Stall Vall

tisdag 23 maj 2017

Fullt långsamt ös

Har fått skriva ner stödord inför inlägget om Vasaritten för hinner inte samla ihop det än. Har gått i 180 sen helgen, eller ja, kanske mer i 70 men med den helvetiska träningsvärken jag har så rör jag mig väldigt långsamt och allt annat verkar åka på autobahn.
Trodde jag var rutinerad nu med tre tävlingar tätt men tydligen inte, får börja använda arnikagel på mig själv hädanefter.

I söndags var vi på kalas och testade hoverboard, damnit vad svårt det var först, höll på att aldrig komma upp och stå still på den. Antingen snurrade den eller åkte bakåt. Hjäälp!
Insåg till slut att det var min kroppshållning det var fel på, försökte hålla balansen med rumpan så då putade den ut och tyngdpunkten blev bakåt. Hello revelation, det är ju precis så jag gör i ridningen!!!
Så från att ha varit en lite skojig grej så blev den lilla brädan plötsligt ett skitbra verktyg att förbättra min kroppshållning och kroppsmedvetenhet.
Emil kom och rätade upp mig och vips så kunde jag åka framåt, svänga, snurra runt och, efter ett tag, bakåt. Fränt!


Gissa om Emil önskade sig en sån direkt i födelsedagspresent! De är ju lite dyra, beroende på vilken man köper så klart, men jag lyckades av en slump få köpa en begagnad o väldigt lite använd till ett kanonpris så imorse rullade Andreas in på den i Emils rum sjungandes Ja må han leva, succé!!
(Han kommer inte få ha den ifred, jag får trejda med internettid)

Emil blir 11 år idag så ikväll är det kalas med släkten och imorgon kompiskalas så därför finns inte så mycket tid över för analys och reflektion av helgen just nu. Inte i skrift iaf. Jag väntar ändå även på ryttarrapporten så jag ser pulstiderna.

I söndags kväll stretchade jag Starlight och packade in henne i täcke och lindor, red en överpigg studs-Sune som tack o lov till slut kunde ge mig lite av sitt fokus så vi kunde avsluta dressyrpasset runt och fint och inte i giraff-mode. Hade inte koll på att han gått väldigt lugnt senaste veckan så han är förlåten, var först lite orolig för att brall-Sune var på gång tillbaka :O

Karin kom borttill ridbanan precis när jag höll på och joggade av
och fick bara se giraff-ofokuserade Sune för han älskar när Karin visar sig.
Då tappar han allt och vill bara ha hennes uppmärksamhet <3
Träningsvärken kändes inte av i sadeln och var dräglig på marken men igår, måndag, yikes. Jag haltade fram, iaf innan jag fått upp farten. Kanske borde stå upp och jobba, varför gör jag inte det för? Varje gång jag reser mig upp och ska gå iväg så lider jag.

Starlight promeneras under veckan och kommer nog tömköras nån gång i helgen, sen börjar vi träna på igen.

/G

lördag 20 maj 2017

onsdag 17 maj 2017

Ride it like a DJ

Ååh vilken bra träning vi hade igår! Det har vi iofs varje gång vi tränar, går ju alltid därifrån lite mer utvecklade oavsett hur mycket eller lite.
Vädret var lite svajigt och eftersom jag skulle åka iväg till Anna så orkade jag inte engagera Andreas i filmande, han får komma när hon är hos oss nästa gång istället.

Vi fortsatte med the never ending lösgörande arbete, grunden till allt. Att få S att trampa under sig lika mkt med båda bakbenen genom att vända med framdelen först på volten och inte välta inåt med baken. Kontakt med yttertygeln och ledande tygeltag inåt, tänka sidvärtes då och då, peta ut baken med inner skänkel och samtidigt få henne att tänka fram, inte sega till när det blir lite jobbigt.
Detta i kombination med att försöka få med allt fr min lista på grejer jag behöver skärpa till min sits med. Det är banne mig raketforskning och hör sen!

Höger varv är svårast och jag kan inte sluta rida en sekund för då är hon superkvick med att falla ur ramen. Vilket händer titt som tätt eftersom jag är långt ifrån så duktig så jag klarar att hålla ihop oss men oj vad vi kämpar och framförallt S.
Hon är så himla duktig och på slutet fick Anna oss att trava med rörelse genom hela S kropp, vilken skillnad. Jag fick verkligen komma ner i sadeln och det blir en omställning att hänga med i det nya större men bekvämare gunget att följa med i. Häftigt.

Vi jobbade även med övergångar från galopp till trav, måste komma till ridning direkt. Eller ja, aldrig sluta rida alls men det är svårt att hitta den där överlappningen som behövs.
Måste blir som en DJ som fadear ut en låt och tonar in den nya. Sömlöst. Där har vi massor med jobb och det är bara att träna på, nån övergång blev bra men sen tappade jag det några steg senare.

Efter igår har jag ändå riktigt stort hopp om att vi kommer en dag komma till rätt fin gummibandsharmoni. Anna tyckte även det märktes att jag hade mer koll på bogarna redan sen förra träningen och att S var ännu mer på noterna så återigen - kvantitetstid på ridbanan ger resultat.
Jag älskar att träna och i sommar tänkte jag nog försöka boka en intensiv-vecka med Anna och köra typ 3 träningar tätt men jag uppskattar även att ha ett par veckor emellan till vardags och testa runt själv. Köra samma övningar med Annas röst i huvudet men hitta känslan, tappa den och leta upp den igen i sin egen takt.

Herregud vad det är roligt att rida!

Inga bilder från igår men varsågod, här kommer film på studsmatte-G som är ganska avslöjande att balansen behöver tränas upp. Inte bara brallorna som är fladdriga :D


Just det ja, kan inte säga att jag märkte någon direkt skillnad i sadeln efter osteopat-besöket men S kändes lite med tillfreds igår, svårt att veta exakt vad det beror på men kanske tyckte hon att jag var mer jämn i sitsen.

/G

tisdag 16 maj 2017

Komplettering av skärpningslistan

Jag var ju bra sliten på söndagskvällen alltså. Inte för att det egentligen var slitigt i helgen, det var en friktionsfri och artig grupp ungdomar men det är mentalt uttröttande att vara iväg, dessutom då jag var i Tranås tors-fre också. Mycket flängande.

Så jag släpade mitt trötta, träningsvärkiga och dåligt humöriga jag till stallet för ett dressyrpass på Starlight som planerat. Är ju rätt dåliga förutsättningar så jag var inställd på att det fick bli vad det blev, inga krav som inte orkar uppfyllas. Inte värre än att vi bara kunde jogga runt och hålla oss raka så hon fick motion i a f.

Men fina lilla Lajtan är ju så rolig att rida så det slutade med ett 50 min långt pass (ovanligt långt ridbanepass för oss) innehållandes träning på allt på min sitslista plus kompletteringarna nedan, hålla bogarna på plats, diagonaler utan handbroms och kospark och avslutades med att rida igenom LB:1-programmet 2 ggr.
Vi har långt kvar, om ens möjligt, till att hon ska vara så där gummibandsflexibel i övergångar och tempoväxlingar men ett framsteg var ändå att hon hajade grejen med att öka på diagonalerna. Betydligt med tryck i steget så kan jag lära mig gunga med i takt och inte störa däruppe i sadeln så ska nog de sura öronen försvinna också. Baby steps!

Insåg att jag missat några viktiga saker på listan häromdagen. Ridning är verkligen en sån där härlig sport där ju mer man utvecklas i den desto längre blir listan på saker man behöver jobba på.

Here we go: 

- UPP MED BLICKEN!! Sluuuta titta ner på hästen hela tiden, jag blir galen på mig själv.
- Förbättra handställningen, inga hängande handleder som bryter linjen fr bettet via tygeln. Syns så tydligt på filmklippen fr förra passet. Dålig vana som jag måste arbeta bort.

Hösilage är tråkigt, nu är det det pyttelilla gräset som kommit
upp i hagen som gäller.
Denna vecka blir lite soft då vi tävlar Vasaritten på lördag, igår skulle jag kört en kortare travrunda men orkade inte byta stigbyglar till korgarna och vill inte rida med vanliga (ej säkerhets) stigbyglar så vi tog en promenad med lite jogg för hand. Hon är så fin!

Ikväll blir det Anna-träning och Andreas följer nog med och filmar. Jag var hos osteopaten igår och hon hittade direkt vilken kota det är som varit låst sen i höstas så det blev fixat och så rätade hon ut mig där jag var lite sned. Kände skillnad redan när jag gick därifrån, lovar mig själv att inte vänta så länge nästa gång jag misstänker att det är nåt mer än bara muskulärt. Blir spännande att se om det märks nån skillnad på min sits idag, S kanske plötsligt blir suuupernöjd hehe.

/G

lördag 13 maj 2017

Ful FUL sits

Sitter just nu med intensiv träningsvärk efter en massa hoppande på studsmattor på Säfsens Snowcamp med Olivias klass och slökollar på Eurovision, med dålig uppkoppling så sändningen hackar, vi ligger typ en låt efter. Drygt.

Vi ska vara här till imorrn, fem vuxna och 19 goa barn som efter den här terminen sprids ut i nya klasser på högstadiet.

I torsdags var jag på pensionärsparty i Tranås, en kollega (en f d chef till mig) går i pension och det var ett stort gäng blandat folk från hela landet. Riktigt kul och rörande att höra deras olika minnen från hans tid på EFG.

Eftersom jag var borta torsdag-fredag em och skulle vara borta idag så fick jag åka och motionera Starlight på fredagskvällen så det inte skulle bli tre vilodagar i rad.
Körde ett pass på ridbanan och Karin kom och filmade.

Det gick rätt ok, vi kämpar på och vissa saker börjar sätta sig mer och mer naturligt. När jag såg filmklippen sen så insåg jag verkligen vilken skitful sits jag har. Lite deppigt men jag ser på det som att så länge S och jag tillsammans blir bättre gällande hur hon rör sig, lyssnar o s v så får jag tweaka sitsen bit för bit på vägen. Jag kan inte tänka på allt hela tiden, då blire meltdown och kaos.

Men så småningom behöver jag:

- komma ner i sadeln rejält, fram med nedre magen, lite bakåtlut m överkroppen.
- länga skänklarna och lite bak med underskänklarna, fram m tårna (nu pekar de rakt ut ibland.
- sänka axlarna, vara flexiblare i armbågarna (detta har börjat sätta sig liiite mer i muskelminnet faktiskt).

Några stillbilder ur de bättre sekvenserna.
Vädret var ljuvligt, kolla solnedgången!


Imorrn kväll blir det mer dressyr på ridbanan.

/G

tisdag 9 maj 2017

PMS

And not the annoying kind!
För det kan också stå för Pigg, Mjuk och Stark vilket Starlight var ikväll på första ridpasset på en vecka. 
Vi tog en travtur på ca 12 km (okej, lite galopp också, kunde inte låta bli att känna på henne, hon var inte nöjd med att det bara blev lite) och när vi kom tillbaka till åkervägen för att trava hemåt så körde jag arbetstrav. Lite skumpigt i början men efter en ovanligt kort stund fick jag komma ner i sadeln och hon travade på med jämn fin lätt kontakt.
Jag blev faktiskt nästan lite tårögd över vad fint hon lyssnade och accepterade min obalans i början, fast det är på en raksträcka hemåt där hon helst bara vill trava på fort fort. Trava av i låg form med lättridning brukar funka bra men inte nedsittning.

Fina fina S <3

Promenader efter tävling var ett riktigt bra beslut, så här fin kändes hon inte efter tävlingsvilan efter Sämsholm som ändå var en kortare distans. Nu var det bara piggheten som avslöjade en softare vecka.



Efteråt stretch och massage, väldigt skööönt.

/G

söndag 7 maj 2017

Brattforsheden

Är ett paradis på jorden. I alla fall för alla som älskar fin natur och för oss distansryttare är det typ magiskt. Sandvägar kors och tvärs i mil efter mil. Hanna som bor nån km därifrån är grymt bortskämd. Och jag är bortskämd som har Hanna i mitt liv, inte bara för att hon bor vid heden.
Har sovit riktigt dåligt den här veckan då barnen är hostiga men tycker det är så jäkla roligt att rida just nu så nemas problemas att skjuta undan tröttheten och lasta in Sune i transporten och åka på rid-date i paradiset. Sune skötte sig helt fantastiskt bra. Sist jag red hoppade han kors och tvärs över vägen och kändes kantig. Men igår var han den där Sune som jag bara älskar. Mjuk, fin och väldigt sansad. Han försökte busa med Game vid ett tillfälle och det var tur att han inte lyckades för Game var inte upplagd för bus. Dock påminner tydligen Sune mycket om Game som ung.


Jag har ibland svårt att se om Sune kommer att bli en distanshäst eller inte. Känslan säger så olika saker. Ena dagen tänker jag att vi nog ska pyssla med annat och nästa dag att vad sjutton vi lär ju prova. Han är så sen med allt den unge herrn. Även fast han är stabilare och starkare i kroppen så känns det ibland ändå helt osammanhängande och vingligt och svagt. Han är 6 år snart men han är nog typ som 4 år i kropp och knopp. Vissa dagar lite äldre, vissa dagar senare runt 3 år.
Men livet är aldrig tråkigt med Sune. Det kan vara skitjobbigt och uttröttande men aldrig trist. Han är en glad skit med en stor personlighet och värme. En hästisbästis helt enkelt.
 
/ Karin