Stall Vall

torsdag 18 januari 2018

Oändliga möjligheter

Wow wow wow vad underbart fint och roligt det är med en massa snö
Helt plötsligt öppnade sig en hel värld av ridvägar, rätt utanför dörren, utan transportsträckor.
Kallt ska det bli också så det kommer ligga kvar...i några dagar iaf.

Anna och jag tog ut skimlarna på en knapp timmes tur och fick en underbar ridtur i Narnia-land.
Träden hängde ner som en snötunnel över skogsvägen (fick en o annan smäll när vi försökte ducka i galoppen) och tjejerna kaninskuttade sig svettiga. Och däremellan kunde vi springa på plogade vägar som vi bara kunnat skritta på tidigare. Yihaa, största ridhuset i vääääärlden!

Kvällsfoto gjorde inte skogen rättvisa så snodde nån Narnia-bild
på nätet istället. Ser verkligen ut så här. Minus lyktstolpen då.

Som sagt, svårt att fota i mörker.

Nån har brottat ner vår häck.
/G

tisdag 16 januari 2018

Snö? SNÖ!!

På allmän (sjukt uttråkade lungsjuka Karins) begäran så kommer här blogginlägg.
Hon är på bättringsvägen efter ny medicin men är svag och orkeslös det lilla livet.

Blev ju ingen tripp till Carros nya hem i helgen så istället passade jag på att rida både Sune och Starlight (eftersom jag egentligen skulle varit borta hemifrån hela helgen så gjorde det ju inget att jag istället blev lite mer i stallet eftersom jag ändå skulle vara hemma en massa mer ändå = hästmänsko-logik ☝🏻).

Så - lördag blev det en tur på Sune tillsammans med Anna & Zia. Zia var drygt pigg vilket Sune hakade på så han fick springa först för att det skulle vara någon ordning.

Efter det åkte jag till ridhuset med Starlight & nyservad sadel. Karin åkte med och kollade för att få lite omväxling från soffläget.
S kändes fin, joggade mest omkring och stämde av och kände på galoppen med lite förvänd galopp på slutet. Det var ett annat ekipage i ridhuset samtidigt och ryttaren där tyckte det var lämpligt att lämna sin häst stående lös när hon mockade efter sig, mitt under mitt förvända galopp-träneri.
Säkert en jätteväluppfostrad häst men wtff?? Kan väl åtminstone fråga först om jag anser det ok OCH respektera att jag kanske inte är så sugen på att göra galoppövningar med en lös häst stående i ridhuset.

Människor alltså, varför finns dom.


Karin tycker Sune ser ut som ett lamadjur här. Hon kan vara en lama 😘.

Sötnosar
På söndagen så tog jag en 9-km runda vardera med först Sune sen Starlight. Vi har ett ställe på väg mot galoppvägen som vi kallar galoppbacken, en svagt svagt lutande väg som är ca 2,5 km, perfekt att springa uppför och skritta ner. Den lilla snön som kommit har legat kvar där i kombi med is på sidorna och gräs på mitten så underlaget har funkat fin att springa på också.

Sune var lite trevligare att vara själv med, inte uppjagad av pigg kompishäst och så hittade jag ett utrymme för voltarbete där han fick lugna ner sig en sväng på slutet. Vi ska nog få in de där bakbenen och upp med fronten så han inte ligger på så, krävs en del jobb dock 😅

Starlight var heeelt överlycklig att få vara på ridtur ute med ryttare på ryggen. Hon ville i n t e sluta springa, såå sprallig (fast ovanligt lite brallsprall, tack o lov) och försökte smygtrava hela vägen hem.
En ska inte förmänskliga djur men om inte hennes uppsyn var total lycka så vete fn.

Igår var det tänkt att bli en klätterrunda men det blåste och började snöa rejält medan jag stallfixade så jag fick var förnuftig och åka hem efter kvällsfodring istället. Med A jobbandes i Norge och barnen hemma själva så var det inte läge att ge sig ut i skogen i halv snöstorm.
Ett mkt bra beslut för det gick inte att se väggrenen när jag körde hemåt och på en timme hade det snöat väldigt mkt mer.

Imorse var fönsterrutorna på södersidan av huset fulla med snö och jag fick skotta fram 2 dm snö från bilen. På väg till jobbet låg det en bil i diket och en stackare hade fastnat så jag fick hjälpa till att putta så bilen kunde backa. Men CRVn plöjde fram i snön så fint så, älskar min bil extra mkt idag.
 
Älskar snö men HATAR blåst.

Fint.

Syns knappt men är runt 25 cm snö på marken.
Annars är det bra med det mesta. Förutom vitvarorna som börjat ge upp hemma. Spisfläkten låter som ett tröskverk då och då så den måste bytas och förra veckan slutade diskmaskinens tömningsprogram funka. Vi gjorde köket för 12,5 år sen så tydligen har Siemens en inprogrammerad deadline på sina grejer då. Superkul att båda måste bytas samtidigt.
I protest (och av ekonomiska skäl) så tänker jag handdiska tills jag inte står ut längre. Vilket kan ta ett tag för det är ju rena meditationen att diska och bonus är ju att en slipper tömma diskmaskinen.
Sysslan som ligger på tredje plats på tråkighetslistan, efter vika och stryka tvätt.

Anyways, JIPPI SNÖ, äntligen. Stanna nu gärna i minst 1,5 månad och töa sen bort på en dag när våren kommer. Det är väl inte så mycket begärt?

/G

torsdag 11 januari 2018

Stall i dagsljus

Nu när vi är över på andra sidan vintern så känns det att mörkertröttheten är här. Vill inte gå upp på morgonen och är trött på att motionera häst i mörker. Same same varje år. Humorpoddar är tack o lov räddningen.

Igår skulle hästarna vaccineras och så passade jag på att få S sadel kollad när jag ändå var i stallet på dagtid så då fick jag lyxen att vara där i dagsljus. Veterinären hade ett återbud och kunde komma tidigare och sadelmakaren behövde bara lite snabb koll så var det klart så jag hann med en knapp timmes promenad i skogen med S också. Trampade mossa och samarbetade med att jag sparkade fram vatten under isen så hon kunde dricka. Gulligt va. När hästen stannar och börjar gnaga på en frusen vattenkälla så får en ju ställa upp alltså.

Jag hade tänkt helt rätt med att köra padd just nu och håller koll på när den behöver tas bort, skavet var en tillfällig grej efter långpasset med handhäst och nu är hon bara lite öm precis där.
Sadeln var i bra skick och behövde bara finjusteras i stoppningen lite på 2 ställen.

Jag passade på att kolla med veterinären ang rörelsestörningen och vi bestämde att jag känner av en längre ritt igen och bokar sen tid för röntgen. Hon är inte röntgad fram sen feb-2015, om jag inte minns fel, och det kan vara så att det är pålagring som spökar och visar sig när musklerna börjar bli trötta.

Det kan låta lite domedagstänkande men jag är rätt inställd på att det blir pensionering fr distansritt och som jag skrivit förut så känns det helt ok faktiskt, kan vi få ett gäng år med dressyr och vanliga uteritter så är jag väldigt tacksam för det.
Ser riktigt mycket fram emot att fokusera på dressyren och så fort sadeln kommer tillbaka så jobbar vi igång igen efter två lugna veckor.

Gosan snosade hår en stund innan vi gick in från hagen ❤️ 
Tidig em i stallet innebär hemmakväll = tv-maraton med Andreas, just nu har vi fri månad hos Viasat och matar Seinfeld-säsonger för fullt.



Skulle rest bort i helgen men blev inställt så det får bli mkt stall på hemmaplan istället, Karin visade sig ha lunginflammation och medicinerar för fullt men hon får nog vara bannlyst från stallet ett tag framöver med sina stackars pingislungor.

/G

måndag 8 januari 2018

Lite sol i sinne

Det är med gott samvete Starlight får ha lite spontan aktiv halvvila. Jag skulle ju egentligen köra det under december men passade på att nyttja ridhuskortet ordentligt istället så då får det bli nu i samband med ryggskavet. Massage med liniment samt motion utan ryttare har varit kanon.

I fredags promenerade jag Sune före jobbet och på lördagen red jag och Anna ut på en skritt med lite trav-tur på 2,20 h. Anna tog Starlight som handhäst vilket funkade finfint. T o m när S tappade repgrimman 😅  Har aldrig hänt förr, så himla typiskt. Var jag som knöt den och vet att jag kollade knuten så ren otur att den krupit iväg. S bara stannade och väntade medan vi hoppade av och fixade till det.
Var väl nån mening med det för jag passade på att plocka ur en liten störig jäkla sten som satt sig i min sko och som jag inte orkat krångla med annars.

Är så himla glad att Anna är tillbaka, nu ska bara Karin bli frisk också så vi kan rida tillsammans allihop. Tur vi kan handhästa ändå.

Sol och kallt, härligt!

S fick gå med EC-schabraket för lite mer effektiv motion, löst inspänt
bakom rumpan så hon inte överanstränger sig.
Vi kör värsta teamworket på Vall nu, Karins pappa stallfixar och jag motionerar djur.
Igår promenerade jag och klättrade med S i sandgropen och sen fick Sune samma runda, fast uppsuttet.
Han trampade på med långa kliv och sänkt hals i början men sen blev han skitdryg och opålitligt skvättig, brallig och trampar på stället för att sedan avsluta med trevliga långa kliv igen.
Jag gillar INTE när han är sån, är too old for that shit. Starlight är bara dryg när hon är sån men jag känner mig aldrig otrygg. Sune tycker jag blir läskig, har inte alls samma kontroll där.
Nu hade det mörknat och blåste en del plus att han inte fått springa av sig ordentligt än så det kommer bli ordning på detta. Dryg tröskel bara.

/G

onsdag 3 januari 2018

Bananas

Huset är städat, nästan all tvätt tvättad och jag har för första gången bakat banankaka (hade 3 bruna bananer redo för soporna). Jävul vad gott det blev och är nästan i chock över att alla ingredienser fanns hemma trots spontanidéen och första googleresultatet för "banankaka choklad".
Tog visserligen valnötter istället för hasselnötter men det hade jag tänkt ändå.

Bäst av allt idag var ändå att vår Anna är tillbaka! Hennes dotter är ju under cancerbehandling och de har haft en riktigt tuff tid med biverkningar av medicin sen slutet av november men nu har det tack o lov vänt.
Vi skrittade och klättrade runt och i sandgropen i 1,10 h, Anna på Zia med Starlight som handhäst och jag promenerade med Sune. Så himla mysigt ❤️

Sune var lite stökig men mestadels riktigt skötsam faktiskt. Han tuggade knappt något på grimskaftet och klev på bra, han är en pärla när han är lite mer jordad och man själv har ro i hjärnan.

EC-schabraket på för bra tramp genom kroppen.

The banankaka - med choklad och valnötter👌🏻
Annas första tur med handhäst gick exemplariskt, skimlarna var rena reklampelarna för effektiv motion och Anna inte avskräckt alls 👏🏻👏🏻

/G

Härligt avslut, ok start

Ja då är vi över på andra sidan då. Öppnar nytt kapitel, slår upp nya fönster, försöker att börja varje datum i arbetstidsregistreringen med 18, inte 17, o s v.

Avslutade 2017 med att underbart dressyrpass för Anna på nyårsafton. Starlight var så duktig.
Jag fick tänka tvärtom vilket inte är det lättaste för en inrutad hjärna och förklarar nog också en del av den förvirrande känslan tidigare.
Nu var det mer ställning till höger i höger varv och mindre i ställning till vänster i vänster varv som gällde för att få till spårningen. Och så kämpade vi på med de förvända galopperna.



Stackars Karin har varit helt däckad i influensa sen förra veckan så på nyårsdagen red jag ut själv med skimlarna på en långtur på 33,63 km i snitthastighet 9,7 km/h.
Har checkat av S några gånger på längre distans i höst och hon är stark och fin men på slutet av passen dyker det upp en rörelsestörning fram som sen är borta nästa dag.

På dressyrpassen och galoppträningarna är hon spänstig som tusan och det är inga konstigheter så det verkar vara distansen som stör, vilket ju är skit med tanke på vår inriktning.
Mina tankar för tillfället är att den (förmodade) sträckta muskeln fr i höstas fortfarande stör henne när hon går långt så jag arbetar utefter det så får vi se hur det ser ut till våren.

Hade Zia som handhäst och det funkade kanon förutom att min sits påverkas av pareringen av att hålla i en häst i ena handen. Inga problem så länge hon håller sig en bit bakom men det blir ju en del hallihallå, du ska inte vara där eller där osv så inte optimalt under en sån lång ritt i alla gångarter och inte när S har skavkänslig vinterpäls vilket syntes när vi kommit hem. Var ett skav på ena sidan på ryggen som inte varit förut så hon får vila från sadel under resten av veckan.

Allt som allt med detta så har jag avanmält mig från A9 och så får vi se hur framtiden blir. Tack vare att hon känns så stark och härlig i övrigt så tar jag detta med ovanligt mkt ro.
Hon blir ändå 16 år i år och har diverse skador i bagaget så om vi istället får nöja oss med dressyr och sånt skoj så är det helt ok. Och visar hon sig fit for distansfight sen så är det bara bonus.



 
Idag har jag och Karin känt varann i 5 år.
Vilken lycka att vi blev ihopmatchade av min granne <3

/G

fredag 29 december 2017

Närmar oss Gå

Sådärja, nu står en utfattig på Norrmalmstorg (eftersom nån annan jvel säkert äger den så man måste betala hyra + det är dyrt med jul) och kastar tärning på 2017 för att gå vidare mot nästa varv i livet.

2017 har varit ett omtumlande år. Donald jävla Trumps alla stormar orkar jag inte ens prata om så går vidare direkt till revolutionen #metoo, denna fantastiska rörelse som även om den kanske varit chockerande för många så näe, inte chock här utan bara ÄNTLIGEN vädras skiten fram.
Är inte ett dugg förvånad att allt detta systematiskt pågått i alla dessa år. Så länge ingen sätter gränser så testar människor hur långt de kan gå och blir mer och mer avtrubbade. Och alla dessa män har hållit varann om ryggen såå länge. Systematiskt och strukturellt, i smått och i stort så det gäller att vara vaken och ha skärpta sinnen.

Läste en underbar krönika igår, rekommenderar den verkligen: https://www.expressen.se/kultur/ide/det-ar-sa-har-vi-kvinnor-alltid-har-gjort-revolution/?social=fb
 Tack till alla er kvinnor som kämpat och kämpar för våra rättigheter, fy fn vad ni slitit <3
Och tack o lov för the world wide web, när det används rätt så är det fantastiskt!

Häståret har också varit omtumlande.
Starlight och jag gick ut starkt med godkänd T50-ritt på Sämsholm i början av april tillsammans med Karin och Zia. Världens piggaste, stissigaste hästar som var skitjobbiga och vi har aldrig varit så osäkra på utgången som på denna tävling. Men vi fixade det.

Efter det blev det en T80 på A9 i slutet av april och där red vi hem en 5:e placering, Starlight betydligt mer skötsam medan Zia skrämde oss med ompulsning i ena grinden. Tack o lov gick det bra och vi kunde gå i mål tillsammans och chipet fick avgöra vem av oss som blev placerad.

Nästa tävling blev T50 på Vasaritten i maj och ridning för placering blev VINST. Min häftiga lilla häst som stått med fraktur året innan var så stark och fin och vi fixade det.

Sen blev det tråkigt avbrott. Efter vrickning i hagen några veckor senare så blev det kotledsinflammation med efterföljande rehab så sommartävlingssäsongen försvann. Och i slutet av juli fick lilla Ice återfall av fång och fick somna in på gården. Ett fint och stillsamt avslut <3

I september åkte jag, Karin och Olivia med en stark Starlight till Rökullaritten för att testa en lugn T100 som tyvärr slutade med uteslutning pga hälta efter första slingan. Så förvirrande och surt, hon hade känts så fin.
Efter några svajiga och fundersamma dagar så kom veterinär och det konstaterades att hon sträckt sig.
Hurra, inte kotproblem. Lite rehab på det och lagom vinterträning så ska det nog vara alright igen.

Hann inte med någon dressyrtävling då sommaren försvann i rehab men vågade mig ut på en pay n ride i november som gick...inte så bra men ändå några myrsteg framåt resultatmässigt. Förutsättningarna vart inte nåt vidare pga kassa framridningsmöjligheter = tokspänd häst men när vi får slappna av så blir det riktigt bra (med våra mått mätt) så vi tränar på som vanligt och adderar miljöträning och fler dressyrutflykter.

Allt som allt så uppfylldes inte årets mål, vilka var att komma upp i 1000 godkända tävlingskilometer (ligger på 900) och få godkänt resultat i lätt dressyrklass. Lite frustrerande ibland och ibland så är det mer äh, vad är väl en bal på slottet. S känns jättefin och stark och det är bara att inse att hästar är skapade för att skada sig så det går inte att hänga upp tillvaron för mkt på det, bara att försöka minimera riskerna så gott en kan.

ET-Cilla gick igenom alla i onsdags och de har fått tummen upp alla tre efter lite småskavanksfix.
Ett riktigt bra avslut på året (skriver jag 29/12, fullt medveten om att de har 2,5 dygn på sig att hitta på nån skit).

Det märks tydligt vem Sune ärvt mycket av...

... I rest my case.
Ha en riktigt härlig nyårshelg, själv ska vi ha julfirande hos oss med min familj imorgon och på söndag kommer vårt vanliga kompisgäng och skålar in nyåret hos oss.
Och så ska vi dressyrträna på årets sista dag!

/G