hade räknat med att första slingan skulle gå snabbare.
När jag mötte upp Karin och Andreas vid första groomstoppet så påpekade även Karin att det går lite fort va? Jepps, jag vet jag vet men jag har en plan och då var hon nöjd, min lilla distansrittscoach :D.
Den här bilden togs på ungefär samma ställe som en bild
Andreas tog förra året på Laxåritten.
Den här gången utan kospark :D
 
In action.
Jag noterar besviket ankrövstendenser på bilden
och tänker ohämmat skylla på taggat häst som
inte släpper ner mig i sadeln ordentligt.
Eller så säger vi att det är en ögonblicksbild.
Funkar det med.
Jag försökte flera gånger att släppa iväg de som låg framför mig så vi skulle kunna tagga ner lite men lyckades hela tiden komma ikapp så jag gav upp till slut och la mig bakom ett gäng trevliga tjejer. När vi närmade oss intiden från slinga 1 så hoppade jag som vanligt av och promenerade mot intiden några hundra meter. Det gav nog plus minus 0 i effekt för Starlight blev bara upprörd över att de andra försvann och det tog ut poängen med att promenera ner pulsen innan vi passerat intiden.
Andreas stod redo att ta tidslappen och Karin var redo i snabbgroomen. De hade sånt teamwork och var fantastiska hela dagen, jag vill ha dom som groomar JÄMT! 
Kyla kyla, pulsa, promenera, kissa - hurra, pulsa, kyla, pulsa. Yes, in till veterinären. 9.13 minuter tog det vilket är alldeles för lång tid om man ska tävla men nu skulle vi bara bli godkända så ingen stress här. Hon fick A rätt igenom och dansade igenom uppspringningen så nu vare vilodags i 30 min.
 
Jag gick på toa inför andra slingan och vips så var Starlight
serverad och klar.
Slinga 2
Om Starlight hade fått som hon velat så skulle hon stannat kvar utanför veterinärbesiktningen och chittchattat med andra hästar för när det var dags att rida ut igen så körde hon även här med Finnerödja-påhittet att inte vilja lämna vilområdet. Dubbelsuck. Som tur var det även dags för det trevliga gänget som jag red in efter första slingan med så jag hakade på dom ut igen. Flockdjur...bah!
Nu var det en slightly less taggad men ändå driven häst jag satt på. Mycket roligare. Två av ekipagen framför mig skulle göra sitt noviskval och då får man inte rida snabbare än 16 km/h i snitt så jag visste att de i a f inte satsade på vinst = lite mer lagom tempo. Under 16 km/h är dock fortfarande bra mycket snabbare än min plan så jag försökte bli av med dom i alla fall. Gick sådär men efter ett groomstopp så väntade jag så de hann pipa iväg och då ville inte Starlight ens lämna groomplatsen. Mäh. Fick hoppa av och leda henne en bit för när hon sätter den sidan till så hjälper inget. Fick frågan om hon var ett sto från mer än ett håll den dagen kan jag säga. Tydligen har ston en del påhitt för sig och dagsformen är väldigt avgörande. Jo tack, jag får nog hålla med där.
Vi lyckades i a f skritta en bit i rätt normalt tempo, d v s inte med steppande symaskinsben. Det var trevligt, red bl a förbi en fin sjö. Sen ville Starlight trava så då gjorde vi det. Sen ville Starlight galoppera så ok, då gör vi det istället. Och häpp! Så var vi ikapp de andra igen. Det var väl själva faaan då. Nånstans här börjar jag inse att Starlight nog inte riktigt är skapt att gå i 13 km/h. För medan vi galopperade på i ett skönt rullande ICKE jagande tempo så kom vi ikapp de andra. Hade hon sprungit som en tok så hade det var något helt annat men nä, vi liksom bara låg i en skön galopp och hade det gött. Så jag reviderade planen, det får bli den snitt-tiden det blir, känslan får avgöra vad som funkar idag. Vi var själva på väg in från slinga 2 så det var en betydligt coolare Starlight som promenerades in till snabbgroomen och den här gången pulsade vi in på 6.37 minuter, mycket bättre. A rätt igenom även denna gång och veterinären var helt lyrisk över Starlight, berömde henne massor och sa att precis så här vill man att en häst ska se ut efter 60 km. Gissa om jag hoppade jämfota av glädje hela vägen ut till vilområdet. Det är banne mig det finaste betyget man kan få!
Nu var det dags för mat och vatten igen för Starlight (och mig) och att ladda för sista slingan. Bara 20 km kvar och nu hade vi dessutom redan slagit vårt längdrekord. Sista rycket kvar bara.


Här går vi och låtsas som ingenting - ner med puls ner med puls.
Vatten och pulsning. Karin looks like the pro som hon är.


Och lite mer pulsning...
Och ännu mer pulsning.
Man kan säga att pulsning är en b e t y d a n d e del i distansritt.
Starlight och hennes viftande bakben.
Down girl!
Down sa vi!
Vila och groomgos. Viktigt!
Slinga 3
 
Ok, att ha uttiden precis vid besiktningen/vilområdet gjorde det verkligen bökigt för oss för den här gången ville Starlight inte ens följa med ekipagen som red ut samtidigt som oss. Jag fick leda iväg henne istället och hoppa upp längre fram. Då blev det fart igen. Det där måste vi verkligen träna på.
Nu red jag med hackamore och hon var supertrevlig, vi kunde t o m släppa iväg de andra och skritta utan att hon brydde sig om att jaga ikapp. Vi tog det lugnt och varvade mellan skritt, trav o galopp och det var bara vid något tillfälle som hon hängde i tränset och låg på i galoppen annars var hon lugn och sansad. På slutet var hon märkbart trött och vi skrittade lojt fram till Andreas och Karin vid sista groomstoppet, några kilometer innan mål. Efter att ha druckit vatten så fick hon ny energi och travade glatt vidare igen, inte långt kvar nu och hon fick nog "hemkänning". Sista hundra metrarna så fattade jag galopp så vi kunde galoppera över mållinjen och det kändes helt fantastiskt. Men inte klart än, pulsen ska ner på 64 eller under och sen ska veterinären säga sitt. Men jag kände mig väldigt positiv.
På väg mot snabbgroomen sprang en funktionär ikapp oss och säger att vi blivit slumpmässigt utvalda - här hinner jag snabbt tänka Åh! Har vi vunnit nåt? - till ett dopingtest. Jahapp, ok skoj skoj. Inget pris men ett kissprov i håv med påse och lite pappersarbete på det.
 
Nåja, först ska vi klara besiktningen. Medan vi kylde och promenerade så väntade funktionären och jag förvarnade om att hon ev kommer behöva kissa för att få ner pulsen. Nu var hon så cool så pulsen droppade ändå men det är ju lite lurigt det där med distansritt för samtidigt som de måste säga till att de ska göra testet så får det ju inte störa våra möjligheter för godkänd ritt. Kunde ju ha varit så att vårt fokus blev distraherat och även då Starlights så vi fått pulsproblem, speciellt eftersom hon förmodligen var kissnödig men de inte var redo att ta provet förrän efter besiktningen. Ett dilemma i just den sporten. Vid hopp och dressyr så spelar ju inte själva pulsen någon roll.
 
Vi hade som tur var inga pulsproblem och i besiktningen fick hon A rätt igenom även i slutbesiktningen så hurra, vi har genomfört en godkänd T80 och med den grymma snitthastigheten 15 km/h!! Sen fick hon äntligen kissa i håv, stjärnhästen. Aaaaaah.
Slutvila - bara sitta, ingen mer prestation.
Underbar känsla.
 
Jag säger bara - this horse, THIS horse! <3


Och den här mannen!
Den finaste, bästa som finns <3


Recept för lyckat race:
1 st perfekt häst, 1 st perfekt groom/make och 1 st perfekt groom/distanscoach/bästa vän.
Mixa med tidigare beredd deg av kompetent dressyrtränare, hovslagare och ET och släng
upp en någorlunda förberedd ryttare på ryggen...


...och voilá! Ett resultat!
Vi kom på 10:e plats vilket var klart över förväntan (och plan, men som sagt, planen fick revideras).
I klassen skulle även DM (distriktsmästerskap) för Värmland avgöras och Anna Mårgård hade guldet i sikte, speciellt då både jag och den andra klubbkamraten Anette Spadhe båda sagt att vi skulle ta det lugnt. Hennes plan var att i princip lägga sig framför oss och bara plocka guldet så hon blev lite nervös på första slingan när jag dök upp och gick snabbare än hon räknat med hehe.
Men vad gör ungen då (15 år, remember), jo hon går och vinner DM (så klart) men heeela klassen också. Så jädra skön!

Själv kom jag på en väldigt hedrande silverplats i DM. Priserna var dock inlåsta på Värmlands Ridsportföbund så det kommer bli prisutdelning vid nästa klubbträff istället.
Vi var bara 3 startande från Värmland i klassen så jag får lite flashback från min tid som tävlingssimmare i mellanstadiet när jag vann guld på klubbmästerskapen för att det bara var jag och en till i samma ålder och man alltid tävlade mot samma årskull haha. Men ändock hedrande!

Många tankar far genom huvudet när man rider så långt och mitt stora fokus var godkänd godkänd godkänd så när det gick väl fort och jag försökte hålla ett visst tempo, fick ändra planen, inte är så erfaren och inte vågar känna mig hundra på att det jag tänker är rätt, så kändes det helt fantastiskt att få höra av Karin efteråt att hon tyckte jag red klokt. DET betyder jättemycket för mig.

Nu ska Starlight få vila i 2 veckor och beroende på hur sprickorna läker så kommer hon sättas igång lugnt. Det var tänkt att nästa ritt skulle vara Billingeritten T80 22/8 men då måste sprickorna vara borta i så fall så vi får se om den blir av. Håller tummarna för den ligger bäst i tiden.

/G