Stall Vall

måndag 26 juni 2017

Helgen som var

Långhelgen kom och gick och nu närmar det sig faktiskt semester, tro't eller ej.
Lite blandade aktiviteter har det varit, bl a midsommarfirande. Det får bli en enkel bildsammanfattning.

Starlight är konvalescens-gräsklippare nu när hon står i egen lite hage som tyvärr är gräsfri (Ice natthage) så hon får promenadbetas på strategiska ställen där det önskas kortare gräs.
I gången till gödselstacken t ex.

Då blir kompisarna glada, bossen nära fast ändå utom räckhåll.
Midsommarafton hade lurigt väder så p g a överhängande regnprognosen så skippade vi traktoråkningen på Sollidens firande och åkte till Bergvik och...shoppade istället. Usch, nästan så man får skämmas men det var lagom lite folk och jag hittade precis de kläder jag var ute efter så vi var nöjda. På kvällen gick vi hem till kompisar för vår traditionella midsommargrillning.
Lugnt och mysigt, lite bubbel, mycket babbel och sen somnade jag i en fåtölj.
Sen veterinärens diagnos på Starlight så slutade hjärnan snurra och jag har varit supertrött o chill hela helgen. Att jag somnar hos folk får man ta som en komplimang, avkopplad gäst :D

Midsommar-tonåring - ständigt med hörlurarna i lyssnades
på musik eller creepy-podden.
Börjat kolla på riktiga skräckfilmer tillsammans med oss har hon
börjat med också, jag surfar samtidigt, skitläskigt ju.
Just ja, red Zia på ridbanan i fredags. Det började lugnt och fint, försökte hitta oss och efter galoppen ballade det ur. Då kopplar nämligen Zias räser-hjärna på har jag fått lära mig nu.
Har hört om den men glömt bort. Hon är svårriden som tusan, är imponerad av Karin och saknar Starlight. Hon är inte lätt hon heller men vi är klart mer kompatibla.
Men oj vad Zia är härligt balanserad, ingen vinglig ål där inte.
 
På lördagen spelade vi golf på klubbens korthålsbana. Första gången jag tränat i år, gick...ok. Några bra slag, några riktigt usla, och ett rekordbra slag. Jag ska tydligen golfa när jag hälsar på Carro nästa vecka, det kan bli seriöst oseriöst. 

När man vill visa att man golfar fast ändå inte riktigt tar det
på allvar. Fighting face!
Söndagen bestod av gruppträningsritt på Brattforsheden, världens finaste ridvägar.
Jag fick låna Zia av snäll-Karin, Zia var ett piggmonster som ville springa fort som f-n. Det fick hon inte och mild som hon är så var det ok också, men försöka smygöka hela tiden kan man ju göra.
Var så himla skoj att träffa de andra, känns som en evighet sen jag var med på nåt sånt.

Gulle-Zia låg så nära Starlight hon kunde i morgonsolen.
Bossen kan vaka över flocken trots att hon sover i sin box på natten.
 
Magiska Brattforsskogen.
Den här veckan blir ospännande med daglig promenad av Starlight och fr o m fredag får hon gå ute med de andra dygnet runt.
Om det beror på att ömheten försvunnit nu i samband med sprutan eller att hon står i liten hage vet jag inte men jag märker helt klart skillnad på hennes engagemang när vi promenerar mot innan återbesöket, nu vill hon framåt igen <3

/G




torsdag 22 juni 2017

NU är vi vinnare!

Lättnaden i hjärtat, stegen och andningen när man får klart för sig att skadan är just en skada och inte överbelastning!

Efter morgonens genomgång av veterinär så är det konstaterat att det endast är höger fram som hon har en kotledsinflammation i och då troligt gjort sig något i hagen.
Hon var helt ren efter böjning av övriga ben och när högerkotan bedövades så påverkades inte vänster. Jag är såå lättad.

NU kan jag äntligen känna att vi vann på Vasaritten på riktigt. Det var lite svårt att svälja när hon ett par veckor efter visade sig skadad och kanske överbelastad i båda fram.
Vi är några nära henne som inte tycker att det stämmer med hur hon sett ut och hur jag upplevt henne så att få det bekräftat är ovärderligt. Hon är en stjärna!

Det ändrar inte mina framtidsplaner däremot, jag vill ff ha henne ridbar länge så några tävlingar utspritt på en säsong är lagom. Vill inte utsätta mig för den här osäkerheten igen och vi ska ju hinna bli dressyrproffs däremellan också ;)

Fina Starlight var en exemplarisk patient som inte ens ryckte
till när veterinären satte bedövningssprutan.
Men nu ska jag inte gå händelserna i förväg. Först får hon stå på box 1 dygn pga sprutningen i leden, sen sjukhage en vecka och sen får hon gå med de andra.
Närmsta två veckorna dagliga promenader, tredje veckan börja jogga så smått om det känns bra och i slutet på den veckan så kommer veterinären på återbesök. Ser allt bra ut då så trappar vi upp träningen i lagom tempo.
 
Sune fick bli böjd i bakbenen och blev godkänd, möjligtvis någon liten reaktion högt men han är ju rätt rörig när han springer upp så inte helt lätt att avgöra. 
Nästa steg är att sadelutprovare kollar sadeln, ev behöver den bytas helt då han byggt sig en rakare överlinje och så ska Karin passa på att få honom röntgad för cystor i bakknäna när veterinären ändå kommer på återbesök för Starlight. Sånt är bra att kolla på araber.
 
Veterinären vi haft ute heter förresten Caroline Hajemo och har tidigare jobbat på Husaby, nu har hon mobil verksamhet i Värmland inkl UL och röntgen.
Vi är jättenöjda, hon är kunnig och trevlig, bra med djuren & punktlig och för oss som känner oss så trygga med Husaby så är hon ett toppen-komplement.
 
Firade med att äntligen ta tag i blominköp till trädgården.
Bl a prydnadsgräs som jag nu lärt mig övervintrar och ska
alltså INTE slängas på hösten...
Nu ska vi allt ha oss en fantastisk midsommar, oavsett utlovat regntråkväder!

/G

onsdag 21 juni 2017

Sommarlov o födelsedag

I fredags gick våra gullungar på sommarlov. Olivia slutade mellanstadiet med finfina betyg och börjar på ny skola i höst medan Emil börjar femman och är inget fritidsbarn längre.

Och idag fyller Olivia 13 år, hipp hipp hurra för världens bästa Olivia <3 <3 <3







Sommaren kommer spenderas hemma, i stallet och några kortare turer lite här och lite där.
Jag kommer starta semestern med 2 dagar hos Carro, snosa föl-dretonge och så påstås det att vi ska golfa också. På vägen dit passar jag på att lämna in transporten på service och påmontering av reservdäck för sånt är tydligen bra att ha. Har klarat oss fint utan så jag räknar kallt med att det kommer smälla ett däck så fort jag hämtat transporten igen. För så funkar livet.

Men först ska vi fira midsommar traditionsenligt hos kompisar och jobba en vecka till.

/G

 

tisdag 20 juni 2017

Nu känns det bättre

Efter dagens genomgång av ET på Starlight så har vågorna lagt sig en del.
Hon kändes jättefin i kroppen, sina vanliga smågrejer, inget nytt och t o m lite bättre i halsen o bogen.
När ens häst har ont nånstans så känns det som att de är trasiga överallt så det var välbehövligt att få höra.

Eftersom Cilla visste om ömheten från veterinärbesöket så kände hon extra där och tog i lite mer än vanligt, blev en liten sen reaktion på vänster fram och en tydligare reaktion på höger fram så gissningen är att veterinären nog kommer vilja spruta åtminstone höger kota, kanske båda.
Inte säkert att Cilla hade upptäckt det utan förkunskapen så det känns bra att hon inte verkar ha så tydligt ont som förra gången hon hade kotledsinflammation.

På torsdag får vi se hur det går när hon böjs och springs men jag är inställd på och lägger upp planen för att hon kommer få sprutas.

Ett (tillfälligt) lugn har kommit över mig. Den akuta hältan som startade allt verkar borta så det var förhoppningsvis bara en sträckning som vilats bort.
Kotledsinflammation - ja, första reaktionen efter vet-besöket var ju fy fan, jag vill inte ha överbelastat min häst. Jag är sämst, faaaan.
Nu har jag sansat mig och känner som så här:
Jag tar hellre en kotledsinflammation en gång per 2,5 år än en diffus hälta.
Min troligaste teori är överbelastning pga för täta tävlingar. Hon är en extrem skoslitare så det glidmomentet är nog inte att leka med och det har varit en del hårda underlag.
2015 gick hon 4 tävlingar utspridda på en hel säsong varav det tätaste intervallet var 1 månad mellan 2 tävlingar. Första och sista var dessutom clear rounder så hastigheten var låg.
Hon var oskadd hela det året och hade samma skoning som idag så jag är trygg i att den är korrekt.

Så, jag kan absolut välja att sparka på mig själv men det är inte rättvist så därför gör jag inte det utan väljer att se det som en lärdom. Skulle jag däremot chansa på att göra likadant upplägg och få samma resultat så förtjänar jag en dubbelörfil.

Nu vill jag ha min häst i form så länge det går så några distanstävlingar per år och resten av fokuset på dressyr tror och hoppas jag kommer vara ett bra upplägg.

Passade på att tvätta svansen medan vi väntade på ET.
Lajtan passade på att bajsa på stallgången. Schampo och
bajsdoft, en ljuuuuvlig kombo.
 
Gött-trött-täcket
 
Jag kan hjälpa till. S ögon var så trötta så trötta, men blev
väldigt pigga och stora när stretchmorötterna kom fram.
Fejker.
Nu ska jag förbereda för stora lillpluttan som fyller 13 ÅR(!!) imorrn. Hon är på scoutläger sen i lördags och kommer inte hem förrän imorrn em. Sliten, utan röst och med en packning som luktar brasa om det är som det brukar.

Gonatt!

/G








måndag 19 juni 2017

Tålamod på svaj

Åååh vad jag är upp och ner i humöret, ena stunden jaja det ordnar sig med Starlight, andra stunden GAAAAH jag o r k a r  i n t e vääänta på svar. Jag vill fortsätta träna oss, det är skitjävlatråkigt med paus nu.  Är tävlingsplanering- och träningssugen. FRUSTRERAD!!

Hade ju Sune att fokusera på en kort sväng men igår betedde han sig skitskumt när vi skulle träna för Anna, ville inte gå fram, sen kom han igång men efter ett litet tag envisades han med att vända in till vänster i mitten och stanna.
Men han travar på fint på rakt spår och varken känns eller ser halt ut. Vi fattade ingenting mer än att han var tydlig med att nånting inte stämmer.
När vi red ett långpass i lördags så gick han bra men orkade inte riktigt hålla galoppen. Jag känner ju inte honom lika bra som Starlight så det är svårt att veta vad som är nåt och vad som bara är dagsform.
Idag kom vi på att det kan vara något med sadeln, han har haft padd ett tag men vi tog bort den senaste dagarna då det såg ut att passa bättre men det kan ha ställt till det.
ET kommer imorrn och kollar igenom alla storhästar så på torsdag ska jag testa att rida igen.
Om det går bra efter att veterinären böjt honom bak vill säga. Passar på när hon ändå kommer och kollar Starlight igen på torsdag.

Vi har även bokat tid på Husaby för Sune och Starlight v 31, första tiden de hade ledig i sommar. Lämnar inget åt slumpen.

Laxå är avbokat, kanske förhastat såhär nu när det kanske är så enkelt som att sadeln bara behöver justeras men blää, känns som att allt är så jäkla skört hela tiden. Hästar borde vara som sega starka fiskelinor. Utan trassel helst.

I mammas träns.

/G

Edit: lite positiv kan jag ju vara gällande hästeriet iaf, ska bli fint väder på torsdag, inte storm som sist veterinären var hos oss.

fredag 16 juni 2017

Sune Sune Sune

Lilla Sune får jobba på som vikarie nu och i kombination med att han och Zia går ute 24/7 så är han riktigt som folk i huvet ju. Han tuggar o tuggar på allt som går men har inte riktigt lika mycket myror i kroppen. Kan t ex stå still på stallgången, bara en sån sak.

I onsdags dressyrade vi på ridbanan och tränar mycket på att gå i avslappnad låg och lugn form så han hinner tänka på vart han sätter fötterna. Högersidan får man vakta som om det gällde livet, han smiter gärna undan och glider iväg där.
Vänstergaloppen är svårast och när han började tröttna på att jobba med den så försvann han iväg åt höger bockandes som en tok.

Igår hoppade vi. Eller "hoppade". Både jag o Karin var lite höga på vad kul det var sist och kände oss på topp när vi la upp en 2-studs och några upphöjda bommar på volt.
Vi började med att endast hoppa ett litet kryss. Hästarna ville inte hoppa alls.
Zia vägrade ut sig och hoppade jämfota och Sune använde oengagerat de flesta bommarna som plockepinn. Till slut fick vi till några acceptabla skutt men vi hoppas ingen såg oss för det var crappety crapp-kasst.

Sune får däremot bonuspoäng för att vara fortsatt väldigt trevligt avspänd och tillåtande när jag sitter och försöker hitta samspel med sitsen. Mycket mer förlåtande än vad mamsen är.


Saknar mamsen, vill så gärna rida på henne och dressyra massor. Idag var sista dagen med medicin, Pär satte om skorna och tog bort sulorna fram, på tisdag kommer ET-Cilla och torsdag återbesök av veterinären. Blir bra fort nu gumman.

Den här veckan har jag åter blivit medveten om vad snabbt saker kan vända och att man får vara tacksam när det inte är värre än det är för stunden, speciellt med djur.
En vän har förlorat sin älskade häst, väldigt plötsligt och dramatiskt och det gör så ont när jag tänker på vad otroligt sorgligt det är för henne. Och orättvist.
Emil undrade vad jag menade med det, och det är klart, det låter lite konstigt. Är ju sorgligt oavsett vems nära det är men det känns ändå extra orättvist när någon som tar hand om sin kompis på allra bästa sätt ska ha sån otur, varför kan det inte bara får vara lite räkmacka istället.

Det är så mycket investering av känslor och arbete med dessa djur och nu är vi nog en o annan som klappar extra mycket på våra hästvänner hoppas på att vi får behålla dom ett tag till.

/G



måndag 12 juni 2017

3e gången gillt

Kollade Starlight i lördags och då såg hon inte halt ut längre men tog inte heller ut steget ordentligt så bättre men inte bra och det var samma idag. Nu tänker jag inte kolla mer förrän ET-Cilla kommer för jag blir bara besviken om det inte är nån skillnad.
Energinivån hos mig har varit hopplöst låg och jag tvingade mig att rida Sune igår och det hjälpte tack o lov som vanligt. Det enda som kan trösta en ledsen hästmänska är hästar tydligen.

Medan Karin håller på att distansera sig från distansen (hahahaaa) så är jag mer laddad än nånsin så det här farthindret var ju väldigt olägligt, som de alltid är.
Att ingen av oss ska åka på Laxåritten, som med distansrittmått mätt är en tävling nära, tar liksom knappt 2 h med transport att åka dit från oss, så har det skavt lite hos mig och känts som ett sånt waste att inte åka dit.
Så jag föreslog lite ohämmat till Karin att det är inte så att jag hosthost kanske möjligtvis ska rida en prova på-ritt på Sune på Laxå?

En normalfuntad person som fött upp EN häst i sitt liv känner ju säkert att NÄE, jag vill faktiskt debutera med min häst själv, tack så very much.
Men inte Karin inte, näe, hon blir istället eld o lågor och ser jättemycket fram emot att grooma oss istället, den foten vill hon ha kvar i distansen. Så tack vare att vi är i helt olika faser i livet så kompletterar vi varandra extra bra just nu.

Så efter att ha avanmält mig 2 ggr från Laxåritten så har jag nu anmält mig och Sune istället.

Fick lägga till en häst på mig i TDB, coolt!
Jag fick såå mycket energi tillbaka nu när jag fick ett mål att jobba mot och det passar perfekt att han är på en jättelåg nivå, jag ska "bara" styra runt honom så lugnt som möjligt i 3 mil uppdelat på 2 slingor. Vi kommer vara helt slut i huvet allihop efteråt.
Om vi ens kommer iväg, det är ju drull-Sune vi pratar om här, inte den stabilaste vikarien i verktygslådan.
Vi har verkligen iiiingen aning om hur han kommer bete sig. Han är ju som sagt rätt intensiv att umgås med men samtidigt lite sävlig och bekväm och avstängd om det blir för mycket för stackars hjärnan. Men kan bli jättespeedad också. Så vi vet inte alls hur han kommer pulsa t ex.
Karin har ju debuterat både Starlight och Zia men för mig är det första gången.

Sen har vi ju det där med uppspringning, han är ju enormt jobbig, ska bita på tyglarna o galoppera och flänga omkring okontrollerat. Funkar klart bättre när han fått jobba före men då tänker vi att han även lika gärna kan tycka att det är bra nu och vara så oengagerad så han knappt vill springa.

Med Sune finns det oändliga möjligheter för vad som kan hända, vilket är riktigt spännande.

Naturskydd i hagen när det regnar.

Ice fick inte vara med under granen och ville väldigt gärna följa
med mig. Hon är så fin nu när nästan all vinterpäls är borta,
bara lite kvar på rumpan nu.
Vi red ut en runda i blandade gångarter med Zia och Sune och han var riktigt duktig, brallade bara lite...
Mycket fokus på att rida lätt långsamt och "lite", då lyssnar han bra och sänker halsen och joggar på lugnt och mer avspänt. Hans galopp är underbar, väldigt trevligt att ligga och guppa lugnt bakom Zia.
Sen är han ju drälligast i stan och rätt vad det är så snubblar han på sin egna fötter eller halkar iväg med ett bakben skritten. Mycket som ska hänga ihop där.

/G