Stall Vall

söndag 30 november 2014

Slö-söndag

Har sovit som en stock inatt i Annas soffa. Hon stack till Friends Arena i morse för att kolla på världscup-hoppningen men jag märkte inte ens att hon varit uppe. Jag och Olivia har slappat och nu leker hon dressyrhäst på tävling och galopperar runt i lägenheten medan jag målar naglarna.

Olivia hade görsköj på mässan, folkmassan bekymrade inte henne alls och hon tyckte det var väldigt skönt att gå själv för då la jag mig inte i hennes köp.

Det blev gula benlindor, hästgodis med äppelsmak, diadem och fancy dressyrhårmojäng, Mullebok med autograf av Lena Furberg (på plats), kam man kan göra rutor på rumpan med och en tävlingstvättsvamp. Dörrmattan betalade jag för Olivias pengar var slut och så får Emil den hon har med katter på som han vill ha.
Till nästa år så ska hon spara ännu mer pengar, så kul var det att spendera dom :D.

Jag lyckades hitta lite grejer också trots trängsel och det faktum att även snygga grejer ser ut som skräp när det trycks ihop i provisoriska hyllor på liten yta. Tacka vet jag möbelmässan, ingen shopping men väldigt inspirerande montrar.


Hittade ett snyggt grå-vitt fleecetäcke till Starlight. Kommer bli bajsbrunt direkt men när hon fäller sina vita hår så passar det bra. Dressyrspö, för mitt är spårlöst försvunnet. Sköna varma handskar från Roeckl, litar på att de ska vara bra för varenda hästbloggare lovprisar det märket. Och slutligen så snubblade jag över Strömsbergs Gårds monter och där fanns Amigo-täcket + hals som jag beställt av dom men som inte skickats än, till mässpris. Så jag köpte det där istället och har avbeställt det från nätshoppen. Fiffigt!

/G

lördag 29 november 2014

Så mycket folk, så mycket grejer

Sett showen, Garde Republicaine (stavning?) var coolast. Motorcyklar och hästar tillsammans liksom. Olivia filmade allt och ska visa i skolan eftersom "jag har kompisar som gillar hästar och kompisar som gillar crossar".



Är på mässan nu för andra gången, såå mycket folk och montrar, blir helt slut. Olivia har shoppat och är på egen hand nu, hon ville inte gå med mig. Allt jag handlat är julklappar till Olivia och ett bett på uppdrag av Anna, damaskerna fr Sjöhagen Wear fanns inte i rätt storlek. Crap. Nä nu måste jag hitta nåt jag med. M-kulor och en Ramlösa räknas inte.

/G

fredag 28 november 2014

En liten update

Alltså, vilket fint blogginlägg Karin skrev! Hur besvarar man ett sånt liksom? Älskade underbara vän och hästhållnings- och distansrittsguru och allmän glädje i mitt liv <3

Den här gifen tillägnar jag dig :P
Hello, I love You

Igår morse blev jag firad av familjen och kvällen spenderades sen på vår montagefirmas årliga julbord. I år var vi på Bergs Säteri i Väse. Alltid trevligt sällskap, alltid gott och man äter alltid lite för mycket. Fast det blir mest lax och röror för mig. Saknar sallad på julbord, allt är bara beige och brunt och inget känns fräscht och knaprigt. Jag var kanske inte det roligaste sällskapet däremot, var så trött så jag nästan somnade vid bordet. På riktigt.
När jag kom hem stod en fin blomma och krokusar på köksbordet som Andreas föräldrar varit och lämnat. Puss på er! Som om det inte vore nog så hade Olivia lagt fram ett paket till mig imorse också som hon pysslat med igår kväll. En egengjord bok, hur påhittigt som helst.

Ikväll kommer min familj på middag, köpt buffé från Café Klaras så vi ska slippa laga mat.
Saknar hästarna som tusan. Det har lugnat ner sig lite i skolan nu för Matilda så i helgen kan hon rida Ice igen. Mycket bra, vill ha Ice igång nu så hon inte går och blir gammal helt plötsligt.

/G

Ps. Snaaart ska jag baka Karins födelsedagstårta som hon fick när hon fyllde år I MARS!! Herregud, snart fyller hon ju år igen. Stanna tidskarusellen, jag vill hoppa av en stund!



torsdag 27 november 2014

Hipp hipp hurra

För världens bästa Görel idag! Detta kommer bli ett kort kärleksinlägg till Görel så ni som inte örker med sånt kan läsa en annan dag. Välkommen åter :)

Görel. Världens bästa medryttare och en av mina allra närmsta vänner. Jag är lyckligt lottad som får ha Görel i mitt liv. Ni som känner henne vet att hon är en energiboost. Att vara i hennes närhet är ett receptfritt lyckopiller. Görel är pålitlig och stabil. Hon är varm, omtänksam och snäll.

Görel och Starlight. A match made in heaven. All tid, energi, pengar och kärlek som Görel lägger på Starlight får mitt hjärta att svämma över. Görel och Starlight är one of a kind och tillsammans helt enastående.

Visst har Görel sina lite mindre charmiga sidor. Lite skum filmsmak ibland och den här fetishen för Gifs förstår jag inte alls. Och herregud dessa bloggbilder som tas i tid och otid :)

Fast samtidigt skulle jag inte vilja vara utan nån knasig sida av denna fantastiska människa. Görel är Görel och helt enkelt bäst. Ingen Görel, inget Stall Vall.

/ Karin

tisdag 25 november 2014

Hello!

Igår var Olivia hemma, hostig, snorig och jäklig. En dag hemma och sen kröp det i hela henne så idag var hon i skolan men vi kom fram till att hon inte skulle med till stallet ikväll eftersom hon fortfarande hostade och hade sig. Vid 14-tiden ringer gullungen från fritids och säger att det är fint väder och jag vill med till stallet ikväll! Härligt! Hon är ju inte alltid så pigg på det den här årstiden, är ju skönt att bara vara hemma också.

Så ikväll var vi hos hästarna och stallade. Nytt (för oss) verb som vi kom på när Karin frågade på chatten om vi skulle rida. Nä, bara stalla. Pretty clever, tycker jag. Pär kom och bankade på Starlight ny doja så nu är hon redo för action igen. INTE sån action bara, fluffis!

Den är allt bra fräsig, Pärs batmobile.
Olivia är världens bästa arbetsmyra - så länge jag inte ber henne göra saker, då blir det tvärnit. Ett tag i alla fall. Idag började hon skura krubborna, helt på eget bevåg.


En gång i tiden så var Starlight en nyklippt häst. Nu ser man knappt någon rand. Fluffigt värre. Vi har glömt ta med en sak till stallet varje gång så inga hovskägg har blivit trimmade än. Kanske kommer ihåg det till sommaren om vi har tur.

Rätt skön hals på den häringa hästen.
She's born with it.
Nu blir det jättekonstigt för jag ska inte till stallet på flera flera dagar. Helskumt.

/G

söndag 23 november 2014

Toppenträningar

Ooh vad det var roligt att träna idag!
Under uppvärmningen kändes det som att jag tappat allt och glömt hur man rider, frös om fingrarna och var stel och obalanserad. Men sen hände nåt. Det var när vi skulle galoppera och Starlight överraskade med att vara lugn och sansad och avslappnad. V e r y nice!
Det tyckte Anna också och som belöning så fick jag en ny övning som ökade kraven på Starlight. Nu tyckte kanske inte hon att det var så mycket till belöning men hon utförde den förvånansvärt protestfritt.
Det vi fick göra var att galoppera på C-volten och på den öppna delen sidvärts och på så sätt få henne att trampa ännu mer under sig med inre bakbenet. Hon var så himla himla duktig fast det var jobbigt som sjutton och galoppen på övriga delen av volten blev också bättre tack vare övningen. Efteråt var hon såå trött och då kom hennes rörelsestörning på höger bak fram.
Annas teori är att när hon slappnar av och inte går på spänning så kommer vi åt muskler som behöver tränas och som då så klart blir trötta snabbare. Hon hade ju den i traven i början när vi tog lektioner och det är borta nu så det blir intressant att se hur det kommer se ut framöver.

Väldigt rolig häst att rida är hon i alla fall, kalaskul pass och kabonk! Ett till verktyg i dressyrlådan.


Stillbild fr film Olivia gjorde. Det här med att göra hästen representabel inför
träning är inte prioriterat ser man tydligt här. Kiss, bajs- och lerpålle.

Karin fångade oss i en mycket snygg pose, höger bakben
på väg att protestera mot något. Karin var snäll och konstaterade
att jag i alla fall sitter stadigt i sadeln. Man ska tänka positivt, bra där :D
Men roligast idag var inte min lyckade träning e l l e r att träffa Zia och Frida (fast det var så klart skoj :D). Nä, roligast var Olivia och Ice träning. Första gången sen i juni (?) och första riktiga ridpasset på ridbanan sen Ice skadade sig. Och det gick hur bra som helst, Ice såg så spänstig ut och det enda krånglet var att hon inte ville fatta vänster galopp. Olivia var jätteduktig och det var härligt att se henne träna på riktigt. Jag är ju "mest tjatig och är inte alls lika bra som Anna på att förklara så hon förstår" - Olivia i bilen på vägen hem. Matilda har gjort ett fint jobb med Ice i lillskogen under igångsättningen, nu kör vi på som vanligt med ridbana ibland, uteritter och så kan vi börja småskutta lite igen.

Stillbild från film så därför väldigt suddig.
Fast ni tittar bara på de självlysande reflexvantarna ändå, eller hur?

Åååh <3
Avstängt ljud rekommenderas om man inte vill höra
en röst som får naglar mot en griffeltavla att låta som
en liten viskning. Om man ändå kunde hålla tyst nån gång.

När vi skulle åka hem så fick jag en tidig födelsedagspresent av Karin, choklad och te (inte the eller thé, det stavas inte så, skärp er!). Hon är för go hon <3

/G

Finfrämmande

Idag kom Zia och Frida på besök för att rida lektion för Anna tillsammans med Görel och Starlight. Mitt förslag då jag tänker att Anna som känner Zia och vet hur jag rider kan ge Frida bra tips. Jag är så glad att Frida nappade på idén och det blev ett bra pass. Kanske inte att Zia gick sitt bästa dressyrjobb nånsin men hon visade upp sina svagheter och tricks för att komma undan när det blir jobbigt och Anna kunde då hjälpa Frida hitta rätt. Så som hon hjälper mig. Och det blir tydligt att Zia verkligen har sina svaga punkter och samma tricks oavsett vem som sitter på. Samma sak för mig, Matilda och Frida. Känns skönt på nåt sätt. Hon är grymt vacker min donna när hon jobbar rätt och orkar gå där några steg. Och Frida kämpade på. Zia är en fantastiskt snäll häst men hon är inte så lätt att rida dressyr på. Sen tror jag att Zia kan ha några låsningar i sin länd som hon brukar dra på sig och det påverkar henne i markarbetet. Sara ska kolla henne på torsdag och det ska bli spännande att se vad hon säger.
Hade en plan att tömköra Sune idag men då jag var sliten efter att ha hållit igång hela gårdagen så skippade jag det. Jag gillar inte när jag inte fullföljer mina planer men känner mig vuxen och mogen när jag lyssnar på kroppen. Jag har ju faktiskt inte bara mig själv att tänka på just nu. Sune var den häst som var mest glad över att Zia var tillfälligt hemma. Han luktade länge på hennes täcke utan att bita i det och när hon åkt och han skulle gå ut så sprang han inte rakt ut som vanligt utan gick runt i stallet och nosade. Söt!
/ Karin

lördag 22 november 2014

Kick off them shoes and relax

Tog morgonutsläppet idag så jag och barnen skulle hinna åka in till stan en sväng efter lunch. Släpper ut hästar till frukost i hagen, mockar och stallfixar medan dom äter och plockar sen in den som ska motioneras. En smidig rutin. Första gångerna jag skulle rida på morgonen så lät jag Starlight stå kvar inne och äta frukost medan de andra fick gå ut men det blev hon helt stirrig av (kooonstigt Görel, din ärthjärna) så det här är en bättre rutin. Då hinner de röra på sig lite innan det är dags att jobba också.

Som Karin skrev så tog vi en promenad ihop, jag och Ice gick off road i blåbärsriset och mossan mest hela tiden. Vill att hon ska vara lite uppmjukad inför imorrn. Såg en skällande jakthund en bit bort och sen ägaren med gevär, kändes lite otippat och väldigt close to home att de var i lillskogen men de var på väg därifrån så kanske bara passerade från nåt av jakttornen på åkern.

Ice spanar efter det bjäbbande ljudet av ett litet
djur med mycket attityd.
Hemma igen var det dags för mig att ta en tur med Starlight till galoppvägen. Tänkte att hon skulle få galoppera ur sig lite inför träningen imorrn och sen blir det spontant planerad vila nästa vecka. Jag kommer inte hinna med nån vettig träning och så är vi bortresta under helgen så jag tog ett moget beslut. Ingen tjänar på en utbränd Görel. Tydligen är hästen telepatisk för medan jag hann tänka ut planen så lyckades hon trampa av sig en sko och tänkte att vilan kan börja NU.

Antagligen hände det under rejset hon och de andra drog tidigare på morgonen. En dag gamla skor...suuuuck. Tyvärr är det ju så att skorna inte sitter riktigt lika bra med snösulor när det inte är någon snö utan bara lera. Plus att Pär varit tvungen att karva ur en bit ur sidan på den hoven som hon tappat skon på och det bidrog säkert också. Förra skon satt ordentligt trots urkarvningen men det var utan sula det. Jaja, Pär kommer på tisdag och löser det och imorrn tränar jag på ridbanan ändå. Idag blev det tömkörning istället, hon såg jättefin ut i traven och verkar inte sträckt sig vid avtrampningen.
  Galoppen var nästan omöjlig idag. Låg bommar och däck lite här och där på ridbanan och jag orkade inte plocka undan dom, tyckte väl att hon borde kunna fokusera ändå men det gick inte ens sådär bra. Bara avbrott hela tiden och så tvärvänder hon och hamnar mot mig och stannar. Blev sur på riktigt på henne en gång och viftade till med armarna som i "HEY, BORT med dig, du är för nära!" och jääädrar vilken intressant och väldigt rolig respons jag fick.
  Tänk Maximus i filmen Trassel. Hon flög bakåt, frustade med hela huvudet, upp med världens arabsvans och galopperade några ordentliga varv innan hon vände mot mig - på rätt avstånd - och stannade, tittade rakt på mig och gjorde en lång frustning med ett ljud som jag aldrig hört förut. Det var som att hon blåste ut en massa luft mot mig. Som att hon visste så väl att hon gjort fel men ville ändå lipa och göra pruttljud mot mig för att jag tillrättavisade. Jätteweird, hysteriskt roligt och så underbart personligt. Jag skrattade så jag nästan började grina.
Tror det är första gången jag verkligen sagt till henne på skarpen från marken, kan inte minnas att jag behövt tidigare. Karin tycker nog att jag behövt men har inte sagt något. Jag är nog tyvärr lite för tillåtande (= mesig, försiktig och rädd att göra fel) och Starlight blev nog förvånad, förnärmad och lite skämsig.
Det var ett riktigt skitpass förutom den fina traven och underbara reaktionen, den uppvägde allt. Starlight är inte en speciellt tillgiven häst, även om hon är känslig så är hon en boss med stort självförtroende och jag förväntar mig inte att vi har något "speciellt band" (blablabla, himlar med ögonen) ihop men det här var verkligen nånting mellan henne och mig. Coolt!

Starlight?
Och nä, jag hittade inte skon eller sulan. Letade mest där de rejsat men även runt omkring i andra delar som de brukar hålla till i men de var spårlöst försvunna. Säkert nertrampad i nån lergrop. Hoppas hoppas att detta inte ska bli nån följetong innan snön och kylan kommer.
 
Den här gången väljer jag att tänka att det nog inte var meningen att vi skulle ut i skogen och rida. Med tanke på att det kanske var jägare ute i området så kan det ju vara så att vi tack vare tappskon klarade oss undan nån tråkig olycka.
 
/G

Glädjetårar

Sune kan göra mig ofantligt glad och lika trött och irriterad. Idag när jag hämtade honom stod han långt bort i hagen så jag ropade på honom och tyckte att han kunde komma. Och det gjorde han! Först i skritt och sista biten galopperade han till mig. Jag kan säga att tårarna var väldigt nära. Han är så otroligt positiv och nyfiken. Alltid redo för att hitta på nåt skoj med matte. Världens goaste, en sån häst man blir glad av att vara tillsammans med. Jag och Görel tog en promenad i lillskogen med fuxarna och Måns. Jättemysigt. Saknar så att rida tillsammans med Görel. Sune skötte sig helt okej under promenaden.

Jag försöker att aktivera honom så mycket jag orkar. Blir väl runt 3 dagar i veckan just nu. Det som var så otroligt roligt var att när hovslagare Pär var här igår så skötte sig Sune mycket bättre än förra gången. Görel rapporterade det till mig då jag jobbade och det gjorde mig så glad. Jag vill ha väluppfostrade och lätthanterliga hästar och jag vet ju att enda sättet att få det är att träna och vara konsekvent. Tycker ju att jag inte fått till så mycket träning sen sist men tydligen har det vi gjort gett resultat. Så roligt och motiverande att fortsätta. Tänk vad bra det kommer bli när vi tränar ännu mer.

I helgen är jag själv hemma då Oskar och Ester är och hälsar på Oskars bror och Esters kusin i Stockholm. Konstig känsla då det inte händer så ofta. Och jag blir liksom lite rådvill vart jag ska börja, finns ju alltid en massa att ta tag i. Men jag ska försöka vila en hel del också. Och både ikväll och imorgon får jag finfrämmande. Morgon förmiddag blir mycket spännande :)

/ Karin

fredag 21 november 2014

Hot 'n cold

Men just det, är ju fredag!

dracula no
- Görel, kom så drar vi ut i skogen och plockar kantareller och gör stuvning!

Yeah! - No!
Görel: Jag vet, vi drar till IKEA!!
Andreas: ........

wnod
När Olivia kom hem med "very good" på engelska glosprovet idag och man inser att hon till slut
tagit till sig när man försökt lära henne att skriva orden om och om och om...och om igen för att lära sig dom.
Och där var fredagen slut. Gonatt!

/G


Slitna, servade och en spöad

Den här veckan har gått lika fort som alla andra. Det är bara måndagar och fredagar, huvet upp å föttera ner, det är ingen idé å klaga för det är ingen som lyssnar ändå och allt annat som kliché-Kjelle skulle kunna tänka sig säga när han mejkar small talk.

Det har varit en vecka i servningens (hittepå-ord?) tecken, bilen har blivit servad och fått vinterdäck. Inget trasigt tack o lov och jag tog det mycket vuxna beslutet att låta däcken få bo kvar på Hondas däckhotell., tvättade och fina och redo att bytas till våren.
Jag har blivit servad av osteopat-Carin, det var välbehövligt det med. Inget trasigt men lite snett.
Och så blev hästarnas hovar servade av hovslagare Pär idag. Starlight hade slitit ner sina skor nåt så kopiöst så vi funderar på om hon åker längdskidor med benen, fast utan skidor då. Eftersom det är en intresserad och modern hovslagare vi har så har han forskat lite inför nästa år när det gäller Starlights slitage kombinerat med seriöst distansrittstävlande (tihi, han kallade mig för seriös distansryttare) och har fått lite idéer på vad man kan göra med hennes skor. Mycket intressant.
Men nu var det vinterskoningsdags och då har jag fått order om att byta brodden efter halva tiden, innan de hinns slitas för mycket. Fast vi satte förstås inte i brodd nu, det är ju barmark, men sen när vi gör det. Men trots regn o lera så har de nu snösulor för jag riskerar ICKE att hamna i tråkläget som förra vintern när Ice inte kunde ridas knappt för det staplades så mkt snö under hennes hovar.
Så även om det verkar vara långt kvar tills det lägger sig nån snö så kan man ju aldrig veta, rätt vad det är så ligger den där.

Medan Pär skodde Ice så passade jag på att rida på ridbanan. Var nyfiken på Starlights reaktion på min nya fantastiska liksidighet och den var väl ungefär så här:
- Varför sitter du så konstigt rakt?
- Vänta lite, varför är BÅDA sittbenen i sadeln?
- Vänta lite, när båda är i sadeln så är det ju skitsvårt att skjuta över dig till den yttre sidan så jag kan galoppera som JAG vill!?!?!?!?

Nä, så var det kanske inte. Jag kan faktiskt inte avgöra om båda sittbenen var i sadeln, det får Anna göra på söndag. Mina riding skills är inte så utformade att jag klarar det än. Osteopaten sa att jag skulle testa att låta henne gå åt vilket håll hon ville när jag satt mig tillrätta och Starlight valde att gå rakt fram så det borde väl vara bra. Hon var lite grinig i början, är ju en omställning, och när hon sen vande sig så var det som vanligt att hon galopperar på fint en stund och sen tar orken slut, hon bryter av, vi börjar om o s v. Vi kämpar på och har kul på vägen.


Ice hade varit väldigt lugn och harmonisk under sin skoning och hade inte försökt göra omtag med bakbenen som hon brukar. D v s dra sig ur "greppet" och placera om bakdelen när det blir lite jobbigt. Det känns som ett gott tecken på att hon inte stelnat till sig nåt särskilt under hältperioden och när equiterapeuten kommer nästa gång så ska det bli intressant att se hur den här perioden tagit på henne. Hon går rätt lågintensivt nu, Olivia är med 2-3 ggr max/vecka, Matilda har mycket i skolan så hon har inte hunnit så ofta senaste veckorna och jag, ja jag jobbar ju gaaanska mycket nu så det har inte hunnits med så mycket promenader som jag skulle önska. Vi får lämna henne ensam i hagen en timme om dan så motionerar hon sig själv ;). På söndag ska Olivia också träna för Anna, det ska bli himla kul, var jättelängesen och det blir bra att få höra vad hon tycker om Ice dagsform.

Oh well, go'kväll!

/G

Edit: Kul att man kommer på en fyndig rubrik och så glömmer man att koppla den till nåt i texten... Spöad = jag i bowling av Emil på Xbox Kinnect. Tur det för han är en av de sämsta förlorarna jag träffat på.

onsdag 19 november 2014

Korrigerad

Dags att hinna plocka ut friskvårdsbidraget innan årsskiftet så till slut tog jag tag i saken och bokade tid hos osteopaten. Vi konstaterade att jag var där 20/11 förra året senast så tydligen är det vid den tiden jag kommer på det där med friskvården. Har tänkt boka länge men det blev bara inte av.
Bäckenet var rätt rejält snett så nu är jag uträtad och iordning. Är en väldigt mild och effektiv behandling och nu ska det bli intressant att se om det blir skillnad i träningen på söndag (som nu är bokad, yaay). Starlight är ju så känslig så det borde hända nåt.
Förra året var hon under igångsättning vid den här tiden så då red jag inte på det här viset och hade inget att jämföra med. Plus att jag var snedare nu, säkert på grund av omkullridningen med Ice i våras.



Idag och imorrn är jag stalledig. I eftermiddags kraschade tyvärr magen så jag fick lämna jobbet lite tidigare och åka hem o sova. Trist att slösa en massa ledig tid så men det är straffet när jag sover för lite, får bli bättre på att lägga mig i tid på kvällarna. Story of my life.

/G

Tillsammans

Som tur är så får inte Ester bestämma så jag red Starlight igår ändå. Ha! Lilla skrotunge, Ice skulle hon inte rida heller i sin planering, tydligen storhäst som gäller direkt.
Det var intressant att rida samtidigt som Sune tömkördes. Starlight kunde inte riktigt koppla av och lyssnade på Karins kommandon till Sune hon också. Vi kunde rida omkring och göra vår grej och rätt vad det var så kom ett kommando och Starlight lydde. Hallå där :D Hon är extra känslig när sonen är med, helt klart.

Vi jobbade på med galopp och form, mot slutet försökte jag öka galoppen på långsidorna och samla upp henne inför hörnen utan att hon skulle bryta av till trav. Gick ok, höger varv var lättare än vänster. Förhoppningsvis får vi Anna-träna i helgen, längtar.

The gang
Kul att göra saker ihop med hästar och Karin, blir ju inte så ofta nuförtiden. Vi längtar tills vi kan rida ihop igen, tänk när Sune kan följa med på en riktig ridtur i skogen.

/G

Hoppsan sa

Ett av Esters favorituttryck just nu. Ester har också löst träningspusslet med hästarna. Hon är ju bara världens bästa på alla sätt! Ester ska rida Ziva (Zia), Liva (Olivia) Starlight, Pappa Sune och jag Ice. Stackars Görel däremot får inte rida utan hon ska leda alla hästarna när vi rider. För det vet Ester att någon måste hålla i hästen när man rider :) Ester tycker inte om att Zia inte bor hemma just nu. Hon saknar Zia. Det gör jag också.

I söndags var jag och Görel iväg med mor och son på löshoppning hos Mårgårds. Ett av få större stall med ridhus där jag känner mig hemma och alltid välkommen. Det är en varm och inbjudande stämning där. Sune hoppade så fint och skötte sig själv. Stannande efter hindren och kollade på oss och när nån smackade på honom drog han ett varv själv. Han kan hoppa han! Och vem vet jag kanske vågar jag också nån gång i framtiden. Annars får Matilda hoppa honom är min plan. Hon gillar ju sånt galningen!

Igår tömkörde jag Sune på banan medan Görel och Starlight red. Första gången för honom där i mörkret och med lysena på. Inga problem. Vi prövade att galoppera för första gången på tömmar. Gick finfint. Det är sån skillnad på honom sen i somras. Mycket stadigare. Däremot tycker jag att han just vid tömkörning på volt inte rör sig så bra just nu. Det ser stelt ut och den där flytande traven som han hade på löshoppningen är han inte i närheten av. Men han växer och är ung och att springa på volt med bett och tömmar är ju inte samma sak som att springa lös. Ska nog ändå be equiterapeut Sara kolla igenom honom när hon kommer hit nästa gång för att gå igenom Starlight. Så som han far runt i hagen kan han ju lätt ha dragit på sig nåt som han behöver hjälp med att lossa.

/ Karin

måndag 17 november 2014

Inte samma energi direkt

Föräldern:


Ungen:


Vi släpade oss igenom lillskogen ett varv i alla fall, jag med Starlight i koppel och Olivia barbacka på medicinbollen.


Noggrann borstning (åtminstone på den kvadratdecimetern).

Satte ut våningssängarna och bäddsoffan från stugan på Blocket igår och det tog knappt två timmar så var sängarna sålda. Killen som köpte dom swishade över pengarna redan igår kväll och hämtade dom idag. Inte konstigt att folk blir lurade på pengar när de är så vågade. Jag måste gjort ett väldigt hederligt intryck. Bara bäddsoffan kvar nu sen kan jag köra in i garaget när snön kommer.

/G

Det närmar sig

Snart är det dags för Sweden International Horse Show på Friends Arena, lördag om 2 veckor drar vi.
De har varnat för få parkeringar så det lutar åt att vi parkerar hos min Stockholms-Anna (Karin har också en, som ska med på showen) och åker kommunalt från henne. Olivia börjar bli riktigt taggad.

Showprogrammet
Olivia är nog mest taggad på Pegasus och Shetland Steeple Chase.
Jag valde så barnvänligt program som möjligt, hoppning och dressyr
i all ära men för en 10-åring som Olivia så blir det tradigt efter ett tag.


Mässan längtar hon också till, valt ut en Mulle-kasse,
som hon fick tillsammans med en tidning, som hon
ska ha som shoppingkasse :D
Min Häst och Mulle är grejen liksom.
Ska bli riktigt kul, speciellt att Olivia ska följa med för första gången. Jag får väl binda fast henne ihop med mig så jag inte tappar bort henne bara...

/G

söndag 16 november 2014

Självmotionerande ponny - praktiskt

Imorse åkte Karin & jag iväg med Sune och Starlight på löshoppning på Mårgårds. Jag skulle egentligen inte med för igår var det inplanerat en långritt med kompisen Madde (där vi badade i somras) och då skulle Starlight vilat idag. Men då Andreas var tvungen att åka ner med bilen och tömma stugan så fick jag ställa in. Crappeticrap. Vi får boka om, Madde har berättat om alla härliga ridvägar och en gammal travbana som man får galoppträna på (!!!) så jag vet vart jag kommer vilja träna då och då framöver.

Anyways, idag gick det då att köra löshoppning. Sune var såå duktig (Karin skriver säkert om det), Starlight var duktig med rätt skeptisk mot de färgglada bommarna och tvekade mycket, hoppade men inte med ordentligt flyt över alla 3 hinder. Sist vi löshoppade, vilket var flera månader sen, så var hon inte lika sjåpig. Hon är väl dressyrinriktad nu kanske...


Kolla vad fin hon är <3 
Snälla Sofia Spännar (blogg) tog kort idag.
Victoria som jobbar på Mårgårds håller tydligen hopplektioner på onsdagar för oss som är på en något..host host...lägre nivå så det ska vi testa nån dag. Hon tycker faktiskt att det är kul men är lite skeptiskt till bommarna som sagt. Bara att vänja henne.

När vi skulle åka hem så var Sune så trött så trött
så han inte riktigt orkade gå in hela vägen i transporten.
Nån som inte var trött men väldigt upprörd när vi kom hem var Ice, hon gillar ICKE att vara ensam och hade full show när vi rullat in på stallplanen.


Roligast var nog att när vi väl kom ut med kompisarna till hagen så stod hon i en helt annan del och åt gräs, nöjd och glad att ha dom inom synhåll igen. Inget behov av gruppkram tydligen. Såg ut som om hon hade svarta strumpbyxor på sig så lerig var hon. Hade egentligen tänkt ta en promenad med henne idag men orkade inte så det var ju smidigt att hon motionerade sig själv i 2 timmar.

/G

lördag 15 november 2014

Just do it

Där lyckades Nike verkligen med sin slogan. Dä ä bara å ta tag'it.
Fick städryck idag, skurade och plockade undan på ställen där saker blivit liggandes och så gjordes kylskåpet rent i bara farten.Och så blev lilla Harry Potter-kontoret under källartrappan återaktiverat. Sen vi skaffade läsplattor och bärbara datorer så slutade jag sitta därnere så det har varit ett litet sakerviintevetvadviskagöraav-förråd. Men nu vare dags. Är inte så ergonomiskt att sitta vid köksbordet som är för högt och så är Pluto skitstörig som sitter och gnisslar med tassarna mot köksfönstret och jaaaaamar när han vill in.


Så mysigt så.
Fast nu skuttade nån just ner för trappan ovanför
huvudet på mig, det var inte så mysigt.
När vi städat städat städat så åkte vi till stallet och Emil till kusin Axel. Mulet och blött tråkväder så motivationen var inte på topp direkt. Man vet att man har mycket i huvudet när man planerar att åka till stallet vid 14-tiden för att hinna rida i dagsljus och sen gör stallfixet först (är så skönt att ha det gjort) så det hinner bli mörkt innan vi ridit klart. Jag motarbetar mig själv här känner jag.
Det blev i alla fall ett 40-minuterspass på ridbanan. Lite halvtaskigt fokus från mig, hade ett halvt öga på Olivia plus att det blåste kallt och var bara helt oinspirerande men jag och Starlight tränade på med galoppen och att kunna forma och balansera oss. Olivia gjorde inget särskilt, jag lät henne pyssla själv mest. Kan vara skönt att slippa tjötmamma ibland. Hon galopperade och hade sig, det såg bra ut och Ice såg nöjd och fin ut när de travade av.

Ice ser just nu ut som en badtunna i trä.
Får bli många promenader i djup snö och klättring i vinter.
Olivia fick feeling och var i en egen lite värld på vägen till ridbanan, smygfilmade lite (godkänt att lägga ut!):

Gullepluttunge


På hemvägen svängde vi förbi Sörmon och hämtade 5 lådor skumtomtar. 50 spänn lådan. Kom å köp!


Fick en bild av Andreas på ett fyllt släp och då insåg jag att faaan, det blir ju jag som måste tömma allt det där i vårt garage. Vårt nystädade garage som jag förberett för att kunna ha bilen i i vinter. Buhuuuuu. Nu måste jag få ut annons fort som fan på bäddsoffa och 2 våningssängar. Är nog rätt lättsålda grejer som tur är. Men jobb. Jag behöver i n t e mer jobb.

/G

Sol och skugga

Oh my effing gaaahd va bra musikalen var igår. Sång- och skådespelarinsatserna var otroliga och scenografin såå bra. Bara att lyckas spela en köttätande växt utan att det blir pajigt alltså. Har ni möjlighet så SE den. Spelas t o m 20/12 men jag hoppas de får göra extraföreställningar.

Körde hem Linda och vi satt och pratade i bilen en lång stund, skrattade så tårarna nästan rann när vi gick igång på allt från film till musiklektioner till homeparty-artiklar. Linda, I love yoooo.

När jag kom hem så hade Olivia bakat pepparkakor så det luktade gott i hela huset. Fyrorna är de enda som har Luciatåg på barnens skola så i år får vi se Olivia och hennes kompisar. Blir första sen förskolan och vi tränar sånger ihop hemma, värsta julfeelingen börjar smyga sig på.



Allt är ju dock tyvärr inte bara solsken och glädje i livet, igår begravdes min kusin Daniel som nyligen gick bort i cancer. Några år äldre än mig och även han 2-barnsförälder. För jävligt. Min syster och mamma var på begravningen som varit fin och så klart otroligt sorglig men barnen var med och var som små barn är och lättade på stämningen. De har verkligen en otrolig förmåga att få oss att fortsätta framåt, egna eller andras.
I Daniels minne kan man sätta in pengar till Cancerfonden så det ska vi göra.

Mamma och syrran fortsatte sen ner till stugan, som nu är såld och ska tömmas. Världens snällaste Andreas är på väg ner över dan med släp för att köra hit de större möblerna så de kan säljas. Jag stannar hemma med barnen, städning och sen stallet.

Ta hand om er och varandra!

/G

fredag 14 november 2014

Teaterfredag!


Happy Driving Thumbs Up
Nu är det helg och ikväll ska jag och Linda äntligen på Little Shop of Horrors-musikalen, skitkul!

durr
När någon frågar mig vad 2+2 när jag är mitt uppe i nåt annat.
Ha en sköjig helg!

/G

torsdag 13 november 2014

Blandad torsdag

Imorse hade jag en trevlig och ospännande stallmorgon. Lite otippat att köra bakom en annan bil nästan hela vägen till stallet 6.15, en taxi som körde långsammare än hastighetsbegränsningen. Upp- och nervända världen så att säga. Och Sune var lite taggad vid utsläppet och sprang förbi maten och försvann ut i mörkret. Men han kom tillbaka när han insåg sitt misstag. Plutten...

Ständiga stallkompisen Saga
35 minuter dressyrande på ridbanan hanns med, galopp galopp (hittar höft till tygel riktigt kvickt nu) och trav med formfokus i hörnen. Snart är det dags för Anna-träning igen och då vill man ju visa att man övat. Ja, nä häftigare än så var inte morgonen.

På kvällen har vi varit med barnen på scouterna, lägerbål med aktiviteter. Olivia och hennes 3 kompisar gjorde bl a en sketch som var riktigt kul, bra skådisar. Slutade med att 3 sköt sig så eh ja, intressant slut. Men rolig. Emil gjorde charader med sin grupp och hans valde att visa golf.
Kul att se vilka ungarna hänger med där borta och vad de gör, är lite träning inför nästa sommars riktiga läger. Det är befriande ocool stämning, väldigt bra för barnen och ledarna är himla bra med dom. Och dom lär sig grejer, perfa!

/G

Höstiga tankar

Höst, mörkt och geggigt. Varje höst händer det och varje gång är jag lika oförberedd. Motivationen och energin att rida och träna sjunker. Jag vill bara ligga i soffan eller sova. Hade jag inte haft hästar och barn hade jag nog gjort det. Så det är tur att jag har dom.

Var på en föreläsningsdag förra lördagen med två av Sveriges bästa distansryttare och en som varit det. Detta gav mig motivation och nya tankar. Så nu tänker jag lite annorlunda kring hösten/vintern och träning. De hade delat upp sitt år i tre delar. Januari tom. mars är deras mest intensiva träningsperiod, försäsongen. Sen kommer tävlingssäsongen april tom. september och oktober tom. december är lågsäsong. Under tävlingssäsongen tränas inte hästarna så mycket mellan varje tävling och lågsäsong är det aktiv vila som gäller. Jag har tidigare valt att Zia får vila helt 4 till 6 veckor under hösten. Det har på vissa sätt varit skönt men också lite tråkigt och framförallt svårt att komma igång med träningen igen. Men nu har jag tänkt om. Både Zia och Sune kommer att få aktiv vila under tre månader på hösten/vintern och ibland kanske det blir att de vilar helt en vecka här och där. Saker händer ju. Jag blir sjuk, sjuka barn och skadade hästar. Jag tror egentligen mer på det upplägget. Både för deras och min skull. Och jag ska försöka att inte vara så hård mot mig själv denna mörka jobbiga period av året. Inte tänka så kvantitet utan kvalitet. Mycket dressyrjobb och tömkörning. Och försöka få in träning för mig själv.

Jag har också lite nya planer kring försäsongsträningen. Men där är jag inte riktigt klar i tanken än hur ser det ska se ut.

Sedan funderar jag mycket på om det kommer att gå att få ihop livet med två småbarn och två tävlinghästar på ett bra sätt. Jag är inte helt säker på det. Jag är inte heller klar över mina mål med distansen. Hur långt vill jag nå? Vad är jag beredd att lägga i tid, energi och pengar? Vad är Oskar beredd på? Vad är okej med hänsyn till Oskar och barnen? Stora svåra frågor såhär i höstmörkret. Jag hoppas att det ska klarna under nästa år så att jag har en bra och rimlig plan inför 2016.

/ Karin

tisdag 11 november 2014

Lunkar på

Blev lite skritt i lillskogen idag för Ice medan jag promenerade Starlight. En mysig tur i alldeles tyst skog för ovanlighetens skull. Brukar braka runt alla möjliga maskiner i området på kvällarna men inte idag. Kunde knappt hålla ögonen borta från Starlight, satan va fin hon blivit i kroppen. Roligt att se!

Vi börjar få in en schysst rutin nu, jag och Olivia. Hon fixar allt i Ice box medan jag gör höpåsar, sen gör jag ordning hos Sune och Starlight och under tiden tokpysslar Olivia med Ice och slutligen rider vi ut.


Sista sysslan innan släckning - sopa sadelkammaren.

I söndags tvingade Olivia mig att köra iväg återvinningen och Emil hängde på. De slängde nästan allt själva, jag fick inte hjälpa till först. Såna saker är underskattat umgänge med barnen men mer krävs oftast inte. Samma med stallet, umgås och gör nytta samtidigt. Fast ibland är det jäkligt gött att somna i soffan medan barnen sitter (på en) och kollar film också.

/G

söndag 9 november 2014

På en lång lång tur

Hej!
Första långturen på egen hand gick faktiskt kanonbra, jag behövde bara ringa Karin 5 ggr och 2 av gångerna var det mest för att försäkra mig om att jag valt rätt väg. Pretty impressive för att vara mig. Karin har fotografiskt minne gällande ridvägar, har hon ridit på ett ställe en gång så minns hon det sen. Jag har inte det. Inte det minsta. Men när jag är själv så måste jag tänka och då går det lättare än att bara följa.

Starlight var stundtals skvättig och tvärnitig, rotvältor och stockar var livsfarliga idag men på vägen hem så kom vi i full galopp och närmade oss en stock vi hoppat över för länge sen och då bara flög hon över. Utan att ens börja tveka, stanna av och jämfotahoppa som det kan bli ibland. Det kändes ballt. Speciellt med tanke på att hon flugit upp i skogen några gånger på vägen när det legat en fjuttig liten låtsasstock framför oss.

Anyways, det var en helt underbar tur på 30km som tog ca 3 timmar. Red helt fel i Hertsöga-området och fick galoppera på helt fantastiska sandvägar. De var så fina så jag plötsligt fick för mig att shit, man kanske inte FÅR rida här. Det fanns km-pinnar uppsatta för motionärer men inga lampor eller så så det var inget elljusspår. Ingen tittade surt på mig av alla hundpromenerare/stavgångspensionärer/ skogsmullebarnfamiljer utan alla hälsade glatt så då borde det vara lugnt. Det var kuperat och Starlight exploderade uppför varenda backe. Åh vilken känsla!!

Här har vi flygplatsen bakom ryggen och är på väg mot Hertsöga.
Långt kvar dock.
Vi passerade fyrhjuling, hundar, skjutbana och Tranhems hjorthägn. Går inte att se på bilden men det är rätt fränt att se myllret av hjortar. En del hade riktigt mäktiga horn.
Lägg till bildtext
På vägen hem så mötte vi plötsligt distanskollegan Camilla i skogen men vänner (dotter?) och hundar. Hann inte prata så länge för Starlight var som en liten studsande unge som vägrade stå still och tjatade "ska vi inte gå nu, ska vi inte gå nu". OCh så ringde Karin som jag precis innan ringt för att dubbelkolla vägen. Hysteriskt. Men skoj och lite otippat liksom. Hon undrade vart S mage tagit vägen. Borttränad :D :D
Ökenhäst men inget ök.
Nästan hemma så var det fullt ös på crossbanan så S var hyfsat taggad förbi där men tog det ändå bra. Tills jag hoppade av sista biten och gick. Då var hon tokjobbig och hade hur mycket energi som helst kvar. Möttes av Karin och hela familjen på promenad så vi tog följe hemåt men jag fick gå i förväg för att S var så taggad. 5 mil till tack... Hon är för skön alltså, det här var första riktiga långturen sen sista tävlingen i augusti och hon vill bara köra på.

Karin har lindat benen och satt Back on Track på henne ikväll så hon är så ompysslad så och imorrn blir det vilodag. Ice får också vila, hon har ridits både igår och idag (av Matilda idag) och då tyckte Karin att jag också borde göra det och får inte komma ut till stallet imorrn. Gulle.
Blir styrelsemöte på Sörmon istället.

När jag kom hem så visade det sig att Olivia och jag var helt i synk för hon stod redo med garaget öppet och sa att vi skulle ta in utemöblerna, vilket var precis vad jag planerat att göra direkt jag kom hem. Och det har jag inte pratat med henne om. Hade lovat mig själv att skura rent dom i år innan vi ställde in dom så nu står de....totalt skitiga inpackade som tetris i förrådet. Vem orkar liksom. Städade garaget lite snabbt också och testade att köra in bilen och den får plats. Får bo där i vinter när det är is och snö. Jag har ju ingen dieselvärmare i den (tokfail att jag inte kollade upp det) och den har skitseg värme så ingen mer vinter med igenisad bil tack.

Nä, nu ska jag sova och drömma om galopp utan stopp i Hertsöga-skogen! Eller är det Sörmon-skogen. Jag har iiingen aning. Därborti i alle fall.

/G

Ridhäst igen

Idag har Sune blivit ridhäst igen. Matilda har suttit på honom medan jag ledde runt honom på ridbanan. Gick hur bra som helst. Matilda är lugnet självt och tyckte det var lika roligt som jag tror jag. 

Började med att Sune fick springa på lina med sadeln. Gjorde det i torsdags och då låg han ner i kurvorna. Precis som sin mamma. Idag har var han mer sansad och bjöd bara på en spark bakut. Kan glatt konstatera att det har hänt mycket med honom sen jag red i somras. Både kroppsligt och mentalt. Börjar kunna se den framtida häst han kommer bli. Och jag gillart skarpt!

Matilda fick hänga på honom från båda sidor innan hon satt upp. Inga problem alls. Han är dock alldeles för tuggig men jag ville inte riktigt korrigera för mycket när Matilda hängde på honom. Sen gick vi runt en stund. Stopp och back fungerade fint och då avslutade vi. Så roligt att han har ryttare på ryggen igen. Han och Matilda passar fint ihop vilket känns gott inför framtiden.

/ Karin

Ifall att

Ok, ger mig ut på 3-timmarsrunda utan min guide Karin. Så här ser jag ut idag ifall ni behöver efterlysa oss.



May the lokalsinne be with us!

/G - något överdramatisk men med rätt mycket belägg för det

lördag 8 november 2014

Back to the ridbana

Vi skyndar långsamt med Ice igångsättning så idag var första passet på ridbanan sen innan hon blev halt. Och det är ju liksom en annan ponny än den ute i skogen. Häääär gååååår deeet såååå lååååångsaaaaaaaaaaaaaaaaamt så man tror inte att det kan gå att springa saktare. Men Olivia kämpade på och kunde få henne att galoppera i båda varven och travade lite över några bommar som ridbaneägarna hade lämnat kvar ute sen de tränat. De hade även plockat fram vattenmattan och den var ju helt fruktansvärt farlig. Ice skärpte till sig efter ett tag och skuttade först över den och travade sen över som en helt vanligt osprättig stabil ponny till skillnad mot den vita något mer (över)känsliga nästanponnyn som fullständigt vägrade gå över den. Jag orkade inte vara konsekvent och få som jag ville så vi sket i det och tränade på annat istället.

Galoppen var riktigt riktigt trevlig idag. Väldigt lugn och fokuserad och jag tränade på gunget mellan höft och yttertygeln, börjar kännas naturligt nu. Fast ibland blir det feltänk och ytter höft mot innertygel. Det där med kordination alltså...

Hur grå och brun kan en årstid va egentligen?

WE SHALL NOT PASS!
Kl 10 skulle vi åka till Dals Långed där mamma har vernissage idag och 9.34 anlände vi till ridbanan så nä, vi åkte inte 10. Det blev nog snarare 11.30. Jag ger upp nu. Andreas har gjort det för länge sen.
Det går inte att stressa i stallet, på gott och ont.

Som den tweenie Olivia numera är så totalt t v ä r v ä g r a d e hon att följa med och har spenderat hela dagen hos bästisen Emma där hon sover över inatt också. Så jag, Andreas, Emil och min storebrorsa åkte på en snabbvisit till galleriet. Jag höll mig vaken i bilen hela vägen dit och i alla fall halva hem. Inte illa alls.
Fina kreativa mamma och hennes fotoutställning
med temat Ögonblick i livet
 
Di där dretongera känner jag igen <3

Emil har börjat med serious face när man fotar.
Sekunden efter ler han stort och skuttar iväg.
Karin har varit iväg på andra roligheter som klubben anordnat, föreläsning om distansrittträning m m. Jäkligt synd att missa men mellan jobb och hästarna nu så vill och måste jag prioritera min familj. Pratade med Karin på eftermiddan och höra en del om vad föreläsarna pratat om så lite informerad blev jag ändå. Känns som att träningsuppläget jag kör nu passar bra.

Imorgon ska jag ta en långtur själv. Har ingen aning om ifall jag kommer hitta tillbaka igen men Starlight kanske har koll i så fall, vi få'la se.

/G